tisdag 27 november 2018

Så var det stora julbaket igång

Nåja, så jättestort blir det kanske inte. Men på lördag firar vi första advent (ja, en dag för tidigt, må alla förlåta mig) för då fyller Bröli ett år, och då kommer också dottern med sambo och hund hit på adventsfika. Då vill jag ju ha gött att bjuda på, så nu ska jag baka under veckan.

Dagens bidrag var Ernsts kanelkakor. Jag har bloggat om dem förut men för enkelhetens skull kör jag receptet här också (och om du vill läsa ett äldre blogginlägg i ämnet så kolla HÄR).

Receptet hittade jag för några år sen i Ernst Kirschsteigers bok "Jul med Ernst". 








Och det förstår ju alla och envar att när Ernst jular till det, då blir det juligt :). 


ERNSTS KANELKAKOR (30-40 st)

1,25 dl socker
200 g smör
ca 4 dl vetemjöl
ca 2 dl vaniljsåspulver

Till garnering:
1 ägg
2 tsk kanel
2 msk socker

Rör ihop smör och socker så det blir vitt och fluffigt. Jag mjukade upp smöret lite i mikron först så gick det finfint att köra med elvispen sen.
Blanda i mjöl och marsanpulver, arbeta ihop till en smidig deg (jag tyckte att den blev lite väl torr och smulig så jag hällde i 2-3 msk grädde också!). Låt vila i kylen ca en halvtimme.

Knåda degen lite smidig, och kavla ut till en platta, ca 4 mm tjock. Ta ut kakor med ett mått. Pensla dem med uppvispat ägg. Blanda kanel och socker (min upplevelse är att det går åt mer kanel och socker än Ernst säger, men...vem är jag att säga emot Ernst.... Jag bara påpekar!) och doppa kakorna i blandningen. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 200 grader i 6-8 minuter eller tills kakorna fått lite färg.

Ernst beskriver kakornas smak som lite "tantgammaldags", och det passar ju fint här hos mig!



Jag gjorde dubbel sats. Det blev väldigt, väldigt många kakor. Jag gjorde dem i olika former, med pepparkaksmått.
Men bra att det blev många, för jag tänkte ge bort lite också. Till mamma, så hon har att bjuda på ifall hon får besök såhär inför jul. Och till dottern med sambo, för de gillar kakor.
Och så är de förstås väldigt goda också! Fatet med kakor stod på köksbordet efter fotografering. Andreas la sig i kökssoffan och skulle "ta en kaka". Det blev många kakor...ända tills jag lyfte bort fatet.
- Jamen, de är farligt goda! ursäktade sig Andreas.
Han är förlåten :). 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar