En mus i vårt hus igen!

Varenda vinter flyttar mössen in nånstans bakom vår diskbänk. Sen har de haft för vana att rota i soporna och bita sönder påsen och strimla allt som finns. Och så skrämmer de livet ur en när man bara ska kasta lite skräp och öppnar skåpet och så ser man en mus rusa omkring där inne. Många gälla skrik har ekat över nejderna genom åren, det kan jag lova!

I fjol införskaffade Andreas en pedalhink att ställa där inne, så musen inte skulle komma åt soporna. Och det funkade! Ända tills nu har det funkat. Nu har musen blivit listig och kommit på att det går att lyfta lite på locket så kommer man in i hinken. Skräckeffekten blir desto större när man sen öppnar locket och musen är typ två decimeter från en.

Idag har vi sett musen i soporna hela dan. Varenda gång som vi slängt nåt. Till slut har vi nästan inte vågat slänga nåt.
Men vi måste ju tömma soppåsen, så det blev stor expedition ut, både jag och Andreas hjälptes åt. Ut i kylan, nedanför yttertrappen. Först trampade Andreas försiktigt på pedalen så locket öppnades. Ingen mus. Vi välte försiktigt hinken så musen skulle ha en chans att springa ut om den var där. Ingen mus. Jag sparkade försiktigt på hinken. Ingen mus.
Till slut tog Andreas hinken och jag höll skakande i en ny påse (den gamla var ju sönderstrimlad) under, så hällde vi över skräpet i den nya påsen.

Vi såg ingen mus, gudskelov. Men nu får vi ju ta till det grova artilleriet i striden mot musen. En gjutjärnsgryta ställdes ovanpå locket. Nu ska den rackarn inte kunna komma in, hoppas vi! För det är väl ingen dundermus i vårt hus?...

Fortsättning följer.