Vila för själen

Sen jag blev sjuk har jag så himla många gånger tackat Gud och Moder Natur och Ödet och alla andra som möjligtvis kan vara inblandade, för att jag bor som jag gör.
En del människor vill ha andra människor omkring sig jämt. En del människor älskar till och med flygplatser och tågstationer för att det är så mycket folk där och allt ständigt är i rörelse.
Själv kan jag sitta och glo på vår baksida i timmar. Inte nu, men under varmare månader. Det händer absolut ingenting, förutom att det ibland går förbi en höna eller en ko. I övrigt är det stilla.
Går man upp och sätter sig på kullen där hammocken stod i somras, så kan man se en bilväg flera hundra meter bort. Man ser bilarna som små miniatyrer som far förbi där. Jag och Andreas satt där vid flera tillfällen i somras och bedömde hastigheten på dem. "Den där körde fort!" "Ja, minst 100.." "Jag tror 120 minst.." "Ja men kolla den där då. En väglus. Max 70..". Så resonerade vi, med långa tysta stunder emellan.

Jag tycker om de människor jag själv valt. En massa främmande människor i mängder är nästan obehagligt för mig, speciellt numera. Stressnivån blir hög inuti, jag blir nästan _arg_ på folk som står i vägen (jag står såklart i vägen för andra också, men det tänker jag inte på). Jag vill inte kallprata och chitchatta med en massa folk jag halvkänner.
Så här hemma är det perfekt. Det är bara jag och möjligtvis min familj. Ja, grannen förstås. Men de är bara två och jag blir inte stressad av dem, och vi ses inte så jätteofta ens. Hade jag bott i stan efter att jag blev sjuk hade jag stressat ihjäl mig tror jag.

Det är vackert, vart jag än tittar när jag är ute i trädgården. Och vackert är det året runt.

På våren sitter jag ofta vid söderväggen på min favvobänk och njuter av solen. Utsikten är mot en liten äng/hage och en jordkällare. Ibland är det lamm i hagen. 
Och hönsen är med mig, de gillar när jag sitter där ute. Då kommer de och hänger där de med. Småkacklar lite när de solar och badar i rabatten. 

Äppelträden blommar som om det inte fanns en morgondag, och det känns som att bo i Körsbärsdalen.

Hönsen njuter av att kunna vara ute i värme och sol.

I det här gamla dasset bodde ett tag vår kanin Herman på nätterna. Han hade spetsgardin i fönstret..

Vid påsk kommer det oftast kycklingar. Så himla söta! Om de är maskinkläckta får de bo inne i huset, men lilla Estelle här t ex, föddes under en ruvande mor. Då bor de med sin mammi ute i en stor kaninbur tills de är stora nog att kunna vara ute utan att bli uppätna av katter eller annat läskigt. 

Söderväggen....åh, underbara ställe! 

Ägg brukar det bli i mängder på våren. De är inte bara goda, utan vackra också :) Man känner sig rik när man kan gå ut och plocka in dagsfärska ägg. 

Ibland är det trängsel i favvoredet. 

Söderväggen igen. 

Djur älskar jag, och det finns det gott om här hemma. Som grannens får, som gärna socialiserar om man går förbi. 

Mitt planteringsbord som jag fick av svärföräldrarna används flitigt på våren. Jag blir nästan manisk med mitt odlande :). Katten Maj-Lis hjälper till.

Och sommaren...HELT ljuvlig här hemma! Se bara:

Försommar. Syrener. Frukost ute i solen...

Hem, ljufva hem! 

Hönsen, mina ständiga följeslagare.

Utsikt från kullen på baksidan. Bästa platsen för filosoferande. 

Blommor ute, blommor inne... Pelargoner är bland de finaste blommor jag vet. 

Numera är det plattor i den här hörnan, nedanför vårt sovrumsfönster. 

Kvällspromenader på grusvägarna...

Ibland är det så vackert så det gör ont. 

Och mina odlingar bara växer och växer!

Halmbalen vid uthusväggen är ett av hönsens favorittillhåll.

Ibland går det nästan överstyr med mitt blomplanterande på yttertrappen. Alla blommor är ju så fina! 

Under sovrumsfönstret igen, efter att vi la lite plattor där. 

Hönsen är lite nyfikna på vad mammi gör inne i köket, så när dörren står öppen står det ofta nån och tittar in. 

Kafferep i trädgården, för några fina vänner..

Efter regn kommer solsken. Och innan åska kan det vara sol :). 

Från hammocken på kullen. Fint sällskap.

Kaprifolen blommar som en galning på försommaren. På kvällen doftar det nästan övermäktigt från den. 

Vy över hagen.

Jordgubbsfika med finkopparna framme, och såklart en bukett från trädgården.

En fönstertittare utanför vardagsrumsfönstret :)

Vår paviljong - en plats för rekreation och fest om vartannat :). 

Och så hösten. Ibland lite deppig, men ofta också väldigt fin. 

Solnedgång i november, över kohagen.

Hönsen suger ut det sista innan vintern kommer. Bilden är tagen från vardagsrumsfönstret. 

Hönsen vill gärna komma in om de får, som sagt. Det KAN ju finnas nåt gott där inne i köket..
Så står fönstret öppet kan man få besök. 

Törnrosas skjortel är en av mina favoriter ute. Den växer som ogräs på sommaren, och på hösten får den jättefina färger. Här får den bo i en gammal fågelbur. 

Vintern är kall, men det är lätt att ha mysigt. Inte minst när vi har två kakelugnar att elda i. 

Både vi och hundarna gillar värmen från kakelugnarna.

Vitt, vitt, vitt... 

Hundar i snö. 

"Vår" lilla grusväg i vinterskrud.

Även inomhus älskar jag vårt hus. Bilden är från sovrummet, i spegeln syns köket. Och ena kakelugnen. Att somna till en sprakande kakelugn är lyx.

Här har jag suttit mången förmiddag och funderat, med en kopp te. 

Här sitter jag och surfar, skriver och lyssnar på musik. Och drömmer. 

En lampa som jag köpte för ett tag sen, och som passar in här hemma. Och lilla Maj-Lis som tar en tupplur på soffans ryggstöd. 

Lyx behöver inte alltid vara det som kostar mest i pengar, eller är det allra senaste.
Inte för mig i alla fall.

Och det är ju tur, för jag skulle inte ha råd med dyrbarheter som lyx :).