Nej, inte sådär tvångsmässigt som en del människor verkar tycka att man ska. Jag tycker inte att varje dag behöver fångas, faktiskt. Dagen behöver inte bli meningslös för det, eller bortslösad. Att bara vara är underskattat, man måste inte njuta varje sekund. Det är ok att saker och ting bara är! I alla fall i mitt liv.
Jag skulle bli jättestressad om jag ställde kravet på mig själv, att varje dag, varje minut ska "fångas" (vilket fånigt ord i sammanhanget, dessutom!). Att aldrig få slappna av och bara få låta saker och ting passera. Att behöva följa med i varenda ström som drar förbi, inte bara sitta passiv och titta på eller för den delen bara skita blankt i alla strömmar som passerar. Herregud, vad är det med folk som tycker att inte bara varje DAG ska fångas, utan till och med varje ögonblick?? När slappnar ni av, människor? Vad är det för krav ni har på er själva? Vad är det ni är rädda att missa?
Lika obegripligt som "Fånga dagen" (eller ännu värre, på latin - "Carpe Diem"!) är för mig, lika intensivt ogillar jag väggord. Ja, många envisas ju med att sätta CARPE DIEM med stora bokstäver på väggarna, kanske för att påminna sig själva, eller kanske för att inbilla sig själva att här missas minsann inget?...
Men det finns alltid undantag. Alltid.
Idag fick jag ett paket på posten. Klokord som målats på en träbit, och som min fina systerdotter köpt på Tradera till sin gamla moster och skickat.
Det här klokordet var VÄLDIGT klokt. Inget om att fånga några dagar eller ögonblick. Inga uppmaningar att göra en massa jobbiga saker.
Bara ett konstaterande.
Jag skulle bli jättestressad om jag ställde kravet på mig själv, att varje dag, varje minut ska "fångas" (vilket fånigt ord i sammanhanget, dessutom!). Att aldrig få slappna av och bara få låta saker och ting passera. Att behöva följa med i varenda ström som drar förbi, inte bara sitta passiv och titta på eller för den delen bara skita blankt i alla strömmar som passerar. Herregud, vad är det med folk som tycker att inte bara varje DAG ska fångas, utan till och med varje ögonblick?? När slappnar ni av, människor? Vad är det för krav ni har på er själva? Vad är det ni är rädda att missa?
Lika obegripligt som "Fånga dagen" (eller ännu värre, på latin - "Carpe Diem"!) är för mig, lika intensivt ogillar jag väggord. Ja, många envisas ju med att sätta CARPE DIEM med stora bokstäver på väggarna, kanske för att påminna sig själva, eller kanske för att inbilla sig själva att här missas minsann inget?...
Men det finns alltid undantag. Alltid.
Idag fick jag ett paket på posten. Klokord som målats på en träbit, och som min fina systerdotter köpt på Tradera till sin gamla moster och skickat.
Det här klokordet var VÄLDIGT klokt. Inget om att fånga några dagar eller ögonblick. Inga uppmaningar att göra en massa jobbiga saker.
Bara ett konstaterande.
Nu hänger den på väggen i sovrummet, vid min säng. Perfekta klokord för tant! :)
Tack snälla Denejjs! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar