Mycket sommar kvar

Det känns som det. Sommaren bara fortsätter och fortsätter :). Stundtals suckar jag över värmen och släpar med mig fläkten vart jag än går. Men många andra stunder är jag glad för värmen. Inte minst är ju kvällarna fantastiska! 
I fredags hade vi ett par gamla kära vänner över på kalas. Jag orkade inte ens laga mat (pga trötthet och lathet och värme) så de plockade med sig mat från restaurang på vägen hit. Och så spenderade vi hela kvällen i paviljongen, och det var lika roligt som alltid när vi ses :). 
Jag hade dukat väldigt modernt, på Corona-vis. Ett bord till mig och Andreas, ett eget till våra gäster. Och handsprit på båda borden! 

Igår hände det en annan sak som jag är glad över - min påg flyttade hem igen! *yay*
Han har bott inneboende hos en kompis i ett år, men nu inför sista året på gymnasiet flyttade han hem igen. Han har planer på att flytta iväg igen om ett år, till en stad väldigt långt bort från sin gamla mor (inte just för att komma ifrån mig hoppas jag, utan för att han vill ut i världen och plugga vidare :)). Så jag får passa på att njuta av hans närvaro nu ordentligt! Han har installerat sig i ett av gästrummen, och jag höll på att säga att ingen är gladare än jag. Men det hade varit lögn, för gladast av alla är nog Wilmer som inte vet till sig av lycka över att lillhusse är hemma igen. Wilmers favorit! Mammi är inte vatten värd mer. 

Jag har även fortsatt mina relationsövningar med Arga Snick-Ann. Det går framåt! Han försöker, och jag försöker också. Vi ska nog hitta varandra igen. 

Igår kom även Angelik-Ann och ville vara med och skapa relation. Angelik-Ann har på sig en fin liten väst för att om möjligt hindra tupparna från att kopulera med henne. Hon är alltför poppis. 

Idag började vi dagen med att åka till mamma en sväng. Hon var glad över besöket och när jag frågade om hon önskade sig nåt så stod ett par nya sommarskor högt upp på listan. Det är ju lite bekymmersamt nu i Corona-tider att ta med henne ut i affärer. Men jag lovade att gå och köpa skor åt henne och ta med nästa gång så hon får prova. Passar de inte så får vi väl lämna tillbaka och köpa nåt nytt...

När vi kom hem hann vi också sitta i hammocken lite. Alltså denna hammock... Vi har den på kullen bakom huset. På kvällen har vi solnedgången mitt framför oss när vi sitter där, och på dagen skuggas den av den stora lönnen som står bredvid. Och eftersom den är på en liten kulle så fläktar det skönt också. Wunderbar! Och en lika wunderbar utsikt, över hagar och åkrar och långt bort ser man landsvägen med bilarna som små prickar. Annars händer det absolut inget, om det inte råkar vara några kor som går förbi. Annars helt stilla. 

Kajsa ville också ha hammockshäng, i husses knä.

Vår lilla Bröli förresten, det yrvädret, den stollen. I torsdags åkte vi till veterinären med honom och han blev kastrerad. Nu går han med tratt och ser ännu stolligare ut än vanligt. Men han verkar trivas med den! Vi berömmer honom flitigt och säger att han är jättefin i tratt, och han suger åt sig av uppmärksamheten och verkar rätt så nöjd. Effekten av kastreringen kan ju dröja vad jag har förstått, hormoner finns ju kvar i kroppen ett tag även om det inte produceras nya. Men jag tycker faktiskt att han har ändrats en del redan nu. Han är liksom mildare. Inte så på tå hela tiden. Inte ledsen heller, som tur är, utan glad som vanligt men inte så hysterisk. Och han humpar inte de andra hundarna som han gjorde förut. Så vi får väl hoppas att det blir bra det här!

Lägg till bildtext

Och så en till sak som gjorde mig glad. En vän till mig gjorde en liten egen loppissida på facebook, där hon la ut saker hon inte behöver längre, till väldigt rimliga priser. Jag blev förtjust i några terrakottakrukor, och hon erbjöd sig t o m att köra hem dem till mig. Idag kom hon. Se så fina!! Älskar när de har patina och att det syns att de är använda. Och inte fick jag betala dem heller, trots hemkörning och allt. Tänk vilken snäll liten pärla! 

Dem ska jag fylla med de finaste blommor. Kanske inneväxter nu eftersom det faktiskt ändå blir höst och vinter framöver. Men till våren ska jag ha dem ute. 

Tupptämjardag

Jag skrev ju senast igår om lille Arga Snick-Ann. Mammis lille älsklingstupp. Och om vår lite ambivalenta relation - det är hat och kärlek om vartannat. 

Jag har tänkt ett tag att jag måste börja jobba på vår relation igen. Verkligen lägga in själ och hjärta! För jag VILL ju att han ska vara en snäll tuppis som kan vara kvar. Jag tänker att han är nog inte elak egentligen, han är bara lite frustrerad och vet inte riktigt hur han ska uttrycka sina små tuppkänslor. 

Så idag började jag. Jag lämnade hundarna inne så vi inte skulle ha en massa störningsmoment, jag och Snick-Ann. Jag tog med mig lite torrfoder för katter ut, det gillar han och det är så små och behändiga godisar som han kan svälja i ett nafs. 
Och så satte jag mig ute och ropade på honom. "TUPPIIIIIIII!" ropade jag, för det brukar jag kalla honom. Och då kom han rusande, som vanligt. När han såg att jag satt där vid utemöblerna så kom han in under bordet och kollade lite. 

Efter lite godis hoppade han upp på stolen bredvid mig. 

Och ett par godisar senare var han uppe på bordet. 

Sen kom även vår gammeltupp Estelle och gammelhönan Prill-Ann och ville ha godis. Jag kanske kan tämja alla på en gång? :)

Sen avbröt jag träningen för idag. Man ska inte göra för mycket på en gång. Snick-Ann satt och tittade besviket efter mig när jag gick in igen. Men han ska få längta efter sin mammi! Imorgon kör vi igen! :)


Jag har även haft besök av min påg idag. Han flyttade ju hemifrån för drygt ett år sen, och har bott med en kompis. Men nu, inför sista året på gymnasiet, så flyttar han hem igen för att kunna koncentrera sig bättre på betygen. Han har planer för högskolestudier och betygen är väl helt ok, men han vill ändå göra ett sista ryck nu. 
Och ingen är ju gladare än den här mamman, som får ha sin påg hos sig i ett år innan han flyger ut i världen och bosätter sig på främmande ort, långt från sin mor...:/
På lördag flyttar han hit. 

En ungersk blomkålssoppa

En ungersk blomkålssoppa. Det låter ju inte superupphetsande. 

Men den här ungerska blomkålssoppan är, om inte upphetsande så i a f väldigt, väldigt god och matig! Lättlagad dessutom. Och billig. 
Den heter Karfiolleves och tipset fick jag av dottern, som ibland skickar mig finfina tips på bra mat! När hon rekommenderade den här så tog jag för givet att den är god. Men när jag testade att laga den så var den faktiskt VÄLDIGT god, överraskande god!
Jag har som vanligt ändrat lite i proportionerna o s v, men såhär gör jag:

KARFIOLLEVES

1 gul lök
2-3 morötter
ett mellanstort blomkålshuvud
olivolja att steka i
3-4 tsk paprikapulver 
1-2 msk grönsaksfond (koncentrerad)
7 dl hett vatten
3 dl creme fraiche
1-2 msk vetemjöl
salt, grovmalen svartpeppar
färsk persilja att strö över

Hacka löken ganska fint. Skala och slanta morötterna. Fräs i olja tillsammans med paprikapulver i 3-4 minuter. Under tiden delar du blomkålshuvudet i små bitar. Lägg i blomkålen, häll på vatten och grönsaksfond, lägg på locket och låt puttra på medelvärme i en kvart ungefär. 

Under tiden vispar du ihop creme fraiche med vetemjöl. När det gått en kvart så tar du ca 1 dl av vätskan i grytan och vispar ihop med cremefraichen med mjölet i. Sen tillbaka ner i grytan, rör om och låt puttra utan lock i 3-4 minuter. Smaka av med salt och peppar. 

Ja, det var det hela! Strö över persiljan sen bara vid servering. Och servera gärna lite bröd och ost till dem som vill ha. 

Skrivlust och skrivkramp

 Jag är så sugen på att skriva. Har varit det länge nu, ja sen i vintras. Orden finns liksom där men kommer inte ut, i alla fall inte i skrift! Jag har ambitionen att blogga, men får liksom inte tummen ur. Jag går till och med omkring och fantiserar om att skriva en bok, men kommer liksom inte på DEN storyn. När jag var hos läkaren sist så fick jag träffa världens bästa läkare - en pensionerad herre (som jobbade lite ändå, uppenbarligen) som var väldigt bra och lyhörd och vi hade så mycket att prata om så mina sjukdomar hamnade lite i skymundan och det gillade jag. Men vi pratade bl a om böcker. Han berättade att han skrivit flera böcker, och han frågade mig om mitt skrivande (med tanke på vad jag jobbade med innan jag blev sjuk). Han frågade om jag inte har funderat på att skriva en bok jag med och jag sa att ja, jo...funderat har jag ju... Och han slog fast direkt att DET borde jag ju göra! Men det är ju det där med bristen på idé. Och det där med att jag tänker att det blir nog inte så bra ändå. Och en massa andra anledningar. 
Jag fick för ett tag sen äran att läsa igenom en bok som en väldigt kär vän skrivit, men som inte är utgiven (än). Jag har börjat, och den är så bra och jag hör hennes röst och jag blir gripen av storyn. Men den är svår att läsa eftersom min vän inte lever längre. Jag VILL läsa klart den, och jag SKA. Men i min egen takt... I alla fall, även det inspirerar mig till att skriva. Min vän sa många gånger att hon tyckte att jag ska skriva en bok. Det bidrar också till att jag vill ännu mer. 
Några personer har uppmuntrat mig att skriva en kokbok. Men DET blir det nog inte, herregud, nog för att jag gillar att laga mat och baka. Men jag är blott en glad amatör och har egentligen inte så mycket att lära någon annan i det ämnet. Nä, en skönlitterär bok i så fall. En feelgood-bok. Lättsmält chiclit. Så får det bli i så fall. Det är sånt jag gillar själv, och det är så jag skriver. 
Antagligen får jag aldrig tummen ur röven ändå och börjar. Men det är en kul sak att drömma om och fundera på :). 

Under tiden kan jag ju ha ett lite mer rimligt mål; att börja blogga regelbundet igen! Jag vet att det är bra för min hjärna och mitt sinne och dessutom gillar jag att läsa mina gamla blogginlägg, som en dagbok. Så jag gör väl försök att starta det igen och igen tills jag faktiskt kommer igång!

Det är ju full sommar fortfarande. Än är det sommar kvar, säger mor! :) Vi har haft en mer än härlig fyraveckors semester. Eller ja, Andreas har haft semester, jag har bara snikat mig med på ett hörn eftersom jag inte har någon egen :). 
Vi rivstartade med några sköna dagar vid sjön Gröcken i norra Värmland. Vårt stamställe dit vi alltid återvänder. Den lilla ön/udden med stuga utan el och rinnande vatten, men med vedeldad bastu, vedspis och utedass. Lugn och ro och bara vara, inte en människa i sikte om en inte åker in till ICA Indianen i Ekshärad för att proviantera. Eller till Torsby för att luncha och gå på loppis. Och det gjorde vi ju. Men övrig tid - väldigt, väldigt stillsamt. 
Nu har vi faktiskt bokat en hösthelg där också. Ska bli orimligt härligt!

Sista semesterveckan hade vi bokat en övernattning på närmare håll - bara en kvart hemifrån finns nämligen Norrqvarn, där det finns fina svampar och stubbar att bo i! Det här var vår stubbe:

Som i Trolltider! Och inuti var det verkligen jättemysigt:  

Enda tråkiga med den vistelsen var att folk verkligen inte kunde läsa eller respektera skylten utanför området, som tydligt sa att området bara är för de boende. På Norrqvarn finns restaurang och café och Göta kanal går förbi där, och de har "Barnens minikanal", så det är ju ett populärt utflyktsmål för barnfamiljer. Och såklart fattar jag att en kulle med stora stubbar och svampar med fönster och dörrar på ser jätteroligt ut för barnen! Men då borde kanske de vuxna ta sitt ansvar och säga att nej, dit kan vi inte gå för det är bara för dem som bor där. Men icke! Nej, här sprangs det runt vind för våg. Ett gäng typ 7-8-åringar var på väg in i vår stubbe när vi skulle gå ut, och blev väldigt häpna när vi sa att de inte fick gå in där. Några lekte på vår uteplats/altan... :/. 

Men förutom det - fantastiskt mysigt! :) De där svamparna och stubbarna hade jag planer på att sova över med barnen i när de fortfarande var barn på riktigt (inte bara MINA barn, utan småbarn). Men det blev inte av, av nån underlig anledning. Kanske ligger de för nära där vi bor. Man blir ju lite hemmablind och tror att man måste åka en bra bit för att uppleva nåt kul :). 

I alla fall, däremellan - mellan Gröcken och Norrqvarn - njöt vi av sommar och semester här hemma. Vi åkte på några dagsturer, men mest var vi bara väldigt nöjda med att vara hemma och göra vad vi ville. 

Såhär i efterhand kan jag tycka att vi kanske kunde haft några fler kvällar i hammocken. Varför hade vi inte det? För se så mysigt det är där uppe på vår kulle: 

Men å andra sidan är ju som sagt sommaren inte över än, så nog ska här hammockshängas fler gånger :). 

En som hängt efter mig (på gott och ont) hela sommaren är min lille tupp Arga Snick-Ann. Jag har berättat om honom på mina sociala medier.
Vår kärlek har gått upp och ner. Först var han ju väldigt mammig. Sen hamnade han i dåligt sällskap med en jättegrinig tupp och blev helt våldsam (mot mig!). Jag nackade den elaka och griniga tuppen, och då blev Arga Snick-Ann snäll igen. Han har följt mig överallt när jag är ute. Hänger jag tvätt så sitter han i trädet bredvid och tittar på mig och gal. Går jag omkring så springer han efter. Sitter jag vid utemöblerna så spatserar han omkring på bordet. 

Så fin med sin lilla roskam.. <3

På bordet för att umgås

Pratar med Bröli

Och han var snäll ett bra tag! Men så blev han våldsam igen när årets kycklingar kom ut och han fick för sig att han skulle försvara dem från mig. Då hackade han mig blodig några gånger. 
Men alltså...nu har han börjat skärpa sig. Han bryr sig inte så mycket om kycklingarna längre. Så han får leva ett tag till...

En kul sak som hände i början av maj var att vi fick hem en till hund. Det var ju inte direkt brist på hundar här hemma :D, men nu blev det så i alla fall. Snobben (japanese chin) behövde ett hem, och här fanns det plats och möjlighet. Så han kom hit, och blev kvar. 

Han är en liten pärla! Så snäll och vänlig och gudomligt söt. Och han hittade sin plats i flocken ganska så omgående. Första dagarna var Bröli hans livvakt mot Igge (som är snäll men också med ålderns rätt lite bestämd och sur). Om Igge morrade åt Snobben så ställde sig Bröli emellan och morrade åt Igge. INGEN fick vara taskig mot Brölis nye bror! 
De andra japaneserna verkade också tycka att det var helt rimligt och naturligt att det plötsligt dök upp en till. Men så älskar ju japaneser att vara i flock också. 
Se så fin vår japanesflock är nu! :)

Längst bak Kajsa. I mitten från vänster Wilmer, Bröli och Snobben. Längst fram Algot. 

Så. Omstart gjord (igen). Snälla skrivlust, håll i dig!