Femårskalas (och tioårskalas, och åttaårskalas)

Nja, något kalas blir det kanske inte. Men skulle det ha blivit det så hade jag skrivit "STROKEN 5 ÅR" på tårtan.
För idag är det fem år sen som det hände sig att jag blev sjuk. För prick fem år sen låg jag fortfarande på akuten i Skövde och höll mig i sängkanterna för att det snurrade så jag höll på att trilla ur sängen. Jag kräktes och ögonen flög runt som pingpongbollar så att allt jag tittade på studsade upp och ner, fram och tillbaka. Jag var lite irriterad över att behöva ligga där. Men fortfarande kände jag mig trygg i att jag snart skulle bli pigg. Okok, kanske skulle det ta ett par dagar, men på söndagen (det här var en fredag) skulle jag jobba hade jag lovat, och det kände jag mig lugn i att jag skulle kunna. Herregud, en är väl finne, det här går väl snart över! Tänkte jag. Mitt arma våp.
För det gick ju liksom inte över.

Jag har blivit ganska anti vad gäller att skriva/prata om mina krämpor. Frågar nån hur jag mår så svarar jag oftast "Jomen det är bra!" eller möjligtvis (om det är nån jag känner väl) "Jo, jag är väl lite trött.". Andreas och ett par enstaka vänner är väl de som får höra den sanna versionen, om än inte alltid (men ändå alltför ofta, känner jag...kul för dem med en gnällig kärring som beklagar sig...not.)
Så att jag ens sitter och skriver det här känns konstigt och gnälligt. Men det är så ofta som någon frågar, så jag skriver lite nu.

Jag har varit på utredning under vintern. Många turer har det blivit till Borås, och där har läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog undersökt varenda millimeter av min kropp och själ. Testat mina eventuella förmågor, prövat mig till bristningsgränsen, och sen slagit sina kloka huvuden ihop och kommit fram till ett resultat.
Jag har inte sett deras utlåtande med egna ögon än, men fått det återberättat (åtminstone delvis) för mig av läkaren per telefon. Och om man tänker sig olika områden som fysisk styrka, rörlighet och uthållighet, syn, balans, finmotorik, minne, koncentration, psykisk uthållighet och uttröttbarhet, så var det inte högsta betyg om en säger. Alltihop hamnade i kategorier av typen "omfattande nedsatt förmåga". Utom den psykiska uthålligheten och uttröttbarheten som fick omdömet "svårt nedsatt".
Men det jag bär med mig mest är att psykologen (efter att ha gjort en miljon tester för att bedöma min tankeförmåga, intelligens, minne, koncentration o s v) sa att resultaten låg på topp. Sen la hon till "...men bara i korta stunder, sen tar tröttheten över.". Så jag tänker att under det här stora täcket av trötthet så är jag i alla fall lite smart! Yay! :)



Det om det.
Jag funderade på att skriva nån slags årsberättelse, men kom på att jag inte minns så mycket. Det som stannat mest i minnet är den ofattbara sorgen efter Jenny. Årets första månader präglades väldigt mycket av det. Hon finns i mina tankar varje dag fortfarande, men oftast som fina (men också därför ibland väldigt smärtsamma) minnen, och många tankar runt hennes fina lilla mamma som jag vill så väl. Sorgen och tårarna kommer ibland med väldig kraft och bara smäller ner mig. Men inte som då i början, den där första tiden när jag var så lamslagen. Det är väl så sorg fungerar, har jag förstått. Eller det är så den fungerar för mig, just nu.

Jag minns också att jag saknade våren som liksom bara försvann. Ena dagen var det vinter, nästa dag var det sommar.
Och jag bär med mig stunder med min familj och fina vänner. Den varma sommaren, dagar och kvällar när jag och Andreas satt med iskalla fotbad för att om möjligt få ner kroppstemperaturen någon grad. Och fläkten som jag lyckades tjacka upp mig på innan alla fläktar tog slut i affärerna.

Just nu orkar jag inte minnas mer. För det är ju som psykologen sa där i sin bisats - "...men bara i korta stunder, sen tar tröttheten över.". Men jag vet att jag har många minnen. De finns där, och jag får ta fram dem nästa gång som jag presterar på topp igen :D

Imorgon är en annan jubileumsdag, lite roligare än strokedagen. Imorgon är det prick tio år sen som jag och Andreas träffades första gången, öga mot öga. Han kom hem till mig på en hastigt påkommen dejt. Och sen dess är han ju kvar, i princip. I mitt liv i alla fall - det dröjde ju innan vi kom på att man faktiskt kan bo ihop också.
Det är också prick åtta år sen som vi förlovade oss.
Vi börjar bli gamla.

(min favoritbild på oss. Från Sicilien oktober -14. Jag ville stå i Medelhavet, men höll på att ramla huvudstupa ner i det pga yrsel. Men då stod han där och höll mig stenhårt i handen.)

Ute i god tid

Min jul-todo-lista är rätt gles i år. Och tur är väl det eftersom jag just nu har nån slags helig julförkylning i full gång! Jag vaknade igår morse med ont i halsen och snoret rinnande, och febern på väg upp. Sen har det bara fortsatt.
Men det är ju sånt en överlever (även om det kanske inte känns så i ens sargade lilla självömkande själ just då...)!

Självaste julen ska vi fira redan den 23dje, alltså på söndag. Då är nämligen barnen här, och mamma kommer också. Fullt hus, och jag längtar! Idag har jag slagit in julklappar. Det är några kvar, men inte sådär så att jag sitter på julaftons morgon och slår in i panik, som vissa andra år....

Och på måndag, när alla andra äter julbord och kollar på Kalle Anka och umgås med släkten och öppnar paket, så kommer jag att sitta här i härlig, ljuvlig ensamhet och äta clementiner och läsa en bok som jag glömt bort att jag hade, och även (om ork finnes) påbörja ett broderi med ett viktigt budskap på! Kanske pratar jag i telefon med nån vän som liksom jag sitter ensam. Vi får se.
Och så har jag ju hundarna och katterna :). 

Ensamhet ÄR härlig och ljuvlig om den är självvald. Jag är förstås bjuden till Göteborg, till Andreas bror med familj, dit Andreas ska åka. Men för mig blir det nog för mycket. Jag tycker om hans familj, jättemycket. De är gulliga hela bunten! Men JAG är inte så värst gullig när hjärnan lägger av, som den gör när det blir för mycket. Så jag besparar dem det och stannar hemma. Så gjorde jag förra året också och det gick så bra så.

Jag har mer att blogga om. Så himla mycket mer. Eller, jag har mycket som jag funderar på, och många recept som jag vill delge här, och en massa bilder som bara väntar på att få vara med på min blogg. Men det får bli sen eller så. Jag har inte riktigt den ron just nu.

I baktagen

Ja eftersom det ju lider mot jul så är det ju många som blir sugna på att baka. Så också jag (även om jag ju bakar året runt, mer eller mindre).

Häromdagen bakade jag två sorter. Den ena var små havrerutor. En väldigt lättbakad kaka som till slut (när jag improviserade lite) blev nästan mer som små godisbitar. Kanske nåt för julgodisbordet?
Enklare bakning kan det i alla fall knappast bli. 

SEGA HAVRERUTOR MED CHOKLAD

5 dl vetemjöl
5 dl strösocker
1 l havregrun
3 tsk bakpulver
250 g smör
1 dl ljus sirap
2 ägg

200 g mörk choklad

Smält smöret och låt svalna lite. Sätt ugnen på 175 grader, för nu går det undan. Häll mjöl, socker, havregryn och bakpulver i en stor bunke. Häll smöret, sirapen och äggen i bunken. Blanda ihop för hand till en smet.
Bred ut smeten i en långpanna, alltså plåten med kanter, som du har bakplåtspapper på. Det är lite segt men jobba på och försök få hyfsat jämna och fina kanter, nästan ända längst ut så plåten så gott som fylls. Se till så det blir jämntjockt.
Grädda kakan mitt i ugnen i ca 15-16 minuter. När du tar ut den kanske den inte ser helt färdiggräddad ut, men det är i sin ordning. Den stelnar när den svalnar.

När den har svalnat, smälter du chokladen i mikron eller över vattenbad. Ringla den över kakan med en sked. När chokladen stelnat lite skär du kakan i rutor. Jag skar den rätt smått, ca 3*3 cm. Det blev lagomt, och väldigt många :). 

Sen bakade jag även klassikern hallongrottor. Det här receptet tycker jag blir bra för att det är vaniljsåspulver i - det gör kakan mör och god!

MÖRA HALLONGROTTOR

250 g smör
1½ dl socker
1 dl vaniljsåspulver (typ Marsan eller liknande, av typen som rörs ut i kall mjölk - men här ska du bara använda pulvret som det är, utan mjölk!)
2 tsk vaniljsocker
1½ tsk bakpulver
5 dl vetemjöl
1 ägg

hallonsylt

Tärna smöret och låt det bli rumsvarmt (funkar att köra i mikron en kortis också, inte så att det smälter men så att det mjuknar). Blanda med övriga ingredienser (utom hallonsylten då) till en deg. Överarbeta inte degen, när den är klar så är den klar.

Dela den i lagom stora bitar (lagom stora = beroende på vad du vill använda för formar - jag använde småkaksformar, men kan bli gott i små muffinsformar också!). Rulla varje bit till en boll och lägg i en form. Tryck ett hål med fingret, och fyll med en liten klick hallonsylt.

Grädda i 200 grader i ca 15 minuter. 

Min lilla gumma kom och lämnade sin hund här i fredags, och då passade jag på att bjuda på te och kakor. 

Den tredje sorten på fatet är prästgårdsnötter - jag tror inte att jag har bloggat om dem förut, men det får jag nog göra en annan dag när jag tagit lite mer närgångna bilder på dem :).

(Och lägg gärna märke till den fina duken! Den fyndade jag gratis på garageloppis i somras. De hade en hörna med gratisgrejer som en fick ta, och där hittade jag den här duken och en annan som också hade tryckt mönster, lite retro. Är folk galna på riktigt, ger bort så fina saker??



Och igår, då bakade jag det som jag tycker nästan är det godaste på julbordet - karelska piroger! 
Kanske måste en vara uppvuxen med det, eller ha ett väldigt öppet sinne, för att gilla dem. Jag älskar dem i alla fall. Och de är enkla att baka också, om en bara har kokat gröten i förväg! :)

KARJALAN PIIRAKKA (12 st)

2 dl kallt vatten
1 tsk salt
2½ dl vetemjöl
2½ dl fint rågmjöl
Typ en halvliter risgrynsgröt, avsvalnat eller kallt

Rör ihop vatten, salt och mjöl till en deg. Det går kvickt med bara handkraft i en bunke, till och med för en reumatisk och orkeslös gammal tant som jag.
Ta upp degen (som är rätt stum och oelastisk och ser rätt grå och tråkig ut) på bakbordet. Dela i tolv delar.
Rulla varje del till en liten boll. Kavla ut till en tunn oval, typ 2-3 mm tjock.
Lägg en klick gröt på varje oval, bre ut nästan ut i kanterna. Vik sedan in kanterna och nyp ihop dem.

Grädda 10 minuter i mitten av ugnen, på 275 grader.
Pensla med smält smör så fort du tagit ut dem ur ugnen.

Låt svalna lite, och ät sen som de är eller med lite smör. Många gillar också äggsmör på, alltså kokt, mosat ägg blandat med smör. 

Nu TROR jag att julbaket är så gott som klart. Men jag ska inte svära på det.

Nån som är glad trots kyla och grå himmel är i alla fall Bröli. Idag provade jag en stickad tröja på honom. Det är pudelns gamla, och den satt som en smäck! Och otroligt nog (Bröli verkligen _avskyr_ att ta på sig sin sele t ex...) så verkade han tycka att det här med stickad tröja när en är ute och leker var en toppenidé! Se så söt!

Jag är ju numera ett stort fan av listor. Så givetvis har jag gjort en todo-lista inför julen, för att liksom sortera upp och slippa tänka på vad jag vill hinna göra. Har jag ingen lista så spelas alla de där "vill göra"-grejerna upp i huvudet på mig som en evig slinga, och så blir jag trött innan jag ens börjat.
Och faktiskt ligger jag före min planering! Det ser inte ut att bli någon stress direkt. Gött!
Imorgon ska jag t ex bara slå in lite julklappar. That´s it.

Ja orken tröt ja...

Som jag skrev om i förra inlägget. Den där orken alltså, som liksom sällan gör annat än tryter.

Men idag hade den skäl till att göra det, för idag styrde jag och Andreas upp ett tunnbrödsbak! Vi var nämligen på en fin liten julmarknad i lördags, och där köpte jag hårt tunnbröd som några företagsamma människor bakat själva. Det var med grahamsmjöl i och det var så gott så jag genast när jag kom hem, letade fram ett recept på hårt tunnbröd med grahamsmjöl.

Och idag skred vi till verket. 

HÅRT TUNNBRÖD

½ liter mjölk
½ liter vatten (värmt till nästan fingervärme tillsammans med mjölken)
25 g jäst
½ tsk hjorthornssalt
1 tsk salt
250 g grahamsmjöl
1 kg vetemjöl


Sätt ugnen på 250 grader. Rör jästen i mjölk och vatten så den löser sig. Blanda de torra ingredienserna i en skål och blanda sen med degvätskan. Rör bara ihop som hastigast så det blir en deg (lite kladdig gör inget), se till att inte överarbeta för då blir degen seg.

Låt degen vila i bunken under bakduk i 20 minuter. Sen tar du ut den på mjölat bakbord och knådar ihop med några tag bara.
Dela degen i 16 delar. Rulla varje del till en boll, och kavla sen ut bollen (kolla så den inte fastnar i bordet, mer mjöl i så fall!) till en rundel (eller ja, rundel eller liknande, det var inte så lätt att få dem exakt runda :)). Den ska vara supertunn, och sista tagen tar du med kruskavel eller så naggar du rundlarna ordentligt.

Lägg två rundlar på en varm plåt (ha plåten i ugnen när ugnen värms upp) och så in i ugnen, strax under mitten, i 6 minuter eller tills tunnbröden börjar få lite färg.

Vi upptäckte att det är superviktigt att plåten verkligen är varm, så fuska inte och använd två plåtar om varandra som vi gjorde. Vi skulle vara så effektiva och lägga på ett par tunnbröd på nästa plåt redan när en plåt ställdes i ugnen. Men då blev inte bröden helt knapriga.

Om man vill kan man ju skära varje tunnbröd i fjärdedelar innan man ställer in plåten i ugnen. Vi testade både så och att grädda hela tunnbröd. Jag håller mig nog till hela i fortsättningen, men det är ju en smaksak!

Ja, svårare än så var det ju inte. Nu har vi tunnbröd både högt och lågt. Till jul tänker jag baka en sats till och ge bort till folk. Alla gillar väl tunnbröd tänker jag. 

• 
  

Italiensk vecka

När jag för ett par veckor sen råkade hitta en så himla bra blogg med italiensk mat, så väcktes tanken om en temavecka. Eller först tänkte jag glädja sonen med några italienska rätter eftersom han och ett par kompisar tänker åka till Rom i sommar.
Men bloggen var så himla inspirerande, och det var så mycket som verkade gott, så jag bestämde mig för en hel vecka italienskt!

Våra matveckor går från fredag till torsdag. Så är det sen gammalt, eftersom barnen alltid bytt "vecka" just på fredagar (jag och deras pappa är skilda). Så då blev det att jag planerade alltid nåt extra mysigt till fredagen när de skulle komma, och så planerade jag ända till torsdagen innan de skulle åka igen.

Så i fredags var det premiär för Italian Week i Äskekärr! :)

Alltså den här bloggen jag pratar om, förresten. Jag måste slå ett jättestort slag för den, även om många av er säkert upptäckt den sen länge. Förut hette den "Ruskigt gott", numera Minervino.se (finns alltså på minervino.se)


Sebastian som driver bloggen, bor själv i Italien och vad jag förstår, är gift (?) med en italienska. Så här kan man hitta riktigt genuin italiensk mat, som t ex tomatsåsen som kommer från Sebastians svärmors syster, och har anor från Sicilien. Om ni tror att ni har smakat på tomatsås förut så glöm det, för det har ni inte om ni inte har testat den här!

Hela veckan har varit fylld med tomater och basilika och vitlök och vitt vin och en massa lyriska "Oh!!" och "Aaaah!!" och "Herregud så gott!!" här hemma hos oss. Vi har shoppat oss fattiga på pesto och fin olivolja. Men jösses så värt det!

Jag rekommenderar starkt att ni klickar er vidare på länkarna till recepten, bara för att se de fina bilderna och läsa vad Sebastian skriver om rätterna. Och det här gör jag inte för att vara snäll eller nåt (jag känner inte Sebastian alls) utan för att bloggen är SÅ himla bra! Man vill bara klicka sig vidare och vidare!



I fredags rivstartade vi med en fantastisk köttfärssås - fast vit! Utan tomater alltså.
Och om det låter smakfattigt så tror du fel. För här fanns smaker så det räckte till och blev över! Ragu bianco heter det på italienska. Även det här ett sånt där makalöst gott, riktigt italienskt recept, som Sebastian lärt sig av en väns mormor. Ja, ni hör ju!!

Åh, sellerin, salvian, bladpersiljan... Den måste ni prova, om ni är det minsta förtjusta i pastarätter!


I lördags var dottern och hennes sambo (och så deras lille hund Eskil förstås :)) här, och då lagade jag den där tomatsåsen som jag yrade om här ovan. En riktigt långkokt tomatsås, där hemligheten är bikarbonat! Ja, bikarbonat - för tydligen, enligt svärmoderns syster, så ska man absolut inte sockra en tomatsås - men för att få ner syran och fram tomatsmaken så använder man sig av bikarbonat. Ja, läs själva HÄR! Tomatsås från Sicilien, kan det bli bättre?

Pesto och riven parmesan till förstås. Det blev inte ett spagettistrå över när vi var klara.

Vi hade förresten förrätt också - Pepperoni bruschetta. Alltså bruschetta (vitlöksbröd) med paprika istället för tomat, som är det som åtminstone jag är van vid. Paprikan var verkligen supergod, testa!

I söndags var det dags för tomatsås igen, men den här gången med kyckling. Både sonen och Andreas är lite skeptiska till just kycklingfilé - de föredrar t ex lår eller ben och påstår att filé bara blir torrt. Men den här gången var det ingen som klagade på torra filéer :). Den här kycklingen i tomatsås med basilika och vitlök övertygade dem!

Vi varierade oss lite den här gången - pastan fick ge vika för lite ris. Och resterna av paprikaröran från lördagen satt fint till, och likaså pesto!

Så kom måndagen, och pastan fick komma tillbaka :). Jag gjorde en "Pasta salsiccia e mozzarella al forno". Alltså en pastagratäng med salsiccia och mozzarella. Så himla god och krämig, och inte heller den här dagen gick någon från bordet med kurrande mage!

Och så tisdag. Jag hade länge sett fram emot den här rätten, för den ser så himla god ut på Minervino.se. En pastarätt (igen!) med ryggbiff i strimlor. Hur en så enkelt lagad rätt kan smaka så himla mycket, det är för mig en gåta. Den här ska jag laga när vi har gäster nån gång och jag vill imponera lite extra. För JÄDRAR så god!
Jag tänkte också på att när man gör såna här pastarätter där allt serveras från samma panna, så blir det väldigt mycket mindre kött än om man serverar köttet för sig. Vilket ju är bra om man vill dra ner på köttätandet, eller om man tycker att ryggbiffen är lite dyr för dagen :).

Och nu är det onsdag, och tanken var att jag skulle laga pizza.
Men orken tröt, och dessutom är sonen iväg på konsert i Stockholm så jag sparar pizzan till nån dag när han är hemma.
Och imorgon var planen köttbullar gratinerade med mozzarella, men även det skiter sig nog eftersom jag ska iväg till Borås för vidare utredningar (sjukdomsgrejs = jobbigt och trist att läsa om så jag nöjer mig såhär!) och blir borta typ hela dan. Så det får nog bli en lunch ute.

Så därmed var den här italienska veckan slut!
Det jag har lärt mig är att man vinner så oerhört mycket på att ta sig tiden att låta saker och ting koka in och mumsa till sig. Det förstod jag såklart förut också, men det har blivit tydligt den här veckan. Och så kommer jag att använda mig av betydligt mer vin i matlagningen i fortsättningen, för det ger en så fantastiskt mustig och fin smak!
Dessutom har jag fått inspiration till att kanske köra fler temaveckor framöver. Vegetariskt kanske? Strikt LCHF? Finskt? :) Det finns ju hur mycket som helst att välja på!

Och som sagt, jag kan inte tjata nog om det - titta in på minervino.se. Bara gör det!
Italiensk mat är ju så mycket mer än pasta (även om det kanske inte ser ut så på min meny den här veckan :D. Det bara blev så..). Plus att den är vacker! Se och njut!

Roy Fares alltså...

Han bakar ju på för glatta livet i tv och på nätet och i böcker och överallt. Allt han gör ser så himla gott ut!
Dock har jag inte provat så många av hans recept, fråga mig inte varför. Men idag när jag skulle baka saffransbullar inför lördagens adventsfika så fastnade jag för hans recept som är med fördeg - alltså man gör degen liksom i två omgångar. Det lät proffsigt och bra så det testade jag! :) Receptet hittar ni HÄR. Men som vanligt skriver jag receptet även här på bloggen:

ROYS SAFFRANSBULLAR MED FÖRDEG (ca 40 stycken)

Fördeg:
500 g mjölk (5 dl)
50 g jäst
1 g saffran
520 g vetemjöl (8½dl)

Deg:
150 g rumstempererat smör
170 g strösocker (2 dl)
2 g salt (2 krm)
320 g vetemjöl (5½ dl)

Mandelfyllning:

250 g mandelmassa (jag hade bara 200, men det räckte fint!)
25 g strösocker (2 msk)
3 g vaniljsocker (1 tsk)
120 g rumstempererat smör

Pensling och garnering:

1 ägg (här gick det åt lite mer än ett)
Flagad mandel
Pärlsocker

Börja med fördegen. Värm mjölken med saffran till (knappt) fingervarmt och lös upp jästen i den. Blanda mjölken med vetemjölet, kör i maskinen till en fin deg (den blev väldigt lös men så ska det nog vara!). Kör degen i fem minuter. Låt ligga kvar i bunken med en bakduk över, och låt vila i 15-20 minuter.

Blanda i resten av ingredienserna i bunken och kör med mellanhastighet tills degen känns len och glansig. Låt vila i bunken under bakduk i ca 20-30 minuter. 

Under tiden gör du mandelfyllningen. Riv mandelmassan, vispa ihop med socker och vaniljsocker (jag körde med elvisp). Blanda i smöret och vispa slätt.

Kavla ut degen till ca 45*70 cm på ett mjölat bakbord. Bred ut fyllningen. Vik degen dubbel från långsidan. Dela degen i avlånga remsor (ca 1½-2 cm breda blev de). Kolla gärna på nätet hur Roy gör knutar. Jag gjorde nåt liknande och det var både enkelt och fint!

Lägg bullarna på plåt med bakplåtspapper. Jäs under bakduk i 1-2 timmar (jag tog närmare två).

Sätt ugnen på 200 grader. Pensla bullarna med ägg och strö över mandel och pärlsocker. Grädda mitt i ugnen i ca 13-15 minuter tills bullarna är gyllene i färgen. Låt svalna under bakduk.

Ja, så gör tydligen Roy, och så gjorde jag :). Och det blev lite snyggt!

Och goda blev de också, det har provsmakats :). 

Och om vi ska prata lite väder så har det ju varit lite kallt de senaste dagarna. I somras var jag övertygad om att jag ALDRIG mer kommer att frysa. Jag längtade t o m efter att frysa!
Men visst har jag frusit nu. Det är iskallt, men vackert!

(Kransen har min kompis Annsofie gjort. Jag fick den när hon var här häromsistens :). Superfin, och ännu finare nu när det är lite frostigt!)

(Se så lång jag är. Så långa ben. Jag som alltid trott att jag har tre äpplen höga ben, finska och stadiga.)

Så var det stora julbaket igång

Nåja, så jättestort blir det kanske inte. Men på lördag firar vi första advent (ja, en dag för tidigt, må alla förlåta mig) för då fyller Bröli ett år, och då kommer också dottern med sambo och hund hit på adventsfika. Då vill jag ju ha gött att bjuda på, så nu ska jag baka under veckan.

Dagens bidrag var Ernsts kanelkakor. Jag har bloggat om dem förut men för enkelhetens skull kör jag receptet här också (och om du vill läsa ett äldre blogginlägg i ämnet så kolla HÄR).

Receptet hittade jag för några år sen i Ernst Kirschsteigers bok "Jul med Ernst". 

Och det förstår ju alla och envar att när Ernst jular till det, då blir det juligt :). 


ERNSTS KANELKAKOR (30-40 st)

1,25 dl socker
200 g smör
ca 4 dl vetemjöl
ca 2 dl vaniljsåspulver

Till garnering:
1 ägg
2 tsk kanel
2 msk socker

Rör ihop smör och socker så det blir vitt och fluffigt. Jag mjukade upp smöret lite i mikron först så gick det finfint att köra med elvispen sen.
Blanda i mjöl och marsanpulver, arbeta ihop till en smidig deg (jag tyckte att den blev lite väl torr och smulig så jag hällde i 2-3 msk grädde också!). Låt vila i kylen ca en halvtimme.

Knåda degen lite smidig, och kavla ut till en platta, ca 4 mm tjock. Ta ut kakor med ett mått. Pensla dem med uppvispat ägg. Blanda kanel och socker (min upplevelse är att det går åt mer kanel och socker än Ernst säger, men...vem är jag att säga emot Ernst.... Jag bara påpekar!) och doppa kakorna i blandningen. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 200 grader i 6-8 minuter eller tills kakorna fått lite färg.

Ernst beskriver kakornas smak som lite "tantgammaldags", och det passar ju fint här hos mig!


Jag gjorde dubbel sats. Det blev väldigt, väldigt många kakor. Jag gjorde dem i olika former, med pepparkaksmått.
Men bra att det blev många, för jag tänkte ge bort lite också. Till mamma, så hon har att bjuda på ifall hon får besök såhär inför jul. Och till dottern med sambo, för de gillar kakor.
Och så är de förstås väldigt goda också! Fatet med kakor stod på köksbordet efter fotografering. Andreas la sig i kökssoffan och skulle "ta en kaka". Det blev många kakor...ända tills jag lyfte bort fatet.
- Jamen, de är farligt goda! ursäktade sig Andreas.
Han är förlåten :). 

Carpe diem

Fånga dagen. Hatar alla såna klokord som folk smäller upp på sina väggar bara av farten. Ska en ha klokord så ska det vara sånt som en verkligen tycker och vill följa, tycker jag. "Live, love, laugh" skriver en del som verkar som de mest olyckliga, eller inte skriver men sätter upp på sin vägg. "KITCHEN" skriver en del informativt på sin köksvägg. Käckt då....men ganska onödigt i mina ögon. En ser ju om en är i ett kök.
Eller "LYCKA". I träbokstäver. "KÄRLEK". "FAMILJ". Jätteviktiga ord, men som tappar sin innebörd när man så slentrianmässigt smäller upp dem överallt.

Jaja, var och en gör som hen vill. Jag har min tanke kring det, andra har sin. Kommer jag till ett hem som har såna ord lite här och var så säger jag inget. Jag tänker att de kanske tycker att det är fint, och så är det bra med det.

I alla fall, idag vet jag inte om vi har fångat dagen eller ej. Det beror på hur man ser det.

Jag vaknade vid halv nio, för Wilmer och Bröli gjorde mig uppmärksam på att nu var det dags att gå ut. Så jag gick upp och släppte ut dem, och gick också ut själv för att släppa ut hönsen. Från hönshuset hörde jag Junior (Stef-Anns son som är på pricken lik sin far till utseendet...) gala med sin dova röst. Jag öppnade dörren och gick in igen och la mig under täcket och kollade på mobilen vad som hänt på sociala medier under natten. Inte så mycket.

Sen somnade jag igen. I typ tre timmar. Andreas sov som en gris. Jag vet att jag halvvaknade ibland och sa till honom att det nog var bäst att han vaknade för annars kan han inte sova nästa natt (jag själv har ju inte det problemet såatte...).

Men när vi väl gick upp vid halv ett eller ett eller så, så insåg vi att det inte var så stor mening med att äta frukost och klä på sig och så. Så iklädda nattsärk respektive morgonrock, åt vi brunch - gulaschsoppa från igår. Med brödpinnar från nån annan helg. Och vin.

Sen bäddade Andreas sängen (onödigt kanske, men så blev det) och jag kokade apelsinkräm. Och så fotade jag i gästrummet. Det var ju Black Friday igår, men jag köpte inget alls (jo, en grej som min påg ville köpa i julklapp till någon men som han inte kunde beställa pga under 18 år så han swishade pengar till mig och så beställde jag). Men i förrgår hämtade Andreas och pågen hem en grej som jag fått helt gratis på en "geochfå"-sida på FB - ett superfint skåp! Gulligt av dem eftersom det visade sig vara tungt som bly (inga spånskivor här inte..) och båda är lite handikappade just nu. Men kolla här vilket skåp!! När jag tog mig an det visste jag inte ens var jag skulle ha det, men jag var tvungen att ha det kände jag ändå. Så det blev en liten rockad här hemma - en hylla fick flytta till pågens rum (trots protester från nämnde påg), skrivbordet i gästrummet fick flytta till hyllans plats, och skåpet fick ställas där skrivbordet stod förut. Alltså FÅR en såhär fina grejer så tar en dem, oavsett plats. Så är det bara. För kolla här:

Ja, ni ser. Blyinfattningar och allt. Helt gratis! Vem kan leva utan?
Och i gästrummet blev ju skåpet superbra tyckte jag.


Gårkvällens middag måste jag ju skriva om också så jag kommer ihåg. Jag hade bakat bröd som skulle bli skålar till soppa. Jag hittade ett bra recept som jag gjorde till mitt, och såhär blev det:


BRÖDSKÅLAR (eller frallor eller vad du vill)

50 g jäst
6 dl vatten (rumsvarmt)
3 tsk salt
2 msk rapsolja
16½ dl vetemjöl special

Till pensling:
1 äggvita
1 msk vatten

Smula jästen i bunken. Häll på vattnet och blanda så jästen löser sig. Häll i salt och rapsolja, och tillsätt mjölet. Bearbeta degen i några minuter. Låt jäsa i 45 minuter i bunken, under duk.

Sätt ugnen på 200 grader. Ta upp degen på bordet, tillsätt mer mjöl om det behövs (men inte mer än vad som absolut behövs). Dela degen i åtta delar, trilla varje bit till en rund bulle. Lägg fyra på varje plåt, låt jäsa under bakduk i 45 minuter.
Vispa ihop äggvita och vatten. Pensla bullarna och ställ in dem i den varma ugnen (ungefär i mitten eller strax under). Låt grädda i en kvart. Ta ut bullarna, pensla en gång till, och så in igen i ca 10 minuter eller tills de fått fin färg.
Ta ut och lägg på ett galler att svalna, utan bakduk. 

De här bröden använde jag sen till soppskålar. Soppan var gulaschsoppa, se recept HÄR.
Bröden var helt avsvalnade när jag skar av ett lock och sen gröpte ur innehållet så "väggarna" blev typ en centimeter tjocka. Sen fyllde jag brödet med soppa, klickade på lite creme fraiche och serverade med en bit stjälkselleri, och ett glas rött vin.

Den här soppan åt vi idag till brunch (utan brödskålar). Med vin. I nattsärk respektive morgonrock. 

Ja, och sen har dagen gått i lättjans tecken. Vi satte oss på eftermiddagen och tittade på "Låt den rätte komma in" på sfanytime. Framåt eftermiddagen tog vi lite romåcola respektive öl. Åt apelsinkräm..(se recept HÄR)

Jo, men jag ville visa ett par finheter till från mitt hem. Till att börja med min amaryllis som jag nog visat förut. Jag var ju glad för att den hade TRE knoppar istället för två, som de andra på ICA hade när jag köpte den.
Nu har den visat sig vara en superamaryllis. Sist jag räknade var det NITTON knoppar!! Kolla bara!!

Är den dopad?? Måste köpa fler vita amaryllisar innan jul, men vågar inte ens hoppas på att någon kommer i närheten av den här.


Och så häromdan, så var min fina vän Annsofie här (tror att jag skrev om det).
Hon är så händig, Annsofie. Hon fäller träd och målar hus och fixar värsta finaste trädgårdar och så. Och så kan hon göra dörrkransar. Det hade hon gjort, och även en till mig! Kolla bara! 

Ja, den fick jag till skänks. Jag blir glad varje gång jag ska gå in och ser den.


Så sammanfattat: ändå en väldigt fin vecka. Och en fin lördag. Även om allt inte är guld och gröna skogar, låt er inte luras.

Jag har förresten kommit oväntat långt i julklappsinköp och planerande. Jag går in extra hårt i år för att hitta hållbara julklappar med stor tanke bakom. Och än så länge är jag så himla nöjd. Såklart finns även begagnade saker bland paketen.
Och skulle jag inte hitta någon bra julklapp till någon så struntar jag hellre i det och ger nåt när jag kommer på nåt som verkligen är fint och genomtänkt och hållbart. Om det så är i mars.

Tomatbröd på olika vis

Jag fick upp ångan för att baka bröd igår. Tomatbröd, var min tanke.
Jag har nog aldrig bakat tomatbröd förut. Men jag såg en bild nånstans, och ett recept. Just den bilden och det receptet hittade jag inte tillbaka till sen, men jag hade lite kvar i minnet och resten improviserade jag, och det gick så bra så :).

Det fiffiga jag kom på med tomatbröd (förutom att det är gott och lite annorlunda än det man vanligen bakar) är att det går att improvisera väldigt friskt. Dessutom går det lätt att "gömma" lite grövre mjölsorter i, tomaten ger ju färg så man ser inte riktigt om det är helt ljust eller grövre. Själv hade jag i slattar från skafferiet - i mitt tomatbröd finns både vetemjöl special, rågsikt, rågmjöl och grahamsmjöl. Man kan ju även ha i lite frön och så, och fler mjölsorter.
Så exakta receptet kan jag nog inte ange här, men på ett ungefär?..
Dessutom, om en har små kräsna barn så kan man kalla brödet för "pizzabröd" (om barnet gillar pizza då) så blir det säkert poppis!
Nåt som jag ska tänka på till nästa gång är att ta mer salt i degen. Jag tog nog bara ungefär en halv tesked den här gången. Nästa gång får det bli 1½, som jag har skrivit här nere i receptet. 



TOMATBRÖD

1½ dl grekisk yoghurt (går säkert finfint med creme fraiche eller turkisk yoghurt eller vanlig A-fil eller så)
1 pkt jäst
2½ dl kallt eller rumsvarmt vatten
1 burk (400 g) finkrossade tomater
3 msk olja (jag tog olivolja men rapsolja funkar ju också!)
4 tsk torkade örter (jag tog en pizzakryddablandning samt lite timjan)
1½ tsk salt
10-13 dl mjöl (man tager vad man haver som sagt. Skulle jag gissa så hade jag typ 2 dl rågsikt, nån dl rågmjöl, 1-2 dl grahamsmjöl och så resten vetemjöl special.)

Smula jästen i bunken. Häll på vattnet och rör om så jästen löser sig.
Tillsätt yoghurt, tomater, olja, örter och salt. Rör om ordentligt. Sen tillsätter du mjölet, lite åt gången. Jag tog de grövre sorterna först, och sen fyllde jag på med vetemjöl special tills degen blev lagom (lite kladdig men höll ihop bra).
Och sen lät jag det jäsa i ungefär en timme.

Den här gången bakade jag ut det till två små limpor som jag gräddade i varsin liten sockerkaksform på typ en liter (eller kanske mindre?...). Sen blev det även åtta stora frallor. som jag gjorde i form av en blomma (en fralla i mitten, de andra tätt runtom).
Sockerkaksformarna till limporna klädde jag med bakplåtspapper, och jag la även bakplåtspapper på plåten under frallorna.
Sen fick de jäsa i ca 45 minuter till. Under tiden satte jag igång ugnen, rev ost och vispade ett ägg för pensling.
Limporna penslade jag och sen hade jag på lite pizzakrydda och flingsalt. Frallorna penslade jag också, och strödde på grovriven ost samt pizzakrydda.

Limporna fick vara i ugnen i ca 45 minuter på 175 grader, men det är ju olika från ugn till ugn så håll koll!
Frallorna höjde jag värmen åt innan jag ställde in dem. Knappt 225 grader är nog lagom. De tar ca en kvart, men håll koll här också. De ska givetvis vara genomgräddade, och osten ska ha fått fin färg. 

Saffran både högt och lågt

Saffran är ju väldigt gott och efterlängtat såhär års.
Något som jag bakat i ett par år nu typ den här tiden, är saffransbiscotti. Alltså små saffransskorpor.
Och jag gör dem med russin och mandel i.

Igår gjorde jag en dubbel sats av dem. Det här är en enkel sats:


SAFFRANSBISCOTTI MED MANDEL OCH RUSSIN

100 g smör
0,5 g saffran
1½ dl socker
2 ägg
5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1½ dl grovt hackad sötmandel
1 dl russin

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret, ta av från plattan och låt svalna lite innan du vispar i sockret.
Mortla saffranet tillsammans med typ en halv tesked socker. Blanda det i smöret.
Hacka mandeln. Blanda vetemjöl och bakpulver i en skål.
Vispa i äggen i smöret. Häll i mjöl, mandel och russin i smöret och rör ihop till en deg som håller ihop. Jag fick tillsätta lite mer mjöl än vad som stod, men det märker du ju om det behövs.

Dela degen i fyra delar. Rulla ut varje bit till en längd lite kortare än långsidan på din ugnsplåt (som du täckt med bakplåtspapper). Lägg dem på plåten, platta till bara lite lite, och ställ in i mitten av ugnen i ca 15 minuter.
Ta ut dem ur ugnen och skär (jag använder en degskrapa, det är smidigt) dem i sneda bitar. Sänk ugnen till 100 grader. Lägg de små skorporna luftigt på plåten, gärna med en snittyta uppåt och så att de inte ligger emot varandra. Ställ in plåten i ugnen igen och lämna ugnsluckan på glänt. Låt stå i ca en timme. Sen är skorporna färdiga!
De kan kännas lite "o-knapriga" direkt när man tar ut dem ur ugnen, men när de svalnat så blir de torra. 


Idag fick dottern och svärsonen en burk, och den här glasburken får stå framme i köket och fresta.

Och där är Bröli som en linslus, ja. Han var sugen på mammis skorpor och satt och glodde medan jag fotade dem. 

Angående vegetarisk mat

Jag gillar vegetarisk mat. Jag fattar inte varför jag inte lagar det ännu oftare än jag gör, men det är väl vanans makt.
Jag gillar dock inte vegetarisk mat som ska likna kött. T ex är jag inte alls förtjust i quorn som många tycker smakar som kyckling. Nejnejnej, säger jag. Det smakar inte kyckling, det är bara en läskig konsistens med en läskig bismak. Tycker jag.
Eller allt sojakött av olika slag. Visst, det ser kanske ut som kött. Men det är inte kött och åtminstone det jag smakat på, smakar inte så värst likt kött heller.
Men men, smaken är ju som baken, och gillar man det ska man förstås äta det!

Men det finns ju mycket som man kan laga utan "låtsaskött". Som olika slags biffar med grönsaker eller bönor eller linser. Det gjorde jag idag! Det blev biffar på röda linser.

RÖDA LINSBIFFAR 

3 dl okokta linser
1 gul eller röd lök
1 ägg
2½ msk potatismjöl
2 tsk spiskummin
3 tsk paprikapulver
2 tsk salt

Koka linserna i en knapp liter lättsaltat vatten i ca 5-10 minuter, på låg värme. Låt rinna av i durkslag.
Hacka löken fint och fräs i lite olja så den blir mjuk men inte får färg.
Blanda alla ingredienser med slev i en skål. Låt smeten stå i ca tio minuter (under tiden kan du ju passa på att göra tzatzikin som jag serverade till :)). Stek sen i olja i en stekpanna. Smeten är väldigt lös men det är bara att klicka ut med sleven i stekpanna.

Till det hade vi ugnsrostad ruccolapotatis. Skär skalade potatisar i rätt stora bitar (ca 3 cm). Lägg i en ugnsform/långpanna. Pudra över paprikapulver, ha på lite flingsalt och häll på rejält med rapsolja. Rör om med händerna så all potatis kommer med. Ställ in i ugnen på 225 grader i ca 20-30 minuter tills potatisen får fin färg. Blanda i en skål med en näve ruccolasallad, och om du vill kan du strö över lite mer flingsalt. Se så fint det blev!

(Den här potatisen funkar såklart jättefint även till kött, fisk eller kyckling! Den är så enkel att göra men blir både vacker att se på och väldigt god att äta!)

Och till det hade vi även tzatziki. Dela en bit gurka på längden, ta ur det blöta innanmätet, riv grovt med rivjärn. Krama ur den rivna  gurkan med händerna, lägg i en skål och blanda med grekisk yoghurt, olivolja, en eller två pressade vitlöksklyftor samt salt, peppar och om du vill, en gnutta sötning (socker eller sötströ eller honung eller vad du nu vill ha). Rör om ordentligt, låt stå en stund, servera. 

Bröd och blommor

Igår visade jag ju en bild på ett lite (till synes) småtrist bröd.
Men idag var det inte trist när jag testade till frukost!

Det är en filmjölkslimpa med frön och nötter och frukt. Men inte vilken limpa som helst, utan en superdupersaftig sak! Hemligheten är skållning.
Det tar som sagt ett par dygn från att man börjar tills att man kan äta brödet. Men det är det värt! För själva jobbet man lägger ner tar inte mycket tid alls. 


Såhär gjorde jag det:

FILMJÖLKSLIMPA MED FRÖN, FRUKT OCH NÖTTER (2 limpor)

2 dl vetekross
2 dl rågkross
2 dl solroskärnor
1 dl linfrön
3 tsk salt
7 dl kokande vatten

Blanda allt torrt, häll i vattnet i bunken och rör om ordentligt så allt blandar sig. Sätt plastfolie över och låt stå framme på köksbänken över natten.
Nästa dag:

1 l filmjölk
1½ dl mörk sirap
2-3 dl torkade aprikoser
4-5 dl hasselnötter
5 dl rågmjöl
6 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
3 tsk bikarbonat


Sätt ugnen på 200 grader. Blanda fil och sirap i en stor bunke (en väldigt stor bunke, om du inte har halverat receptet till en limpa!).
Grovhacka aprikoser och hasselnötter, och blanda dem med mjöl, bakpulver och bikarbonat.
Häll i mjölblandningen i filen, och tillsätt även det som skållades dagen innan. Rör ihop noga till en tjock smet.
Klä två brödformar (stora, ca 1½ liter) med bakplåtspapper. Fördela smeten i dem. Strö över solroskärnor eller några andra frön som du gillar. Ställ in i nedre delen av ugnen, och låt grädda i ca 75 minuter. Titta till på slutet så det inte blir bränt, i så fall kan du lägga över lite ugnsfolie och låta stå tiden ut.

Låt bröden svalna i sina formar lite, men sen kan du lägga dem på ett galler utan bakduk så svalnar de färdigt.

Sen ska du helst vänta till dagen efter med att äta brödet (du kan ju lägga en handduk över under natten).

Det här brödet blir så himla saftigt! Testa! 

(Linslusen Wilmer kom med på bild där :))

I nattas kunde jag inte sova och då kom jag på att jag vill baka mer matbröd framöver. Jag själv äter inte så mycket bröd, men både sambon och sonen gör. Och bröd som man köper är både dyrt och ofta med tillsatser. Dessutom är det ju kul att baka, och det doftar gott hemma :). Så jag får ta mig i kragen.



Igår glömde jag förresten att visa hur fina blommor jag fick av min vän A!

Den flitiga läsaren av Lantlollabloggen vet ju hur glad jag blir av blommor. Och den här färgen...den får mig att tänka på pappa. Den där mörkröda färgen på blommor älskade han! Och det gör jag med. Nu står buketten och pryder köksbordet :).

På tal om blommor så brukar jag köpa vita amaryllisar till julen varje år. Vi har inte så jättemycket julpynt annars. Lite grann, men inte så mycket. Men just amaryllisar och andra julblommor gör så mycket för julstämningen!
Årets första amaryllis köpte jag på ICA. De hade två knoppar allihop - utom den här, som har tre! Så den tog jag :). Nu står den här bredvid mig i fönstret, vid min dator, och växer så det knakar och påminner om att det närmar sig jul!
Längre fram ska jag pynta krukan lite också med mossa och så. Men tills vidare får den vara au naturelle :).