söndag 27 januari 2019

Ett år med Bröli!

Idag är det en stor jubileumsdag. Idag är det exakt ett år sen som vi hämtade hem vår lille Frans-Bröli Gustafsson, a k a Bröli. Eller Linroos Zhun Natsuko som han heter i stamtavlan.

Då var han åtta veckor, och ett par veckor innan hade jag blivit lite kär och galen i den lille glosögde lurvetussen som uppfödaren visade bilder på i en rasgrupp på FB som jag är med i. Uppfödaren visade sig också vara jättetrevlig, och till slut gick det inte att motstå, så vi slog till. Idag för ett år sen åkte vi iväg i arla morgonstund mot Roslagen. 


Bröli i sin nya pappis famn för första gången


På kvällen kom vi hem med honom. Så pytteliten, alldeles klotrund (att pälsen stod rätt ut från kroppen bidrog kanske till det intrycket :D) och lite blyg inför allt det nya.
Men han blev fint mottagen av sina nya storebröder Igge och Wilmer. Och han verkade lite extra glad över att Wilmer var en japanese chin precis som han själv - han var ju van att se en massa japaneser omkring sig!
Han somnade rätt så omgående i soffan, trött efter alla nya intryck. Och när han låg bredvid fjärrkontrollen såg vi att han var typ exakt lika lång (kort) som den!






Egentligen hade vi tänkt kalla honom för Frans/Frasse. Och det gjorde vi i några dagar. Tills vi av olika anledningar började prata om gamla Robinson-avsnitt där braten Jan Dinkelspiel ringde hem till sin mamma, och mamman utbrast, "Men BRÖLI!! BRÖLI!! ÄR DET DU BRÖLI??!". Det var tydligen hans smeknamn. Och Bröli grät när han hörde sin mammi.
Sen kunde inte jag släppa det namnet utan började kalla lille Frans för Bröli. "BRÖLI!! BRÖLI!! ÄR DET DU BRÖLI??!" ropar jag än idag åt honom, och han blir lika glad varje gång :).

Idag är han dock inte liten som en fjärrkontroll längre. Inte superstor heller - 3,5 kg ungefär. Men han har ju vuxit betydligt. Inte minst ögonen har vuxit :). De här bilderna har jag tagit idag:



Han är en riktig morsgris som helst följer mig i hälarna överallt där jag går. Åker jag till ICA och handlar är han alldeles ifrån sig av lycka när jag kommer hem. Eller det räcker med att jag går ut och hämtar posten utan honom.
Han är bråkig och busig och stollig, men samtidigt smart som bara den och alldeles, alldeles underbar! "Mammis gryn", som jag brukar säga till honom att han är. 


Åh vad jag är glad att han är här!



lördag 26 januari 2019

Det är nåt fel på mig

Eller ja, det är många fel på mig.
Men ett fel som ställer till bekymmer är att jag ibland fastnar liksom i vinkelvolten. Jag börjar göra en grej, och så kommer jag på att jag ju då kan passa på att göra en annan grej. Och när jag ändå gör DET så kan jag ju lika gärna ta itu med en tredje grej också som passar in! Och som jag skrivit om tidigare - om jag t ex får för mig att baka bullar, så tänker jag gärna att "Äsch, då kan jag ju lika gärna göra dubbel sats när jag ändå håller på! Eller ja, varför inte tredubbel? DET gör jag!".
Och det vore ju jättekäckt om det fungerade. Men det GÖR JU inte det, jag borde fatta att det inte gör det eftersom det ALDRIG fungerar. Men lik förbannat tänker jag så nästa gång också.

Jag har kanske alltid varit så, till viss del. Men när jag var frisk så gick det ju att reda ut oftast. Nu gör det inte det.
Jag minns att våren efter min stroke, så fick jag till slut (på läkarens order) söka hjälp hos en arbetsterapeut som skulle lära mig att göra lagom. För jag saknade helt den förmågan och jag körde på med krafter som inte fanns. Jag tror att jag gjorde mer än jag nånsin gjort förut, när jag egentligen borde sparat krafterna till träning och läkning. Kanske var det nån undermedveten reaktion - "Jag kan VISST, jag ÄR INTE så himla sjuk!" kanske jag sa till mig själv. Jag vet inte. Men med arbetsterapeutens hjälp kunde jag till slut föra dagbok över vad jag gjorde på dagarna, och insåg att det var ju faktiskt nästan sjukligt. Inte konstigt att jag mådde dåligt och var trött och ledsen!
Efter några månader med samtal och övningar hos arbetsterapeuten, fick jag föra dagbok igen. Den gången blev det lite rimligare resultat. Och när jag fick se de förra dagboksanteckningarna blev jag förfärad - hur hade jag tänkt? Hur orkade jag ens?

Sen dess har jag varit bättre på att bromsa - periodvis. Men ibland kommer jag in i ett läge där jag liksom bara ökar och ökar tills jag stupar och bara gråter och får ångest för att jag helt enkelt inte orkar mer. Den här veckan har varit lite så varje dag. Jag tror det var i tisdags som det var värst. Eller om det var i måndags. Jag minns inte längre vad det var jag gjorde, men jag vet att jag mådde jättedåligt efteråt och var som en trasa, men försökte hålla masken när Andreas kom hem. Det gick sådär - han genomskådade mig och tyckte att jag skulle parkera mig i soffan och säga till om jag ville ha nåt. "Lite saft eller så.". Han är snäll han..

Sen har jag varit lite så från och till under hela veckan. Så när idag visade sig bli en väldigt lugn dag så passar det så himla bra. Jag har sovit, legat och dragit mig länge, ätit god brunch, och så var jag och Andreas och handlade lite på ICA lite snabbt. Och en flaska bubbel på systemet, till ikväll. För att jag var sugen på bubbel med jordgubbar i.
Maten idag blir superenkel. Jag har tagit fram kåldolmar ur frysen, och Mamma Scan har rullat köttbullar (åt sonen som inte gillar kåldolmar). Superenkelt. Och jag ska sova lite tänkte jag, och sen ska jag dricka bubbel och kanske ta en dusch och sen gå i nattsärken resten av eftermiddagen/kvällen. Ringa mamma. Fundera på viktiga saker som hur jag ska göra med håret - mörk igen, eller blond? Och tänka jättemycket på roligheter som vi bokat in till våren! Igår bokade vi biljetter till Pernilla Wahlgrens "Kort, glad och tacksam" i Karlstad. Idag bokade vi hotell till den dagen. Och häromdan preliminärbokade vi vårt favvoställe, den lilla stugan på den lilla ön i den lilla sjön i skogen i norra Värmland. Vi vill åka dit över påsken.

Just en sån här dag behöver jag.

Och när vi var på ICA fick jag superfina tulpaner igen.



Och så köpte jag mig en liten kruka med vit scilla i. Ååååh, våren och alla blommor....<3




Så min lördag i kort: sova, tänka på roliga saker, titta på fina blommor (hurra, jag kanske kollar i frökataloger också??), dricka bubbel, loda runt i nattsärk.

Den här dagen gillar jag. 





fredag 25 januari 2019

Friyay!

Fredagar har jag alltid älskat! Bästa dan på veckan. Fastän jag är hemma på heltid sen länge så är fredag ändå överlägset bästa dagen. För då kommer sonen hem (ja, varannan fredag då eftersom han åker till sin far varannan fredag också). Men idag är en sån extra bra fredag när han kommer hem till mammi!
Dessutom slutar Andreas tidigare och då känns dagen plötsligt väldigt mycket längre och roligare.

På ett diskussionsforum där jag hängde förr om åren, var det några gånger diskussion om det där - "Om du (som jobbar heltid) skulle få ta en vardag i veckan ledigt - vilken dag skulle du ta?".
Många valde onsdag, för då blir det som en liten paus mitt i veckan. En del resonerade mer åt måndag, för då blir helgen längre.
Men fredag var en sån dag som de flesta absolut INTE ville ta ledigt. "Jamen då blir det ju inte MIN lediga dag! Då går jag bara och städar och ordnar inför helgen!" resonerade de.
Och tänk, jag resonerade precis tvärtom, hur kvinnofällemässigt det än kan tyckas - jag gillar att "städa och ordna" inför helgen! Jag ser det inte som att min lediga dag försvinner - jag ser det som att jag får möjlighet att förbereda så vi har mer tid för varandra under helgen. Inte minst när barnen var små, men också nu. Om jag har fixat lite sånt som jag förmår, då behöver inte helgen börja med städ och plock och tvätt och piff.
Numera är jag ju rätt värdelös på att städa (sånt som att dammsuga, skura, städa toaletten o s v). Men jag kan ju plocka i ordning lite, torka bord, piffa med nystrukna dukar, förbereda middagen o s v.

Men det har kanske också att göra med många andra faktorer, hur man resonerar om det där med "Vilken dag skulle du ta ledigt". En faktor är kanske vilka förväntningar man har på sig, från sig själv och eventuell partner. Här är det mer jag själv som vill göra såna här förberedelser inför helgen. Andreas har aldrig nånsin visat nån som helst irritation eller besvikelse om han kommer hem till ett rörigt hem med en vissen fruga liggandes nånstans långt ner under täcket. Då städar han väl, om han känner att det behövs. Eller så städar han inte utan knäpper en öl (det är ju ändå fredag :)) och sätter sig vid datorn, eller går upp och lyssnar på sina vinyler. Eller pysslar om den vissna frugan.

Så just för att jag inte har något krav och förväntningar på mig (i så fall bara från mig själv, för att JAG vill att det ska vara fint och ordning på fredagkvällen, för då mår jag bra) så är det här fredagspiffet bara roligt.
Idag t ex tyckte jag att de sista (alldeles vissna!) hyacinterna måste ut. De stod på köksön och såg ledsna ut. Julgruppen som jag fick av mamma, och som var så fin då i julas, sjöng inte ens på sista versen utan hade sjungit färdigt för länge sen. För att inte tala om hyacinterna i en tredelad kruka som jag grejat med innan jul.. En sorglig syn.
Plus att det är ju sannerligen inte jul längre!
Så jag plockade isär julgruppen. En kalanchoe som var så röd och grann för bara nån månad sen, klippte jag bort de bruna, torra blommorna på och planterade om i en annan kruka. Och så var det en söt liten murgröna som verkade pigg, och den fick också ny kruka och lite omsorg. Nu står den på köksbordet och gör mig glad!




Alla hyacinter tänker jag bära ut i förrådet där de får sova i ett par-tre månader. När det blir vår ska jag (om jag kommer ihåg) gräva ner dem ute, så kanske, kanske de blommar nästa år eller så om jag har tur! :)

Sorgliga julblomrester vid köksingången, i väntan på att få komma ut till förrådet/komposten

Nu ska jag byta dukar, piffa soffkuddar, förbereda kvällens middag och skriva handlingslista. Eller....nä, först ska jag ta mig en powernap!


torsdag 24 januari 2019

Müsli och en restgratäng

Nåt som jag gillar både till frukost och mellanmål, är müsli. Men köpt müsli är ju oftast full av både kolhydrater i allmänhet och socker i synnerhet, så det skippar jag helst.
Så idag gjorde jag en egen müsli! Jodå, det finns kolhydrater i den också. Men inte alls i de mängder som i köpt müsli.
Jag utgick från "Gyllene LCHF-müsli" från DietDoctor, men gjorde den lite mer utefter vad som fanns hemma, och efter egen smak. Så det blev såhär:

MÜSLI med färre kolhydrater

200 g hasselnötter
ca ½ dl sötmandel (eftersom det var den enda sötmandel som fanns att uppbringa just idag)
2 dl kokosflingor
2½ solrosfrön
1 dl pumpakärnor
½ dl sesamfrön
2 dl hela linfrön
1 msk gurkmeja
1 msk malen kardemumma
2½ dl vatten
½ dl rapsolja
lite salt
lite sötströ

Hacka hasselnötterna och mandeln grovt med en vass kniv. Blanda alla ingredienser i en skål. Smaka lite så det blir lagom med salt och sötning.
Häll blandningen i en långpanna klädd med bakplåtspapper. Sprid ut så det blir jämnt, och ställ in i ugnen som är 150 grader.
Efter 20 minuter kan du röra om så att det inte blir bränt på ytan. Låt stå i en kvart till, rör igen. Sen lät jag müslin stå kvar i ugnen men stängde av den och lät luckan stå på glänt.

När müslin svalnat helt så är den klar!


Sen åt jag den till mellanmål bara för att jag blev så sugen på att smaka. Ca 1½ dl turkisk yoghurt och 1 dl müsli blev mättande och bra. Och superdupermegagott, säger jag som müsliälskare! 




Middagen blev något som jag dragit mig lite för att laga, faktiskt. Alltså, jodå, såklart tänkte jag att det kunde bli gott just när jag gjorde matsedeln! Jag hade sett tipset i nån matgrupp på facebook.
Men på nåt sätt kändes det ändå som att det kommer att bli sådär mediokert och bara som ett trist hopplock.
Men det blev det verkligen inte! Långt ifrån.

Det här är en sån där rätt där man kan dyka ner i grönsaks- och rotsakslådan och ta vad man har. Jag hade kålrot, rödlök, purjolök, fänkål, röd paprika och gul paprika. Dem hackade jag hyfsat smått (ca 1 cm stora bitar) och fräste i smör i en stor stekpanna så allt blev hyfsat mjukt (men inte tog färg). Salt och peppar på, och även hackad persilja och koriander från frysen. Smaka av.

Sen la jag grönsaksfräset i en smord ugnsform, och ovanpå la jag kasslerskivor.
Sen vispade jag ihop ca 1 dl philadelphiaost, 2 dl creme fraiche och 1 dl grädde. Salt och peppar i det också. Det hällde jag över kasslern.
Och så lite riven ost på innan allt åkte in i ugnen på 225 grader i 20 minuter.

Bara en sallad till det, så blev det perfekt!
Gudars så gott det blev. Och det blev över till morgondagens lunch också - perfekt :). Det ser jag fram emot! 



Och imorgon är det fredag! Yay! :) Då kommer min påg hem.







onsdag 23 januari 2019

Plocklunch, långkoksmiddag och semmelfika

En himla smidig lunch var den jag lagade åt mig idag. Eller "lagade" är att ta i - jag plockade fram sakerna ur kylskåpet :).
Igår var det nämligen lite tapasaktigt till middag, och det som blev över fick bli en tapaslunch. En skiva rostbiff, några skivor enrisrökt skinka, och några skivor tomatsalami. Och så bredde jag färskost i en halv spetspaprika och strödde hackad persilja på. Ja, och så några gurkskivor. Mums! 


 En kopp te till, så var lunchen perfekt!
Middagen blev en lite mer omständlig historia. Men ändå enkel. Det som tog tid att göra var att koka köttet, men det gör sig ju självt.
Jag skulle nämligen laga till tjocka revbensspjäll. Så i med revbensspjället i en stor kastrull, täck med vatten, och så i med en klyftad rödlök, en morot i stora bitar, samt en stor vitlöksklyfta även den i bitar. Koka med locket på tills köttet känns mört, och då är det bara att hälla av vattnet och låta stå tills det börjar närma sig middagsdags.
Då gjorde jag en glaze på hackad vitlök och chili, smör, rapsolja, japansk soja, en skvätt sweetchilisås och en liten klick honung. Fräs vitlök och chili i olja och smör, tillsätt resten, låt koka ihop några minuter så är det klart. Pensla på det på köttet (som ligger i en ugnsform), och så in i ugnen 225 grader tills köttet har fin färg på ytan. Det går ganska fort.
Till det gjorde jag en coleslaw på rödkål, morötter och rödlök, och så tog jag lite sallad till. 



Semlor har jag varit sugen på ett tag (och bakade ju också i förra veckan). Men semlor är ingen bra grej för mig egentligen. Så jag bakade en LCHF-variant av semmelkladdkaka idag.

SEMMELKLADDKAKA utan mjöl och socker
4 ägg
½ dl sötströ
150 smält smör
2½ dl mandelmjöl
2 tsk malen kardemumma
1 tsk vaniljpulver
några droppar bittermandelarom


Smält smöret. Vispa ihop ägg och sötströ fluffigt (gärna med elvisp), droppa i bittermandelolja och blanda (ej vispa) sen i de torra ingredienserna (som du rört ihop i en skål först). Häll i smöret och rör försiktigt runt tills allt blandat sig.
Häll i en smord form och grädda i 200 grader i ca en kvart. Den dallrar lite när man tar ut den, men den ska sen stå till sig och svalna helt och då stelnar den också.

Sen kan man pynta lite med spritsad grädde ovanpå. Fint om man vill, eller fult som jag gjorde :). Skulle bli en blomma i mitten, och ett blad på var sida. Bladen ser ut som missformade maskar.


Men GOD är den! Jag tjyvsmakade när jag skulle fota. Men den egentliga avsmakningen blir om en stund, när jag har duschat och tagit på mig nattsärken och kokat te och parkerat mig i soffan så vi kan se Sveriges Mästerkock samt Farmen!



måndag 21 januari 2019

Crepes med champinjonstuvning

Crepes är bra och rolig mat tycker jag! Enkelt att förbereda så att det går snabbt att laga när det väl gäller, enkelt att variera efter smak, går att ha som förrätt, varmrätt eller efterrätt, eller bara som vanlig vardagsmat (som ändå känns lite extra lyxig!).

Det är också enkelt att göra en kolhydratfattig variant. Det var vad jag gjorde idag när jag gjorde crepes med champinjonstuvning.

CREPES med champinjonstuvning (LCHF)
Pannkakor: 

2 dl vispgrädde
1 dl vatten
5 ägg
1 msk fiberhusk
lite salt

Fyllning:
400-500 g färska champinjoner
1 liten rödlök
10 cm purjolök
3 salladslökar
2 schalottenlökar
1 dl grädde
½ förpackning Creme Bonjour gräslök
en skvätt vitt vin
en skvätt grönsaksfond
några droppar colloritsoja (för färgen, går att skippa om man vill)
salt, svartpeppar
hackad persilja

Gratinering:
riven ost efter smak


Börja med pannkakorna. Vispa äggen fluffiga, tillsätt de andra ingredienserna. Låt stå en liten stund, stek sen pannkakor (försök få dem så tunna som möjligt). Jag steker i smör.

Fyllningen kan du också göra i förväg om du vill. Skiva champinjonerna, hacka lökarna. Fräs i en rejäl klick smör i en stor stekpanna, på hög värme. De behöver inte vara färdigstekta och mjuka (eller de SKA inte vara mjuka) innan du häller på grädden, Creme Bonjour, vitt vin och grönsaksfond.
Låt puttra på hög värme tills det blir krämigt och tjockflytande. Smaka av med salt och peppar och blanda i persilja.

När det börjar närma sig middagsdags är det bara att fylla pannkakorna. Lägg en pannkaka på en skärbräda. Lägg en sträng med stuvning i mitten, och rulla ihop. Lägg i smord form.
Ovanpå strör du sen den rivna osten, och så in i ugnen på 225 grader tills osten smält och börjar få färg.

Ja, krämigare och smakrikare champinjoncrepes har ni kanske aldrig skådat :).

En fräsch sallad sitter fint till!









Helgen gick fort, tycker jag. Vi var hos min mamma i lördags, och när vi kom hem tog jag mig en tupplur på närmare tre timmar, så var den dan slut sen :). Och igår grejade jag i köket en del, så söndagen gick också fort.

I fredags åt vi pizza! Men med en botten som funkar alldeles ypperligt för mig. Utan kolhydrater, men åh så god - med bara ost!
Ostpizza skrev jag ju om för inte alls länge sen, men den tål att presenteras igen: En pizza med botten av bara ost! Inte alls så sunkigt som det låter, utan jättegott!
Hyvla ost, lägg i en så stor fyrkant som du vill ha pizzan, på en plåt med bakplåtspapper. Lägg i två lager. In i ugnen på ca 225 grader tills osten bubblar och börjar få färg på kanterna. Ta ut, låt svalna och stelna lite, och sen lägger du på tomatsås och annat topping.
Just i fredags tog jag fram en liten låda ur frysen. För ett tag sen åt vi stekt lövbiff, och då blev det ett par lövbiffar över. Dem strimlade jag och frös in, och nu tog jag fram dem och hade på pizzan tillsammans med färska champinjoner, färsk tomat och klyftad rödlök. oregano och färsk rosmarin.
In i ugnen ingen tills det ser färdigt ut. Ta ut och låt stå till sig i några minuter. Sen strödde jag ruccola över det hela, precis innan servering. 





Igår testade jag att göra tacos fast med lite mer vuxen smak än den vanliga. Jag hittade ett recept på "tortillabröd" fast då kolhydratfattigt, hos Diet Doctor.
Jag skriver ut receptet här också, men med egna ord:


TORTILLABRÖD utan mjöl

2 ägg
3 äggvitor
150g färskost (jag använde philadelphia)
½ tsk salt
1 tsk fiberhusk
1 msk kokosmjöl

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa äggen med elvisp i ett par minuter. Tillsätt färskosten och vispa igen tills smeten är slät.
Tillsätt de torra ingredienserna, vispa lite till. Låt smeten vila ett par minuter. Ta fram två ugnsplåtar och lägg bakplåtspapper på dem. Bred ut smeten tunt till den formen du vill ha (jag gjorde sex bröd ca 15 cm i diameter). Använd slickepott.
Grädda överst i ugnen i ca 5-7 minuter tills du ser att bröden börjat bli lite bruna i kanterna. De har mer färg undertill (övertill är de fortfarande bleka).

Ja, så skulle man göra enligt receptet. Det blev jättebra, men nästa gång ska jag dels ta lite mer fiberhusk eftersom smeten blev väldigt rinnande, och så ska jag låta smeten stå kanske en kvart åtminstone, innan jag breder ut den på plåten. Ja, och så ska jag ha lite olja på bakplåtspappret, för det var lite krångligt att få loss bröden sen.
Dessutom ska jag se till att jag har supersläta bakplåtspapper, för vid minsta lilla veck så rann ju smeten av och brödet var tunt eller t o m rätt av just på de ställena.
Men i vilket fall som helst - bra grund! Dessutom åt jag ett par av bröden till brunch idag, med smör och ost och grönsaker på och rullade ihop. Jättegott!

Men vad gäller de "vuxna" tacosarna - det blev inte köttfärs i! Istället tog jag en bit högrev och gjorde såhär:

"VUXENTACOS"

900 g högrev
oxfond
salt

Glaze:
1 vitlöksklyfta
1 torkad röd chili
smör, rapsolja
2 msk sweetchilisås
2 msk soja
1 msk honung
½ dl äppelmust
1 kruka koriander


Putsa köttet och skär i hyfsat stora tärningar. Lägg i en kastrull, fyll på med vatten så det täcker, och ha i oxfond och salt. Låt koka i någon timme (skumma av om det behövs). Häll av vattnet och låt köttet svalna något så det går att ta i.
Under tiden gör du glazen. Hacka vitlök och chili, lägg alla ingredienser i en kastrull och koka upp. Låt koka i några minuter tills glazen tjocknar, då är den klar.
Skär köttet i små bitar (typ 1 cm), och stek upp hastigt i lite smör i en stekpanna. Häll över glazen och låt puttra bara någon minut under omrörning. Hacka koriandern och blanda i. Smaka av med salt och peppar.

Förutom köttet hade vi blandad sallad, hackad gurka, salladslök och röd paprika i våra tacos. Dessutom, istället för tacosås, en avocadoröra:

AVOCADORÖRA

1 avocado
½ rödlök
1 dl creme fraiche
salt, svartpeppar


Mosa avocadon, finhacka rödlöken. Blanda ihop med creme fraichen och smaka av med salt och peppar.


Det var ett test som jag funderat ut ungefärligt och sen uppfann under resans gång :). Och det blev bra! Superbra! Det här ska vi göra fler gånger!



Av bröden blev det ju några äggulor över, och då bakade jag en "guldkaka" av dem:


GULDKAKA

4 äggulor
2 dl socker
75 g mjukt smör
skalet av en citron
2 tsk bakpulver
3 dl vetemjöl
1 dl mjölk

Vispa ihop äggulor och socker, gärna med elvisp, så det blir fluffigt.
Tärna smöret och vispa i även det.
Blanda rivet citronskal, mjöl, och bakpulver i en skål. Rör i det i äggblandningen (vispa inte, rör bara). Och så i med mjölken, rör till en slät smet som du häller i en form som är smörad och ströad.

Grädda i 175 grader, längst ner i ugnen ca en halvtimme.


När min lilla gumma kom hit tidigt i morse för att lämna sin hund över dagen, så fick hon en kopp te, en tekaka (som jag bakade häromdan) med ost, och en skiva guldkaka innan hon åkte igen. Jag tror hon gillade det! :)



Bröli fortsätter titta

Här kommer några flera "Bröli tittar på..." :). 


Bröli tittar (och slickar) på honung:


Bröli tittar på när mammi sjunger Håkan Hellström:
 



Bröli tittar på sin mormor när mormor fikar:



Bröli tittar på chokladbollar:




fredag 18 januari 2019

Han är så supersöt


min lille Bröli. Lite enerverande ibland med sitt överväldigande behov av att vara exakt där hans mammi (jag) är varenda sekund. Men i det stora hela - supersöt.
Hans ögon är ju i en klass för sig. Omdömen som jag fått höra om hans ögon: "Ganska så stora". "Charmiga". "Uttrycksfulla". "Härliga".
I själva verket är de ju kanske snäppet för stora för hans lilla ansikte. De är alltid (när han är pigg och vaken) väldigt vitt uppspärrade. Han tittar på allt och ser ständigt ut som ett frågetecken.

Häromdagen visade jag ju när Bröli tittade på när mammi bakade tekakor.
Här är en bild på när Bröli tittar på mammi när hon tittar på tv: 



Och här är en bild på när han tittar på sin pappi:


Lite mer klassiskt "söt" när han tittar på sin pappi, tänker jag.

Jag är fascinerad av hans ögon. Jag tänkte att jag skulle ta bilder på när Bröli tittar på saker. Det här får bli en start. 


torsdag 17 januari 2019

Min skräck för att göra bea

Jag gillar verkligen bearnaisesås. Ibland köper vi sån där kall på burk, sån som enligt Leif Mannerström inte ens får kallas bearnaisesås (men som kan vara god på sitt sätt ändå). Men godast är förstås en hemmagjord. Överlägset godast!
Jag har gjort hemmagjord bea TVÅ gånger i mitt liv. Eller ja, tre nu då, med dagens bedrift inräknat.
Första gången jag gjorde det var en gång när vi hade gäster på middag. Bean blev helt perfekt, supergod! Jag förstod inte alls vad alla pratade om, att bea skulle vara så svårt att slå själv. Det gick ju hur lätt som helst??
Så nästa gång jag skulle slå en bearnaise, var jag full av självförtroende. Det här var ju ingen match!
Men det var det, givetvis. Hela bean skar sig och jag var jättebesviken.
Sen dess har jag inte gjort nån mer bea. Inte förrän idag.

Jag hade en s k "fläskytterfilé", d v s en benfri kotlettrad i kylen. Den skulle bli en kryddig, helstekt historia i ugnen. Så i förmiddags förberedde jag den - jag blandade ett par matskedar paprikapulver, lika mycket flingsalt, lite svartpeppar, lite chiliflakes och ett par matskedar hackad färsk rosmarin. Blandningen klappade jag in i köttet (efter att ha putsat det), och så lindade jag in det hela i plastfolie och lät ligga över dagen.
På kvällen la tog jag bort folien och la köttet i en ugnsform och så in i ugnen på 200 grader (skulle hellre kört på 175 men tiden var lite knapp och det blev faktiskt bra och saftigt ändå!). Temperaturen fick gå upp i 70 grader, då tog jag ut köttet och slog in i ett bakplåtspapper och lät ligga och vila medan jag ställde in vanliga strips och kålrotsstrips i ugnen.
Och sen gav jag mig på bean. Fast besluten att lyckas. 

Det finns tusen olika recept på bea, men jag valde att följa den från Matgeek. Den var lättbegriplig och utförlig och bra!
Jag skriver upp den här också - klipper och klistrar, för enkelhetens skull. Men den är alltså från Matgeek.


  • 2 schalottenlökar
  • 3 msk vatten
  • 3 msk vitvinsvinäger
  • 1 kvist dragon
  • 4 vitpepparkorn
  • 1/2 tsk dijonsenap
  • 1 krm cayennepeppar
  • 500 g smör
  • 5 äggulor
  • Färsk persilja
  • Mer dragon
  • Salt & peppar
  1. Hacka löken.
  2. I en liten kastrull häller man vatten, vinäger, lök, dragon och vitpeppar.
  3. Koka upp och reducera till hälften. Sila av och låt svalna.
  4. Smält smöret och låt svalna en aning. En perfekt temperatur är 50-55 grader men det är inte så knussligt.
  5. Häll äggulorna i en bunke. Tillsätt senapen samt den nedkokade vinägern.
  6. Ställ bunken på ett vattenbad och vispa oavbrutet.
  7. Efter ett tag börjar äggulorna och vätskan bilda en fluffig smet. Fortsätt vispa tills det är riktigt tjockt och fluffigt. Har du en termometer är 62-65 grader en alldeles lagom temperatur. Hettar man upp den för mycket kommer äggen koagulera och då blir det bara en grynig sörja.
  8. När äggvispet är klart tillsätter man smöret i en tunn stråle under konstant vispande. Det är ofta här som det knyter sig men om man bara häller i en fin stråle, inte stressar och vispar hela tiden så blir det sällan några problem. Man kan öka tempot på hällandet efter ett tag. Risken för att den ska spricka är störst i början. Ju mer smör man har i, desto fastare blir såsen. Somliga gillar att ha i bottensatsen medan somliga tycker att det blir för mycket sälta. Testa och gör som du tycker blir bäst.
  9. När allt smör är ivispat rör man i cayennepeppar, lite mer dragon, persilja, salt och peppar.
Ja, så gick det till. Och det blev jättebra! Och köttet blev också superfint, och även mina kålrotsstrips. Det blev som en festmåltid, fast väldigt billigt, på en vanlig torsdagskväll :). Och min skräck för bea är åter borta. 








Fluffiga tekakor

Jag upptäckte igår att brödet nästan var slut. Så för att det ska räcka till nästa gång vi handlar så bakade jag några tekakor idag. En enkel sats, hör och häpna! Jag som alltid brukar lura mig själv till att baka dubbel eller helst tredubbel när jag bakar (för att sen ångra mig när det är försent och jag står  där med ett berg av deg och gråter).
Fast jag ska inte vara för mallig över det faktum att jag inte tog i så jag spräckte mig idag. Det fanns nämligen bara ett halvt jästpaket hemma. Egentligen behövde jag ett helt enligt de recept jag sneglat på. Men det ska alla veta, att jästmängden kan man dra ner på dramatiskt i nästan allt man bakar, om man vill eller måste! Halva mängden går finfint. Man får bara låta degen jäsa lite längre.

Jag är inte alls förtjust i att smälta smöret när jag bakar, och det var vad man skulle i de flesta av de recept jag tittade på. Så jag gjorde en egen variant:

MINA TEKAKOR


25 g jäst
5 dl rumsvarm mjölk
3 msk mörk sirap (går utmärkt med ljus också, eller vit)
100 g smör
12-13 dl vetemjöl special


Smula jästen i bunken. Om mjölken är kylskåpskall, värm den bara lite så den blir rumsvarm. Häll mjölken i bunken och rör om så jästen löser sig. Tillsätt sirapen och lite av mjölet. Tärna smöret (som helst ska vara rumsvarmt det med), och tillsätt medan maskinen går hela tiden (eller du knådar, om du kör för hand). Tillsätt resten av mjölet, men försiktigt på slutet. Degen ska vara lite kladdig fortfarande när du ställer den på jäsning.
Jäsa får den göra i cirka två timmar.
Sen stjälper du upp degen på mjölat bakbord och knådar ihop den lite hastigt innan du kavlar ut den till ca 1½ centimeters tjocklek. 


Bröli tittar på när mammi bakar tekakor


Ta ut tekakor med något runt (jag använde en liten skål) och lägg dem på bakplåt med bakplåtspapper. Nagga med en gaffel och låt jäsa i minst en halvtimme till.

Grädda tekakorna i lite drygt 250 grader, i cirka 6 minuter. Men som vanligt - håll koll, för det kan gå fort på slutet! När tekakorna har en fin färg är de färdiga. Låt svalna under bakduk. 




Njut sen med förslagsvis smör och en god ost, när de fortfarande är ljumna!








onsdag 16 januari 2019

Herreminskapare vad alla kan!!

Det slår mig då och då när jag är bland folk, eller tittar på tv eller så - jösses vad folk KAN!!
Dels då sånt som att en del är duktiga på att måla eller sticka eller bygga hus eller renovera sina befintliga hus.
Men det jag tänker mest på är sånt där som att de kan t ex köra bil! Och de springer omkring fort fort som att det inte var nån konst alls! Och de spelar tennis och träffar bollen nästan varenda gång. Och de går omkring och vandrar i skogen en hel dag. Eller i stan, bland en massa folk. Och herregud, de går i trappor utan att ens hålla sig i!! :O

De åker skridskor och skidor och de tränar hundar, och de kan umgås med släkten hela julen igenom, flera dar i sträck utan att få ett utbrott.
De ordnar fester och de jobbar heltid, och efter att de kommit hem från jobbet så åker de och tränar eller går en kvällskurs. Eller skjutsar runt barnen till olika aktiviteter.

Det är massor av såna saker. Sånt som jag också kunde förr (eller ja, det mesta av det kunde jag :)) men som idag känns så himla avlägset.
Köra bil var naturligaste saken i världen. Inga problem. Jag tyckte om det! Nu har jag inte kört på över fem år, om man inte räknar den gången för ett par år sen när jag körde två varv runt gården, krampaktigt hållande i ratten. Det gick finfint, det där med koordinationen med gas och koppling och växling och allt sånt funkade ypperligt. Men jag skulle sannerligen inte ge mig ut i trafiken.
Jobba var heller inget problem. Periodvis var det lugnare, men periodvis jobbade jag långt mer än heltid. Det gick bra, jag var kanske lite trött när jag kom hem men inte så jag sov i flera dar.
Sprungit har jag nog gjort mina sista metrar vid det här laget. Skulle jag prova skulle jag nog ramla rätt omgående. Och det där med trappor....nä, jag begriper inte hur folk kan gå i en trappa helt utan att hålla sig i. En del t o m springer! Och jag står förfärad och ser på och ser för mitt inre hur de kommer att ramla och bryta nacken närsomhelst. Men det gör de inte.
Och umgänge med människor får ske ytterst planerat och i ordnade former, helst inte så många åt gången och helst bara såna jag känner. Annat var det förr när en utan problem kunde gå på fest med massor av folk (inte för att jag gjorde det så jätteofta men det hände, och det var inga problem med det)och utan problem prata med ungefär vem som helst hur länge som helst.

Ja, jag är fascinerad och faktiskt full av beundran. Nä, det blir nog aldrig mer vare sig springande eller bilkörning eller kvällskurser eller några större umgängen för min del mer.
När man tänker så är det kanske lätt att se det svart. Såklart. Det var ju inte såhär en hade tänkt sig.


ELLER...så kan en tänka tvärtom. Som jag gör, nästan jämt (utom enstaka stunder då jag ligger och tycker syndast om mig själv i hela världen). Att tänk vad mycket jag KAN!! Jag kan ju jättemånga grejer som många andra inte ens kan drömma om! T ex gå. Prata. Tänka (ja, oftast, i korta stunder som sagt..). Ha ett helt ok vardagsliv (med mycket vila, trist ibland men ofta ganska gött) som blir långt mer än ok tack vare snäll familj.
Jag kan umgås också, om jag bara gör det i lagom doser och med rätt människor.
Köra bil kan jag inte men herregud - det är ju ingen mänsklig rättighet precis. Andra får köra mig :). Jag kan sitta bredvid och slösurfa eller prata eller sova och ingen kan klandra mig för att jag aldrig kör. 


Och jag KAN ju gå i trappor - jag gör det bara på ett annat vis än de flesta andra. Och det är ju inte det sämsta.

Det är inte min tanke att låta klämkäck och "Hej och hå, foten i kläm"-hurtig (men jag vet att det kan uppfattas så). Jag vill bara inte resten av mitt liv gå omkring och fokusera på allt som är dåligt och varje morgon vakna och känna efter var det känns jobbigt. Jag vill inte det. Jag har det ju bra.

Ett exempel: Förr om åren hängde jag på ett diskussionsforum på nätet. Stället blev som ett gemensamt vardagsrum där de flesta kände (eller åtminstone kände igen) varandra.
Där fanns det ett fåtal genom åren som verkligen avskräckte mig - "Sådär vill jag ALDRIG bli!" tänkte jag.
I princip varje dag kände de ett behov av att berätta om varje buse i näsan och fis på tvären. Det var kroppsvätskor hit och dit, det var sveda här och värk där och ja, sånt som drabbar människor. ALLA människor. Skillnaden var bara att de här individerna kände sig nödgade att varje dag berätta exakt var det kliade eller sved för dagen. Det skulle verkligen ältas, vareviga dag. Folk försökte förklara för dem att det ÄR sådär att vara människa. INGEN mår perfekt dag ut och dag in! Men det hjälpte inte. De bara fortsatte. Dag ut och dag in, år ut och år in.

Och så ett exempel på motsatsen: Jag gjorde en gång för många år sen en intervju med en fantastisk kvinna som hette Maj-Britt och som levde med MS. Hon var i behov av assistans i princip dygnet runt, men lik förbannat var hon hur glad och positiv som helst. Jag frågade hur hon kunde vara det - hur hon kunde undvika att låta det deppiga ta över. 

- Äsch, det negativa finns ju där ändå, vare sig jag ger det uppmärksamhet eller inte. Då är det ju roligare för mig själv att fokusera på det som är bra. En del vill kanske gå omkring och se ut som en dödsannons i ansiktet, men det är inget för mig! sa hon och skrattade gott.
Och hon VAR verkligen exakt så på riktigt, det vet jag eftersom jag hade en del kontakt med henne även långt innan jag gjorde intervjun. Hon kunde bli arg och irriterad på sina oförmågor ibland, men det gick snabbt över.

Jag menar inte att förminska någons smärtor och besvär. Jag pratar bara om mig själv nu. Jag vill bli som Maj-Britt. Klämkäckt eller inte.


Laxpaj, tulpaner och kvällsgodis

Laxpaj....ååååh så gott. Jag vet inte hur länge jag har längtat efter laxpaj men inte kommit mig för att göra.
Men idag tog jag tag i det! Middagen blir nämligen fiskpinnar och potatismos. Jättegott, tycker mina grabbar. Inte så gott, tycker jag. Så laxpaj fick det bli, som jag åt till lunch och även tänker äta till middag.
Jag tänkte mig en pajbotten som dels inte innehåller så mycket kolhydrater som en vanlig med mjöl, och dels att den skulle vara vackert grön. Men när jag ställde mig i köket upptäckte jag att det inte fanns mer än kanske fem sötmandlar i skåpet...och jag behöver ju mycket mer om jag ska göra 2 dl mandelmjöl, som det stod i receptet som jag valt.
Så vad ska en fattig flicka göra?? Ja, man får hitta på själv helt enkelt. Så jag tog de få mandlar som fanns, och så tog jag lite kokosflingor, och så hittade jag skalade sesamfrön också i en påse. Och hela linfrön.
Fast sen hittade jag mer mandlar ändå när jag väl hällt upp av fröna, så det fick bli en egen deg. Och den blev bra, så den skriver jag ner! Mängderna är ungefärliga, men se till att det blir närmare 3 dl mandelmjöl/kokos/frön sammanlagt så blir det nog bra.

Innehållet tog jag också på en höft, men ungefär såhär (jag vill skriva ner så jag minns nästa gång, för den här pajen blev nog den krämigaste och godaste jag nånsin gjort).


KRÄMIG LAXPAJ med grön botten



Pajdeg:
1½ dl mandelmjöl
½ dl kokosflingor
½ dl skalade sesamfrön
½ dl hela linfrön
ca 60-70 g smör

1 ägg
½ dl vatten (på ett ungefär, ta lite i taget)
en rejäl näve grönsallad
½-1 tsk salt

Fyllning:
500-600 g laxfilé
1 stor rödlök
10 cm purjolök
3-4 dl riven ost (jag valde en gräddig Gouda för det var vad som fanns :))
3 ägg
2-3 dl grädde
½-1 dl hackad dill
salt, svartpeppar, en skvätt citronsaft


Lägg alla ingredienser utom vattnet i en matberedare. Kör så allt blandar sig och mixas. Häll i lite lite vatten, kör igen. Känn på degen. Det blir inte som en vanlig pajdeg, den håller liksom inte ihop utan är mer som en tjock smet.
När du tycker att degen är lagom, trycker du ut den i en pajform. Det är kladdigt men det går :). Tryck även upp deg mot kanterna.
Ställ formen i kylen i ½-1 timme. Under tiden värmer du upp ugnen till 175 grader, och när det är dags så ställer du in formen i mitten av ugnen för att förgrädda pajskalet. När det fått lite färg på kanterna är det färdigt.
Ta ut och låt svalna av och sätta sig några minuter. Sen är det dags att fylla. Fyllningen kan du ju ha förberett medan skalet stod i kylen och ugnen.
Tärna laxen. Hacka löken fint och strimla purjon. Blanda ihop de tre i en skål.
I en annan skål vispar du upp äggen lite lätt, och fyller på med grädde, dill, salt, peppar och citron.
Riv osten.
Börja med lax/lök-blandningen. Fördela jämnt i formen. Strö över osten. Toppa med äggstanningen.
Vill man så kan man ju pynta fint med lite grönsaker och dill ovanpå, men jag körde in den i ugnen som den var. 200 grader, ca 20-30 minuter tills den stannat helt och fått fin färg.

Låt gärna stå 10-15 minuter innan servering så den sätter sig ännu mer. Går ju också att pynta vid serveringen med räkor/färsk dill/citronskivor/annat valfritt. Men här blev den bara som den var idag.






Ja, lite sallad till hade jag förstås, och en tomat.
Och såhär krämig har jag aldrig nånsin fått en laxpaj förut! Lyllo mig som har kvar till middag också :).


Jo, nu när jag är (mestadels) så redig med min kolhydratfattiga kost igen: Jag fotade igår kväll det jag tog till kvällssnask i tv-soffan. Färska hallon, vispad grädde samt några valnötter! Så enkelt men så fantastiskt gott!



Just det, så var det ju Tulpanens dag igår. Här i huset är det ju Tulpanens dag typ varje dag hela första kvartalet varje år :). Men igår köpte Andreas 30 tulpaner - så många blir det sällan annars! Och jag fick inte välja färg själv den här gången. Han valde, och han valde då lila. Och OH så fina tulpaner!
De jag haft innan i år har också varit superfina, men de har liksom aldrig slagit ut - knopparna har bara torkat ihop och dött på några dar :(. Men de här är superkrispiga och håller på att slå ut utan minsta antydan till uttorkning.



De var så många så jag delade upp dem - de här fick stå i köket, men några fick vara i en mindre vas på vardagsrumsbordet. Så har jag tulpaner nästan varthän jag går!

tisdag 15 januari 2019

Thaiinspirerat

Idag var det dags för thaigryta, stod det på matsedeln. En thaigryta med fläskkött.
Jag gillar ju när det är mycket grönsaker i grytor. Sonen däremot, not so much.
Så istället för att strimla köttet skar jag det i rätt så tunna skivor så de gick lätt att plocka ur för sig.

Grytan improviserade jag, men ungefär såhär gjorde jag:



THAIGRYTA med fläskkött

800 g kotlett i bit, utan ben
1 stor rödlök
några snacksmorötter
frysta wokgrönsaker efter behag
ca 15 cm av det gröna på en purjo
2 msk riven ingefära
2 msk röd currypasta
1 lime (rivet skal plus saften)

2 msk oystersås
2 msk kinesisk soja
1 burk kokosmjölk
ca 2 dl creme fraiche


Skär köttet i ca ½ cm tjocka skivor. Bryn hastigt i en het panna med rapsolja. Salta och peppra, lägg åt sidan så länge.
Klyfta rödlök, skala snacksmorötter, strimla purjon. Riv ingefäran samt det yttersta gröna på limen.
Fräs de frysta wokgrönsakerna i en jättehet gryta med rapsolja. När de har tinat men inte hunnit ta färg, lägg i de färska grönsakerna plus ingefära och lime. Låt fräsa tills det börjat ta färg, då häller du på kokosmjölk, kreme fraiche, oystersås och soja. Lägg även i köttet. Låt sen puttra på svag värme medan du kokar riset.


Fast jag hade inte ris till (det fick sonen). Till mig och Andreas gjorde jag istället stekt pak choi!
Pak choi är (som många vet redan) en asiatisk kålsort. Supergod i sallad bland annat!
Men nu tog jag en pak choi och delade i två. Jag hettade upp rapsolja i en stekpanna, och pressade i vitlök och lite riven ingefära. Sen stekte jag på pak choien ett par minuter på varje sida så den fick färg. Det allra sista hällde jag i lite sesamolja och kinesisk soja i pannan och "rörde runt" pak choien i. Saltade lite, och så var det sags att servera. Då strösslade jag även över lite sesamfrön.

På tallriken hade jag också färsk koriander, för det gillar jag :). 





Sen låg mammi och Bröli (som också hade fått sin middag medan vi åt) och vilade en stund på maten. Jag tog en fin bild på honom, i halvdunklet. 



Söt va? Ja, för det är han ju egentligen.
Bara det att han inte alltid är så photogenique, kan man säga. För en bild blev såhär: 


Han skulle vrida huvudet åt vänster men ögat hann före :).

Lite finare blev han på de här bilderna. Ja, jo, ögonen är lite stora....men åh så charmiga! :) Mammis bebis.






måndag 14 januari 2019

Vilken majonnäs är godast?

Ja, vilken är egentligen godast?
Jag brukar oftast köpa Findus vanliga, eller Hellmans. Egentligen är Hellmans godare men av gammal vana (tror jag?) har det ändå blivit Findus.
Men no more!! Nu tänker jag aldrig mer köpa majonnäs om det inte är riktig kris. För nu har jag kommit in i att göra egen! :)


Jag vet inte varför jag inte varit så pepp på att göra det själv förut. Jo, nån gång har jag väl gjort det, speciellt den där supersnabbvarianten som en kan göra med mixerstav.
Men när jag skulle göra aioli häromdan så ville jag göra egen, och jag ville vispa den från grunden. Och jädrars vad smidigt och lätt det gick! Lite ledsamt för mina artroshänder kanske en stund, men t o m de klarade av det. Att göra egen majonnäs är förstås en barnlek för alla matproffs, men jag som inte brukat göra det förut är helt fascinerad över hur enkelt det är. Och hur GOTT det blir!! Stor skillnad mot köpevarianterna!

Så när jag idag skulle göra en tonfisksallad till lunch, så blev det såklart egenslagen majonnäs.


MAJONNÄS

2 äggulor

1 msk äppelcidervinäger (eller citronsaft, det ska jag prova nästa gång!)
1 msk dijonsenap (fast jag använder Colemans senapspulver)
2½ dl rapsolja (tydligen ska solrosolja bli ännu bättre sägs det på vissa ställen på nätet, men jag körde rapsolja)

salt, vitpeppar

Vispa ihop äggulor, vinäger och senap(spulver) i en bunke. Ha i oljan, bara en droppe i taget i början men sen kan du öka så du häller i den i en smal stråle medan du vispar järnet med en vanlig visp.
När oljan är slut kan du vispa lite till om du vill ha lite hårdare majonnäs.

Ja, alltså typ exakt likadant som grunden till aiolin som jag tipsade om häromdan.

Och sen blev det tonfisksallad till lunch!





Tonfisksallad är inget som är nån vits att skriva recept på direkt, för det gör man ju exakt som man vill :).
Men i min hade jag lite olika salladssorter på botten, en burk tonfisk i vatten (väl avrunnen), små söta tomater, gurka, rödlök, stjälkselleri och så kokta ägg förstås (jag unnade mig två av de få ägg vi har kvar av våra egna höns som vägrar ge oss ägg eftersom vi har lagt snö på marken... :/...). Men se så fin färg! :)

Ja, och så en rejäl klick majonnäs till det, och några chiliflakes på. Alldeles för sent upptäckte jag att dill inte fanns att uppbringa i hela huset, så jag strösslade på lite hackad persilja istället vilket förstås gick alldeles utmärkt. Och så en citronklyfta. 



Till middag blev det korv! Den stånkade jag dock inte själv :). Istället hade vi köpt tre olika korvsorter - bratwurst, minichorizo samt salsiccia. Gott med en blandning!
Pågarna fick potatismos till, medan jag istället gjorde en broccoli- och blomkålspuré åt mig. Det har jag aldrig gjort förut men jag improviserade lite. Och dra mig baklänges så gott det blev!!


BROCCOLI- OCH BLOMKÅLSPURÉ


en stor näve broccolibuketter
en stor näve blomkålsbuketter
smör

gräddädelost och riven parmesan efter behag
½ liten rödlök
en skvätt citronsaft
salt, vitpeppar


Koka broccoli och blomkål så de blir lite mjuka men inte mosiga. Häll av vattnet och  mosa ihop grönsakerna med en mixerstav. Tillsätt smör, ostar och hackad rödlök och mixa igen tills allt har blivit en puré. Smaka av med citron, salt och peppar.

MUMS!! Hurra för mig som skapade nåt så himla gott!

Till det åt jag även lite inlagd gurka från i höstas. 



Den ser kanske inte som nåt som en vill kasta sig över, den där purén. Men åh så god i sin mildhet, men ändå så smakrik!