Vatten över huvudet

Ibland tror jag verkligen att jag är Hulken. Att jag orkar och kan allting, att det liksom inte finns några begränsningar. 
När jag var liten trodde jag det helt på allvar. Jag till och med sa det - "Jag kan allt! Alla andra får väl göra det de kan, jag gör vad jag vill."

Nu är det ju inte riktigt så enkelt, har jag insett med åren ;). Jag är ingen übermensch, och det har jag bittert fått erfara inte minst sen jag blev sjuk.

Men vissa dagar känns det så ändå! Som idag när jag vaknade, pigg och yster (nåja, enligt mina mått mätt då :)). Här skulle bakas pizzabullar! Det hade jag planerat redan igår och införskaffat allt jag behövde.
Men jag föreställde mig igår att jag kanske skulle baka EN sats. Jag har flera gånger tagit mig vatten över huvudet när jag har tänkt baka, och tänkt att "Äsch, en eller två satser, vad spelar det för roll? Lika bra att baka mer när jag ändå håller på.". Och sen slutar det med att jag står där med händerna i degen och fulgråter.

Men idag var jag så pigg så jag tänkte "Jag kanske lika gärna kan göra TVÅ satser?...eller nej, varför inte TRIPPEL sats?". Ja, så enfaldig var jag.
Och så satte jag igång. Såhär var min trippla sats pizzabullar (det blev ca 90 stycken)

PIZZABULLAR

1 pkt jäst
9 dl ljummet vatten
½ dl olivolja
5 tsk socker
2 tsk salt
5 dl durumvetemjöl
7 dl manitoba cream
ca 10 dl vetemjöl

Smula jästen i bunken, häll i vattnet och lös upp jästen. Tillsätt olivolja, socker och salt, och sedan durumvetemjöl och manitoba cream medan maskinen går. Fyll på med vetemjöl, lite i taget. Degen ska bli hanterbar men den får gärna vara lite klibbig fortfarande.
Låt maskinen gå 5-10 minuter extra, och lägg sedan en handduk över bunken så degen får jäsa medan du gör pizzasåsen. Mitt recept på det hittar du HÄR.
Jag passade även på att riva ost och strimla rökt skinka.

Sen delade jag degen i tre, och kavlade ut varje del till en tunn rektangel (ungefär som  när man gör vanliga kanelbullar). På med tomatsåsen, och sen osten, och till sist skinkan. Rulla ihop från långsidan och skär i skivor, drygt 1 cm tjocka. Lägg varje bit i en bullform på en plåt, och strö över torkad oregano.
Sen är det bara att grädda, i 250 grader i ca 10 minuter!


Ja, visst låter det enkelt?
Men det blev så MÅNGA pizzabullar....och ja, det slutade med att jag stod där och kavlade och fulgrät.
Men det blev som sagt MÅNGA - och det var ju roligt när det väl var klart :). Goda är de också. Och  nu kommer det att finnas pizzabullar för Andreas att ta med som frukost/mellanmål på jobbet, och för Petter att äta till mellanmål eller kvällsmat ibland.

Då gör det inte så mycket att jag är som en urvriden trasa nu...