Grattis, min lilla pappa!

Så var det Fars dag igen. Och ja, jag vet - bra pappor ska och bör man hylla varje dag!
Men jag gillar ändå såna dagar som Fars dag och Mors dag. Det är ju lite som en påminnelse så man verkligen tar tag i saken och uppmärksammar sin lilla pappi eller mammi.

Nu har ju inte jag min fina lilla pappa kvar i livet. Det är snart tolv år sen han dog...Tolv år sen! Helt obegripligt! Men han finns i mina tankar varje, varje dag. Han hjälper mig fortfarande i mycket.
Så ändå, fast jag inte kan äta tårta med honom eller ge honom en present, så vill jag ändå uppmärksamma honom idag! 

Jag och pappa på nåt kalas hemma, det är sent 70-tal...

Här hemma firade vi Andreas lite, jag och pågen. Jag köpte en färdig tårta ur ICAs frysdisk (all kraft som är möjlig sparas inför veckans arbetsträning!), och bullar från Pågens. Det dög finfint, för det är ju tanken som räknas! Och Andreas är ju inte Far, men han är Styvfar! Så det blev (Styv)farsdagsfirande.
Jag kan inte föreställa mig någon enda som skulle hanterat rollen som styvförälder bättre än han gör och alltid har gjort. Skulle rollerna varit omvända, att det var han som hade två barn när vi träffades och jag inga, då hade jag helt säkert inte skött det ens en bråkdel så fint som han har gjort. Jag hade absolut varit snäll mot barnen. Det kan jag nästan lova. Eller om jag kände att jag inte klarar det, hade jag backat ur relationen.
Men han bara fixar det. Från första stund. Därför ville jag fira honom lite idag :). 

Till middag gjorde jag en ganska enkel men väldigt uppskattad rätt - italienska köttbullar kokta i tomatsås! Tagliatelle till det, och en sallad. Och riven parmesan.
Vill du ha recept så finns det HÄR. 

Nu ska här slappas och samlas krafter inför veckan. Den här veckan tänker jag fixa alla tre arbetsträningsdagarna!