Skam den som ger sig

Nä, det vill jag nog inte säga. Ingen skam i att sluta blogga för min del. Det har liksom inte funnits vare sig ork eller inspiration direkt. Mat har jag ju lagat, och jag har bakat då och då. Och jag har till och med fotograferat ibland! Men därifrån till att skapa ett blogginlägg - nä, då var steget för långt.
Och det kanske det är fortfarande, bara att jag orkar idag. Vi får se :).

Jag måste ju i alla fall sätta på pränt en väldigt god och lättbakad och lite annorlunda variant av saffransbulle! Det är ju de tiderna nu.
Jag såg häromdan ett par blogginlägg där folk hade bakat så fina saffransrutor i vanlig bulldeg med saffran. Bara plattat ut i långpannan, skurit rutor, låtit jäsa och sen gräddat. Och vid servering, penslat smält smör på och doppat i socker.
Käckt!! Och man slipper hela momentet med att göra bullarna en och en, om en nu inte orkar just då menar jag (det kan ju vara roligt också om en är på det humöret!).
Men när jag låg och vilade så började min hjärna utveckla den där bullen lite. Mandelmassa är ju så himla gott med saffran...och russin vill jag absolut ha med. Men fortfarande sådär i rutor i långpanna.
Och häromsistens bakade jag för första gången Saltängsbullar, och den fyllningen var ju så god med lite salt i. Kanske kan man ta med det till saffransbullarna?..

Så då kom jag på en ny variant (ny för mig, säkert inte för världen!). Till bulldeg tog jag mitt favvorecept som jag själv har experimenterat fram tidigare. Det är med mjölk och creme fraiche som degvätska, och det ger inte sådär luftlätta bullar, men väldigt saftiga!

Såhär gjorde jag:


Mammis saffransrutor (som jag döpte dem till :))

2 pkt jäst (vi använde blå, det var vad vi hade)
4 dl mellanmjölk
2 dl creme fraiche
2½ dl strösocker
1½ tsk salt
2 ägg
2 påsar saffran
200 g smör
Ett par nävar russin (efter behag)
"Lagomt" med vetemjöl special (jag mäter aldrig, utan höftar...det ska vara lite kladdigt fortfarande, men hålla ihop och man ska kunna peta i degen med mjölade fingrar utan att det blir så himla kladdigt)

Fyllning:
300 g smör
1½ dl socker
200 g riven mandelmassa
1½ tsk salt



Smula jästen i degbunken. Häll på kall mjölk och creme fraiche, vispa så det blir en klumpfri vätska och jästen har löst sig. I med socker, salt, ägg och saffran, kör igång maskinen. Hjälp gärna till med en visp för hand så allt löser sig bra. Ha i lite av mjölet. Smöret brukar jag tärna och låta bli rumsvarmt, eller så kör jag tärningarna i mikron i typ tio sekunder så de mjuknar. I med smöret, och även russinen. Fyll på med mjöl, lite i taget, så degen blir lagom. Låt maskinen arbeta i några minuter till.

Låt degen jäsa övertäckt i bunken i ca två timmar. Under tiden kan du göra fyllningen så den är klar. Tärna smöret, kör i mikron så den är mjuk men inte har smält. Tillsätt socker, mandelmassa och salt och vispa ihop med elvisp till en slät smet.

När degen jäst, knådas den lite med mjöl på bakbordet så den blir lätthanterlig men inte hård. Dela degen i två delar - det här receptet räcker nämligen till två långpannor (jag använde vanliga ugnsplåtar).

Kavla ut ena delen till en fyrkant något mindre än långpannan/plåten. Bre på hälften av fyllningen. Vik degen dubbel (kortsida mot kortsida) och sen dubbel en gång till. Kavla ut igen till samma storlek som innan. Lyft över på plåten.
Skär lagom stora rutor (vad som är lagom kan man ju få bestämma själv :)) med hjälp av en degskrapa. Skär ända igenom, men låt rutorna ligga kvar där de ligger (alltså tätt).
Jäs i minst en timme till, och grädda sen i 200 grader i ca 12-13 minuter, mitt i ugnen. Håll koll bara så det inte blir för mycket färg på ytan! Blir det det för tidigt kan man lägga på ugnsfolie.

Låt bullarna svalna nästan helt innan de serveras. Då penslas de på ovansidan med smält smör, och doppas i socker.

De blev väldigt goda! Fina lager med fyllning, och den pyttelilla sältan i fyllningen är helt makalöst god mot allt det söta. De här bakar jag nog många gånger till innan jul! :)

Och så ska jag försöka blogga lite mattips också, kanske redan idag.