Kräftkalasdags!

Jag har aldrig gillat kräftor. Jag har inte velat lära  mig att äta dem heller.
Jag gillade inte kräftor heller förrän jag väntade sonen. Då blev jag plötsligt jättesugen på räkor, och det var så himla gott tyckte jag. Det har hängt i sen dess - jag älskar räkor!

Men kräftor har jag inte lärt mig. Ibland önskar jag att jag skulle gilla dem - alla andra tycker ju att det är så gott! Och det är ju trevligt med kräftkalas och allt.
Men jag har inte ansträngt mig för att lära mig äta dem - det har liksom aldrig funnits någon anledning, eller så har det bara inte blivit av.

Men igår fick jag ett sms från min vän J. Hon hade varit och fiskat kräftor i Unden, och dem stod hon nu och kokade. Ville jag ha?
JA! Såklart jag ville! :) För om jag nån gång ska lära mig gilla kräftor så ska det väl vara Jämpa-fiskade, från Unden?

Så idag kom hon med en låda. Jag har lagt in dem i frysen (ja, jag vet att det sägs att de är godare färska, men nu blev det såhär..). I helgen tänker jag föreslå Andreas att vi har kräftkalas, bara han och jag. Jag kan baka västerbottenpaj, vi kan ha lite vitlöksbröd och aioli. Och så kräftor.
Hattarna skippar vi nog. Jag återkommer med en rapport :).