En heldag i skogen. Och på krogen. I skogen.

Vi fortsätter vårt semesterfirande med små utflykter hit och dit.
Igår åkte vi inte så långt, bara in till byn och åt på Mandy´s.

Idag drog vi lite längre. Först via Hova konditori där jag åt en brunch i form av en rågkaka (ajabaja) med diverse pålägg, och Andreas en tekaka med köttbullar. 

Men om det blev en sockertopp i mitt blod av det, så försvann den sen när vi kom vidare upp till Tiveden. Fagertärn var resmålet för dagen. Fagertärn, där de röda näckrosorna blommar!
Egentligen blommar de först om ett par veckor, men de är tidiga i år.
Vare sig jag eller Andreas hade varit där på år och dag - nej, inte sen vi var små faktiskt! 

Runt sjön Fagertärn går en stig. De första 500 metrarna är mer en liten gångväg, som gjord för rullstolar och barnvagnar och snubbliga tanter :). 

Typ var femtionde meter finns en bänk att vila på. Helt perfekt :). 
De röda näckrosorna lyste med sin frånvaro där i början. Men vi såg fina gula! 

Det gick en spång ut till en liten holme. Dit vågade jag inte gå, då hade jag nog druttat i för det är ju det där med mina ögon och vatten - jag blir helt snurrig i skallen av att se glittret i vattnet.
Men Andreas gick ut (och stod givetvis och glysade i sin kikare :)). 

Tiveden är ju så magiskt vackert så det är synd att man inte åker dit oftare. Riktig trollskog!

Och vita näckrosor hittade vi också när vi gick där! Så vita mot det nattsvarta vattnet...

Efter de femhundra metrarna med slät och fin mark blev det lite smalare stig, men vi fortsatte. Och då hittade vi dem! :)

Syns den där i mitten? :)

Inzoomat...

Men sen kände jag att det blev lite långt efter nån kilometer. Så vi bestämde att Andreas skulle gå runt sjön, hela rundan, medan jag gick tillbaka samma väg som vi kom. Och om jag inte var vid parkeringen när han kom dit så skulle han komma och leta efter mig (för då ligger jag väl där och har ramlat igen!). 

Hejdå älskling, ses sen!

Jag strosade långsamt tillbaka och stannade och fotade lite blåbär som redan har mognat tydligen. 

Och så tänkte jag att "Oj, här finns det nog mycket orm. Tänk om jag ser en! Då ska jag inte bli rädd, utan då ska jag ta en bild på den och visa för Andreas. Tänk så impad han kommer att bli!". 
Ja, jag var verkligen on fire där ett tag. Går ENSAM i skogen (men det är ju inte lika läskigt som i stan - om jag ramlar i skogen är det ingen som ser mig i min Papphammar-parodi :)). Spanar efter orm. Coolt.
200 meter senare ligger den där - ormen. En stor svart en, tjock som en frukostkorv och ganska lång. Och jag skriker i högan sky och RUSAR iväg. Medan ormen ringlar sig ner i diket, förmodligen livrädd för kärringen som vrålar så högt :). Så var det med den coolheten. 

Men jag lyckades rusa den där korta biten utan att ramla. Faktiskt.
Och så stannade jag precis innan parkeringen och tog en bild. För den här vyn väckte minnen! Jag har nog nåt minne från min barndom när jag står just här och tittar just däråt. Det kändes så i alla fall!

Sen var det faktiskt jag som fick vänta på Andreas :). Så snabb var jag tillbaka.
Och när han kom drog vi vidare till nästa anhalt på utflykten - nämligen Krogen i Skogen! Tivedens mat som det egentligen heter. En lada i skogen, där det serveras så fantastiskt god mat!

Inredningen är inte fancy alls, men allt är så himla fint! I väggarna finns det glipor, som det ju gör i gamla lador. Och i ena änden av matsalen finns en jättefin gjutjärnskamin där det eldas såna här lite mulna dagar. 

Vi beställde in dryck medan vi väntade på maten. Satt och pratade och spanade på inredningen. 

Det enklaste är ju oftast det finaste. Det har de helt tydligt tagit fasta på på Krogen i Skogen. En liten rödklöver och lite gräs i en pytteliten vas, och så en enkel värmeljusstake. Vem behöver långskaftade rosor och silverkandelabrar? :)

Till förrätt delade vi på lite tapas. 

Och till varmrätt tog Andreas oxfilé, medan jag valde lammfilé. Jag bad dem hoppa över potatisen i min portion och istället lägga dit grönsaker, och det gjorde de.
Rödvinssås och vitlökssmör till....åh, det smakade himmelskt! 

Mätta och glada åkte vi sen hem. Och uppenbarligen trötta också, i alla fall jag som somnade innan Halna. 

En fin dag med skogstema! :)