Sällskapssjuka

Som de flesta vet nu vid det här laget så har vi åtta små kycklingar i en kaninbur i köket just nu. Vi försökte ju kläcka fram en massa isbar-ägg, men bara två överlevde - Kristina och Mary-Ann.
Sen köpte jag två isbarkycklingar till, plus fyra brahmakycklingar.

Och vilka små personligheter! De två köpta isbarkycklingarna (de är svarta nu men kommer att bli grå) är flaxiga och blyga men nyfikna. Riktiga dramaqueens - de skriker i högan sky om man lyfter upp dem. Den ena av dem är så himla liten och har litet huvud och lång hals så den ser ut som en miniatyrstruts. Greta heter hon. Den andra har inget namn än.

Brahmorna är stora och ulliga - i alla fall tre av dem. Den fjärde är också ullig, men liten. Väger lättare än en fjäder. Birgit är en av de stora, och Tjocksmock (en väldigt tjock liten kyckling) är en annan. Den tredje, gigantiskt stor, har jag inget namn på än.

Men de två "hemmakläckta", Kristina och Mary-Ann - vilka små gosegrisar!! Mary-Ann var lite emlig när hon var nyfödd. Henne fick jag hjälpa lite ur ägget och värma upp i bhn för att hon skulle vakna till liv. Men nu har hon växt till sig.
Men Kristina...ja jösses. Hon var bara dygnet gammal när hon stod och hoppade jämfota i buren för att kunna se över kanten vad jag gjorde vid spisen. Nyfiken i en strut! Och än idag räcker det med att man går förbi buren så SPRINGER hon fram och ska hälsa. Gärna bli kliad lite på halsen. Och allra, allra helst få komma ut ur buren och få springa fritt på bordet eller så. Det är livet, tycker Kristina!
Mary-Ann hänger med syrran och är också lite sällskapssjuk. Såhär ser det ut när man öppnar buren: 

Just det - Kristina och Mary-Ann framme direkt. 

Och man får passa sig, för de är flygiga de små liven! Och nedanför buren väntar ett hav av hundar och katter. Matte får vara med lite. 

Kristina gör ett dödsföraktande flax upp på burkanten. Tur att matte tog emot...
Den gula som tittar på är Tjocksmock.