En minnesvärd dag

Igår var det den 28 december. Vår förlovningsdag. Det var sex år sen som vi förlovade oss, och på dagen även åtta år sen vi träffades. 

Förlovningsdagen i det här huset kan firas på många olika sätt. Men alltid ingår att vi dricker ur kungakopparna och skålar - och så även den här gången!

Ett år åkte vi på spahelg för att fira förlovningsdagen. Andra år har vi kanske lagat en fin middag hemma. Vissa år har vi gått ut och ätit på restaurang.

I år blev det restaurangvarianten! Andreas bjöd ut mig på Kingfisher, kanske världens godaste indiska mat (som jag har smakat i alla fall) :). Vi drack lite drinkar innan vi tog bussen in till stan.

Kingfisher har inte bara god mat - även miljön är supermysig! Vi hade när vi bokade bord bett om att få ett bord lite avskilt .En gång placerades vi nämligen vid ett bord där det kändes som att vi satt vid ett långbord med en massa andra. Inte så mysigt för folkskygga varelser som vi :D.
Men nu fick vi sitta längst in i lokalen, vid ett eget litet bord. Precis bredvid vinhyllan :)

Självplock?

Jättestora korkar. Som pallar. 

Vi avstod självplocket och beställde in en flarra istället. Ett jättegott, lättdrucket men smakrikt vin från Sicilien.

Men alltså jag är ingen vinkännare. Jag känner ju om det smakar gott eller äckligt, men that´s it :). Så när servitören helt flott berättade om vinet och lät mig provsmaka så visste jag inte riktigt vad jag skulle säga. Jag smakade och sa "Gött!". Och när han frågade om Andreas också ville ha vin upphällt eller om han skulle dricka upp sin öl först, så föreslog jag kunnigt "Äsch, häll upp åt´na - allt gott går att blanda!". Och det gör det ju oftast. 

Som förrätt tog vi in en favorit från förra gången - naanbröd med mozarella och vitlök och basilika. Som en liten pizza fast tusen gånger godare. Och raita därtill.

Till varmrätt valde Andreas chilimarinerad vildsvinsfilé med persikochutney. 

Själv valde jag kyckling. "Chicken Kolhapuri". "Spiskumminkryddad kycklingfilè tillredd med röd chili, senapsfrö, grädde, toppad med pistagenötter" beskrev menyn det.
SUPERdupergott! Lite starkt men bara helt lagom. Alltså, ofta när jag går ut och äter så kan jag känna att "Gott, men jag skulle kunna göra bättre själv...". Inte för att jag skulle vara nån mästerkock, men för att många restauranger inte är något extraordinärt. Men på Kingfisher har jag aldrig känt så! Det sa jag till servitören också. 

Sen tog vi bussen hem. Busschauffören råkade vara en gammal klasskamrat till mig så vi satt längst fram och pratade med honom lite.
Och väl hemma kollade vi på film.
En väldigt fin förlovningsdag!