Påskig mat

Vi åt lax i torsdags, alltså på skärtorsdagen. Det är ju påskigt!
Det var en väldigt enkel laxrätt som jag snodde receptet till från 56kilo. 

Såhär var det (i min tappning): 

OSTGRATINERAD LAX MED BROCCOLIGRATÄNG

4 laxfiléer
1 ask Philadelphiaost med gräslökssmak
1 dl creme fraiche
salt, svartpeppar
olivolja
hackad gräslök

Broccoligratäng:
300 g fryst broccoli
1 ägg 
2 dl vispgrädde
2 dl riven ost
salt, peppar

Börja med gratängen. Koka broccolin några minuter, häll av i durkslag och låt ånga av. Under tiden vispar du ihop ägg, grädde och ost, och saltar och pepprar. 
Häll broccolin i en smord form, och så stanningen över. In i ugnen 225 grader, ca 20 minuter eller tills gratängen fått fin färg.
Under tiden förbereder du laxen så det bara är att ställa in den i ugnen när gratängen är klar. Lägg laxen i en ugnsform smord med olivolja. Vispa ihop Philadelphiaost och creme fraiche, salta och peppra. Salta laxen lite, och så breder du smeten över. Strö  hackad gräslök över. 

När laxen ska in i ugnen kan du sänka till 200 grader, och där ska den sen stå i ungefär en kvart. 

Det här blev grymt gott! Det tänker jag göra igen. 


Idag blev det också påskig mat - ja, lite traditionell påskmat helt enkelt. Köttbullar (hemmagjorda och oh så goda), prinskorv, rökt makrill med dill...och Janssons frestelse var jag ju sugen på. Men potatis och jag - ajabaja! Det fick bli med rättika istället. Precis samma recept som till vanlig Jansson, men den strimlade rättikan kokade jag i några minuter och lät ånga av innan den åkte i formen. 
Smaken var väldigt snarlik vanlig Jansson med potatis! :)

Och just det, vi hade också köpt i delikatessdisken, nån slags inlagd kronärtskocka. Den var riktigt god! 

Ja, och så ägghalvor då, med majonnäs, räkor och en dillkvist. Mums!

I övrigt har påsken varit väldigt lugn såhär långt. Idag har solen skinit så fint, och jag var ute i hönsgårn en sväng och grävde upp mask åt mina små tjejer (hönsen alltså). Men det var bara Ulla-Bella som ville ha! Hon är äldst av dem alla och har hängt med ända sen vi skaffade våra första höns. Hon har koll på läget och när hon ser mammi komma med spaden så kommer hon rusande, för då vankas det stora, feta daggmaskar :). Jag gräver, och Ulla-Bella står i attackläge och stirrar koncentrerat där spaden trycks ner i jorden. Så fort en mask glimmar till så norpar hon den.

Berta kom sen också. Hon är ju inte så gammal och klok som Ulla-Bella, men hon är lite mammig och vill gärna vara där jag är. Och hon fick nog blodad tand hon med, för hon fick tag i några riktigt präktiga exemplar :).

De andra fattade inget. Jo, tuppen Estelle hängde med. Men mest för att peka åt tjejerna (som om de behövde hans hjälp. Men det stärkte väl hans manliga ego..)