En illusion fattigare

Jag har alltid föreställt mig att jag har tre vita hönor (eller hur många jag nu har haft för tillfället, nu är de tre).
Idag insåg jag att så inte är fallet.
Jag kom upp sent omsider ur den varma sängen. Kastade ett öga ut genom fönstret (inte bokstavligen då...) och såg att det har snöat rätt kraftigt under natten. Släppte ut hundarna och gick efter en stund för att släppa in dem igen.
Då ser jag att Andreas hade öppnat hönshusdörren på glänt innan han for iväg för att skåda i morse. Och ända bortifrån hönsgårn kommer Emo (höna) springande, eller rättare sagt pulsande, genom snön så fort hon ser sin mammi öppna dörren. Det var kämpigt för snön var rätt djup på sina ställen, men hon kämpade. Tänk om mammi har nåt gott!
Och såklart kan jag inte låta bli att belöna så gulligt beteende, så jag gick in och hämtade bröd åt henne. När hon stod där på trappan och åt sitt bröd så såg jag det - hon är inte vit! Hon är GUL!!

Så nu vet jag. Vi har tre bruna, en beige, en grå, en grådassig och tre GULA höns. 

Sen såg ett par andra (Gammelmor Pilroth och Barbara-Ann) att det vankades gotter, så de kom också rusande. Men de kunde ju springa i Emos små fotspår så det blev betydligt enklare för dem. 

"Vad fick hon förnåt??"

Sen gick jag in och satte en deg till hamburgerbröd, ty här ska vankas burgare framåt kvällen! Det tar ca 3½ timme att baka hamburgerbröd och det låter ju asajobbigt. Men det fina är att tre av de timmarna jäser degen/bröden, och så ska de ju gräddas också. Så så värst mycket jobb är det ju inte. Och tusen gånger godare än köpebröd blir det. Receptet hittar du HÄR.

Anki Ankarsrum fick jobba lite. 

'

Ja, vad gör man sen en vanlig lördagförmiddag i det här huset? Jo, man matar katter. Blixten satt och väntade och försökte se mild ut trots knorrande mage. 

Så långt har jag hunnit. Jo, klä mig och äta lite frukost också.

Men kolla, jag måste bara visa de fina tulpanerna som jag fick igår. 

Jag köpte nämligen vasen de står i, på MIO häromdan när vi var där och kollade en sväng. "Åh, vilken perfekt tulpanvas! Den köper jag så får vi se om det blir några tulpaner att sätta i framöver..." sa jag och petade menande på Andreas.
Igår hände det sen. Vi var i affärn och då blev det tulipaner. Rart :). Och vårigt!

I tv-rummet står en desto juligare blomma. Jag är less på julen, men den här blomman är så fin så den skulle få stå där året runt om den ville!
Det är amaryllisen som Andreas mamma kom med i mellandagarna. Den har slagit ut (i alla fall på den långa stängeln) och är så himla fin och pampig, och jag älskar den!

Nu ska jag nog vila lite. Dagen har ju hittills varit så oerhört ansträngande ;).