Pudeln och linslusen

Wilmer gillar sin storasyster (Doris) väldigt mycket. Han följer henne gärna och gör gärna som hon gör i allt. Tyvärr tar han ibland också efter när det gäller att skälla, men hans skall är i alla fall lite milt och behagligt - inte gällt och skrikigt som pudelns. Och han tystnar om man säger till.

De leker varje dag, och Doris gillar det också. Fast ibland tycker hon att han är en riktig pain in the ass, och då fräser hon ifrån.

Nyss hade pudeln hittat den ultimata sovplatsen - på ryggstödet på soffan, så hon var typ en meter från matte som sitter vid datorn. Full koll på mammi, och mjukt och skönt på en luddig filt. Perfekt!
Jag skulle ta en bild på henne - en rufsig pudel (som snart ska klippa sig, bäst att tillägga) som sover skönt.
Men då fanns förstås hennes lilla skugga med på ett hörn. Som alltid. 

 Är man väldigt snygg så vill man kanske gärna vara med på bild...

Hoho?...

Och han VET att oavsett om pudeln hoppar upp på ryggstödet, så får inte han göra det. Pudeln har kroppskontroll, det har inte han. Och hans små ben är så sköra än, så jag vill inte...
Men ibland struntar man i vad mammi vill.

Ligger precis likadant som storasyster...