Lite som släpar..

Jag lever och lagar mat, men har inte haft orken/inspirationen igen att blogga.
Men här kommer lite uppsamlat :)

I veckan lagade jag ugnsstekt kycklingfilé med currysås (och ris till pågarna).
Kycklingfiléerna kryddade jag med grillkrydda (eftersom min lille påg gillar det), och ställde i ugnen på 200 grader tills innertemperaturen var 72 grader. Krångligare än så är det inte!
Currysåsen gillar jag lite "chunky", med hela bitar i och lite roliga färger. Så jag hackade ett grönt äpple, en röd paprika, en liten gul lök samt en snutt purjolök (den gröna delen). Fräste i smör så det blev mjukt, tillsatte rejält med curry, lät fräsa en stund och så i med grädde och creme fraiche och lät puttra. Smaka av med salt och vitpeppar, och gärna en gnutta socker (det tar fram currysmaken tycker jag).

Servera med en fräsch sallad till.

Igår var dottern med sambo här, och då blev det kycklingfilé igen på begäran. Den här gången bakade jag in kycklingfilén i smördeg. Jag ÄLSKAR smördeg. Det gör inte Andreas, men han får väl pilla bort den då :).
Jag tillagade kycklingfiléerna först i ugnen, bara saltade och pepprade, till 72 grader. Lät dem svalna lite, och så skar jag dem i två tunna skivor. Jag vispade ihop en burk färskost med vitlök- och örtsmak, med en halv tub mjukädelost. Kavlade ut en smördegsplatta lite, la på ena halvan av kycklingfilén, smetade på av färskost- och ädelostsmeten, och la på den andra kycklingfiléhalvan. Sen slog jag in det hela i smördegsplattan, la med skarven ner i en ugnsform, och fortsatte med nästa.
Sen penslade jag de små paketen med uppvispat ägg och strödde på sesamfrön. In i ugnen på 250 grader tills de fått fin färg.

Till det serverade jag små hela, ugnsgrillade potatisar (rapsolja, flingsalt, svartpeppar och timjan på, rör om så det blandas, in i ugnen på 225 grader tills de fått fin färg) och en ädelostsås (ett par dl grädde, ett par dl creme fraiche, samt en Kvibille gräddädel som smulas i. Koka upp och vispa då och då under tiden. Smaka av med salt och svartpeppar).
Och så gjorde jag en tomatsallad som blev himla god! Små körsbärstomater i olika färger, en hackad vitlöksklyfta samt en näven färsk basilika blandades i en skål. I med en rejäl skvätt olivolja, lite vitvinsvinäger, flingsalt, svartpeppar samt flytande honung. Rör om och låt stå gärna nån timme, innan servering. Det blev supergott!

Ikväll var det bara jag och A. Och då lagade jag till en calypsogryta. Den är så himla god - lite sötstark, och idag hade jag även i koriander som gav en fin smak! Men det kan man ju utesluta om man inte gillar koriander. 


CALYPSOGRYTA

800 g fläskkött (jag använde en benfri kotlettrad, men det går ju fint med vad som... Jag kan även tänka mig att det blir gott med kyckling!)
2 röda paprikor
2 stora eller 4 små rödlökar
2 morötter
1 liten purjolök
2 dl ananasjuice
3 dl grädde
1-2 tsk sambal oelek eller röd currypasta
chiliflakes (efter behag)
salt, vitpeppar
en näve färsk koriander, grovt hackad

Strimla köttet ganska tunt. Bryn i smör. Ha i grönsakerna - strimlade paprikor, purjolök och rödlökar, och grovrivna morötter. Låt fräsa med en liten stund.
Häll på juice och grädde, tillsätt koriander, låt det hela bli varmt och krydda sedan. Smaka av med salt och peppar.

Jag serverade med kokt ris som jag blandat hel kummin i, samt lite ruccolasallad till. 

Världens godaste burgare

Jag hade väl egentligen tänkt baka hamburgerbröd själv. Det blir liksom nåt helt annat än köpebröden. Och speciellt när själva hamburgerbiffarna är så himla fina och goda och exklusiva som våra var idag, så borde jag ju egentligen uppbåda lite ork att baka.

Men nej, inte idag.
Men vet ni, det gjorde faktiskt inte så mycket! Därför att årets första grillade burgare på jordens bästa och finaste nötfärs från väldigt närodlad ko - den smakade ändå himmelskt! Bara färs, salt och grovmalen svartpeppar. Och sen med dressing och krispig sallad och rödlök och ost och bacon och bostongurka och ketchup och senap....mums!

Jag åt den här första med bröd, men sen tog jag även en med ett stort salladsblad istället för brödet. Och som alla andra gånger som jag gjort så (när en bara ska unna sig ETT bröd för att en får för sig att det är gott..) så konstaterade jag att det var allra godast med salladsbladet. Faktiskt!

Men nästa gång, då ska jag baka hamburgerbröd själv, och DÅ...då är det sannerligen en njutning att ta ett bröd till!

Kycklingfabriken är igång!

För nån dag sen beslöt sig vår höna Flick-Ann för att hon ville ha bebisar. Vi har avvaktat lite för att se om hon verkligen menar allvar, och idag insåg vi att jodå - nog menar hon allvar. Hon hade helt gått in i sig själv i redet. Så introvert som bara en ruvande höna kan bli. I jämförelse med henne är jag ett under av social förmåga! :)
Flick-Ann ruvade ju i fjol också. Då fick hon två barn - de som idag är ståtliga tuppar och kallas (där de går båda två tillsammans, alltid...) för "Juniorerna". Det är Junior, som är en kopia av sin far Stef-Ann, och så är det Gul-Ann. Så nu har vi fyra tuppar och sju hönor, vilket är en väldigt dåligt balanserad uppdelning. Men så länge tupparna inte slåss eller gör hönorna illa så får de vara kvar.

Så idag la vi dit fler ägg under Flick-Ann. Hon hade redan två under sig upptäckte vi, och hon fick fem till. Så sju ägg allt som allt. Hon blev väldigt upprörd när jag lyfte upp henne från redet för att se vad hon hade under sig, och för att kunna lägga dit fler ägg. Hon vill inte veta av någon eller något, hon ligger bara helt platt på sina ägg och har blicken i fjärran. Tar man i henne så morrar hon. Ja, typ som jag när jag var gravid. Jag kan relatera...

Om tre veckor är det kläck, om det nu blir några små kycklingar! I början av påskveckan med andra ord. Förstå hur påskigt! Nu håller jag tummarna för att helst alla sju ägg kläcks. Åh så gulligt det vore! <3

Lite mer konstruktivt än igår

Nej, idag har jag skippat flygkraschfilmerna. Istället har jag tittat på klipp där Johan Glans pratar om barn och om inte gapskrattat så har jag i alla fall fnissat lite :). Och så har jag läst snälla ord som snälla människor skrivit till mig, och blivit varm i hjärtat.
Och så tog jag mig faktiskt för att så lite frön som jag hade planerat! Tanken var väl egentligen att stå ute och känna våren i mig och pilla med jord och frön och små krukor. Men det blåste så hårt och kallt så jag kände inte alls våren i mig när jag gick ut för att känna efter, så sådden fick ske inomhus, i köket.
Nu är ju inte jag nåt såproffs, jag brukar sällan så saker utan istället köper jag små plantor när jag vill ha. Men det känns roligt om en kan driva upp något eget! Så i år sår jag.

Det blev mest blommor. Jo, lite basilika också. Men annars bara blommor. Chokladskära, nattblomster (som enligt påsen ska dofta nåt så gudomligt på kvällarna när den blommar!), stor blåklocka, aubrietia (som är flerårig tror jag, och blir fin i stenpartier och så...massor av små lilaaktiga blommor i tuvor!) och akleja. Det var vad jag mäktade med idag.

Nu är fönstren i vardagsrummet fulla. Jag la även frön i blöt, det var flerårig stockros. Dem ska jag så imorgon när de har legat färdigt i vattnet :).
Sen har jag en himla massa andra frön också som ska sås, men dem tar jag nog sen direkt i kruka och på friland.

Kanske kommer det inte upp nåt. Ja, då är det väl så. Men det ska bli kul att se om det kanske gör det ändå :).


Sen tog jag mig även för att koka lite citron- och ingefärsshot. Hotellet vi bodde på i helgen hade gulliga små shots på frukostbuffén. Dels en med hallon och blåbär, och dels en sån här med citron och ingefära. Andreas blev förtjust i den och jag vill ju gärna boosta min hannipaj med alla vitaminer och andra nyttigheter som finns, så jag kokade ihop eget!
Det var inte så krångligt alls. Först rev jag 200 gram ingefära (ekologisk, jag skalade inte utan tvättade bara av) grovt i matberedare. Hela rivet la jag i en liter vatten i en kastrull, och värmde upp till 45 grader där jag höll det i 20 minuter ungefär. 

Sen silade jag av ner i en annan kastrull, och tillsatte ½ dl honung. Och så pressade jag två citroner och hällde i saften i ingefäravätskan. Sen var det bara att hälla upp på flaska, och in i kylskåpet.

(Bröli hamnade som vanligt med på bild, när han som alltid tittade på vad mammi gjorde..)

Mja. En bra dag. Så även om jag är väldigt trött igen så känns det betydligt bättre än igår! :)

Ur funktion. Totalt.

Jag har haft en så härlig helg! Jag och Andreas åkte till Karlstad och såg Pernilla Wahlgrens show "Kort, glad och tacksam", och så sov vi över på hotell och var ute och åt på kvällen och allt. Allt var precis så härligt och fint och bra som det låter!
Och dan efter åkte vi till IKEA där jag gick loss på grejer till min påg som flyttar hemifrån om ett par veckor. Det känns fint i mammahjärtat att i alla fall bistå med lite av sånt som kommer att behövas när mitt minsta lilla barn (som ju föddes typ för ett år sen...) flyttar ifrån mig....*andas fyrkant*

Och jag orkade med allt, även om jag var som en trasa efter IKEA och sov i bilen halva vägen hem.

Men sen... Ja, allt har sitt pris, kan jag bara konstatera. För igår och idag har jag varit helt ur funktion.
Och det är lite dubbelt det här. För egentligen gillar jag inte att prata om mina krämpor. Egentligen skulle jag bara låta bli att prata om dem helt, i alla fall såhär offentligt.
Men det skulle ju också kunna innebära en himla massa missförstånd och felaktiga slutsatser. Att människor blir besvikna på mig. "Mäh, hon är väl inte så himla sjuk - så varför orkar hon inte umgås med/ringa till/hälsa på MIG för??". Jag vet faktiskt inte om nån tänker så, jag vet inte, men bara tanken gör mig ledsen. Att någon jag bryr mig om ska tro att jag inte vill vara mer social med hen.

Så ibland känner jag bara att jag vill förklara hur jag fungerar numera. Ibland förklarar jag för folk ändå, när jag liksom känner mig dum och rätt så värdelös och taskig. Jag förklarar att det inte alls handlar om DEM, utan att det ligger hos mig. Att jag inte funkar alls som de flesta andra. Jag kan verka trög, lat, bekväm, tvär, instängd, introvert. Och allt det där är jag nog till viss del.
Men innan jag blev sjuk kunde jag ändå styra mer över det. Lägga min bekvämlighet åt sidan, inte vara så lat, ta tag i att ringa eller hälsa på. Men nu funkar det inte så längre.

I alla fall. Igår var jag helt som en trasa. Grät mycket, kände mig ledsen (utan att komma på varför egentligen), vilade mest hela tiden, orkade egentligen ingenting. Fräste och var otrevlig på kvällen. Ville bara gräva ner mig under en sten. Tappade ord, fick inte fram vad jag skulle säga.

Och idag har det fortsatt. Och jag blev nästan lite självdestruktiv när jag plötsligt i förmiddags fick för mig att börja titta på flygplanskrascher på Youtube. Alltså, flygplanskrascher är en sån där grej som jag haft noja för så länge jag kan minnas. Säkert hundratals gånger har jag drömt att jag sett ett flygplan krascha. Ibland har jag suttit i planet i drömmen, men oftast ser jag det utifrån. Jag vet numera exakt hur det kommer att kännas, låta, lukta den dagen jag ser det i verkligheten (för det känns som att jag kommer att göra det nån gång). Jag vet hur paniken känns i den situationen.
Och det här, det började jag titta på, i klipp efter klipp. Jag mådde dåligt, kallsvettades, fick ångest, kunde inte andas ordentligt - men ändå fortsatte jag att titta. Jag kunde liksom inte sluta.
Men till slut lyckades jag slita mig. Men då mådde jag redan jättedåligt. Jag smsade Andreas, han ringde upp mig och det kändes skönt att få berätta hur jag mådde. Sen somnade jag, en stund efteråt.

Men så himla dumt! Jag VET ju att jag inte ska titta på nåt sånt! Det är ju helt galet! Helt meningslöst! Men jag kunde inte låta bli. Det var nästan som att jag VILLE må dåligt, just då. Eller inte jag, men min hjärna.

Även idag har jag haft svårt att få fram många ord. Jag har varit frånvarande, trött, känt mig liksom utanför mig själv.

Men jag vet ju att det är tröttheten som gör mig såhär. Hjärntröttheten. Det är som att vissa delar av hjärnan stänger av när det blir "overload" som det kanske blev i helgen. Jag tänker inte som vanligt, reagerar inte som vanligt, funkar inte som vanligt. Och det tar några dagar att komma igen.

Det är inte ett dugg synd om mig, det är inte därför jag skriver det här. Det är långt ifrån synd om mig - herregud, jag hade en makalöst rolig helg! Jag KAN åka iväg! Det är ju inte givet för alla människor. Men jag kan!
Men jag vill bara förklara, för den som känner mig och som läser det här och som kanske undrar varför jag är så trög och sällan hör av mig.
Jag är ju inte alltid såhär mycket ur funktion. Men alltid mer eller mindre, aldrig helt på topp. Bara vardagen kräver så mycket av mig, fastän det utifrån kan se ut som att jag är världens lataste. 

Imorgon hoppas jag på att vara piggare. Då ska jag absolut inte titta på några flygplanskrascher. "Titta på roliga kattklipp!" föreslog Andreas. Och det är nog exakt vad jag ska göra. Och så ska jag så lite frön, för det är fint och roligt och positivt och kreativt, och det hjälper nog min hjärna att byta varv, från den nedåtgående spiralen till den uppåtgående.

Och nu ska jag sitta i soffan och äta mango och titta på gårdagens Farmen VIP. Det är också roligt! :)

Viktigaste dagen på året!

 Semmeldagen, förstås! :)
Eller ok, kanske en smula överdrivet. Men en viktig dag som förtjänar att uppmärksammas!

Så idag skulle jag redan i arla morgonstund sätta en deg, tänkte jag.
Problemet var bara att det inte fanns nån kardemumma i hela huset. Kardemumma är ju superviktigt i semlebullarna, utan kardemumma - inga semlebullar.
Som tur är så har vi snälla grannar. Jag ringde Lennart och nån timme senare (när han kommit hem igen) så stod han på trappen och knackade på med en burk kardemumma i näven. Yay! :)

Ja, och så bakade jag. Jag körde (som vanligt) med minisemlor. Många men små. 

EN VARIANT AV MINISEMLOR

25 g jäst

2½ dl mjölk
½ tsk salt
½ dl strösocker
1-2 tsk malen kardemumma

7 dl vetemjöl special
75 g smör

Lös jästen i mjölken (mjölken ska helst vara rumsvarm). Tillsätt salt och strösocker och kardemumma, rör om. Tillsätt hälften av mjölet medan maskinen går. Tärna smöret smått och mikra bara i några sekunder, och tillsätt sen smöret i degen. I med resten av mjölet, låt maskinen gå i ca 5 minuter.
Täck över bunken och låt degen jäsa i ca 1 timme.

Dela degen i 16-18 bitar. Rulla varje bit till en liten boll och lägg på bakplåt med bakplåtspapper. Låt jäsa under bakduk i knappt en timme.

Pensla med vispat ägg, och strö på lite pärlsocker om du vill (jag ville :)). Grädda i mitten av ugnen, 225 grader, i ca 7 minuter (så bullarna har fin färg).
Låt svalna under bakduk.

Mandelmassan gör jag ofta själv, men idag använde jag köpt. Jag skar ut små trekantiga lock på bullarna, gröpte ur bullen lite och blandade sen urgröpet med riven mandelmassa och nån droppe bittermandelarom. Jag vispade ihop det hela med elvisp, och fyllde sen bullarna med det. Spritsa på vispad grädde, på med locket, sikta över florsocker, så är det klart!

Det är väl inget mer att säga om det. Så jag lägger upp några bilder istället:

Snart kommer Andreas hem och då blir det te och semla. Och nyss gick jag över med några till den räddande kardemumma-ängeln Lennart, så även han kan fira semmeldag och bjuda sin fruga! :)

Trögskriven dagbok

Ibland när jag broderar är det som att skriva dagbok. Det gäller bara att inte ordbajsa för mycket för då blir det väldigt trögt att skriva :). En får koka ner känslan man vill beskriva till ett minimum av ord. Och det kan ju vara bra som omväxling, i alla fall för mig som aldrig nånsin riktigt lärde mig det där med att "kill my darlings".

Här är de senaste alstren, från ca ett par månader tillbaka:

(ett citat från en söt liten tant som jag jobbade hos för många år sen. Hon drog jämt en djup suck och så sa hon det - "Livet är en strid"... <3 )

(den här är dock efter Andreas önskemål)

Inte så peppiga ord, nej. Men om en vältrar sig lite i sånt där så kan en (eller ja, jag) lättare gå vidare sen.

Jag har några fler som också är klara och som jag nog (i alla fall en del av dem) har visat här eller på sociala medier. Men de är fina ändå, och alla har jag inte visat. Så här kommer några till:

(Winnerbäck i sin finaste låt - Hjärter Dams sista sång. Alla som inte noterat texten ombedes att genast googla den och läsa. Jag vet inte än om jag ska låta den vara som den är, eller om jag ska brodera dit nåt fint bredvid eller under.)

(Den här har jag tänkt att rama in och skicka till en snäll vän som verkar ha väldigt roligt på sitt jobb)

Ibland broderar jag annat än ord. Men bara ibland.

Sånt jag inte kan leva utan

Ja, idag blev det då loppis (som så många andra lördagar). Jag var beredd på att det skulle bli rusning så vi såg till att vara på plats en halvtimme innan dörrarna öppnades.
Döm om min förvåning när det inte var en själ där...eller ja, det var väl nån enstaka som dök upp strax efter oss.
Men det var skönt att stå där i vårsolen och vänta, så det gjorde inget :). Och fem minuter innan öppning var det en rejäl kö, så det var ju inte helt förgäves att åka i väldigt god tid!

Och det var en bra loppis! Jag vet inte om den har anordnats tidigare, jag har i alla fall inte varit där förut. Men det var bra! Mängder med fina saker, och många säljare. Det som jag främst kände att jag inte kunde leva utan var den här: 

En superfin tryckt bonad! En blomsterhandel.. <3 Den får sitta på en av köksdörrarna.

Men det fanns mycket mer också. Som den här, att hänga på väggen och ha en blomma på:

Eller de här glasunderläggen. Vi har redan två med två andra sagor på. De här var 5 stycken, men bara två motiv - det fanns fyra av Mors lilla Olle. Men åh så fina de är! :)

Plåtburkar kan jag nog inte få för många av. Jag har några gånger gett bort dem, fyllda med egenhändigt bakade småkakor. Det verkar ha blivit omtyckt, så jag köpte på mig ett par burkar till för framtida behov :).

Och så hittade jag en så fin plåtlåda med patina. Den ska jag ha en blomma i till sommaren. En stor Mårbackapelargon, tror jag!

Vi mötte dottern och hennes sambo på loppisen och tog en fika ihop. Sen hängde de med oss till Willys för proviantering, och så skjutsade vi hem dem.
Tanken var att vi skulle vidare på auktion sen, men jag kände mig nöjd för dagen så vi åkte hem. 
Nu ska jag sova...

Fräcka fredag

Nämen hur fräck den egentligen är...nä, kanske inte så superfräck. Men skön, som fredagar ofta är! :)

Jag har börjat kolla på Beverly Hills 90210. Jag har bara sett första avsnittet än så länge. Och alltså, den känns ju inte helt fräsch och up-to-date, men hey - den är ju från min ungdom. Det är ju ett tag sen. Och även om jag inte är lika begeistrad som då så kan jag fortfarande förstå att det var så HIMLA bra - då.

Och pågen har åkt till sin far.
Jag minns när jag skilde mig från barnens far, och barnen skulle vara hos var och en av oss varannan vecka. Så himla svårt - jag ville ju vara med dem jämt!
Men man vänjer sig ju vid det mesta. Jag kan inte säga att jag nånsin har blivit superbekväm med det. Men nu har ju dottern flyttat hemifrån sen flera år. Bara pågen kvar hemma.
Men inte så länge till. För han ska flytta snart!!
Det skär i mammahjärtat, samtidigt som jag är så glad för hans skull, och glad för att han är en så företagsam snart-18-åring som tar det här steget på eget bevåg. Glad för att jag inte behöver kicka ut honom när han börjar närma sig 30. Glad för att han bara flyttar ett par mil bort och jag kan få träffa honom ofta ändå. Och glad för att det ändå är rätt riskfritt - funkar det inte att bo hemifrån så är det ju bara att flytta hem igen. Här kommer det alltid att finnas ett rum ledigt, och båda barnen är självklart välkomna oavsett om det skulle köra ihop sig nu när de är unga vuxna, eller när de är 50.

Men i vilket fall - han är hos sin far idag. Bara jag och Andreas hemma. Och alla hundar och katter.
På tal om hundarna, jag måste visa en bild på Wilmer från i morse. Han är ju så sjukt söt den hunden. Mammis lilla gryn (även om han själv inte håller med - jag är inte ett dugg populär hos honom!).
Han satt bredvid mig när jag låg och drog mig i morse. Han ville nog nåt. Och så glömde han tungan ute, som han gör ibland...

Alltså hur söt kan en bli?? Kolla de rufsiga öronen, de stolliga ögonen, den lilla tungan, den lilla platta nosen... <3

Ja, vad mer har hänt idag. Jag hade en plan på att gå ut och titta på eventuella lamm som kommit i lagårn. Men det blev inte av. Kanske imorgon?
Men igår var vi iväg en sväng till blomsterhandeln i grannkommun och jag kunde tjacka upp mig på såjord (eller ja, såjorden var från Granngården, men spela roll). Och så hade de som vanligt jättefina blommor, och Andreas slog till på 40 tulpaner åt mig. Två fina buketter blev det - en på köksbordet och en på vardagsrumsbordet. Kolla!:

 Rödgula på köksbordet. Alldeles jättekrispiga!

Rosa-vita på vardagsrumsbordet. Också jättekrispiga, och alldeles små och ljuvliga!

Och en annan sak. Jag har ju länge förespråkat det här med att måla tak vita på övervåningen. Det är sådär bastufärgat, och det var ju fint när det begav sig. Men det är så himla låg takhöjd - jag tror att det är knappt två meter. Och därför skulle ju rummen upplevas lite större om taken vore vita. Det blev ju jättestor skillnad på gästrummet som renoverades för lite drygt ett år sen! Jag bloggade nog om det då med, men kolla:

Före

Efter (ja, alltså innan golvet blev klart)

I alla fall, jag har som sagt propagerat för vita tak på hela övervåningen. Och Andreas insåg ju i samband med gästrumsrenoveringen att vita tak är det enda rätta, så nu var han sugen på att börja måla taket i trappen och hade lånat hem en trappbock (heter det så?? Nåt en står på när en målar i trappor i alla fall) från jobbet.
Dock var trappbocken (?) lite för bred för vår smala trappa. Så det blev inte nåt målat där nu, när han satte igång. Men istället målar han taket på toaletten på övervåningen. Det kommer att bli så himla fint.

Och jag sitter här nere och bloggar och tittar på Beverly Hills och dricker lite romåcola.
Kvällens middag blir enklast möjliga - vi ska steka på lite korv från Hemgården (ICA hade ett erbjudande om en korvkasse från Hemgården och jag nappade) och äta med bröd (Andreas) och räksallad (jag).
Men till efterrätt, förstår ni - då har jag gjort nåt supergott! Pannacotta!
Jag har bloggat om pannacotta förut, men det tål att göras igen. Här är receptet som jag brukar följa:

PANNACOTTA

5 dl vispgrädde
2 tsk vaniljsocker
ev. sötningsmedel om man vill ha (eller socker om man föredrar det)
3 gelatinblad

Lägg gelatinbladen i kallt vatten.
Vispa ihop grädde, vaniljsocker och sötning. Låt koka upp, tag sedan av plattan och låt svalna något.
Krama ur gelatinbladen med handen, och vispa sen ner i grädden.
Häll upp i glas eller skålar eller var du nu vill ha pannacottan. Ställ i kylen i några timmar, tills det stelnat.
Man kan byta ut vaniljsockret mot vad man vill. Det är bara fantasin som sätter gränser när man gör pannacotta :)

Ikväll ska vi ha mango, blåbär och granatäppelkärnor till. Jag är helt säker på att det blir helt fabulöst.

Imorgon blir det loppis! *yay*