Payback time

Jag har ju varit så redig på sista tiden och promenerat som bara den. Det har känts bra och jag har börjat tänka att kanske, kanske kan jag börja jobba snart igen. I alla fall lite!

Fast det är tydligen så att när man är som jag är just nu så kan man göra saker jättebra ibland. Det finns ork och energi och man (jag) tar då gärna i lite extra i ren glädje över att man (jag) överhuvudtaget orkar och kan!

Men sen får man betala...

I förrgår sken solen, och jag blev själaglad och gav mig ut på promenad. Plötsligt var jag en kilometer hemifrån. Och lagen är ju sån att har man gått en kilometer bort, ja då är det precis lika långt hem igen!...
Jag hade haft som mål att kunna gå 2 km i sträck till jul. Nu blev det 2 km redan nu. Glädje och lycka! Jag kunde! Även om sista femhundra metrarna var svåra som attan - benen var helt stolpiga, jag höll på att trilla ner i diket när jag stannade för att låta en bil passera (det blir lite snurrigt om jag går samtidigt som en bil åker förbi), och jag var helt mosig i huvudet. Jag tänkte nästan ringa efter någon som kunde komma och hämta mig ett tag...men helsike heller, en finne ger sig ju aldrig som bekant :). Så hem kom jag, och glad var jag, och somnade gjorde jag.

Igår var det inte soligt, men jag åkte till stan (med färdtjänst, med allt vad det innebär av konstiga tider och så..) och gick en sväng med min mamma, och lunchade ute. Jättekul och mysigt, men även det en pärs för mitt stackars arma huvud!

Och idag tänkte jag att idag minsann, idag ska jag bara vara hemma. Min vän A (jag skriver inte ut namnet, hon får bara heta A, jag vet ju inte om hon vill figurera i min blogg :)) skulle komma. Vi skulle luncha lite på kycklingsallad och prata, och hon skulle visa mig lite decoupage (pyssel som jag länge har velat prova på). Lugnt och fint, tyckte jag!
Och det var det! Se vad jag åstadkom:

Ett stort ljus med stackars ledsna barn, två ljus med pippifåglar (med tanke på min fågelskådande darling :)), och så en burk (som jag ska ha penslar i) med en tupp på.
Och roligt var det, nu vill jag bara göra mer och mer :).

Men sen var min hjärna helt avstängd. Att sitta och pyssla tog mer på krafterna än jag kunde ana. Jag drösade ihop i sängen och blev liggande några timmar.
Och mina stackars ögon som är lite känsliga har tagit timeout.

Men imorgon, när ögonen förhoppningsvis vaknat till liv igen, då ska jag pyssla igen :).

Alla får ha överseende med om det är en massa slarvfel i den här texten. Största delen av den är skriven med stängda ögon :). Tack snälla Gertrud som var min maskinskrivningsfröken på gymnasiet - fingersättningen är som den ska, tack ska du ha, och jag kan skriva utan att titta alls :).
Fast jag kan nog inte låta bli att kolla igenom ändå. Man är väl arbetsskadad.