Bra och dåligt

Just nu jobbar jag inte. Jag arbetstränar inte, och jag praktiserar inte.
Jag är sjukskriven pga slut på ork kan man säga.

Det är trist att inte orka. Såklart. Men det är inte hela världen. Jag vill intala mig det, för så är det ju. Det är verkligen inte hela världen.

Så mellan ledsamheter försöker jag tänka på allt det fina jag har. Det är inte så svårt eftersom jag har så mycket fint.

Jag har en jättefin vardag. Jag har en helt makalös familj. Jag har ett hem som kanske är lite futtigt i många andras ögon, men helt fantastiskt i mina. Varje gång vi har varit på ens ICA och kommer hem och jag ser vårt hus så suckar jag saligt och säger "ÅH vad fint det är...". Så mycket älskar jag mitt hem.
Jag har vänner (som jag inte orkar umgås med så mycket, inte pga dem men pga mig) som är så roliga så jag nästan gråter när jag tänker på dem. Jag har söta små djur som får mig att skratta varje dag. Eller ens att gå upp ur sängen varje dag.

Även i ett i-land får man faktiskt lov att bli liten och ledsen och orkeslös ibland. Bara man inte glömmer det som är fint och bra.

Även om jag är ledsen mellan varven så älskar jag ändå vardagen som är. Att gå upp på morgonen och fixa frukost åt min påg. Sitta där med tända ljus och prata om dagen som ska komma. Fixa fram handduk och extra kalsonger till gympapåsen. Och krama hejdå, och sen gå och lägga mig och slumra en stund till. Gå upp och släppa ut höns, rasta hundar, och sen ramla i säng igen och vila lite. Läsa lite i boken (kanske samma sida igen och igen för att jag inte riktigt hänger med, men ändå). Slumra lite till. Gå upp och klä mig, mumma mig, ta en kopp te. Kanske se ett avsnitt av Dr Phil. Rasta hundar igen. Vila lite till. Planera och förbereda dagens middag. Ringa nåt samtal som är nödvändigt. Vila lite.
Hämta posten, och sen vänta på att pågen kommer hem från skolan. Sitta en stund och prata med honom, min lille räka som inte är så liten i verkligheten längre men alltid i mitt sinne.

Och så kommer den långe mannen i mitt liv hem. Med målarfärg i håret och på fingrarna. Säger att han älskar mig och så vilar vi kanske lite.

Och att laga middag sen, och äta med männen i mitt liv. Kolla på tv en stund. Och lägga oss, klappa på kinden lite, kanske ritar den långe mannen i mitt liv med fingret på min rygg lite.
Och att somna trygg i vår sköna säng.

Det är ingen märkvärdig vardag i de flestas ögon, men i mina ögon är den helt fabulös.

Så länge jag har det här så behöver jag inte så mycket mer.