Debut för klassiker

Häromveckan blev Andreas sugen på att testa Biff Rydberg. Det hade han aldrig ätit förut, och inte jag heller - så till den här veckans matsedel skrev jag in det.
Biff Rydberg är ju ungefär som en finare form av pyttipanna - potatis, lök och kött läggs var för sig på tallriken, och så serverar man en rå äggula till. Gärna lite persilja på, och jag läste mig också till att många serverade pepparrot och/eller en senapskräm till. Så varför inte senaps- och pepparrotskräm, tänkte jag? :)
Jag vispade lite grädde så det blev hyfsat hårt, och blandade sen i dijonsenap, riven pepparrot, salt och peppar.

Köttet hittade vi i fulkorgen - två finfina skivor entrecote. Man kan ha entrecote eller oxfilé eller ryggbiff, tror jag. Så det fick bli de här fina entrecoteskivorna som vi tärnade ganska smått, 1*1 cm.

Potatisen tärnade jag också så smått, la på en plåt och ringlade över smält smör, och så strödde jag över flingsalt och grovmalen svartpeppar och rörde om, och så in i ugnen 225 grader i...ja...kanske en halvtimme? I alla fall tills färgen var fin.
Under tiden stekte jag på köttet och löken i smör, i varsin stekpanna.
Sen var det bara att lägga upp :).

Det var GOTT!! Köttet stekte jag i ett par omgångar i en väldigt het panna, för att det inte skulle "koka". Det fick bara bli en fin färg, sen såg jag det som klart!

Det här lär vi göra fler gånger :). Konstigt att man gått i 41 år och inte ätit Biff Rydberg innan!