Middag och tulipaner

Jag hade stora ambitioner för söndagsmiddagen. Vi skulle grilla fläskytterfilé, och jag skulle göra världens godaste och krämigaste potatisgratäng till. Jag skulle dessutom göra en magisk rödvinssås, och som om inte det vore nog så skulle jag bjuda en underbar hemslagen bearnaisesås till.

Jojo, drömma går ju.

Fläskytterfilén blev ju fin i alla fall.
Och potatisgratängen blev jättegod.
Men tji rödvinssås - för vi hade inte nåt rödvin hemma, insåg jag.
Och den hemslagna bean - tja, den såg finfin ut jättelänge. Alldeles len och mjuk och krämig.
Men så plötsligt - POFF - så skar den sig så jäkligt så jag har aldrig sett på maken.

GAAAAAH. Alltså, jag har lite sån där skräck för bearnaisesås. Första gången jag gjorde en egen blev den helt himmelsk. Jag har aldrig ätit så god bea förut.
Andra gången - då skar den sig helt. Jätteful och rinnig och grynig blev den. Men hyfsat god ändå.
Och det här var alltså tredje gången. Och den blev ful, rinnig, grynig OCH äcklig.

Så jag föredrog faktiskt en liten klick av en flaska Blå Bands bearnaise på flaska, som vi hade stående i kylskåpet. Och jag varnar er - köp INTE Blå Bands bearnaise på flaska. Den är INTE god. Eller den är väl helt ok som sås egentligen, men inte smakar den bearnaise inte.

Jaja, man tager vad man haver, som flickan sa. En grönsallad till, jomen det blev gott. 

Och se, här är de fina tulpanerna som jag skrev om i förra inlägget. Buketten som jag fick av Andreas igår. Fin färg tycker jag! :)