lördag 4 maj 2019

Lite mer liv i huset

Idag åkte vi på hönsmarknad och jag gick bananas och köpte på mig lite mer än tänkt men...
I alla fall. Två hönor på åtta veckor av rasen faverolle. Dem har jag inte bild på än, de har gömt sig i sitt nya hus ända tills nu. Får väl ta ut dem imorgon eller så. 

Vi kom till marknaden i god tid innan öppning, typ en dryg halvtimme innan. Och så satt vi där i bilen (det var kallt ute) och väntade. Och då säger Andreas "Men...har vi nåt att ta dem i?..".
*ridå*
Såklart hade vi åkt ifrån transportburarna.
Så jag klev ur bilen och gick och köade, medan Andreas åkte tillbaka hem de 2½ milen för att hämta transportburar.
Det var iskallt och förmodligen förfrös jag en och annan kroppsdel, men det var det värt.

För sen köpte jag fem kycklingar. Det blev helt tokigt, men såhär:


Jag visste att det skulle finnas en kyckling av rasen holländsk vithätta på marknaden. Jag siktade in mig på den säljaren och hastade dit (jorå, vid såna här viktiga stunder KAN jag ta mig fram rätt snabbt!) så fort marknaden öppnade (det var värsta Ullared-stämningen vid öppningen, men jag stod såklart längst fram... ). Jag slog till direkt. Hur skulle jag inte kunna göra det? Se bara hur söt!!
Men den hade kompisar där i buren, de här:


Lilla Rock-Ann (döpt av min systerdotter Eila som var här idag, jag lovade att Rock-Ann skulle vara hennes kyckling men bo här). Det är en paduan. 

En paduan till, men utan namn än så länge. De här två paduanerna slog jag till på också, för att de ju precis som vithättan har snygga frisyrer. 


Sen medan jag gick där och väntade på Andreas och burarna (jag hade pröjsat hönorna och kycklingarna så de var mina, men bett att få hämta dem om en stund), så kom min kompis Ramona. "Kom och kolla, jag har sparat en ullhöna till dig!" sa hon. För hon har höns av rasen Hedemora, och ibland föds kycklingar i den rasen som "ullhönor", d v s de är helt lurviga. Jag har länge önskat mig en sån, och nu hade hon sparat en till mig!...så himla snällt!
Så den måste jag givetvis också köpa, trots att det inte var planen. Herregud, hur skulle en kunna säga nej till den här?:

Hon heter Ull-Ann (fast Andreas tycker att hon ska heta Fluff-Ann...vi får se). 

I alla fall, sen kom Andreas med burarna. Och jag gick och hämtade mina hönor först, och sen Ull-Ann, och sen skulle jag hämta de tre med de snygga frisyrerna.
Men då skulle en liten stackare av rasen silkeshöna blivit kvar där. Jag hade liksom inte tänkt mig en silkeshöna. Men då frågade säljaren om jag ändå inte ville ha den. "Du får den på köpet!" sa hon. Och ja, vem är jag att tacka nej. Så den fick också följa med:

Vi misstänker att denna är tupp....men aja. Vi får se. 

Så med två hönor och fem kycklingar begav vi oss hemåt. Nu bor kycklingarna i en stor kaninbur på vedspisen i köket. Och jag har som synes tagit porträttbilder på dem alla. 

Sen hade vi min lillasyster med familj på besök, och de hade med sig lilla mamma som de plockat upp på vägen hit. Vi käkade lasagne och fikade på rulltårta och munkar som jag bakat i veckan, och så tittade vi på djur.

Nu ska jag sova nån timme, sen är det lördagkväll! 



2 kommentarer:

  1. Åh va mysigt med tillskott �� men sen tyckte jag det var så kul att din systerdotter heter Eila. Dotra min heter oxå det och trodde hon var typ själv i den generationen ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det ett fint namn? Min/vår farmor hette Eila. Men jag har nog inte hört någon mer än min systerdotter (och nu din dotter då :)) som heter så!

      Radera