Fyra år, och sex år...

Idag är det sex år sen som jag och Andreas träffades för första gången.
Det är också fyra år sen som vi förlovade oss.

Förra året skulle vi gå på afternoon tea för att fira. Så var planen. Verkligheten blev att vi låg på ett aptrist rum på sjukhuset. Eller jag låg, Andreas satt bredvid och höll handen. Hela dagarna satt han där fastän jag var jättetråkig och mest låg och sov eller blundade.
Det hade ju varit roligare med afternoon tea förstås :), men samtidigt - att han satt där var väl det största beviset som man kan tänka sig på vem han är. Och det har bara fortsatt sen - när jag inte kunde gå så körde han mig i rullstol varthelst jag än pekade. Han gör allt sånt hemma som inte jag klarar av eller orkar. Om jag vill åka nånstans så skjutsar han mig, eftersom jag inte får köra bil själv än. Imorgon bitti går han upp halv sju för att skjutsa mig till ögonläkaren. På sin lediga dag. För att jag ska slippa sjukresetaxi.

Det känns inte som att jag vill skriva klyschor om evig kärlek och sånt. Jag vet ju inte ens om det ÄR evig kärlek. Det vet man ju inte förrän med facit i hand så att säga :).
Men jag vill ändå berätta att jag vet faktiskt inte hur en person skulle vara för att jag hellre skulle vilja leva med den personen än med Andreas. Han finns här, varje dag, oavsett hur gnällig och grälsjuk jag kan vara. Han är lugnet själv, och han drar inte bara för att det råkar vara jobbigt.
Han är rolig, han får mig att skratta varje dag :). Han är gudasnäll, både mot mig och mina barn. Det har han alltid varit. Och att han alltid har respekterat barnen, aldrig klampat på men ändå alltid hängt med som en naturlig del av familjen, det gör att jag älskar honom ännu mer.

Han är omtänksam och omhändertagande, och han säger "pusspuss" till mig i telefonen fastän han är på jobbet :). Är jag arg och grinig så låter han mig vara det. För jag blir ju snäll sen igen. Överseende, det är vad han är.

Jag skulle kunna fortsätta såhär i ett jättelångt inlägg, men det får räcka såhär. Jag är bara glad att jag har honom. Jag tror jag behåller´n i sex år till! :) Eller sexti.