Och anledningarna till det har varit flera. Inget som är av intresse för någon egentligen, så vi kan ju säga att jag bara har behövt den lilla hjärnkapacitet jag har, till annat :).
Men nu har jag i ett par veckor känt att det skulle vara roligt att komma igång igen! Jag ser ju på besöksstatistiken att det är oväntat många som kommer in på bloggen varje dag ändå, fast jag inte skriver nåt. Det kanske är några gamla recept som ska letas efter och så. Och det gör mig glad! Kul när de kan komma till användning!
Men jag har också märkt när jag läst bakåt i bloggen, att jag gjort missar i en del recept. Skrivit fel ord eller glömt skriva när man ska ha i en viss ingrediens eller annat dumt. Så är något oklart så är det bara att hojta till i en kommentar. Jag ska se om jag kan ställa in så jag får mejl när någon skriver en kommentar. Annars glömmer jag lätt att kolla på kommentarer ibland, konstigt nog - jag tycker ju att det är kul när någon kommenterar!
Vintern ägnade jag mest åt att längta till våren, ärligt talat. Jag vet inte om jag nånsin behövt våren så mycket som i år. Och nu är den här - och nästan förbi dessutom!! Hur fort går det inte? Helt underbara dagar i trädgården. Äppelträden har blommat som galna, och vi har sett en hel del bin och humlor så förhoppningsvis blir det ett bra äppelår. Det här t ex bländades jag av i nån vecka eller så, varje morgon när jag drog upp rullgardinen i sovrummet:
Det är i o f s grannens träd, men våra såg likadana ut. Det skulle nog inte fått plats med en enda blomma till!
Hönsen njuter förstås också av våren. De är rätt sura på mig varje vinter för att vädret är så fult. Men när våren kommer är de nöjda.
Jag minns inte hur mycket jag skrev om dem i höstas. Men vi hade ju ett gäng kycklingar förra våren, varav en blev min gullegris. Lille Stef-Ann, döpt efter en f d kollega, nyhetschefen på tidningen där jag jobbat mycket. Han (ja, kycklingen då, inte nyhetschefen) var av rasen Brahma och var min ögonsten och jag var hans. Han kom alltid när jag ropade, och jag kunde ta upp honom och kela med honom. Han växte till sig och blev stor och var så gudasnäll och jag var så glad för det, för några elaka tuppar vill vi ju inte ha här hemma.
Men sen blev han vuxen. Jättestor. Och jätteelak. Han våldtog hönorna och började attackera mig och Andreas. Inte hårt eller så, men han kunde smyga på bakifrån och flyga på ens rygg på ett inte så vänligt sinnat vis.
Men den slutliga droppen som fick bägaren att rinna över kom när han slog en av de andra tupparna blodig. Då fick det vara bra. Då dräpte vi honom, jag och grannen. Ja, straffet är hårt här hemma mot våld och trakasserier.
Alla, både vi och hönsen och tupparna, kunde pusta ut. Ett tag.
Men för ungefär två veckor sen kläcktes två kycklingar, ruvade av hönan Flick-Ann. Först kom en liten svart, sen kom en liten gul. Supersöta!
Men den svarta börjar mer och mer bli misstänkt lik Stef-Ann. Båda kycklingarna har befjädrade ben, typiskt för rasen Brahma. Dessutom är våra två andra tuppar gamla, och förmodligen inte så fertila. Så vi misstänker att Stef-Ann är den ömme fadern till dessa två. Det KAN även vara så att äggen kommer från Berta, vår Brahmahöna. Men...ah. Den lille svarte blir mer och mer lik Stef-Ann för var dag. På pricken. Så antingen är nog han fadern, eller så är Stef-Ann återuppstånden från de döda.
Den lille svarte heter i alla fall Pingvi-Ann eftersom hen är väldigt lik en pingvin i färgen. Den gula heter Gul-Ann. Här är de, typ två dagar gamla, med sin mammi Flick-Ann:
Jaja, än så länge är hen ju väldigt liten och inte alls våldsam, så vi får väl se hur det blir.
Nåt annat som ju hör mina vårar till är alla loppisar som poppar upp lite varstans. Det har hunnits med en hel del av den varan! Så himla roligt helgnöje!
Men ett av de bästa fynden hittills var inte på just loppis, utan på en köp- och säljsida på facebook. En fin gammal kryddhylla! Se så bra den blev på vedspisen (som vi inte använder, då skulle nog kryddhyllan stått i ljusan låga vid det här laget :)).
Ja...vad mer. Jo men mat lagar jag förstås, i alla fall när jag orkar och kan. Som igår - då blev det en köttfärssoppa. Det roliga med såna soppor är ju att en kan slänga i typ vad som finns och det blir alltid bra ändå :). Igår slängde jag i nötfärs då givetvis, som jag brynte i en gryta. I en stor stekpanna bredvid fräste jag på finhackade grönsaker - stjälkselleri, gul lök, purjolök, röd paprika, morot och palsternacka, samt ett par potatisar i lite större tärningar. Allt fräst i riktigt smör givetvis.
Sen i med grönsakerna i grytan, i med kalvfond, tomatpuré och lite sambal oelek. Röra om, fräsa lite till och sen på med lagom mycket vatten. Smaka av med salt, peppar, paprikapulver och hackad färsk basilika.
Sen fick det koka en kvart eller så, och så var det klart! :).
Brödet är det där busenkla som jag brukar servera till soppor. Hård skorpa och ett segt inre, och världens lättaste att baka. Såhär:
PERFEKTA SOPPBRÖDET
3 dl vatten
3 dl mjölk
½ pkt jäst
2 tsk salt
1½ msk honung
12 dl vetemjöl special
Värm mjölken och vattnet till fingervärme. Smula jästen i en bunke, lös upp med vätskan. Ha i salt och honung, och rör sedan ner mjölet. Det blir en kladdig deg, men det är så den ska vara. Pudra över mjöl och ställ att jäsa i en timme eller två.
Häll ut rejält med mjöl på bakbordet. Häv på degen, häll på mer mjöl och klappa ut degen lite (inte knåda). Skär bara lagom stora bitar (det blir ca 10-12 bröd och de är kladdiga och mjuka men det är så det ska vara) med en degskrapa, lägg dem som de är på en plåt med bakplåtspapper och sen direkt in i mitten av ugnen, 250 grader i 15-18 minuter eller tills brödet är färdigt.
Låt svalna utan bakduk, gärna på galler.
Ett annat tips som jag inte kan låta bli att skriva om är halloumisalladen som jag gjorde en varm dag förra veckan. En viktig del i den visade sig vara de marinerade bönor och linser som jag gjorde. Jag tog ett paket blandade bönor (tetrapack) och ett med linser (Zetas ekologiska, även de på tetra). Sköljde av dem i ett durkslag och lät rinna av.
Sen blandade jag i ett glas ½ dl rapsolja, 2 msk äppelcidervinäger, 1 msk flytande honung, pressade i en vitlöksklyfta och kryddade med lite salt och grovmalen svartpeppar. Detta hällde jag över linserna, och strödde också i lite hackad persilja.
Alltså HERREGUD vad gott!
Utöver det serverade jag blandad grönsallad, små olikfärgade tomater, svarta oliver, strimlad rödlök, tärnad vattenmelon, halva gurkskivor samt då såklart stekt halloumi. Jag stekte även strimlad bacon till, men jag och Andreas var rörande överens om att det var rätt överflödigt - salladen funkade precis lika bra utan.
Och så hade jag då på lite färsk basilika och pinjenötter.
Ja jädrar i min lilla låda. Det kommer att bli en återkommande favorit i sommar!
Mer roligheter som mitt lilla experimentväxthus och andra odlingar, det får jag berätta om en annan dag :). För nu tänker jag bli en flitig bloggare igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar