En dyster morgon

att vakna upp till. Det som för så många var värsta möjliga scenario, är plötsligt sanning. Trump är president och det finns inget vi kan göra åt det. 

Jag förfasas också. Får en klump i magen och vill helst bara dra täcket över mig igen och låtsas som att inget hänt. 
Men upp måste jag, och då kommer också tankarna igång. Ja, jag är (trots mitt gnäll stundtals) en obotlig optimist. Man MÅSTE vara optimist innerst inne, i livets alla skeden, om man ska lyckas komma framåt. En pessimist kan ju lika gärna lägga ner verksamheten - det är ju ändå ingen idé (i pessimistens huvud).

Jag är ingen expert på amerikansk politik (eller egentligen inte på någon politik alls, herregud...). Det finns tusen och åter tusen som kan göra mer träffsäkra analyser än jag. Det där är inte min paradgren.
Så den politiska analysen lämnar jag därhän.
Däremot tänker jag ofta på det här med betydelsen av vilken inställning man själv har. Att man oftast själv har ett val där (inte alltid fullt ut, ibland bara ett pyttelitet val, men ändå ett val...), hur man ställer sig till saker och ting. 

Så jag tänker mer och mer såhär nu: Ok, Trump vann. Det är verkligen vidrigt, bara tanken på att så oerhört många människor suttit där på sin kammare och bara "Nämen Trump som president...jomen det låter väl som en bra grej? Honom ska jag rösta på!". Det är lätt att tappa tron på mänskligheten när man ser det framför sig. Ok att det finns många dårar i världen - men SÅ himla många?
Jomen tydligen är det så. 

Men nöden är uppfinningarnas moder heter det ju. Vilket inte har så mycket relevans i just det här. Men själva tanken - att när saker verkligen ställs på sin spets, då brukar det börja hända grejer. En motreaktion. Vi är ju ofta snabba med att se det åt andra hållet - när det handlar om något negativt. När flyktingvågen ökar - ja, då ökar även rasism och egoism och fascism och mörka krafter. DET ser vi lätt, och förfasas över.
Men det är ju faktiskt åt andra hållet också. Som nu. Jag tror att det här kan dra igång enorma krafter av positivt slag. Människor vaknar till - "Vad fan ÄR det här??".
Och antingen (inte så troligt) visar sig Trump vara värsta naturbegåvningen på att vara en schysst president. Och då är ju alles gut.
Eller så är han, som vi är många som befarar, rätt så värdelös. Rent av farlig, kanske. 
Och då kommer det att väcka folks tankar. Folk kommer att agera. Det kommer att starta en våg av positiva krafter.

Kanske är det här ett måste för att världen ska vakna, tänker jag, på så många plan. Just idag, den här morgonen, blir många apatiska och tappar tron. Men jag tror att i förlängningen släpper apatin och man börjar göra något istället. Vad som helst, för att väga upp det enorma svarta som plötsligt finns där.
Ofta är det ju så även i ens egna lilla liv, att de där sakerna som just i stunden känns som en katastrof (och ibland också ÄR en katastrof, just då), visar sig vara en vändpunkt. När man sen ser tillbaka upptäcker man att det faktiskt var där det vände. Och blev bättre. Ja, mycket bättre än innan. Själva händelsen är fortfarande negativ i sig, men följderna, det som föddes ur det, var en välsignelse.

Så tror jag att det kommer att bli. Så måste jag tro.