Vegetariskt och kolhydratfattigt

Idag lagade jag zucchini- och halloumibiffar. Det är enkelt, och det är gott! Det finns tusen olika varianter på nätet, men såhär gjorde jag: 

ZUCCHINI- OCH HALLOUMIBIFFAR

1 stor zucchini (ca 500 g)
400 g halloumi
4 ägg
1 msk fiberhusk
salt, svartpeppar


Skala zucchinin och riv den grovt. Lägg i en skål, salta lite på och låt stå så det vattnar ur sig, ca 10-15 minuter blev bra. Skölj i en sil med kallt vatten, tryck sen ur så mycket vatten som möjligt och lägg i en skål igen.
Riv halloumin grovt, blanda med zucchinin.
Blanda i ägg och fiberhusk. Salta och peppra, smaka av. Det behövs inte alls mycket salt (om något alls), eftersom halloumin är så salt!

Låt stå en stund. Sen är det bara att steka biffar! Smeten är lös men om man låter biffarna steka ordentligt på medelvärme så hänger de ihop bra. Ha inte för bråttom med att vända bara. 

Till det stekte jag blandade grönsaker (en grön blandning från frysdisken, plus vaxbönor). Och så gjorde jag en kall sås till. Jag blandade ca 2 dl creme fraiche, nån dl finriven parmesan, ett halvt paket fetaost (mosad), lite dill, salt och peppar. Det blev jättegott till!

Favoritkakan i repris

En kaka som alltid tas emot med jubel och klang här hemma, och även av gäster och så - det är mazarinkakan som jag brukar baka. Den har jag gjort många gånger, och jag har bloggat om den tidigare. Men den är värd ett inlägg till!

Jag bakade nämligen den idag, till adventsfikat som vi ska ha nu på kvällen. En vän och kollega till mig kommer.

Mazarinkakan smakar faktiskt väldigt mycket mazarin, men man slipper mördegen och allt pill. Den är bara snäppet krångligare än en vanlig sockerkaka, men så oerhört saftig och god! Såhär:

MAZARINKAKA

175 g smör
1 ägg
10 droppar bittermandelarom
1½ dl grädde
½ dl sötmandel
3 dl socker
3 dl vetemjöl
1 msk vaniljsocker
½ tsk bakpulver

Smält smöret i en kastrull, ställ för att svalna. Sätt ugnen på 150 grader.
Vispa ihop ägg, bittermandelarom och grädde i en skål. Hacka sötmandeln fint, jag använde en stavmixer. Blanda med sockret. Blanda mjöl, vaniljsocker och bakpulver i en skål.

Häll i sötmandeln och sockret i ägg- och gräddblandningen. Rör om (inte vispa).
Häll även i mjölblandningen, och vänd försiktigt ner den. Till sist tillsätter du smöret, och blandar till en jämn smet.

Häll i en smord och bröad springform, 24-26 cm i diameter.

In i ugnen, nedre delen, i ca 45 minuter.

Låt svalna lite, och vänd upp på en tallrik så undersidan kommer upp.

Blanda ihop drygt 1 dl florsocker med pyttelite vatten (man får ta droppvis, det behövs inte alls mycket) så det blir en glasyr, och bred ut den ovanpå kakan. 

My little sailor

I en korg på hatthyllan, i jakt på en klädroller att rolla bort hundhår med, hittade jag en fin sak i förmiddags - en sjömansdress!
Den var egentligen köpt till dotterns förra hund Tiger. Men den såg ut att vara i Wilmers storlek, så jag testade.
Och se, klockren!!

Dottern har beställt en sjömansdress till sin lilla griffon, Wilmers bäste vän Eskil. Så till våren, när det är lite mer säsong för sjömansdress, kan de två bästisarna gå på stan som två små sailors. Hur gulligt??

Ernsts kanelkakor

Jag har en bok som heter "Jul med Ernst" där allas vår Ernst Kirschsteiger tipsar om lite roliga recept och pyssel inför julen. 

En himla rolig bok att bläddra i inför julen!
I den finns ett recept som han kallar "Gudomliga kanelhjärtan". En fin bild därtill förstås, är det punsch han har i glaset tro?

Det receptet testade jag i fjol. Himla goda kakor faktiskt!
Men mina hjärtformar är alldeles för små och alldeles för stora, så jag körde runda kakor istället. Boring, men det var det enda jag hade..(Fast igår köpte jag lite roligare formar på Kyrkornas Second Hand, ska bli kul att testa nästa gång!)

Om det är svårt att se receptet på bilden så kommer det här. Jag kallar dem dock för nåt annat. 


ERNSTS KANELKAKOR (20-30 st)

1,25 dl socker
200 g smör
ca 4 dl vetemjöl
ca 2 dl vaniljsåspulver

Till garnering:
1 ägg
2 tsk kanel
2 msk socker

Rör ihop smör och socker så det blir vitt och fluffigt. Jag mjukade upp smöret lite i mikron först så gick det finfint att köra med elvispen sen.
Blanda i mjöl och marsanpulver, arbeta ihop till en smidig deg (jag tyckte att den blev lite väl torr och smulig så jag hällde i 2-3 msk grädde också!). Låt vila i kylen ca en halvtimme.

Knåda degen lite smidig, och kavla ut till en platta, ca 4 mm tjock. Ta ut kakor med ett mått. Pensla dem med uppvispat ägg. Blanda kanel och socker (min upplevelse är att det går åt mer kanel och socker än Ernst säger, men...vem är jag att säga emot Ernst.... Jag bara påpekar!) och doppa kakorna i blandningen. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 200 grader i 6-8 minuter eller tills kakorna fått lite färg.

Ernst beskriver kakornas smak som lite "tantgammaldags", och det passar ju fint här hos mig!

Det lider mot advent

Jag har inte världens största energi just nu direkt. Men jag är hemma hela dagarna och vill fokusera på roligheter så mycket som möjligt, så jag bakar lite.

Idag blev det saffransbullar. Inga lussekatter, men saffransbullar. Det var tänkt att det skulle vara mandelmassa i, men jag köpte fel och kom hem med marsipan visade det sig - men det gick bra det med! Man tager vad man haver. Och russin ville jag också ha i, så det blev det.

Jag körde det här receptet, och jäste bara en gång (men desto längre). Bullarna blev fina men de sjönk ihop lite efter gräddning, lite trist. Men smaken var det absolut inget fel på! :)


SAFFRANSBULLAR MED MARSIPAN OCH RUSSIN (ca 30 st)

1 pkt jäst
3 dl mjölk
3 dl grädde
1 g (2 pkt) saffran
1 dl socker
1 ägg
1 msk vaniljsocker
½ tsk salt
150 g smör (tärnat och mjukt)
13-15 dl vetemjöl special

Fyllning: 
200 g smör
1 dl socker
250 g marsipan (det går finfint med mandelmassa också!)
russin efter behag

Pensling:
1 ägg
pärlsocker

Värm mjölk och grädde till knappt fingervärme i en kastrull. Smula jästen i bunken, häll över grädden och rör så jästen löser sig.
Mortla saffranet med ett par teskedar av sockret, och häll det i bunken. Tillsätt socker, ägg, vaniljsocker, salt och det tärnade smöret (som vanligt kör jag det kanske 10-20 sekunder i mikron så det blir mjukt). Häll i mjölet lite åt gången. Degen ska bli smidig men den ska fortfarande vara lite kladdig.

Häll upp degen på mjölat bakbord, häll lite mer mjöl på och knåda degen en kort stund.

Kavla degen till en rektangel. Tärna smöret till fyllningen och kör i mikron en stund så det blir mjukt och går att röra smidigt med en slev. Bred ut med en slickepott över degen. Riv marsipan/mandelmassa och strö över. Strö även över sockret och russinen.

Vik degen dubbel (långsida mot långsida), och skär 1½ cm breda bitar som du sen tvinnar och gör till bullar (ändarna nederst så håller de ihop). Lägg på en plåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i två timmar under bakduk.

Pensla med uppvispat ägg, strö över pärlsocker. Grädda strax under mitten i ugnen i ca 8-10 minuter (håll koll - hellre lite för lite gräddade än lite för mycket! Men de ska ha fin färg!)

Låt svalna under bakduk. 

De blev ju inte så vackra så ögonen tåras direkt. Men de blev goda. 

Ostpizza

Pizza är ju vansinnigt gott ibland.
Men vanlig pizza äter jag väldigt sällan p g a alla kolhydrater i degen.
Det finns ju finfina LCHF-pizzabottnar med mandelmjöl och ägg och så, och en del av dem är jättegoda.

Men så såg jag tips om en ostbotten. Alltså BARA ost. 

Man hyvlar helt enkelt ost och lägger i en form med bakplåtspapper. Man kan göra i en långpanna om man vill, men eftersom det bara var jag som skulle äta pizza idag så blev det i en mindre form. Man lägger osten lite lite omlott, och två lager brukar vara lagom.

Sen in med formen i ugnen i 200 grader tills osten bubblar och har fått pyttelite färg. Ta ut formen, och låt osten svalna och stelna.

Sen är det bara att garnera. Pizzasås (eller tomatpuré eller chilisås om man äter sånt). Idag hade jag på tonfisk, stekt bacon, rödlök, fetaost och mozzarella. Och så lite pizzakrydda.

In i ugnen med härligheten igen, då höjde jag till 225 grader. Håll koll och ta ut när pizzan ser färdig ut, osten ovanpå har smält och fått lite fin färg.

Sen strödde jag på lite blandad sallad.

Det LÅTER mastigt, och det ÄR mastigt - man blir mätt ganska fort :). Men gott är det! Gott som bara den!

Inspirerad av Ernst

efter den fina presenten jag fick av Denise&co (som jag skrev om i förra inlägget), kom jag senare igång med nåt som jag skjutit framför mig länge. Varför jag skjutit det framför mig är en gåta eftersom jag tycker att sånt här är så himla roligt - men en blandning kanske av iskallt/blåsigt/regnigt/trist väder plus trötthet plus att det har varit annat på helgerna (jag behöver ju en hjälpande hand av Andreas).
Jag fixade i ordning fint på yttertrappan!

Växterna har jag haft ett bra tag, men de har liksom bara stått där ute i en trälåda. Och krukorna på trappan har varit fulla av sorgliga små skelett efter sommarens blomsterprakt. Till glädje för ingen.

Men idag så!

Och det här är vad som blev:

När jag rensade ur frysen häromdan inför julegrisens ankomst, hittade jag en påse med rönnbär. I höstas var Andreas snäll och plockade rönnbär åt mig, efter mitt önskemål. Jag skulle ha det till nåt höstprojekt vad det nu var. Som inte blev av.
Men nu gjorde de sig fint i en rostig liten mjölkkanna :)

Häromdan kom Johanna och Eskil till mitt jobb och följde mig sen till apoteket, eftersom jag inte så gärna går omkring ensam på stan (balansen och sådär..). På vägen tillbaka gick vi över torget, och då köpte jag varsin vit hyacint åt oss.
Idag kom min hyacint ner i en kruka. Med bara mossa som pynt. Kanske lite trist, men ändå fint i sin enkelhet tyckte jag. Och så hittade jag ett fint Gröna Anna-fat som jag köpt på nån loppis, och det gjorde sig som blomsterfat i brist på annat :). 

Jag gjorde allt det roliga (bestämma var alla växter skulle vara, gräva ner dem). Andreas gjorde allt det tråkiga och jobbiga (bära bort skräp, ställa in grejer i förrådet, köra gammal jord till komposten o s v). Han är snäll han :).

Jag låg och vilade i förmiddags

när det plötsligt knackade jättehårt på dörren. Hundarna började gapa som vanligt, och jag skyndade mig att stänga in dem (eller stänga ute dem från hallen rättare sagt), och så öppnade jag dörren.
Men...ingen där??
Sen gjorde jag sådär som det alltid händer i t ex serietidningar, jag tittade neråt och upptäckte det här:

Ett jättefint paket! Jag såg mig om igen och ropade till och med "Hallå??". Men inget svar. Men så hörde jag en bildörr slå igen bakom grannens hus, och så rivstartade bilen. Mysko!

Jag lyfte på paketet, och då såg jag det här: 

Men alltså fatta vad gulligt!! Det var min systerdotter Denise och hennes man och barn som varit här! De som egentligen skulle kommit på middag idag, middagen som jag fick ställa in p g a tanttrötthet.
Och så kommer de med paket! 

Gråtmild gick jag in med paketet och visade för Andreas. 
- Alltså det spelar ingen roll om paketet så är tomt, bara tanken är så himla snäll så jag dör...", sa jag medan jag fick lite skräp i ögonen och öppnade paketet.

Det var inte tomt.... Där i låg nåt så himla perfekt för mig, just nu!

En Ernst-ljuslykta och Ernst-tändstickor med klokord! Och jo, det uppstod ju faktiskt en viss förvirring där, precis som det säger på tändsticksasken :).

Även på ljuslyktan var det klokord: 

Men alltså, förstår ni hur fint? När jag själv dessutom känt mig som en elak bajskorv som ställde in middagen och allt. Och så får jag inte arga ord eller suckar, utan ett fint paket på trappan.
Det är inte konstigt att man blir lite gråtig. 

När tröttheten lamslår

Jag har insett det. Jag har ingen chans emot min trötthet. Hur gärna jag än vill så går det inte alltid att göra som jag vill. Jag är lite slav under min trötthet.

Men jag vill inte se det så. Jag vill istället se det som att tröttheten ger mig möjlighet att vila och få lite rekreation.

I tisdags hade jag ett möte med myndigheter, ett möte som gjorde mig alldeles matt. Jag var kanske ganska spänd innan utan att ens veta om det, för efteråt var det som att luften gick ur mig och jag har fått uppbringa en himla massa reservkrafter för att orka resten av veckan. Veckan har inte varit så vacker alla stunder - fulgråt och att sova tills man får ful sovfrisyr, oavsett tider på dygnet.

Så kom helgen, och den är ju (i min värld) till för vila och rekreation.
Men jag ville ju iväg på julmarknad med min dotter och hennes familj. Så det åkte vi på idag - en fin liten julmarknad, inte så mycket folk (så man behövde nästan inte trängas alls, perfekt i min smak). Kul att umgås med mina fina. Allt var bra.

Och imorgon hade vi planerat middag med en söt liten familj. Jag hade verkligen sett fram emot det, och vi hade fått skjuta upp det hela flera gånger på grund av olika anledningar.
Så imorgon skulle det bli av. Vi hade handlat maten som jag skulle laga (lasagne i sin enkelhet), och jag hade verkligen tänkt att det skulle bli så roligt. Fastän vi bor nära så blir det sällan av.

Men när vi kom hem från julmarknaden var jag trött intill bristningsgränsen. La mig i sängen och grät lite och slumrade till. Tills det knackade på dörren - vår julegris hade anlänt! (Det var inte grisen som knackade såklart, men ändå:))

Så jag och Andreas ställde oss och paketerade 62 kg gris. Det var kotletter och karréer och fläskfilé och annat. Och så juleskinkan! Den heliga juleskinkan! Till och med två - för den var så stor så slaktaren hade bestämt sig för att hugga den i två. Den LILLA är typ fyra och ett halvt kilo.

Allt det här skulle paketeras och märkas upp, och det gjorde vi.

Sen kraschade jag i säng igen och grät lite och somnade.

När jag sen vaknade (av att telefonen ringde, en kär vän ringde och det var bra att hon ringde just då för annars hade jag sovit hela kvällen och det är inte så bra för nattsömnen), insåg jag att det här går inte. Det blir ingen middag imorgon. Eller ja, middag blir det säkert på ett eller annat vis, men några gäster kan nog inte komma.

Och vet ni - det är då jag blir så glad. När jag ringer dem och säger att tyvärr, jag är helt slut, jag orkar inte mer och alla krafter är slut. Och de (hon) då säger att "Jamen vi tar det en annan helg! Det är HELT lugnt! Vi är inte arga, vi är inte ett dugg arga.".
Jag blir gråtig men glad mest. Gråtig för att jag så gärna ville, men glad för att jag har så fina människor runt omkring mig som förstår mig. Och som inte blir arga. Hade jag upplevt minsta irritation och ilska där hade jag grävt ner mig under täcket och kommit fram lagom till jul eller nåt.
Men nu kunde jag gråta en skvätt när jag lagt på, och sen gå upp och vara lugn och trygg i att allt är bra. Allt är faktiskt jättebra. Och imorgon har jag en dag då jag inte måste något alls.
Kanske planterar jag lite vinterfint på trappen. Kanske går jag en sväng. Kanske bakar jag nåt.

Eller så ligger jag bara och glor på Dr Phil och slumrar emellanåt. Precis hur jag vill. Och förhoppningsvis helt utan dåligt samvete. 

Broccoligratäng med bacon och ädelost

Den här rätten har jag tänkt laga i flera dagar, men det har alltid kommit nåt annat i vägen.
Men idag blev det av!

Broccoli är ju så gott, tycker jag. Och till det passar ädelost. Och bacon. 
Så plättlätt att göra en gratäng!


BROCCOLIGRATÄNG MED BACON OCH ÄDELOST

800 g broccoli (jag använde fryst)
2 rödlökar
2-3 paket bacon
4 dl grädde eller creme fraiche (jag hade hälften av varje)
4 ägg
140 g Kvibille ädelost
3 dl riven ost (jag använde Edamer)
salt, svartpeppar

Koka broccolin i saltat vatten, bara precis så det kokar upp. Häll i ett durkslag och låt ånga av ordentligt. 
Strimla rödlöken. Skär baconen i ganska stora bitar (jag hade nog typ 3*3 cm) och bryn i stekpanna. Vispa ihop grädde/cremefraiche och ägg, salta och peppra. 

Häll broccolin i en smord ugnsform. Blanda i rödlöken. Smula över ädelosten. Häll på äggstanningen, och så strör du över baconet. Den rivna osten åker på sist. 

In i ugnen, 225 grader i ca 20 minuter eller tills gratängen fått fin färg och stannat. 

Låt gärna gratängen stå en stund, den är godare om den inte är jättevarm. 

Superdupergott! 

Saftigaste saffranskransen

När jag var liten gillade jag inte saffran. När jag kom i tonåren började jag gilla det, men så fick jag en kraftig allergisk reaktion i samband med att jag åt lussebullar, så jag vågade inte äta det på flera år.

Men nu i vuxen ålder älskar jag det :). Därför blir jag glad när det blir saffransbulletider. 

Jag tänkte bjuda på saffransbullar på jobbet imorgon. Men så hittade jag ett recept på en krans istället som såg god ut, och rolig att baka. Det var HÄR, på tidningen Hembakat. En krans med mandelmassa och kardemumma.
Men jag valde att göra ett par små ändringar i receptet, bl a lägga till russin och öka mängden mandelmassa. Mycket av det göttiga! Såhär blev mitt recept, och det var till två kransar:


SAFFRANSKRANS MED MANDELMASSA OCH RUSSIN

2 påsar (1 g) saffran + 2 tsk strösocker
5 dl fingervarm mjölk
1 pkt (50 g) jäst
½ tsk salt
1 dl strösocker
2 ägg
100 g smör, mjukt
ca 16 dl vetemjöl special

Fyllning: 
400 g mandelmassa
125 g smör, kallt
2 tsk malen kardemumma
1½ dl strösocker

Pensling: 
1 ägg
pärlsocker
flagad mandel

Stöt saffranet och sockret i en mortel. Blanda med den fingervarma mjölken i en bunke. Smula ner jästen och rör om så den löser sig.
Tillsätt salt, socker, ägg, smör och mjöl (smöret tärnar jag och kör några sekunder i mikron så det blir lite mjukt), medan maskinen går om du använder maskin. Låt maskinen jobba några minuter. Angående mjölet, så ta inte i allt på en gång utan spara en del och fortsätt tillsätta det lite åt gången. Degen ska vara lite "för kladdig", då är det lagom. 

Låt jäsa under bakduk i en timme. 

Dela degen i två delar, och sen varje del i tre. Klä två springformar med bakplåtspapper. Kavla ut en del av degen så den blir rund och ungefär lika stor som springformen. Lägg degrundeln i botten på en form.
Riv mandelmassa och smör (viktigt att smöret är kallt då!) grovt och blanda ihop. Smula över en fjärdedel av detta på degrundeln. Strö över en fjärdedel av sockret, och sen strör du över russin efter behag. Sen kavlar du en rundel till och lägger på, och så på med mandelmassa/smör, socker och russin. Den tredje rundeln lägger du bara överst.
Gör likadant med den andra kransen. 

Skär kransen i 12-16 bitar med en degskrapa i formen. Låt jäsa i ca 45 minuter. Sätt ugnen på 200 grader.

När kransarna jäst, penslar du med uppvispat ägg och strör över pärlsocker och mandel. 
Och så in i ugnen, på nedersta falsen. Låt grädda i ca 35-40 minuter - men se upp, för i slutet kan det bli lite väl mycket färg på kransen om du inte lägger på en bit ugnsfolie över!
Den här gången kollade jag innertemperaturen på kransarna. Ca 95-96 grader ska den vara så är det klart. 

Låt svalna under duk. 


Alltså de här blev riktigt saftiga och goda! Man kan ju hoppa över russin om man inte gillar russin, eller ha hackade nötter i eller ja, hur man nu vill ha det. Kanske lite hackad choklad?
I alla fall blev det här bra tycker jag. Så imorgon tar jag med en till jobbet :). 

Den är ljummun!

Jag hade somnat så gott när jag plötsligt vaknade, i nattas. Klockan var tolv och det var alldeles tyst och mörkt i huset. Lite FÖR tyst och mörkt, till och med för att vara natt. 
Ganska snart insåg jag att strömmen hade gått. Helt svart och tyst i hela huset. 
Jag väckte Andreas. Det här krävde assistans.

Vi kom överens om att det nog var värmelampan i hönshuset som fått jordfelsbrytaren att slå ifrån. Så Andreas sprang ut i kalsonger och en luden jacka för att dra ur kontakten där ute.
Han kom in igen och knäppte på jordfelsbrytaren. Varde ljus!

....i fem sekunder. Sen slocknade allt igen.
Vi gick runt och drog ut lite till, sånt som kan tänkas vara orsaken. Och så knäpptes strömmen på igen. Det funkade igen!

....i fem sekunder. Sen small det till, allt blev mörkt och det kom en svag men ändå tydlig röklukt någonstans ifrån. 


Alltså el är väl bland det läskigaste som finns? Jag såg genast framför mig hur det kanske brann inne i nån vägg eller så. Vi rusade runt och drog ur det mesta. Försökte lokalisera röklukten men lyckades inte. 
Men nu blev strömmen kvar när Andreas knäppte på jordfelsbrytaren igen.

Sen gick vi och la oss, men jag kunde inte somna. Jag ville inte ligga där och tryna om det plötsligt började brinna. Det gick bara inte. 
Jag somnade inte förrän vid tre... Så i morse var jag inte piggelin direkt. 

Senare på dan skulle jag sen kolla vad det kunde varit som gick snett egentligen. Vad var det som gick sönder när det small? Vad var det som luktade rök?
Jag kollade lite lampor. Inget där. Men så kom jag till spisen och insåg att det bara var två plattor som funkade. De två andra var stendöda, liksom ugnen. 

Som tur är så har vi ju världens bästa hyresvärd, så han kom in och fixade det under kvällen. Men hela dagen har det här varit jag: 

Den är ljummun!!

Men nu är den varm igen :). 

Biffwok

Jag älskar kinamat. Det här är väl ingen renodlad sådan, men ändå med smaker däråt. Jag lagade det igår, och det är ju väldigt enkel mat att laga!
Inget hade jag direkta mått på, det fick bli lite som det blev. Jag hade nåt kilo lövbiff som jag strimlade och stekte på i lite smör i en het panna, saltade och pepprade på slutet och ställde undan.

Sen strimlade jag ett par rödlökar, lite purjo, lite röd paprika...var det nåt mer tro? Ja, man tar alltså vad man har. Jo, vitlök hackade jag också och hade i. Och så broccolibuketter, och en burk med champinjoner.
 Wokade på hög värme i olja i en stor gryta, och så i med köttet.
Sen kryddade jag med kinesisk soja, lite kalvfond, oystersås, sesamolja, sambal oelek samt salt och peppar. Smaka av, smaka av!
På slutet hade jag även i typ en halv burk med böngroddar i konserv. Det har jag upptäckt är en finfin ersättning för t ex nudlar!

Sen var det klart! :)
Äter man ris och så så är det ju gott till. Men grytan är god som den är också. Så åt vi den!

Chokladbollar av lite nyttigare slag

Eller ja - vad som är nyttigt och ej är ju lite diffust. Men för mig som inte bör överdosera kolhydrater, så är de här chokladbollarna i LCHF-style väldigt nyttiga i jämförelse med många andra chokladbollar :)
Jag blev lite chokladsugen idag och då rullade jag ihop de här: 


CHOKLADBOLLAR lchf-style

100 g smör
100 g kokosflingor, plus nån deciliter till att rulla i
100 g mandelmjöl (det blev ungefär 1½ dl tror jag..)
2 msk starkt kaffe
2 msk kakao
knappt en dl Hermesetas strö (man kan såklart välja annat sötningsmedel också!)

Jag tärnade smöret och körde i mikron några sekunder så det blev lite mjukare. Sen vispade jag ihop smöret med sötningsmedlet, och så  hade jag i det övriga och fortsatte köra med elvispen tills allt var blandat. 

Sen var det bara att rulla de små bollarna som vanligt, och rulla dem i kokos. Klart! 

En dyster morgon

att vakna upp till. Det som för så många var värsta möjliga scenario, är plötsligt sanning. Trump är president och det finns inget vi kan göra åt det. 

Jag förfasas också. Får en klump i magen och vill helst bara dra täcket över mig igen och låtsas som att inget hänt. 
Men upp måste jag, och då kommer också tankarna igång. Ja, jag är (trots mitt gnäll stundtals) en obotlig optimist. Man MÅSTE vara optimist innerst inne, i livets alla skeden, om man ska lyckas komma framåt. En pessimist kan ju lika gärna lägga ner verksamheten - det är ju ändå ingen idé (i pessimistens huvud).

Jag är ingen expert på amerikansk politik (eller egentligen inte på någon politik alls, herregud...). Det finns tusen och åter tusen som kan göra mer träffsäkra analyser än jag. Det där är inte min paradgren.
Så den politiska analysen lämnar jag därhän.
Däremot tänker jag ofta på det här med betydelsen av vilken inställning man själv har. Att man oftast själv har ett val där (inte alltid fullt ut, ibland bara ett pyttelitet val, men ändå ett val...), hur man ställer sig till saker och ting. 

Så jag tänker mer och mer såhär nu: Ok, Trump vann. Det är verkligen vidrigt, bara tanken på att så oerhört många människor suttit där på sin kammare och bara "Nämen Trump som president...jomen det låter väl som en bra grej? Honom ska jag rösta på!". Det är lätt att tappa tron på mänskligheten när man ser det framför sig. Ok att det finns många dårar i världen - men SÅ himla många?
Jomen tydligen är det så. 

Men nöden är uppfinningarnas moder heter det ju. Vilket inte har så mycket relevans i just det här. Men själva tanken - att när saker verkligen ställs på sin spets, då brukar det börja hända grejer. En motreaktion. Vi är ju ofta snabba med att se det åt andra hållet - när det handlar om något negativt. När flyktingvågen ökar - ja, då ökar även rasism och egoism och fascism och mörka krafter. DET ser vi lätt, och förfasas över.
Men det är ju faktiskt åt andra hållet också. Som nu. Jag tror att det här kan dra igång enorma krafter av positivt slag. Människor vaknar till - "Vad fan ÄR det här??".
Och antingen (inte så troligt) visar sig Trump vara värsta naturbegåvningen på att vara en schysst president. Och då är ju alles gut.
Eller så är han, som vi är många som befarar, rätt så värdelös. Rent av farlig, kanske. 
Och då kommer det att väcka folks tankar. Folk kommer att agera. Det kommer att starta en våg av positiva krafter.

Kanske är det här ett måste för att världen ska vakna, tänker jag, på så många plan. Just idag, den här morgonen, blir många apatiska och tappar tron. Men jag tror att i förlängningen släpper apatin och man börjar göra något istället. Vad som helst, för att väga upp det enorma svarta som plötsligt finns där.
Ofta är det ju så även i ens egna lilla liv, att de där sakerna som just i stunden känns som en katastrof (och ibland också ÄR en katastrof, just då), visar sig vara en vändpunkt. När man sen ser tillbaka upptäcker man att det faktiskt var där det vände. Och blev bättre. Ja, mycket bättre än innan. Själva händelsen är fortfarande negativ i sig, men följderna, det som föddes ur det, var en välsignelse.

Så tror jag att det kommer att bli. Så måste jag tro.

Korv Stroganoff med smörstekt blomkål

Om man äter väldigt strikt vad gäller kolhydrater, ska man såklart inte äta korv. 
Men jag som inte äter så strikt, äter gärna falukorv. Men det får ju inte vara vilken fulfalu som helst. Kolla i innehållsförteckningen (om du vill undvika kolhydrater då)!

Jag har alltid älskat Korv Stroganoff, så det är gott att göra det ibland. 
Jag gjorde min såhär häromdagen:

KORV STROGANOFF

800 g falukorv
2 gula lökar
1 rödlök
en klick tomatpuré
mjölk, grädde + creme fraiche (jag hade lite creme fraiche kvar i kylen, fint sätt att göra av med det :))
hackad persilja
salt, svartpeppar

Hacka löken, fräs i lite smör. Lägg i den strimlade falukorven och låt fräsa ett tag. Ha i tomatpurén, rör om ordentligt, och sen i med vätskan. Om man tänker LCHF så är det ju mer än ok med mer grädde och creme fraiche än mjölk. 
Ha i persiljan och smaka av med salt och peppar.

Blomkålen hackade jag bara grovt och stekte i rikligt med smör så den fick färg, och saltade på slutet.

Fetaostgratinerad picnicbog med blomkålsmos

Svensk picnicbog kan man ibland hitta väldigt billigt. Picnicbogen är användbar - idag ska jag t ex laga en finsk rätt, "Karjalan paisti". Alltså Karelsk stek. 

Men häromdagen gjorde jag det här:

FETAOSTGRATINERAD PICNICBOG 

ca 800 g picnicbog
smör att steka i
salt, svartpeppar och paprikapulver

3 dl grädde
2 msk kalvfond
2 msk kinesisk soya
ett paket fetaost

Skär köttet i knappt 1 cm tjocka skivor. Bryn dem i omgångar på båda sidor i smör i en stekpanna, och lägg dem sen i en ugnsform. Salta, peppra och pudra över paprikapulver.
När allt kött är stekt, vispar du ur stekpannan med grädden och smular i fetaosten samt har i soya och fond. Låt puttra en stund, smaka av, och häll sedan över köttet. In i ugnen, 225 grader tills det hela får lite fin färg.

Till det serverade jag blomkålsmos (kokt blomkål vispade jag med elvisp, tillsatte lite smör och en klick creme fraiche samt lite riven parmesan. Salta och peppra.). Och så min egeninlagda saltgurka till. 

Så talande

Jag tog en bild på lilla Maj-Lis för en stund sen.

Den här bilden är så talande för hur det är hos oss. En salig blandning av allt vi gillar. Stilrent är inget som existerar här :D. Och det är så vi vill ha det. Förresten KAN vi inget annat heller. Ingen av oss har känsla för stil. 

Kolla bara. En svart katt med ett litet och ett stort öga (hon råkade få en plywoodskiva i huvudet när hon var pytteliten. Därför.).
En monstera i en Höganäskruka. Både monsteran och krukan är från svärföräldrarna.
Ett par vinylskivor lutar mot krukan. Andreas är ju vinylfantast, så därför.
Den färgglada tavlan till vänster - en tavla som jag blev kär i på Myrorna i Skövde för några år sen, och Andreas köpte den åt mig.
Tavlan till höger är en bild på Marieholmsbron i Mariestad, min barndomsstad.
På hyllan ett foto på min farmor och farfar när de var unga. Bredvid en loppisgrej - en sparbössa i form av en gammal gubbe med en hund i knät. Hunden ser exakt ut som Wilmer, så vi säger att det där är Andreas när han är gammal :).
Det skymtar en ram där till höger om gubben. Det är en fin tavla som min son har ritat, och som föreställer Maj-Lis. Min finaste tavla ever, tror jag. 

Skåpet är ett loppisfynd som Andreas målat vitt. Vi köpte det för nån femtilapp eller nåt på loppis.

Ja, så är vårt hem. Vi tar in sånt vi gillar, inte så mycket tankar på vad som passar ihop eller är "fint" eller "modernt". 

Finmiddag på en findag

Allhelgonahelg. En fin helg. Sorglig men vacker.
Jag kom på att mamma kanske vill komma till minneslunden där pappa finns. Eller pappa finns ju inte bara där, såklart. Men det är där hans aska hamnade.
Så vi tog med henne dit, jag och Andreas. Med blommor och ljus. Minneslunden var som vanligt alldeles fantastiskt fin i mörkret, med alla ljus och alla människor som stod och pratade eller bara tittade, och med den fina lilla bäcken som porlade.
Det kändes fint att vara där. Men jag känner att pappa är med mig överallt ändå. Även här hemma.

Här hemma har jag under dagen tänkt lite extra på andra också som jag saknar. Som min allra bästa vän i tonåren - Monica. Jag kan fortfarande få för mig att hon finns. Att det bara är att ringa. Men så är det ju inte, och det är 27 år sen hon dog. Vi var bara tonåringar, bara barn. Men ändå finns hon ju hos mig. 
Och även Fredrik. Min vän från grundskolan. Han gick bort för 23 år sen, men finns fortfarande kvar i tankarna. 

Och så de andra. Ingen mer nämnd men ingen heller glömd. 



Dagen till ära lagade jag också en fin middag som åts till tända ljus. 
En baconlindad fläskfilé, med smörstekta vaxbönor och broccoli, och en ädelostsås.

Fläskfilén putsade jag, och saltade och pepprade lite lätt. Lindade in i ett paket med bacon. Stekte i smör i en stekpanna så baconet fick färg, och sen in i ugnen på 200 grader. 72 grader är lagom innertemperatur. Låt köttet vila en stund innan du skär upp det. 

Vaxbönor och broccoli stekte jag helt sonika i smör så det fick lite färg. Saltade bara lite. 

Ädelostsåsen...den är enkel. Jag hackade ett par schalottenlökar och fräste i smör. På med 4 dl grädde, och lite kalvfond. Låt puttra en stund, och sen smular du i en bit ädelost (efter smak) och en halv deciliter hackad persilja. 
Salta lite om det behövs. 

Ja, sen är det klart! :). 

Jätteenkelt och jättegott! Funkar både till vardag och fest.

Total pudelmakover

Det var många år sen som jag klippte någon hund. Pudeln har jag lämnat in till pudelfrisör vid behov. Jättesmidigt och inte så värst dyrt, plus att vi inte har haft någon klippmaskin.

Men i somras tjackade vi upp oss på en klippmaskin eftersom katten Åke var väldigt tovig på sidorna. Åke blev finfin när han blev klippt, och så tänkte vi att vad bra - nu kan vi ju klippa pudeln själva också!

Men så har hösten gått och det hela har skjutits upp och skjutits upp. Pudelns päls har blivit längre och längre tills hon såg ut som nåt ur Mupparna.
Men idag blev det av! :) Jag klippte och Andreas var moraliskt stöd och höll i pudeln när det behövdes, och klippte också lite när det var möjligt.

Såhär såg pudeln ut innan klippningen: 

Och som sagt, det var länge sen jag klippte någon hund. Plus att jag blev väldigt trött snabbt. Plus att vi inte hade någon bra sax att finputsa med.

Men såhär blev hon i alla fall: 

*TADAAA*

:)

Än finns det en hel del finputs. Bl a på benen och i ansiktet.
Men vi orkade inte mer idag, pudeln och jag!

Hon fick en tröja på sig också, det blir ju kallt när man plötsligt är naken. 

För den sanne chokladälskaren

Har du någon gång velat baka en sån där helt perfekt, jättechokladig, jättesaftig, smakrik kaka? Och gillar du en liten smak av kaffe?

Då MÅSTE du prova den här. Jag testade för första gången idag. Receptet hittade jag HÄR, på Fika Hos Maja. Jag gjorde några små ändringar, så jag skriver min variant här:

CHOKLADBOMBKAKA MED KAFFESMAK

3 ägg
3 dl socker
220 g smör
100 g mörk choklad
½ dl vatten
1 dl starkt kaffe
2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 krm salt
1 dl kakao

Glasyr:
40 g mörk choklad
40 g smör
½ tsk honung
1 msk kakao
en liten nypa salt

Garnering:
Hackade nötter, flagad mandel, kokos, strössel (eller vad man nu vill - jag hade flagad mandel)


Vispa ägg och socker fluffigt. Smält smöret och chokladen i en kastrull, och blanda sedan i det i äggsmeten. Tillsätt vatten och kaffe (jag hade kallt kaffe).
Blanda ihop vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker, salt och kakao. Vänd ner blandningen i smeten, se till så smeten blir helt slät men blanda inte mer än nödvändigt. 

Häll smeten i en smord och bröad sockerkaksform. Grädda långt ner i ugnen, 175 grader i ca 45-50 minuter. Känn med en sticka om den är klar, stickan ska inte bli kladdig.
Låt svalna.

Smält ingredienserna till glasyren över ett vattenbad. Låt svalna till rumstemperatur ungefär, och häll den sen över kakan. Strö över vad du nu vill ha på. Låt stelna. 

Alltså maken till saftig och chokladig kaka har jag nog aldrig smakat! Den är mastig som bara den, så det räcker fint med en liten bit.
Jag gjorde två, en att ha med till jobbet imorgon. Då tänkte jag servera lite vispad grädde till också. Det tror jag blir pricken över i:et :)