Ytterligheternas tid

Ute i förrådet, i en stor plastlåda med lock, ligger vår fina julskinka och rimmas. Den mår fint, kan jag hälsa efter att ha hälsat på hos den idag, vänt på den så den ligger lite bekvämt, sagt hur fin den är och nynnat lite för den. Visst hade det varit enkelt att köpa en färdigkokt skinka på ICA, griljera den lite snabbt och så var det klart.
Men nu VILLE jag ju göra allt från början, nu när vi dessutom precis lagom till jul ble´ ve´ en finfin halv gris! Så skinkan FÅR ta tid och engagemang. Jag ser den som ett projekt, lagom ansträngande för en krasslig tant som jag :).

Men middagen idag orkade jag inte anstränga mig för. Den fick INTE bli ett projekt. Nej, idag hyllades halvfabrikaten (eller helfabrikaten, vad är skillnaden??) i vårt hem.
Fish´n`chips, tänkte jag - lite brittiskt till min anglofil till son, som kom hem från sin far idag.
Men inte orkar jag stå och panera och hålla på. Och visst hade jag kunnat göra egna strips och friterat, men orkade jag? Nej, nej, nej, som Maria Montazami skulle sagt.
Nej, här användes det helt ogenerat så kallade Crispies från Findus. Åtta bitar i varje paket, tjocka bitar av fisk (Alaska Pollock...) som var panerade och klara. Dem stekte jag i olja medan stripsen (färdiga Findus även här, tack för det Findus) blev gyllene i ugnen. 

Men jag gjorde en stor härlig sallad till för att fräscha upp det hela, och jag rörde ihop en egen gurkmajonnäs (= bostongurka plus lite majonnäs). Och lite citron och en skvätt vinäger på stripsen, så var man i hamn.

GOTT var det, så är du lat nån dag så gör det här!