Blomster, vårsol och broderier

Den som känner mig vet att jag älskar blommor.
Andreas känner mig, och blomkortet drar han rätt ofta. Och jag blir lika glad varje gång :).
Igår var vi i affärn och jag kunde inte bestämma mig mellan viva eller tulpaner - så då fick jag bägge!

Vivorna kommer ju såhär års, och jag tycker att de är så himla fina med sina olika färger. Så våriga! Så på vardagsrumsbordet står nu en vit viva med rosa stänk. 

De förra tulpanerna var torra som fnöske. Blåbärsriset som de stod i var dock fint, så det återanvändes. Och så valde jag rödgula tulpaner den här gången. 

Mina stackars höns...de är helt ambivalenta nu. Ena dagen är det full snöstorm när jag öppnar, och då blir de bittra på sin mammi (mig) och stirrar på mig med besvikna miner i sina små ansikten.
Och nästa dag (som idag) när jag öppnar så är det full vårsol och snön har töat bort. Då blir de glada och springer ut, ystra och vårlyckliga!
Men det är ju fortfarande lite kallt, så de står gärna utmed förrådsväggen när solen ligger på. När solen försvinner bakom huset så skyndar de sig in till sig igen. 

Mitt broderande, ja... Det går upp och  ner. Eller inspirationen går upp och ner. Nu ett tag så har jag varit inspirerad, och det har blivit både nya broderier gjorda, och en del halvfärdiga som blivit färdigställda. Här är en del av det som är färdigt eller nästan färdigt. En del ska jag kanske dekorera mer, en del ska kanske få ramar.

Ett klokt citat som betyder ungefär, "Inte mina bekymmer". När man liksom tenderar att lägga energi på andras tjafs och drama, då kan man tänka såhär: "Not my monkeys, not my circus."

Ett vackert brunoranget, lite retroaktigt broderi med ett rimligt budskap. 

Ja, så kan det gå. Plus att det är en av Facebooks bästa grupper som heter så.

Ungefär så har väl min uppfostran varit. Än så länge verkar budskapet ha gått hem!

En variant av "Man saknar inte kon förrän båset är tomt". 

Ett bra citat från boken "Brusfilter" av Martin Blom. "Tänk efter före", kan en också säga. 

Lite motvikt till alla jäkla "Carpe Diem". Det går bra att låta bli att fånga dagen. Skit i det, det blir bara stressigt om en ska försöka jämt. 

För den introverte. 

Den här har legat klar i nåt år. Den skulle egentligen vara till min fina Jenny som hade så svårt att säga nej. Jag försökte lära henne att säga "Tyvärr." istället - utan en förklaring eller ursäkt efteråt. Jag tänkte att hon skulle haft ett sånt här broderi på väggen på jobbet och när nån kommer in och förväntar sig orimligheter så skulle hon bara ha kunnat peka på tavlan och slippa säga något. Men kanske hittar jag nån mer som behöver lära sig att säga stopp. 

Ja. I drömmarna är det fint, om inte annars...

Borde kanske ha lite mer dekorationer. Eller inte. Vi får se.

<3 Håkan <3 

Åh, och så är det fredag! Andreas har redan kommit hem, och snart kommer även min påg. Och så har jag tagit mig en romåcola. Härligt!