Nu har de namn!

Kycklingarna lever och frodas. De älskar gosedjuret Rolf som gör dem sällskap inne i buren, och de äter och de dricker som de ska och däremellan kvittrar de lite vackert.

Jag har funderat över det här med namn. Jag fick rådfråga min vän och kollega Tove, och hon kläckte (!) den bästa idén hittills: De tre gula, som är så lika så de inte går att skilja åt, får heta Jenny, Jenni och Jennie! Eller ja, såklart Jenny-Ann, Jenni-Ann och Jennie-Ann (men bara på pappret, i verkligheten kallas de bara för Jenny/Jenni/Jennie). De är namngivna efter gemensamma, väldigt kära kollegor till mig och Tove. Det har varit lite bökigt namnmässigt på tidningen eftersom typ alla hetat Jenny/-y/-ie i olika varianter. Så självklart ska kycklingarna heta så! De hör ju inte heller om man säger Jenny eller Jenni eller Jennie, så det blir ju perfekt :). 

Jenny?

Jenni?

Jennie?

Ja, ingen vet ju vem som är vem men eftersom de heter så lika så behöver de inte bli ledsna om en ropar fel :).
De tre är av rasen Sussex, förresten. 


De tre andra är gulsvarta och av rasen Brahma. En av dem, den minsta, tänkte jag kunde vara min dotters (hon ville också ha en kyckling, men den bor såklart här :)). Den vet jag inte vad den ska heta än, det får ju matte bestämma.

Men de två andra! Såklart ska de heta nåt med -Ann. Och eftersom vi ändå var inne på kollega-spåret så blev det....*trumvirvel*....:

TOV-ANN

och....*andäktig tystnad*...:

STEF-ANN

Och så försökte jag även få ett gruppfoto på dem idag när jag tog ut dem på köksbordet för fri lek idag. Det gick sådär. Men här kommer ett par i alla fall: 

Längst fram: Jenny?
Från vänster: Stef-Ann, Jenni?, dotterns namnlösa samt Tov-Ann.
Längst bak (man ser bara lite av skallen): Jennie?

Jennieysarna längst fram. Sen framifrån och bakåt: Stef-Ann, Tov-Ann och den namnlösa. 

Åh, det är så roligt med små kycklingar! :)

Små nykomlingar

Idag kunde vi äntligen åka och hämta hem några småkycklingar! Det blev tre brahmor som är en vecka gamla, och tre sussex som är födda under helgen. 
Hemma hade Andreas ställt i ordning buren på vedspisen, med värmelampa och allt. 

 De små gula var lite mer medtagna än de större. Och ingen av dem orkade utforska sitt nya hem så värst innan de somnade tvärt. Jag hann i alla fall lägga in gosedjuret Rolf till dem, och flera av dem verkade genast se Rolf som en mor :).

Nu sover de så sött där i sitt bo. Åh så söta!! <3 Bara en brahma som vaknade till när mammi kom och fotograferade.

Första måltiden

När små kycklingar kläcks, så behöver de inte inte mat direkt. De lever på näring från gulesäcken som de fått näring via även när de var i ägget.
Men idag tyckte jag att det var dags för lilla bebisen (nej, det har inte blivit fler!) att äta sin första måltid.
Och hur korkad var jag då när jag inte tog med kameran och filmade??

Det är lite olika vad man ger nyfödda kycklingar, men här hemma hos oss serveras keso och undulatfrön som första måltid.
Men är man en liten kyckling, bara en dag gammal, så vet man ju inte ens vad keso och undulatfrön är och ännu mindre att man kan äta det! Så det är så himla fascinerande att se när mammahönan visar sitt barn det.
Flick-Ann var tydligen väldigt hungrig för hon kastade sig över tallriken under nästan aggressivt morrande. Lilla bebisen stod bredvid och tittade på, helt omedveten om att äta bör man annars dör man. Men när Flick-Ann fått i sig lite så sansade hon sig och insåg att hon har ett barn att göda också. Så hon pickade lite i tallriken med näbben och så gjorde hon ljudet som tuppen gör när den hittar en mask som den vill att hönorna ska komma och ta - typ "kluck-kluck-kluck-kluck-kluck".
Och DÅ gick det upp ett ljus för bebisen - och den åt! :) Tänk att den förstod vad mammi sa!

Jag hade som sagt ingen kamera med mig då, men när de fick lite kvällsmat nyss så fick jag några bilder. 

Bordsskick är inte små kycklingars paradgren...

Kycklingen är ännu inte namngiven, men när jag har grejat med den idag så har jag helt naturligt kallat henne för "Pyttan". Alltså "Pytt-Ann". Vi får se om det blir det. 

Vår = loppis

När jag tog en sväng på facebook i förmiddags såg jag att Mia som har en av mina absolut favoritloppisar, skrev att hon höll på och vårstädade inne på loppisen och att man var välkommen att titta förbi.
Så dagen som var tänkt att "Vi gör inget speciellt idag.", blev "Vi drar på loppis!".
Och det var lika roligt som vanligt - det där är en loppis som man ALLTID hittar något fint på som man inte ens visste om att man behövde :). Och bra priser är det!

Det här hittade jag idag:

Fyra fina gamla flaskor, 10,-/styck

Den här fina som jag tänkte ha i väskan och ha lite mediciner och plåster och sånt i. Eller så har jag den som plånbok, jag har inte bestämt mig än :). Ynka 10,- kostade den i alla fall! 

Sen hittade jag så jättefina "årstidstavlor" av kartong. Tänk att ha en ram där man byter tavla efter årstid, tänkte jag! Och då sa Mia att jag kunde få dem på köpet "så blir jag av med dem" :). Jösses så snällt! Och på köpet på det fick jag en massa skyltar i papp, med veckodagar och månader och datum. Alla finns inte, men kanske kan man hitta på något roligt med dem ändå :). 

Loppisen ligger i Halvfara mellan Mariestad och Götene. Det har öppet lite då och då, när Mia är hemma och har tid :). Om någon är nyfiken på att komma dit kan ni höra av er till mig så förmedlar jag kontakten!



Vad gäller kycklingkläcket så har det inte kommit några fler än. I alla fall inte för ett par timmar sen när jag var ute och inspekterade. Jag ska gå ut en gång till nu :).

Vårens första kyckling är här!

Idag är dagen för Beräknat Kläck. Flick-Ann har legat på några ägg. Antalet har varierat eftersom det har varit en del bråk bland hönsen om äggen. Om Flick-Ann gått ut för att äta lite så har någon annan lagt sig där, och så har Flick-Ann blivit vansinnig när hon kom tillbaka. Ett tag hade de tydligen delat upp äggen mellan sig, och det har varit allmänt kaotiskt kring det hela så jag har tvivlat på om det skulle bli några kycklingar överhuvudtaget. En dag t ex kom vi hem och hittade Flick-Ann liggande, badande i rabatten som om det inte fanns nån morgondag. I godan ro låg hon där medan äggen var övergivna. "Men FLICK-ANN!! Dina barn då??" frågade jag anklagande. Då var det som att hon kom på sig själv och under högljutt kacklande sprang hon till hönshuset och la sig på äggen igen. Jag har fått påminna henne ett par gånger till, och ja...alltså äggen behöver ju värmen från mammi, så jag var oerhört skeptisk till att det skulle bli några kycklingar.

Men i morse gick jag ut iförd nattsärk för att kolla läget. Och där låg det en bebis! Flick-Ann verkade oerhört nöjd med allt förutom att jag kom och störde. Men kolla så sött!!

Nu återstår att se om det kommer fler ur de andra äggen. Det kan ju hända idag eller imorgon eller i övermorgon, åtminstone.
Under tiden kan vi fundera på vad den lilla bebisen ska heta! Jag vill ju att de helst ska heta nåt med "-Ann" på slutet. Kanske Rut-Ann?
Eller har någon fler förslag? 

Mandeltorsk - att älska eller hata

De flesta har nog fått smaka på mandeltorsk i skolan. Som jag upplevde det så antingen älskade man det eller hatade det.
Själv ÄLSKAR jag mandeltorsk! Jag har ett superbra recept på det HÄR. Problemet för mig med det receptet är bara pankoströbrödet - fullt med kolhydrater.
Så häromdagen gjorde jag om receptet lite, för att testa. Såhär:

MANDELTORSK utan ströbröd (8-9 portioner)

3 paket fryst torsk (400 g/styck)

150 g smör

½ dl grädde

2 tsk tomatpuré

½ tsk röd currypasta

örtsalt

3-4 dl mald sötmandel

Mandelspån

Tina fisken, lägg i en rymlig ugnsform. Salta och peppra lite. 
Smält smöret i en kastrull. Häll i grädde, rör ner tomatpuré och currypasta, och krydda med lite örtsalt. Rör ner den malda sötmandeln. Ta av från värmen och låt stå ett par minuter. Rör om, och häll sedan mandelsmeten över fisken. Toppa med mandelspån. 
In i ugnen i 200 grader, ca en halvtimme. 

Till det gjorde jag en citronsås: 

CITRONSÅS

drygt 1 msk smör

ett par matskedar fiskfond

4 dl creme fraiche
2 dl grädde

saften av en citron

salt, svartpeppar

Smält smöret i en kastrull. Vispa i fiskfonden. Sen vispar du i creme fraiche och grädde, och pressar i citronen. Låt puttra på svag värme några minuter, smaka av med salt och peppar. Klart!

Egentligen ville jag ha kokt broccoli till, men upptäckte att broccoli gick inte att uppbringa i huset. Så det blev ärtor - inte så käckt kolhydratmässigt som broccoli, men gott ju, och nån gång ibland så! :)

Det här var så himla gott! Vilken festmåltid för en mandeltorskfantast som jag :).

Trött men nöjd

Så kom då torsdagen när jag skulle in till redaktionen och fika. Tre sorters kakor hade jag med mig, och min vän Tove som fyller år idag hade med sig tårta.
Chokladsnittarna skrev jag om häromdan. Hallongrottorna har jag inte skrivit ut receptet på än, det får jag göra nån dag.
Men så hade jag en (för mig) ny sort - Kullakakor! Det är kakor med mördegsbotten, och så nötmaräng ovanpå och en hasselnöt på toppen. Jag kände också att choklad skulle passa in där, så det hade jag på mina Kullakakor även fast det inte stod med i nåt av recepten jag googlade fram.
De här kakorna blev väldigt uppskattade! Och det förstår jag, för de VAR faktiskt goda. Gillar du nötmaräng (som det är i typ Budapestrulle) så måste du testa de här!

KULLAKAKOR 40 st

Mördeg:

400 g smör

3 dl socker

4 tsk vaniljsocker

4 äggulor

8 dl vetemjöl

Nötmaräng:
4 äggvitor

4 dl socker

200 g malda  hasselnötter

40 hela hasselnötter

50 g mörk choklad

Blanda ihop alla ingredienser till mördegen, knåda till en smidig deg. Ställ muffinsformar på plåtar.
Dela degen i 40 delar. Rulla varje del till en boll, platta till lite och lägg en bit i varje form. 

Vispa äggvitorna till nötmarängen, jag körde med elvisp. När det började skumma hällde jag i sockret lite i taget och vispade ordentligt mellan varje gång jag hade i lite socker. Allra sist vände jag ner de malda hasselnötterna i marängsmeten.

Fördela marängsmeten i muffinsformarna, ovanpå mördegen. Lägg en nöt på toppen, och sen in i ugnen 150 grader i ca 35 minuter (håll koll så de inte blir för välgräddade). 

När kakorna sen har svalnat, smälter du chokladen och ringlar över kakorna. Låt stelna. 

Eskil var med mig på mitt besök på jobbet, och hängde sen med mig hem med bussen.
Hur en timmes fikande med kära kollegor kan ta så totalt slut på en människa, det begriper jag inte! Men i vilket fall som helst så somnade jag som en stock när jag väl kom hem. Sov i över två timmar. Men fy sjutton så kul det kändes att sitta där kring fikabordet igen!

Sen var det full fart igen! För Tove, som ju fyller år, skulle komma hit på födelsedagsmiddag. Tomatsoppa skulle jag bju på tänkte jag, så den satte jag igång så den hann puttra i flera timmar. Det var en jättesimpel soppa - jag hackade en lök och två vitlöksklyftor samt två stjälkar stjälkselleri. Fräste det i olivolja, i med lite tomatpuré, och sen ett par burkar krossade tomater och en tetra med passerade tomater. Hackad färsk basilika, lite sambal oelek, salt, svartpeppar och en gnutta sötning. Så fick det koka sen, rätt länge som sagt.
Precis innan servering hällde jag i en skvätt grädde.

Till soppan serverades ostchips (riven ost läggs i små högar på plåt med bakplåtspapper, in i ugnen i 225 grader tills osten smält och börjar få färg. Sen låter man ostchipsen svalna och stelna.). Och så lite mer ost - mozzarella skuret i bitar. Och mer färsk basilika. 

Och så hade jag ett paket till Tove också. Är det födelsedag så är det!
Eftersom katter är det som hon älskar över allt annat här i världen, så fick det bli något kattrelaterat. Jag letade runt på nätet lite för nån vecka sen och snubblade över en sida med namnet Katteljén (länk om du klickar på namnet där :)).
En konstnär som heter Susann Bönnemark som även hon älskar katter (hörs ju på namnet på hennes ateljé om inte annat :D). Hon bor i Skåne och målar helt fantastiskt söta och roliga katter som man sen kan köpa på bl a muggar, kuddar och posters.
Problemet var bara att jag var orolig över om muggarna skulle hinna komma i tid. Så jag mejlade Susann och frågade om det gick att ordna. Och visst gick det! :) Susann visade sig vara väldigt trevlig och hjälpsam och serviceminded, så på bara två arbetsdagar var de hemma.

Jag har ingen som helst betald reklam på bloggen, men däremot rekommenderar jag ibland om jag stöter på nåt extra bra företag. Och dit hör definitivt Katteljén! :) Så letar du efter present till en kattälskare, titta in där!

Sen satt vi och pratade lite skit informerade varandra om saker och ting, innan det blev dags för Tove att springa till bussen.

En härlig dag! Jag är trött som tusan, men fy bubblan vilken härlig dag. 

Kakbak inför veckans happening

På torsdag händer det en (för mig) stor sak - jag har för avsikt att åka in till "mitt jobb". Alltså, jag HAR ju egentligen inget jobb att åka till. Men redaktionen i grannkommunen är "mitt jobb", det är så jag tänker på det. Jag har aldrig varit fast anställd där, men vikarierat en massa genom åren och även arbetstränat där ett år tills i höstas.
Efter det har jag av olika anledningar inte kommit iväg dit. Men jag har saknat mina kollegor där väldigt mycket!
Och nu på torsdag är det en kär vän och kollega som fyller år. Hon ska bju på tårta och tyckte att jag också skulle komma. Men jag har ju lovat alla att ta med fika när jag kommer, så vi bestämde att jag bakar lite småkakor.
Så idag har jag gjort det! Först såna chokladsnittar, såna jag har skrivit om förut. De blir inte torra och trista (om man inte kör dem för länge i ugnen vilket jag gjorde när jag tog med såna till jobbet sist - nu ska de få se på chokladsnittar av helt annan klass!), utan lite segmjuka och jättegoda.

SEGA CHOKLADSNITTAR ca 35 st

200 g smör
2½ dl socker
1 msk sirap (går bra med ljus eller mörk eller vit)
3½ msk kakao
2 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
4½ dl vetemjöl
en liten nypa salt

Till pensling:
1 uppvispat ägg
pärlsocker

Jag brukar börja med att tärna smöret och köra en kortis i mikron. Inte så det smälter och blir flytande, men så det blir mjukt och lätt att arbeta med.
Blanda sen alla ingredienser (utom ägg och pärlsocker förstås) i en skål. Jobba ihop till en smidig deg.
Dela degen i tre delar och rulla till längder knappt lika långa som plåtens långsida. Lägg dem på plåten och platta till lite med händerna. Pensla med ägg, strö på rikligt med pärlsocker, och grädda i 175 grader strax under mitten i ugnen, i 13 minuter. De känns fortfarande kladdiga och ser kladdiga ut när man tar ut dem, men så ska det vara.
Skär sneda snittar medan det är varmt. Låt svalna. 

Jag bakade även hallongrottor som är med lite annan deg än vanlig mördeg och som gör att de inte blir så knapriga som vanliga hallongrottor, utan mer mjuka. Men jag har inte fotat dem än så dem får jag blogga om imorgon :).
Dessutom ska jag baka en kaksort till i veckan - en sort som jag aldrig bakat förut eller ens hört talas om innan jag råkade hitta den på nätet för ett par dar sen. Men det tar vi då! :)


Sen, när jag ändå stod där i köket, så gjorde jag en långpanna med fläskpannkaka. Jag tänkte att det skulle vara perfekt mat för min lilla mamma att ta fram ur frysen när hon inte orkar laga själv.

Fläskpannkaka på mitt vis

1 l mjölk
5 dl vetemjöl
6-7 ägg
salt
2 pkt bacon
(Det här är recept lagomt till vår nya spis, med extra stor ugn. Annars kan du använda 8 dl mjölk, 4 dl vetemjöl, 5-6 ägg.)

Börja med att sätta på ugnen, 200 grader. Klipp baconet i strimlor, sprid ut i en långpanna (en stor). Ställ in i ugnen och låt stekas lite i värmen.
Under tiden vispar du ihop hälften av mjölken med mjölet. (Idag insåg jag alltför sent att jag inte hade en droppe mjölk hemma. Grädde däremot - så jag blandade vatten och grädde, och resultatet blev finfint :).) 
Tillsätt resten av mjölken samt lite salt. Och så vispar du i äggen.
Nu är nog baconet färdigt. Ta två gafflar och "riv isär" baconet och sprid ut över långpannan. Ta en brödpensel och pensla hela långpannan med fettet från baconet.
Häll i smeten, se till så baconet fortfarande är utspritt, och så ställer du in långpannan i mitten av ugnen.
20 minuter senare, på ett ungefär, är fläskpannkakan klar!

Jag skar den i lite mindre portionsbitar och la två i varje påse. Det blir rätt mycket fläskpannkaka av en plåt :). Nu har hon halva frysen med fläskpannkaka, för vi åkte dit med det, plus lite hallongrottor. Och så köpte jag en påskig blomma som hon kan ha på bordet. 

Chips till lördagskvällen

Chips och annat snacks är sånt som jag kan bli sugen på fast jag vet att jag inte bör äta det. Nötter är ju ok i hyfsat måttliga mängder - men chips, det är sannerligen haram.
Men igår gjorde jag ostchips och insåg att det är faktiskt ett av de godare chipsen jag ätit. Jag tog bara vanlig prästost och rev på fina sidan av rivjärnet. Sen la jag den rivna osten i små högar på en bakplåt med bakplåtspapper på. Och så in i ugnen, 225 grader tills osten smält och börjat få fin färg.
Sen gäller det bara att vänta några minuter så ostchipsen svalnar och stelnar, innan man kan hugga in och snacksa på :).

Igår åt jag dem bara som de var. Nästa gång ska jag nog ha gräddfil och lite tomatsalsa till. 

Sann lycka!

Sann lycka är för mig förstås inte det här ytliga som jag kommer att skriva om :). Sann lycka för mig är min familj och mitt hem och mina vänner. Och att ha tid och ork.

Men väldigt väldigt lycklig blev jag idag när jag äntligen fick tummen ur och bakade en budapestrulle med väldigt lite kolhydrater! Ja, så kan (tillfällig) lycka också se ut!
Alltså jag är lite svag för gräddtårtor och bakelser och sånt. Jag lyckas oftast stå emot suget, men åh vad jag har önskat att det inte vore så kolhydratspäckat...
Just budapestbakelse är nåt som jag verkligen älskar och alltid har gjort. Det är den godaste bakelsen av alla, med god marginal!
Jag har SÅ många gånger tänkt att jag måste testa att baka en kolhydratfattig variant. Jag har sett olika recept på det men liksom aldrig kommit mig för bara.
Men idag! Då sa det bara *PLOPP* när tummen for ur, och så satte jag igång. Jag valde ett recept i mängden, och det blev från bloggen "Home 2tiny" - och länken finns HÄR.

Men jag skriver som vanligt upp receptet även här, för säkerhets skull. Men som jag gjorde den.

BUDAPESTRULLE (LCHF) 4-6 portioner

3 äggvitor
1½ msk sötströ (jag använde Hermesetas, och tog lite mer - kanske 2½ msk, men nästa gång ska jag ta lite till...)
1 dl hasselnötter
knappt 1 dl mandelmjöl (jag malde sötmandel med stavmixer, blev finfint)

Fyllning:
3 dl grädde
sötströ efter behag
Bär av valfritt slag (idag blev det konserverade mandarinklyftor men det är ju sockrigt så nästa gång tar jag hallon eller blåbär!)

Garnering:
Mörk choklad
ev. vispad grädde och bär

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa äggvitorna med sötningen i från början till en fast marängsmet (var noga med att skålen inte har en fet beläggning p g a slarvigt diskad eller så).
Grovhacka hasselnötterna (jag använde stavmixern). Mal sötmandeln till mjöl om du inte använder färdigt mandelmjöl. Vänd försiktigt ner hasselnötter och mandelmjöl i marängsmeten. Bred ut den på ett bakplåtspapper (det stod att det skulle vara smort men jag glömde bort - det gick finfint ändå :)) i en långpanna/på bakplåt.
Grädda mitt i ugnen ca 12 minuter. Stjälp genast upp på ett nytt bakplåtspapper. Ta försiktigt bort det översta pappret. Låt marängbottnen kallna.
Under tiden kan du vispa grädde som du sötar med sötningsmedel. Häll i valfria bär och blanda om. När botten har kallnat brer du ut grädden och rullar ihop det hela som en rulltårta. Ta gärna hjälp av bakplåtspappret så går det enklare.

Smält chokladen och ringla den över rulltårtan. Man kan även spritsa på lite fina gräddklickar och ha bär på så blir det ju hur snyggt som helst, men det hade jag inte tålamod till idag :). 

Ja jädrar så god den blev!! ÅH vad jag blev glad :). Nu behöver jag inte frestas mer av söta onyttigheter. Den här kommer att bakas många gånger i det här huset!

Ska jag välja ETT recept som jag testat sen jag började dra ner på kolhydrater, ett recept som jag vill rekommendera - så är det det här. SÅ himla bra!!