Jag visste det!

När jag vaknade i morse hade jag en stark känsla att jag borde ligga kvar. Att det här blir en intesåbra-dag.
Men eftersom det bara var en känsla och jag faktiskt orkade ta mig upp och klä på mig och göra mina morgonsysslor så åkte jag ändå iväg till jobbet.

Men jag skulle ha stannat kvar. För grej efter grej gick liksom fel. Smäll efter smäll. Hade jag hetat Anna Book hade jag vid det här laget legat i fosterställning i ett mörkt hotellrum och instagrammat om att jag har frossa och inte vet hur livet ska gå vidare. Helt klart.

Nu är ju inte jag Anna Book, men inte var jag glad inte. Det kändes inte som att livet var slut, direkt, men när det blev många saker ovanpå varandra (en dag som inte kändes ok från början ens) så var det lite jobbigt ett tag. 

Mest låg jag helt stillsamt i min sköna säng när jag väl kom hem. Grävde ner mig under täcket.
På eftermiddagen gick jag i alla fall ut för att se om posten hade kommit. Det hade den. Mest reklam, som vanligt på måndagar. Men också en avi - jag hade ett paket att hämta! Men va, jag har ju inte väntat på nåt paket... Hm.

Nu på kvällen åkte vi in till byn på ärenden, och då hämtade jag ut paketet.
Väl hemma öppnade jag det: 

Se så mycket fint!
Te som doftar ljuvligt, och så Irish Cream-fudge. En plåtburk, "My sewing box" står det på (kommer att bli som en fin diamant i mitt nya fina pysselrum!). Och en skål, designad av Ernst <3. I den står det "Man kan faktiskt ha skor på sig. En del har det." :) Klokt!

Och så ett kort där det står skrivet att paketet är från mina systrar, att de ville ge mig nåt fint för att de är glada över att jag hjälper mamma (jag bor närmast så det har fallit sig så - vi bor ju bara ett par mil ifrån varandra hon och jag!). 

Jag blev jätteglad och överraskad! Och just idag!! Just när jag som bäst behövde något roligt!

Nu ska jag dricka te och äta fudge och titta på Farmen tillsammans med Andreas, med tända ljus på bordet. Och försöka få tillbaka fokus på att livet faktiskt är rätt bra.