Som ett barn på julafton

Jag låg där och vände och vred på mig. Tänkte på de fina garnerna som låg på mitt köksbord. På de fina äggvärmarna som jag skulle få lära mig att göra. Klockan blev över midnatt och jag kunde inte somna, jag tänkte bara på känslan att sitta och virka fina små grejer. Det kliade i fingrarna.
Till slut tog jag upp min mobil och googlade lite på "lär dig virka". Hittade en fin sida med illustrativa och pedagogiska bilder på hur man gör. Det kliade ännu mer i fingrarna.

Till slut steg jag upp och gick till köket, satte mig vid köksbordet och satte igång. Klockan ett på natten satt jag där och gjorde luftmaskor.
Sen försökte jag vända och ge mig på att göra en fastmaska. Men hallå - det blev fel! Hela virknålen blev full av maskor. Jag fattade inte vad jag gjorde fel men insåg att jag nog var lite trött och lämnade det hela därhän och gick och la mig igen.

Men jag kunde inte somna. Hoho, vad gjorde jag för fel?? Varför blev det inte som jag tänkt?
Så jag tog upp mobilen igen, surfade in på virkskolan. Aaaaah...man ska dra garnet genom _båda_ maskorna.
Inspirerad vinglade (ja, numera vinglar jag, speciellt när jag är trött) jag ut i köket. Glad och full av entusiasm. Nu visste jag ju!

Men det blev skit ändå. Jag fick ju hela tiden bara en maska i änden av mitt virkeri. Det gick liksom inte framåt. Blev bara jättekonstigt.
Så jag repade upp och gjorde några luftmaskor till, bara för att det var roligt och för att jag till slut kunde göra det utan att ens titta.
Så det blir nog som ni befarade, flickor - jag kommer att ha huset fullt av långa snören av luftmaskor! Det är så det kommer att bli.

Eller så testar jag idag igen :). Så gör jag.
Men se, det här var vad som mötte mig i morse när jag kom upp. Spår efter min nattliga virkning: