Tupptämjardag

Jag skrev ju senast igår om lille Arga Snick-Ann. Mammis lille älsklingstupp. Och om vår lite ambivalenta relation - det är hat och kärlek om vartannat. 

Jag har tänkt ett tag att jag måste börja jobba på vår relation igen. Verkligen lägga in själ och hjärta! För jag VILL ju att han ska vara en snäll tuppis som kan vara kvar. Jag tänker att han är nog inte elak egentligen, han är bara lite frustrerad och vet inte riktigt hur han ska uttrycka sina små tuppkänslor. 

Så idag började jag. Jag lämnade hundarna inne så vi inte skulle ha en massa störningsmoment, jag och Snick-Ann. Jag tog med mig lite torrfoder för katter ut, det gillar han och det är så små och behändiga godisar som han kan svälja i ett nafs. 
Och så satte jag mig ute och ropade på honom. "TUPPIIIIIIII!" ropade jag, för det brukar jag kalla honom. Och då kom han rusande, som vanligt. När han såg att jag satt där vid utemöblerna så kom han in under bordet och kollade lite. 

Efter lite godis hoppade han upp på stolen bredvid mig. 

Och ett par godisar senare var han uppe på bordet. 

Sen kom även vår gammeltupp Estelle och gammelhönan Prill-Ann och ville ha godis. Jag kanske kan tämja alla på en gång? :)

Sen avbröt jag träningen för idag. Man ska inte göra för mycket på en gång. Snick-Ann satt och tittade besviket efter mig när jag gick in igen. Men han ska få längta efter sin mammi! Imorgon kör vi igen! :)


Jag har även haft besök av min påg idag. Han flyttade ju hemifrån för drygt ett år sen, och har bott med en kompis. Men nu, inför sista året på gymnasiet, så flyttar han hem igen för att kunna koncentrera sig bättre på betygen. Han har planer för högskolestudier och betygen är väl helt ok, men han vill ändå göra ett sista ryck nu. 
Och ingen är ju gladare än den här mamman, som får ha sin påg hos sig i ett år innan han flyger ut i världen och bosätter sig på främmande ort, långt från sin mor...:/
På lördag flyttar han hit.