Men ett fel som ställer till bekymmer är att jag ibland fastnar liksom i vinkelvolten. Jag börjar göra en grej, och så kommer jag på att jag ju då kan passa på att göra en annan grej. Och när jag ändå gör DET så kan jag ju lika gärna ta itu med en tredje grej också som passar in! Och som jag skrivit om tidigare - om jag t ex får för mig att baka bullar, så tänker jag gärna att "Äsch, då kan jag ju lika gärna göra dubbel sats när jag ändå håller på! Eller ja, varför inte tredubbel? DET gör jag!".
Och det vore ju jättekäckt om det fungerade. Men det GÖR JU inte det, jag borde fatta att det inte gör det eftersom det ALDRIG fungerar. Men lik förbannat tänker jag så nästa gång också.
Jag har kanske alltid varit så, till viss del. Men när jag var frisk så gick det ju att reda ut oftast. Nu gör det inte det.
Jag minns att våren efter min stroke, så fick jag till slut (på läkarens order) söka hjälp hos en arbetsterapeut som skulle lära mig att göra lagom. För jag saknade helt den förmågan och jag körde på med krafter som inte fanns. Jag tror att jag gjorde mer än jag nånsin gjort förut, när jag egentligen borde sparat krafterna till träning och läkning. Kanske var det nån undermedveten reaktion - "Jag kan VISST, jag ÄR INTE så himla sjuk!" kanske jag sa till mig själv. Jag vet inte. Men med arbetsterapeutens hjälp kunde jag till slut föra dagbok över vad jag gjorde på dagarna, och insåg att det var ju faktiskt nästan sjukligt. Inte konstigt att jag mådde dåligt och var trött och ledsen!
Efter några månader med samtal och övningar hos arbetsterapeuten, fick jag föra dagbok igen. Den gången blev det lite rimligare resultat. Och när jag fick se de förra dagboksanteckningarna blev jag förfärad - hur hade jag tänkt? Hur orkade jag ens?
Sen dess har jag varit bättre på att bromsa - periodvis. Men ibland kommer jag in i ett läge där jag liksom bara ökar och ökar tills jag stupar och bara gråter och får ångest för att jag helt enkelt inte orkar mer. Den här veckan har varit lite så varje dag. Jag tror det var i tisdags som det var värst. Eller om det var i måndags. Jag minns inte längre vad det var jag gjorde, men jag vet att jag mådde jättedåligt efteråt och var som en trasa, men försökte hålla masken när Andreas kom hem. Det gick sådär - han genomskådade mig och tyckte att jag skulle parkera mig i soffan och säga till om jag ville ha nåt. "Lite saft eller så.". Han är snäll han..
Sen har jag varit lite så från och till under hela veckan. Så när idag visade sig bli en väldigt lugn dag så passar det så himla bra. Jag har sovit, legat och dragit mig länge, ätit god brunch, och så var jag och Andreas och handlade lite på ICA lite snabbt. Och en flaska bubbel på systemet, till ikväll. För att jag var sugen på bubbel med jordgubbar i.
Maten idag blir superenkel. Jag har tagit fram kåldolmar ur frysen, och Mamma Scan har rullat köttbullar (åt sonen som inte gillar kåldolmar). Superenkelt. Och jag ska sova lite tänkte jag, och sen ska jag dricka bubbel och kanske ta en dusch och sen gå i nattsärken resten av eftermiddagen/kvällen. Ringa mamma. Fundera på viktiga saker som hur jag ska göra med håret - mörk igen, eller blond? Och tänka jättemycket på roligheter som vi bokat in till våren! Igår bokade vi biljetter till Pernilla Wahlgrens "Kort, glad och tacksam" i Karlstad. Idag bokade vi hotell till den dagen. Och häromdan preliminärbokade vi vårt favvoställe, den lilla stugan på den lilla ön i den lilla sjön i skogen i norra Värmland. Vi vill åka dit över påsken.
Just en sån här dag behöver jag.
Och när vi var på ICA fick jag superfina tulpaner igen.
Och så köpte jag mig en liten kruka med vit scilla i. Ååååh, våren och alla blommor....<3
Så min lördag i kort: sova, tänka på roliga saker, titta på fina blommor (hurra, jag kanske kollar i frökataloger också??), dricka bubbel, loda runt i nattsärk.
Den här dagen gillar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar