Ett under har skett

såhär i elfte timmen av år 2016 - vi är klara med festförberedelserna flera timmar innan kalaset ska börja :). Det enda som är kvar är att undertecknad ska fixa till sig lite. Men annars så!...
Jag tror inte att det nånsin har hänt förut. Plötsligt händer det.

Bordet är dukat, finduken framme, kandelabern laddad och maten är så förberedd den kan bli. Bubblet ligger på kylning och snart har jag en liten drink i glaset.

Ja...vad säger man. Gott nytt år, som sagt!

Ett fint år med lite ludd på slutet

Såhär på nyårsaftonen, mellan köksbestyren inför kvällens kalas, skulle man kanske summera året. Men jag tror jag struntar i de flesta detaljer och konstaterar att året rent privat var fint. Det hemskaste som hände var nog när dottern bröt handleden i somras. Det var jätteledsamt, men trots allt inget livshotande, och det läkte ju sen.
En av de roligare sakerna som hände var när jag blev "mormor" till lille Eskil, griffonvalp på 8 veckor. Jag och Andreas fick äran att åka med och hämta honom, det var roligt! Han och Wilmer blev bästisar och Eskil sprider glädje varthän han än går.
Londonresan med Andreas och Petter var också jätterolig! Jag blir så glad av att kunna göra saker med mina barn, och Andreas. Det är det bästa i livet för mig, så mycket mer behöver jag inte.

Jobbmässigt var arbetsträningen väldigt rolig för det mesta. Det som var jobbigt med det var allt trassel med försäkringskassa och arbetsförmedling. Att jobba lite skulle jag nog orka så småningom, bara jag slipper krånglet med dem. Vilket ju kan tyckas lite kontraproduktivt från deras sida, men "så är våra regler" som de brukar upplysa mig om när jag pekar på stolligheter i olika förfaranden. Det är nog så att "följa varje paragraf" är huvudsyftet. Inte som man skulle kunna tro, "få människor ut i arbete utefter deras bästa förmåga". Om paragrafrytteriet så leder till att människan inte kan göra nåt alls, så må det så vara. Då har man i alla fall följt reglerna till punkt och pricka :).
Men alltså, just nu är jag inte arbetsför - men jag är finne och kommer igen, och tänker fixa det hela med eller utan myndigheternas hjälpsamma hand. Jag har tusen idéer i mitt huvud som jag tänker förverkliga när jag får tillfälle!

Men sammanslaget så tycker jag att 2016 har varit mer än bra! Och när jag bara får ordning på jobb-biten (jag vet, det går inte att sätta bindestreck sådär men det ser så fult ut med "jobbiten") och om jag får fortsätta ha min familj och mitt hem, så blir 2017 fabulöst!

Och ett fabulöst 2017 önskar jag er också! :)

(En bild kanske jag bör ha också, så det får bli räkbakelserna som ska utgöra kvällens förrätt.)

En bortsoven dag

Vi vaknade lite sent idag - klockan var halv ett på dan :).
Men vad gör det när en är ledig och allt!

Vi drog in till stan på eftermiddan. Jag köpte lite gott till mamma inför nyårsaftonen. Hon ska få äta kallskuret från delikatessdisken (rostbiff, fläskfilé och en bit varmrökt lax). Och så potatisgratäng till det.
Och så hade jag med mig lite matlådor till henne. Hon är jätteduktig på att laga mat men med ålderns rätt och med tanke på att det är lite trist att laga bara åt sig själv, så är det bättre med färdiga matlådor. Plus att hon blir glad av det :).

Och så var det lite andra ärenden vi hann med innan vi åkte hem och började plocka bort julen. Allt är borta nu, förutom en ljusslinga i vardagsrummet, plus den fina lilla granen som jag inte hade hjärta att ta bort än. Mina fina barn hämtade ju in den, och Johanna pyntade den....nä, den får stå där ett tag till och vara fin.

Sen gjorde jag middag! Idag blev det en väldigt lätt variant. Bruschetta!
Egentligen hade jag först planen att göra bruschetta till förrätt imorgon. Men en av våra gäster gillar inte tomat, och då är ju bruschetta inte en toppenidé ;),
Så jag planerade in en annan förrätt till imorgon (en förrätt som jag också förberett idag, men mer om det under helgen). Och så åt vi bruschetta till middag.


BRUSCHETTA (2 port.)

4 skivor vitt bröd (går fint att ta en lchf-variant också)
olivolja
3 fina, smakrika tomater
3 vitlöksklyftor
en näve färsk basilika
svartpeppar och flingsalt efter behag

Gör röran först. Hacka tomaterna ganska smått. Blanda med hackad basilika (spara några blad till garnering), två finhackade vitlöksklyftor samt peppar och flingsalt (smaka av).

Värm upp en stekpanna med olivolja i. Pressa i den sista vitlöksklyftan.
Stek brödskivorna gyllene på båda sidor. Lägg upp på tallrik, fördela tomatröran på, garnera med basilikablad och servera genast. 

Alltså det här...sååå himla gott! Friskt och lätt och vitlökigt och alldeles underbart. Tänk er det en varm sommarkväll i paviljongen, med ett glas vitt vin (eller två) till. Det lär det bli i sommar nån gång!
Eller som förrätt, som sagt. Då kan man ju ta en vanlig smal baguette och göra ett par små bruschetta var till alla.
Och vill man att det ska vara lite kött till kan man ju servera några skivor fin skinka eller salami till. 

En minnesvärd dag

Igår var det den 28 december. Vår förlovningsdag. Det var sex år sen som vi förlovade oss, och på dagen även åtta år sen vi träffades. 

Förlovningsdagen i det här huset kan firas på många olika sätt. Men alltid ingår att vi dricker ur kungakopparna och skålar - och så även den här gången!

Ett år åkte vi på spahelg för att fira förlovningsdagen. Andra år har vi kanske lagat en fin middag hemma. Vissa år har vi gått ut och ätit på restaurang.

I år blev det restaurangvarianten! Andreas bjöd ut mig på Kingfisher, kanske världens godaste indiska mat (som jag har smakat i alla fall) :). Vi drack lite drinkar innan vi tog bussen in till stan.

Kingfisher har inte bara god mat - även miljön är supermysig! Vi hade när vi bokade bord bett om att få ett bord lite avskilt .En gång placerades vi nämligen vid ett bord där det kändes som att vi satt vid ett långbord med en massa andra. Inte så mysigt för folkskygga varelser som vi :D.
Men nu fick vi sitta längst in i lokalen, vid ett eget litet bord. Precis bredvid vinhyllan :)

Självplock?

Jättestora korkar. Som pallar. 

Vi avstod självplocket och beställde in en flarra istället. Ett jättegott, lättdrucket men smakrikt vin från Sicilien.

Men alltså jag är ingen vinkännare. Jag känner ju om det smakar gott eller äckligt, men that´s it :). Så när servitören helt flott berättade om vinet och lät mig provsmaka så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag smakade och sa "Gött!". Och när han frågade om Andreas också ville ha vin upphällt eller om han skulle dricka upp sin öl först, så föreslog jag kunnigt "Äsch, häll upp åt´na - allt gott går att blanda!". Och det gör det ju oftast. 

Som förrätt tog vi in en favorit från förra gången - naanbröd med mozarella och vitlök och basilika. Som en liten pizza fast tusen gånger godare. Och raita därtill.

Till varmrätt valde Andreas chilimarinerad vildsvinsfilé med persikochutney. 

Själv valde jag kyckling. "Chicken Kolhapuri". "Spiskumminkryddad kycklingfilè tillredd med röd chili, senapsfrö, grädde, toppad med pistagenötter" beskrev menyn det.
SUPERdupergott! Lite starkt men bara helt lagom. Alltså, ofta när jag går ut och äter så kan jag känna att "Gott, men jag skulle kunna göra bättre själv...". Inte för att jag skulle vara nån mästerkock, men för att många restauranger inte är något extraordinärt. Men på Kingfisher har jag aldrig känt så! Det sa jag till servitören också. 

Sen tog vi bussen hem. Busschauffören råkade vara en gammal klasskamrat till mig så vi satt längst fram och pratade med honom lite.
Och väl hemma kollade vi på film.
En väldigt fin förlovningsdag! 

Skinkrester och ordning på torpet

I år hade vi en gigantisk skinka på typ 6½ kg. En skinka från en ytterst glad gris, som var så närproducerad man bara kan föreställa sig.
Min rimning av skinka gick jättebra, och bara som anteckning till mig själv inför nästa års julskinkeberedning så skriver jag det här: 

Till den saltlag jag brukar använda, så var 9 dagar lagom för skinka på drygt 2 kg. Salta av i två dagar.
För en skinka på dryga 6 kilo blev det bra med 14 dagars gottande i saltlag. Den saltades av i ett drygt dygn, men kan gärna få saltas av nåt dygn till - den var god, men hyfsat salt.

Så, nu vet jag nästa år :).


Jag trodde att det skulle bli mängder av rester på en sån stor skinka. Men icke! Vi åt flitigt av den från den 23dje, den var så god så alla åt den typ som snacks.
Den bit som var kvar idag tog jag nästan hela och gjorde middag av. Och här är mitt bästa tips för i år på hur man kan ta tillvara skinkrester: 

ÄGGRÖRA MED JULSKINKA

önskad mängd julskinka
önskad mängd purjolök
önskad mängd ägg
salt, peppar, hackad persilja

Tärna skinkan, strimla purjon. Stek på i smör i en gryta så det får lite lite färg.
Knäck över ägg så det blir lagom. Rör om, låt äggen stanna. Salta, peppra och strö över persilja. Servera!

ÅH så himla gott det blev! Jag tog lite ketchup till, det passade fint. Helst hade jag velat ha chilisås men det fanns inte att uppbringa i huset. 

Nu finns det bara en liten snutt skinka kvar, det får bli lunch imorgon.


Annars har vi tillbringat några timmar ute på ärenden idag. Fixat lite åt min mamma, och så var jag på Lindex och fyndade kalasbyxor plus en flaska vad det nu heter....inte parfym, men sån spray man kan spraya över hela kroppen, och som doftar lite milt. Himla god i alla fall, en favorit sen ett bra tag!

Och på bokhandeln köpte jag en almanacka. Nu ska mina små kladdpapper och anteckningsblock och annat som bara försvinner hela tiden, samlas i denna almanacka istället. Den var stor och bra, och det fanns gott om plats för varje dag att skriva, plus en hel sida att anteckna på under veckan. 
Och så var den snygg till på köpet :)

Nu är Eskil här hos "mormor". Eskil är alltså dotterns valp. Har jag ens haft nån bild på honom i bloggen?... Om inte, här kommer en (inte lätt att fota en yster valp...)

En fröjdefull jul

Dan före dan var själva dan för oss i år. Den 23 december var dagen då vi firade jul här hemma. För det var då alla mina barn kunde vara här.
Jag och Andreas åkte till stan på förmiddan. Jag behövde köpa de sista julklapparna. Och eftersom ett par av dem var till Andreas så kunde inte han följa med mig runt i affärerna. Jag vågar inte gå runt på stan ensam eftersom jag är rädd att ramla. Så istället kom min fina dotter för att valla runt sin gamla mor :).
Sen tog vi en tur in på stora ICA där i stan. Så himla mycket folk så jag höll på att brista ut i helig julilska och kände att nästa dåre som står och tar upp hela gången där folk ska gå, genom att parkera sig och sin jättevagn där för att prata med nån bekant, den kör jag hälsenorna av.
Men jag lyckades behärska mig.

Sen hämtade vi upp dottern och hennes sambo och hundvalp, och så åkte vi hem till julefriden! Pyntade lite, alla mina barn och ett gäng hundar gick ut i skogen och hämtade hem en liten fin gran som dottern sen klädde. Och se så fin den blev! 

Och att låsa in en tomte eller två, det är en fin jultradition konstaterade svärsonen. Förra året var det en ensam tomte som fick sitta i buren, i år var de i alla fall två :)

Vi åt julbord som jag inte kom mig för att ens fota, men som var god som bara den. Jag säger det - visst är det flott att gå ut och äta julbord på restaurang. Men inget slår julbordet hemma!

Och sen hade vi julklappsutdelning. Jag tror att alla blev jättenöjda. Jag blev i alla fall hemskt glad för det fina som jag fick! Genomtänkta, fina julklappar.
Andreas hade ropat hem två fina tekoppar med fat från Tradera. Jag hade önskat mig dem så hett, och han köpte dem: 

Så fina och så lantliga! Engelskt porslin med ko-motiv :).

Johanna och Albert hade satt in pengar till Naturskyddsföreningen, som julklapp åt mig och Andreas. De vet exakt vad vi önskar oss! :) Dessutom hade de köpt miljövänligt diskmedel och såpavatten i fina flaskor. 

Och så fick vi även en fin kökshandduk, med pelargoner på. Pelargoner som är en av mina absoluta favoritblommor... :

Och Petter, min lille påg... Han hade gått och köpt en almanacka. Med ett så genomtänkt tema - miljö även där! 

Så himla fina julklappar. Så himla fina!

Igår åkte barnen så iväg för fortsatt julfirande på andra ställen. Kvar blev vi gamlingar. Idag sov vi till halv tolv... Det var himla skönt.

Hoppas att alla ni som läser också har haft en fin jul, och att fortsättningen blir lika fin! 

Julsnask och spännande utmaningar

Jag har gjort fyra sorters julgodis i år. Knäcken visade jag ju häromdan.

En gammal goding som jag gjort många gånger och som gör succé bland folk som gillar den här sortens godis, är marknadsnougat. Enklare godis får man ju leta efter. Och mycket blir det! Det här receptet räcker till en hel stor långpanna (alltså ugnsplåt med kanter), det blir jättemycket godis det! Man kan ju halvera mängden om man vill så blir det mer hanterbart om det bara är till familjen. Men det är ett jättebra godis att ge bort i en fin burk annars, så lika bra att köra på när man ändå gör det.
Och håll i er, för det är sannerligen inget hälsogodis. Inte ett spår av fibrer i det här inte ;) (men det är ju inte för att få i sig fibrer som en äter godis heller..)

SUPERDUPERGOD MARKNADSNOUGAT

Lag:
250 g smör
11½ dl strösocker
3½ dl vatten

Mjölblandning:
13 dl vetemjöl
8 dl florsocker
2 dl kakao
3 tsk vaniljsocker

Börja med att sikta mjöl, florsocker, kakao och vaniljsocker genom en sil ner i en stor bunke. Förbered en långpanna genom att klä den med bakplåtspapper (ända upp på kanterna, man får kanske använda två bakplåtspapper omlott).

Koka ihop smör, socker och vatten i en stor kastrull (jag använde en femliters, tror jag att det är).
Från att det börjar bubbla, låt koka i ungefär en minut. Rör om lite då och då med en slev.

Sen häller du bara i mjölblandningen i kastrullen (ta av kastrullen av värmen) och rör kraftigt och snabbt med sleven tills det blir en jämn, chokladbrun smet.
Sen häller du bara smeten i långpannan. Allt det här ska gå rimligt snabbt så inte smeten börjar stelna, för då blir det svårt.

Sen är det bara att bre ut smeten ända ut i kanterna så det blir jämnt, och sen låta den stelna. Man kan ställa långpannan/formen i kylskåpet om den får plats, eller så kan man ställa den ute i kylan.

När nougaten stelnat så skär man den i bitar. Sen brukar jag lägga bitarna huller om buller på en bricka eller ett fat och in i kylen en stund så de torkar lite runtom, innan jag lägger i en burk. Förvaras kallt i burken!

Oh vad jag älskar den här burken! Den är fyndad på Tradera för 35,-.

Sen har jag också gjort risbräck och Mariannetryfflar. Risbräck är ju om möjligt ännu enklare än marknadsnougat. Smält choklad i en skål i mikron. Häll i rispuffar, blanda om, smeta ut på ett bakplåtspapper, låt stelna. Skär i bitar, klart. 

Mariannetryfflar gjorde jag efter receptet på Jennys matblogg. Jag gjorde dock dubbel sats, och så använde jag en blandning av ljus och mörk choklad. Såhär: 

MARIANNETRYFFLAR

knappt 1 dl vispgrädde
200 g choklad (jag blandade ljus och mörk, men man tar det man gillar)
30 st Marianne-godisar

Garnering: 
Florsocker

Mixa Mariannegodisarna i en mixer eller matberedare. Häll grädden i en kastrull och låt koka upp. Ta bort från plattan och bryt ner chokladen och rör om tills chokladen smält och det blir en slät smet.
Rör ner de krossade Mariannegodisarna och blanda ordentligt. Ställ i kylskåpet några timmar eller över natten.
Sen är smeten ganska hård, men jag karvade loss lagom bitar med en sked, och formade rund(-ish) bollar som jag sen rullade i florsocker. 

Och se! Igår hämtade jag jultidningar som jag beställt av min übergullige systerdotterson Leo. Två böcker som jag tänker lusläsa under julen och sen omsätta i praktik om jag klarar det :). 

Idag  hålls jag med potatislåda, Janssons frestelse samt morotslåda. Sen ska jag städa om jag orkar. 
Imorgon firar vi julafton, en dag för tidigt :). 

Den perfekta knäcken

Hur ska knäck vara tycker du? Mjuk och gräddig? Hård och knaprig? Eller nånstans mittemellan?

Min önskeknäck är hård till en början, men mjuknar snabbt och blir gräddig och seg. Jag brukar lyckas att få den exakt så, men det är ett funderande varje år eftersom jag aldrig lyckats skriva ner receptet. Men nu kommer det! :)

DEN PERFEKTA KNÄCKEN

2 dl socker
2 dl ljus sirap
2 dl grädde
2 msk smör
en knapp dl hackad mandel

Blanda socker, sirap och grädde i en tjockbottnad kastrull. Koka upp och låt sedan koka på medelvärme. Rör om då och då.
Idag insåg jag att knäcken blir i mina ögon perfekt om den får koka upp till 130 grader. Annars kan man testa med kulprov - häll en tsk smet i ett glas med kallt vatten. Går smeten att rulla till en kula sen så är det färdigt. 
Men det är förstås bättre att kolla temperaturen med en termometer..
Sen rör man bara i mandeln och smöret, och ser till att smöret smälter. 

Sen använde jag ett litet halvlitersmått med hällpip för att hälla upp knäcksmeten i formar. Jag tog lite rapsolja på ett papper och smorde måttet inuti så att smeten inte fastnade. Funkade perfekt!
Och så dubbla knäckformar, då blir det stadigare. 

Så, nu vet jag hur jag ska göra nästa år också :).

Avundsjuk, jag är så avundsjuk...

När vi var i London köpte vi en present till lille Eskil (dotterns griffonvalp). En söt leksak som såg ut som en blandning mellan Eskil/monster/vampyr/spindel/bläckfisk.

Den leksaken rönte genast stor avundsjuka hos Wilmer. Han tyckte att den var fantastiskt fin och rolig, och varje gång Eskil kommer så kollar Wilmer i hans väska efter den där leksaken. Sen leks det.

Men igår när de var här var det själva väskan i sig som fick Wilmers uppmärksamhet. Ännu en grej som Eskil har som är så mycket roligare än allt Wilmer själv äger!
Väskan är en hundtransportväska köpt på Granngården när Eskil var bebis. Han var så liten och skör och matte och husse var rädda för att tappa honom i marken när de bar på honom utomhus (han orkade inte gå så långt, han var så extremt pytteliten). Så väskan köptes, och den har blivit en trygghet för Eskil. Den har de med sig vart de än åker, och så kan han lägga sig däri och vila när det blir för mycket. Och på nätterna sover han också däri!

Men nu ville Wilmer ha den. När den stod på köksgolvet klättrade han helt enkelt i den och satte sig och vägrade flytta på sig. 

Somnar...

Nu önskar sig Wilmer en egen väska i julklapp. Dock tror jag att det mest är en avundsjukegrej. Att väskan (och leksaken) är rolig för att det är Eskils. Kanske vore en egen väska inte fullt lika skojig. 


Men på tal om djur, så är lyckan stor nu hos Lantlollan! Hönsen har nämligen, efter en dryg månads uppehåll, börjat lägga ägg igen :). Mitt i mörkaste vintern! Nu är det tydligen färdigruggat, och det kommer några ägg varje dag. Hurra! Nu blir det finägg till ägghalvorna på julbordet! 

Korvstånkningspremiär!

Länge önskade jag mig en fin köksassistent. Helst en Ankarsrum, men det insåg jag ju att det är en alldeles för dyrbar grej, den hamnade inte direkt överst på priolistan.
Men när jag fyllde år för ett par år sen fick jag en Ankarsrum av Andreas. Kanske för att han skulle slippa knåda deg åt mig :D. I vilket fall som helst, glad blev jag. Den har blivit flitigt använd sen dess.

En av många anledningar till att jag ville ha just en Ankarsrum var att det finns så roliga tillbehör till den. Som köttkvarn och korvhorn och sånt. Det ingår inte i själva grundpaketet, men går att köpa till.
Att göra egen korv har jag suktat efter länge, och förra julen fick jag så köttkvarn och korvhorn i julklapp. Här skulle stånkas korv! Eftersom Andreas i sin tur fick ett ölbryggningskit samma jul så tänkte vi oss öl- och korvfester.
Men ja...alltså ork och sånt finns ju inte i överflöd. Andreas och Albert har bryggt öl en gång. Det blev tydligen väldigt lyckat (jag vet inte, jag dricker ju inte öl..).
Men någon korv har det inte stånkats!

Inte förrän nu. För i lördags gick vi från tanke till handling.
Först tänkte vi oss en vanlig julkorv. Men...det kändes lite trist. Så när jag hittade ett recept på chorizo så tog vi det. 


CHORIZO (ca 15 st)

• 400 gram fläskkött
• 100 gram späck
• 400 gram fläsk, rimmat
• 4 st vitlöksklyfta(or), hackad
• 1 st gul lök(ar), hackad
• 0,5 tsk cayennepeppar
• 1 tsk chiliflakes, eller 1 finhackad röd chili
• 2,5 tsk paprikapulver, söt
• 1 tsk salt
• 1 tsk svartpeppar
• 2 krm spiskummin, malen
• 1,5 dl vatten
• 2 msk potatismjöl
• 1 dl rött vin
• 3 meter fjälster , (korvskinn)
• 1 st steksnöre
• 2 st lagerblad
• 10 st vitpeppar

• Skala och klyfta lök och skala vitlök. Mortla kryddorna i en mortel och lägg i en stor bunke. Skär rimmat fläsk och ev fläskkött och späck i mindre bitar, ca 3x3 cm.
• Mal fläskkött, lök och vitlök två gånger. Varva kött med rimmat fläsk och lök så går det enklare att mala. 

• 
  

• 
  
• Blanda i kryddorna. Arbeta ihop till en jämn smet. Stek ett litet smakprov i stekpanna, om så önskas salta och krydda lite mer.
• Trä på fjälstret på korvhornet. 

• 
  
• Tryck ut en bit färs i fjälstret, snurra runt ett par varv så fjälstret tvinnar sig. Fortsätt så. OBS! Packa inte korven för hårt - den ska vara löst packad. 

• 
  
• Bind korvarnas ändar med snöret och lämna kvar lite fjälster mellan korvarna.

• Chorizon tillagas kokt/stekt/grillad. Kokt: Lägg i en gryta vatten med lagerblad, vitpepparkorn och salt. Låt korvarna sjuda i ca 20 minuter. Pricka dem lätt med en nål om de får luftbubblor.
• Stekt: Stek i lite smör tills de blir gyllenbruna. Även gott att grilla.

När vi väl fått dit alla delar på maskinen ordentligt så var det en barnlek att stånka korv! Det ser hemskt snuskigt ut, och "...som flickan sa.."-skämten haglade tätt :). Men roligt var det!

Nu blev väl inte korvarna fullt så roliga till utseendet som jag hade velat. Nästa gång ska jag tillsätta lite mer paprikapulver för att få en aptitligare färg.

Men goda var de! Vi provstekte en liten en. Tyvärr sprack den ganska bedrövligt och nästan all korvsmet rann ut. 

Men jaja...kanske var de för hårt packade. Eller så stekte jag på för hög värme. Nästa gång vi steker på dem ska jag steka dem lite försiktigare. För gott var det, och här ska definitivt stånkas korv fler gånger! :)


Igår hade vi också matlagning inför jul. Jag och Albert gjorde sill och inlagd strömming.
I år begränsade vi oss till EN sillsort - pepparrotssill. Vi blandade (lite på måfå) creme fraiche, majonnäs, riven pepparrot, småtärnat syrligt äpple, dill, salt, vitpeppar och lite socker. Ja, jag tror att det var allt. SÅ jäkla gott! Och så i med femminuterssill (väl avrunnen), och så la vi det på burk.

Strömmingen kokade jag en lag till. 


LAG TILL INLAGD STRÖMMING

1½ dl ättikssprit 12%
3 dl strösocker
4½ dl vatten
några kryddpepparkorn
3-4 lagerblad

Koka upp, se till att allt socker löser sig, låt svalna. 

Sen varvade vi den stekta strömmingen (som jag stekt i smör, två och två med hackad dill emellan och med lite rågmjöl som panering, och sen låtit kallna) med morotsbitar och strimlad rödlök och purjolök, i glasburk. Och så hällde vi lagen över. Lagen räckte gott och väl till två ganska stora burkar.

Listor är min vän

När minnet inte riktigt räcker till, är det fiffigt med listor. Jag skriver listor om allt nuförtiden. Problemet är kanske att jag sprider dem överallt i huset och vet till slut inte var in viktiga lista finns.
Jag får hitta en lösning på det där. Nåt pärmsystem eller nåt.

Några listor som jag har just nu är t ex, matsedel för den här veckan och nästa. Handlingslista (utgår från matsedeln och fylls på efterhand). Frågor till rehabkoordinatorn. Och så en "To do"-lista inför jul.
Nästan inget på den sistnämnda listan är något "måste", men det finns sånt jag VILL göra innan jul. Bara det att alla de där VILL-grejerna dansade runt i huvudet, gick runt i en evig cirkel och gjorde mig helt stressad.
Så igår gjorde jag en lista av dem. Nu känns det tryggt. Det finns nån grej varje dag, men det finns även en "tom" dag, och så kan jag hoppa över en del av grejerna om det skulle behövas. Men på "doctor´s orders" ska jag egentligen ha NÅN grej i planeringen varje dag. Så jag liksom inte blir helt passiv.

Men idag har jag gjort dagens grej: bakat karelska piroger! :) Ett måste i varje finskt hem till jul.
Om karelska piroger skrev jag HÄR. Men jag skriver receptet här igen ifall länken inte skulle funka:


KARJALAN PIIRAKKA (12 st)

2 dl kallt vatten
1 tsk salt
2½ dl vetemjöl
2½ dl fint rågmjöl
Typ en halvliter risgrynsgröt, avsvalnat eller kallt

Rör ihop vatten, salt och mjöl till en deg. Det går kvickt med bara handkraft i en bunke, till och med för en reumatisk och orkeslös gammal tant som jag.
Ta upp degen (som är rätt stum och oelastisk och ser rätt grå och tråkig ut) på bakbordet. Dela i tolv delar.
Rulla varje del till en liten boll. Kavla ut till en tunn oval, typ 2-3 mm tjock.
Lägg en klick gröt på varje oval, bre ut nästan ut i kanterna. Vik sedan in kanterna och nyp ihop dem.

Grädda 10 minuter i mitten av ugnen, på 275 grader.
Pensla med smält smör så fort du tagit ut dem ur ugnen.

Låt svalna lite, och ät sen som de är eller med lite smör. Många gillar också äggsmör på, alltså kokt, mosat ägg blandat med smör. 

24 stycken gjorde jag idag. Några ska min mamma få, några ska svärsonen få, och resten har vi här hemma.
Och två ligger i min mage nu :).

Inte så mycket -stök, mest -mys

I helgen ska vi ta en julstädning light, bestämde vi igår.
Och så har jag en lista på sånt jag vill hinna med att göra till julbordet och så.

Men det får inte bli för mycket eller ett "måste". Orkar och hinner jag inte julgodiset t ex, så finns det ypperligt bra julgodis att köpa.

Idag bakade jag i alla fall saffransbullar. Den förra omgången jag gjorde är slut vid det här laget, men de blev ju så goda och bra så jag ville göra en omgång till! Den här gången använde jag mandelmassa istället för marsipan. 
Fördelen med det här receptet är inte bara att bullarna blir goda och saftiga - det är dessutom bara en enda jäsning. Visserligen på två timmar, men då hann jag vila lite plus kolla på webb-tv. 


SAFFRANSBULLAR MED MARSIPAN OCH RUSSIN (ca 30 st)

1 pkt jäst
3 dl mjölk
3 dl grädde
1 g (2 pkt) saffran
1 dl socker
1 ägg
1 msk vaniljsocker
½ tsk salt
150 g smör (tärnat och mjukt)
13-15 dl vetemjöl special

Fyllning: 
200 g smör
1 dl socker
250 g marsipan (det går finfint med mandelmassa också!)
russin efter behag

Pensling:
1 ägg
pärlsocker

Värm mjölk och grädde till knappt fingervärme i en kastrull. Smula jästen i bunken, häll över grädden och rör så jästen löser sig.
Mortla saffranet med ett par teskedar av sockret, och häll det i bunken. Tillsätt socker, ägg, vaniljsocker, salt och det tärnade smöret (som vanligt kör jag det kanske 10-20 sekunder i mikron så det blir mjukt). Häll i mjölet lite åt gången. Degen ska bli smidig men den ska fortfarande vara lite kladdig.

Häll upp degen på mjölat bakbord, häll lite mer mjöl på och knåda degen en kort stund.

Kavla degen till en rektangel. Tärna smöret till fyllningen och kör i mikron en stund så det blir mjukt och går att röra smidigt med en slev. Bred ut med en slickepott över degen. Riv marsipan/mandelmassa och strö över. Strö även över sockret och russinen.
Vik degen dubbel (långsida mot långsida), och skär 1½ cm breda bitar som du sen tvinnar och gör till bullar (ändarna nederst så håller de ihop). Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i två timmar under bakduk.

Pensla med uppvispat ägg, strö över pärlsocker. Grädda i 225 grader strax under mitten i ugnen i ca 8-10 minuter (håll koll - hellre lite för lite gräddade än lite för mycket! Men de ska ha fin färg!)

Låt svalna under bakduk. 

På eftermiddagen var det så vackert ute så jag var ute i trädgården en stund och pratade med höns och hundar och katter, och fotade lite. Så himla fint med rimfrosten överallt!

Solen på väg ner. I söder....

Taklöken är fin även med frostigt täcke på sig :)

Prydnadskålen ser lite deppig ut, men är fin ändå tycker jag!

Wilmer väntar på sin lillhusse

Smultronplantorna är nog döda vid det här laget. Men de får stå kvar som prydnad så länge det är frost i alla fall :). 

Skelettet från nån krydda som jag förmodligen borde ha försökt övervintra i förrådet...

Hemmet

En bukett med tallkvistar pryder krukan på grinden. 

Lillkissen sitter på trappan och tvättar sig medan solen går ner.

<3 Wilmer <3 Alltså det där söta lilla ansiktet....

Lillkissen vill in och äta. 

Imorgon...då ska jag nog baka karelska piroger.