Världens saftigaste rabarbermuffins

När Andreas kommer hem från jobbet på eftermiddagen har det blivit lite av en tradition att jag står redo med nåt att dricka och/eller äta. Det känns fint av flera olika anledningar. Dels är jag ju hemma hela dagarna, men har inte möjlighet att göra så mycket städning eller så. Mycket tid går åt till att ta det lugnt.
Men att fixa nåt gott och duka fint, det förmår jag ju :). Och när han då kommer hem efter att ha jobbat hela dan (och dessutom får göra en stor del av det som behövs göras här hemma) så känns det fint att han får sätta sig vid dukat bord och att vi har en stund att sitta och prata. 
Ibland finns det inte så mycket i skåpen (typ dan innan vi ska veckohandla), men t ex häromsistens fanns det en lite halvtrist brödkant bara, i brödväg. Då gjorde jag en fin ostmacka med massor av god ost och fräscha grönsaker på. 
Eller om jag har ork så kan jag baka nåt under dagen. Så får han komma hem till nybakt :). 

En del ser det hela kanske som en kvinnofälla - här står jag med dukat bord när han kommer hem, och när han har ätit upp så går han ofta och vilar (om vi inte ska iväg på nåt) medan jag lagar middagen. Det låter det...
Men grejen är ju att jag VILL göra det här. Det är ändå en så liten grej jämfört med allt han gör för oss och för mig. Och jag tycker om att få sätta mig med honom och prata om hur dagen varit och vad vi ska hitta på under kvällen, och jag gillar när han "mmm":ar och "aaah":ar och säger hur gott det är, det som jag dukat fram. Och jag gillar ju att greja i köket!

Idag gjorde jag en köttbullemacka åt honom. En stor en. Med sallad, köttbullar (Mamma Scans...), lite gurkmajonnäs, persilja, gurka och tomat.

Dessutom kom jag mig för att baka rabarbermuffins. Rabarbern är ju jättefin nu, perfekt att baka med!
Jag hade ett recept som jag lagt ut här på bloggen tidigare. Men i det stod det att det skulle vara lemoncurd i smeten. Någon lemoncurd fanns inte att uppbringa i det här huset, så jag fick improvisera. Hmm, något lite sådär kladdigt, inte rinnigt men alltså som krämigt. Och som smakar citron. Creme fraiche och pressad citron kanske? Och så ändrade jag lite annat också - bland annat hade jag i mer rabarber den här gången. 

Och ja, det blev en succé! ÄNNU saftigare än med det gamla receptet! Så här kommer det nya: 

VÄRLDENS SAFTIGASTE RABARBERMUFFINS 15 st

ca 5 dl skalade, hackade rabarber
1½ msk potatismjöl

3 msk strösocker

Smeten: 

150 g smör

2 dl strösocker

3 ägg
3 msk creme fraiche
1-2 tsk pressad citronsaft
1 tsk bakpulver
1½ tsk vaniljsocker
2½ dl vetemjöl

Börja med att skala och hacka rabarber. Jag hackade dem ganska smått, typ i ½-centimeterstärningar.
Blanda med potatismjöl och socker i en skål. Låt stå.

Skär smöret i tärningar och kör ev. i mikron i 10 sekunder för att smöret ska bli lite mjukt. Häll i sockret och vispa med elvisp till en slät smet. Tillsätt äggen ett i taget, rör om mellan varje.
Tillsätt creme fraiche och citronsaft och rör om. Till sist blandar du bakpulver, vaniljsocker och mjöl, och häller i smeten och rör den jämn.

Häll av ev. vätska från rabarberna, och tillsätt dem sedan i smeten och rör om bara så det blandar sig.

Klicka i smeten i 12 normalstora muffinsformar. Jag hade en sån där muffinsform i teflon som jag la pappersmuffinsformarna i.

Sen in i ugnen som ska vara 200 grader. Strax under mitten av ugnen.
Det tar ungefär en kvart, men håll koll!

Vill man så kan man pudra med florsocker vid servering, men det är mest för syns skull - de här  muffinsen är så himla goda precis som de är!