Jag låg och vilade i förmiddags

när det plötsligt knackade jättehårt på dörren. Hundarna började gapa som vanligt, och jag skyndade mig att stänga in dem (eller stänga ute dem från hallen rättare sagt), och så öppnade jag dörren.
Men...ingen där??
Sen gjorde jag sådär som det alltid händer i t ex serietidningar, jag tittade neråt och upptäckte det här:

Ett jättefint paket! Jag såg mig om igen och ropade till och med "Hallå??". Men inget svar. Men så hörde jag en bildörr slå igen bakom grannens hus, och så rivstartade bilen. Mysko!

Jag lyfte på paketet, och då såg jag det här: 

Men alltså fatta vad gulligt!! Det var min systerdotter Denise och hennes man och barn som varit här! De som egentligen skulle kommit på middag idag, middagen som jag fick ställa in p g a tanttrötthet.
Och så kommer de med paket! 

Gråtmild gick jag in med paketet och visade för Andreas. 
- Alltså det spelar ingen roll om paketet så är tomt, bara tanken är så himla snäll så jag dör...", sa jag medan jag fick lite skräp i ögonen och öppnade paketet.

Det var inte tomt.... Där i låg nåt så himla perfekt för mig, just nu!

En Ernst-ljuslykta och Ernst-tändstickor med klokord! Och jo, det uppstod ju faktiskt en viss förvirring där, precis som det säger på tändsticksasken :).

Även på ljuslyktan var det klokord: 

Men alltså, förstår ni hur fint? När jag själv dessutom känt mig som en elak bajskorv som ställde in middagen och allt. Och så får jag inte arga ord eller suckar, utan ett fint paket på trappan.
Det är inte konstigt att man blir lite gråtig.