Nu har de namn!

Kycklingarna lever och frodas. De älskar gosedjuret Rolf som gör dem sällskap inne i buren, och de äter och de dricker som de ska och däremellan kvittrar de lite vackert.

Jag har funderat över det här med namn. Jag fick rådfråga min vän och kollega Tove, och hon kläckte (!) den bästa idén hittills: De tre gula, som är så lika så de inte går att skilja åt, får heta Jenny, Jenni och Jennie! Eller ja, såklart Jenny-Ann, Jenni-Ann och Jennie-Ann (men bara på pappret, i verkligheten kallas de bara för Jenny/Jenni/Jennie). De är namngivna efter gemensamma, väldigt kära kollegor till mig och Tove. Det har varit lite bökigt namnmässigt på tidningen eftersom typ alla hetat Jenny/-y/-ie i olika varianter. Så självklart ska kycklingarna heta så! De hör ju inte heller om man säger Jenny eller Jenni eller Jennie, så det blir ju perfekt :). 

Jenny?

Jenni?

Jennie?

Ja, ingen vet ju vem som är vem men eftersom de heter så lika så behöver de inte bli ledsna om en ropar fel :).
De tre är av rasen Sussex, förresten. 


De tre andra är gulsvarta och av rasen Brahma. En av dem, den minsta, tänkte jag kunde vara min dotters (hon ville också ha en kyckling, men den bor såklart här :)). Den vet jag inte vad den ska heta än, det får ju matte bestämma.

Men de två andra! Såklart ska de heta nåt med -Ann. Och eftersom vi ändå var inne på kollega-spåret så blev det....*trumvirvel*....:

TOV-ANN

och....*andäktig tystnad*...:

STEF-ANN

Och så försökte jag även få ett gruppfoto på dem idag när jag tog ut dem på köksbordet för fri lek idag. Det gick sådär. Men här kommer ett par i alla fall: 

Längst fram: Jenny?
Från vänster: Stef-Ann, Jenni?, dotterns namnlösa samt Tov-Ann.
Längst bak (man ser bara lite av skallen): Jennie?

Jennieysarna längst fram. Sen framifrån och bakåt: Stef-Ann, Tov-Ann och den namnlösa. 

Åh, det är så roligt med små kycklingar! :)