Ack Värmeland du sköna!

Det var galenskap egentligen. Helt vansinnigt gjort av mig. Ja, att åka till Sunne idag.
Men jag ville så gärna! För där fanns ju mina två små systerdöttrar just nu - storasyster E som är världens raraste lilla tjej, och så hennes nyfödda ("Lillasyster är TRE veckor nu!" upplyste E mig..) lillasyster som ännu inte fått något namn.
Ja, och så deras föräldrar - min fina lillasyster och hennes rare man.
Och så ville jag ju se Mårbacka. Jag har varit där förr, men jag ville ändå.

Så vi åkte ändå, jag och Andreas.
Och jag vet inte vad det är med Värmland, men jag blir alldeles lycklig när jag ser bergen och dalarna, och Klarälven och skogarna, och så Fryken...åh så vackert det är!

Vi mötte syster med familj direkt på Mårbacka. E fick paket av mig - hennes lillasyster fick också ett, men E fick många som hon genast ville öppna. 

En Mimmi-mask i ett av paketen! Nöjd E, som synes...

Sen ville hon dra några gåtor för mig, ur en gåtbok som hon hade med sig. Är det nån som vet vad en tiger har som inget annat djur har? Svar: Söta små tigerungar :)

Lilla bebisen sov bara snällt i sin vagn. Jag var tvungen att fota den söta lilla foten....åh så gulligt! <3

Vi gick inte den guidade turen inne i huvudbyggnaden, men den är fin att se även utanpå :) 

Nere i det gamla stallet fanns en utställning om Selma och Svenska Akademien. Hon är vacker, Selma...eller var!

Efter den rundturen var tants fötter slut, och hela huvudet och hela kroppen. Så vi satte oss vid ett bord i skuggan och tog igen oss. Det fanns pelargoner vid varje bord - men inga Mårbackapelargoner? Det tyckte jag var märkligt. 

Sen började det kurra i magarna, så vi åkte iväg för att luncha. Efter lite om och men kom vi till Länsmansgården, en fin gammal herrgård med hotell- och restaurangverksamhet. Där åt vi finlunch, i helt underbar miljö! Matsalen var helt magnifik, och utsikten var ännu bättre.

Det var buffé - jag valde fiskgratäng med färskpotatis och sparris. Makalöst gott!

Mer utsikt. Det här kunde jag se ut på där jag satt och åt. 

Kaffe och kaka intog vi på övervåningen. Hela stället var fullt av fina små arrangemang och miljöer. Hit kan jag tänka mig att åka en helg för att slappna av!

Ack Värmeland du sköna, som sagt...utsikt från balkongen på övervåningen av Länsmansgården. Övre Fryken, lite berg, dalar och åkrar. Jag älskar Värmland. Måste jag nån gång flytta så blir det till Värmland. 

Sen var det dags att skiljas åt - och lagom till det vaknade bebisen! Herremingud vilken liten sockerbit...NÄSTAN lika söt som sin storasyster ;). 

Lite trött än...

Njutning medan mamma får byta bajsblöja ;)

Storasyster E, så söt och fin och mosters kompis! 

Syskonkärlek. Så fint att se!

Sen åkte vi hem. Två timmar tog bilresan, eller två och en halv för vi hoppade in på ICA Maxi i Kristinehamn på vägen.
Nu är jag mör som smör. Känner mig som att jag blivit överkörd av en traktor, sprungit maraton samt befunnit mig bland ett hundratal överenergiska ungar på ett Lekland i ett dygn. Så blir mitt huvud efter så mycket aktivitet som varit den här veckan.
Men jag är glad! För jag har klarat det, och jag har haft roligt när jag gjorde det. Nu väntar ett par dagars krasch i sängen, gissar jag. Men jag ska ta det. 

Som avslutning måste jag visa vad jag fick för fint av Andreas på Mårbacka.
Vi var inne i en liten butik där, för jag ville köpa det berömda skrädmjölet. Och så stod den där - den finaste, vackraste tekopp jag nånsin sett i hela mitt liv!
Men den var lite dyr för min plånbok just nu, och för mitt samvete - sådär mycket betalar man inte för en tekopp. Det gör man bara inte.
Fast det gjorde Andreas. Han köpte den, och nu är den min.
Och i skrivande stund dricker jag te ur den. Det är inte klokt vad mycket godare teet blir till och med, bara man har en fin tekopp!  

Premiär för fiskburgare!

Ikväll gjorde jag fiskburgare för första gången. Vad jag vet i alla fall - jag TROR inte att jag har gjort det förr?
Enkelt var det, och jag valde att servera med hemmagjord remoulad och en coleslaw.
Coleslaw gör jag såhär:
Skär vitkål i pyttetunna strimlor. Likadant med en rödlök, och så river man ett par morötter grovt. Blanda i en skål. I en annan skål blandar man ihop en klick creme fraiche eller gräddfil, en lite större klick majonnäs, vitpeppar, svartpeppar och salt. Sen häller man det över grönsakerna, blandar om ordentligt och smakar av.
Går att förvara i kylskåp i flera dar, och det går att äta i princip till vad som helst :).

Remoulad finns det recept på HÄR. Man måste ju inte göra sådär mycket som receptet beskriver, man kan höfta lite i mindre mängder :).

Fisken i fiskburgarna var torsk, som jag skar i lagom bitar och sen panerade i mjöl, uppvispat ägg samt pankoströbröd med salt och peppar i. Stek i smör så det blir fin färg, så är det klart!

Fiskburgaren blev finfin i alla fall, och min plan är att framöver göra laxburgare, med romsås som dressing istället för remouladen! Åh så gott...det måste bli av snart!

En rebellisk EFIT

EFIT, det vet ni väl alla vad det är? Ett Foto I Timmen. Alltså att man fotar sin dag, och beskriver den med ett foto i timmen.

Förr gjorde jag EFIT ibland, men nu har det inte blivit av på väldans länge vad jag minns.
Men i förrgår gjorde jag en! Vi hade som sagt finbesök av min vän J och hennes familj i några dagar, och i förrgår åkte vi och turistade i Hjo.
Nu har ju jag svårt att hålla mig till recept och en del regler, så det där med ETT foto i timmen sket sig. Ibland blev det många. Men det gör inget, tycker jag :). Såhär blev det i alla fall! :

10.00 Frukost! Jag gjorde amerikanska pannkakor och serverade hemmagjord jordgubbssylt, grädde och lönnsirap till. Alla åt med frisk aptit :). 

11.00 På väg mot Hjo! Jag kunde bara konstatera att det finns väldigt, väldigt vackra ställen häromkring. 

12.00 Framme i Hjo! I hamnen hittade vi en svanmamma med sina svanbebisar. Så söta!

12.00 igen De söta badhytterna vid stranden i Hjo. Gulliga!

Fortfarande 12.00 Det skulle promeneras i stadsparken, där bland annat de här fina husen står. Hjo är värt att besöka bara för alla fina husens skull!

...och fortfarande 12.00-bilder (ja, alltså allt det här hände förstås inte prick tolv, men det fattar ju alla) Vackra rosor i parken!

Och 12.00-bild igen... När de andra gick en sväng i parken satt jag kvar på en bänk som den gamla tant jag är, och njöt av de fina blommorna och av sjön som skymtade mellan träd och buskar. Skugga satt jag i också, såklart - det gör tanter!

13.00 hade vi kommit till Hamnkrogen för att äta lunch, som våra gäster så snällt bjöd oss på. Jättejättegod mat (stekt flundra valde jag). Däremot var servicen inte så käck. Jag hade t o m ringt dan innan och kollat så att det finns vegetariska alternativ, och jojomensan, det var bara att byta ut köttet/fisken i lunchrätterna mot en quornfilé t ex, sa mannen jag pratade med. Allt skulle ordnas så bra så! Fast när vi väl stod där så var tydligen quornfilé alldeles för dyrt för att bytas ut mot flundran, enligt snärtan som tog betalt. Så J, som bara äter vegetariskt, blev erbjuden pasta till sin quornfilé. När hon ändå ville ha potatis och grönsaker istället, fick hon betala 70 pix extra. SÅ dyr är quornfilén i Hjo. Eller åtminstone på Hamnkrogen. Usch och fy på er, Hamnkrogen - nästa gång vi är i Hjo äter vi nån annanstans. 

13.00 igen. Här är allas mat :). Längst upp i bild Js dyrbara quornfilétallrik ;)

14.00 Efter maten satt vi en stund vid en lekplats så S fick rasa av sig en stund. Det var lite gött att sitta där!

Efter det åkte vi till Hem&Hobby, där vi gick ett snabbt varv. Där skildes vi också åt från våra gäster för ett tag - de åkte vidare på fler äventyr medan vi åkte iväg till...

15.00 ... Andreas föräldrar, där vi fick en hängmatta och ett par fina träbackar. 

Sen vidare hemåt!

16.00 ungefär, körde vi in i vår hemkommun. Här var det inte så vackert, ser jag nu...

17.00 Hemma... Jag kraschade i sängen och det gjorde Andreas med en stund, för att hålla mig sällskap. Vi lyssnade på dagens Sommarpratare i P1, som vi hade missat under dagen. Det var det bästa sommarpratet för i år, nämligen min vän Basti, Sebastian Kirppu, som är en otrolig miljökämpe och som häromåret fick Årets Miljöpris. Nu var han lyssnarnas val i Sommarpratarna, och han berättade om sin kärlek till gammelskogen, och om vikten av att vi inte hugger ner våra gamla skogar. Basti är en hjälte!

18.00 lekte jag och Andreas Ernst, och piffade lite i köket efter renoveringen. Han hade fogat skarvar kvällen innan så först nu kunde vi ställa saker på plats. 

19.00 hade våra gäster kommit "hem" sedan ett tag, och jag påbörjade middagsmaten. Jag stekte lök, för att sen blanda i nötfärs, för den här kvällen serverade köket...

20.00 varma mackor! :) På mina hade jag chilisås, skinka, köttfärs, tomat och lök. Och så ost. Och så en sallad till. Varma mackor borde man göra oftare! 

20.00 igen. Alla har satt sig till bords!

21.00 värms det upp inför en hård kamp! Jag köpte ett spel på Hem&Hobby, Sant eller Bullshit hette det. Ett himla skojigt spel i värdelöst vetande. Vin, drinkar, öl och snacks satt gott till!

22.00 satt vi fortfarande och spelade.

23.00 var matchen fortfarande inte över! Vi fick faktiskt köra sista perioden kvällen efter istället... Men roligt hade vi :) Åtminstone jag. Och de andra tycktes också trivas. 

24.00 gjorde jag och Andreas den där tråkiga vuxensaken - att plocka ur diskmaskinen och plocka i kvällens disk, för att det skulle se trevligare ut när vi vaknade nästa morgon! DET är det vuxenpoäng på :). 

Ja, det var min dag. En riktigt härlig dag, precis som de övriga dagarna som gästerna stannade. Men i  morse for de iväg. Det blev förvisso väldigt tyst och lugnt för min inte så pigga hjärna, men faktiskt ganska mycket tråkigare också! Men eftermiddagen har jag bara sovit som ett barn...

(Och nej, gästerna väsnades inte så hiskeligt som det lät i förra meningen - men min hjärna tycker att det är svårt med många personer samtidigt i ett rum. Men jag tycker att jag klarade det förvånansvärt bra :). Och gästerna var väldigt förstående, inga sura miner alls när jag då och då försvann in på min kammare för att blunda en stund. Såna gäster gillar jag, ni är hjärtligt välkomna åter! :))

I väntan på finbesök

Det blir en späckad dag idag. Vi är mitt i en köksrenovering (inget allvarligt, en lightrenovering men dock en renovering). Gräset är högt så det måste klippas, och jag vill hinna trimma kanter också lite grann så det ser bebott ut här ;). Vi ska hinna handla, och helst ska jag  hinna in till stan och köpa nåt fint till min nya systerdotter och hennes söta storasyster.
Och det ska städas! Eller åtminstone plockas iordning lite och dammsugas. Allrummet på övervåningen ska ställas iordning, piffas med lite tidningar och blommor och annat. För imorgon, då får vi finbesök.

J och jag lärde känna varandra på ett nätforum för ungefär hundra år sen (typ -98 eller strax efter). Jag tyckte nog att hon var lite jobbig i början. Eller faktiskt ganska så jobbig. Vi var ofta oeniga, och jag tyckte nog att hon var lite av en bitch. Jag tror att den känslan var ömsesidig.

Men så hände det nåt, några år senare. Det hände en stor, vacker sak i hennes liv, och hon delade med sig av den händelsen på forumet. Så kom det sig att jag en kväll satt vid min dator och fulgrät lite för att det som skulle hända henne var så stort och så fint. Kanske hade jag pms eller nåt, eller så hade jag inte det för det behöver man faktiskt inte ha för att gråta åt en sån fantastisk sak.
I alla fall skickade jag iväg ett meddelande till henne där på forumet, berättade som det var att här sitter jag och gråter, och att jag önskar henne allt fint i det som komma skall.

Efter det började vi prata. Och jag upptäckte att jovisst är hon en bitch - men på ett BRA sätt :). Hon är rak, ärlig, rolig, empatisk, klok. Hon kan skilja på sak och person, så man kan diskutera med henne och ha olika åsikter utan att för den skull tycka illa om varandra.
Vi blev goda vänner.
Med J känner jag mig trygg. Jag har alltid varit väldigt noga med lojaliteten när det gäller vänner. Nu när jag är sjuk har det blivit ännu viktigare. Jag orkar inte spekulera i om någon är vad h*n utger sig för. Jag orkar inte reda ut, resonera, diskutera, jämka om det blir några funderingar. Den orken finns inte. Då släpper jag hellre helt, om minsta tvivel uppstår. Just nu behöver jag tydlighet, utan frågetecken. Att jag är så dålig på den sociala biten just nu gör att självförtroendet på det området har fått sig en törn. Slutar någon höra av sig förstår jag, för jag är inte så rolig just nu. Inte rolig alls. Men jag orkar inte reda ut det, orkar inte förklara mig. Jag vet att jag tappat vänner det senaste halvåret, men det får vara så även om jag blir jätteledsen om jag tänker på det. Jag försöker att inte tänka på det, helt enkelt. Kanske reder det ut sig nån gång i framtiden, kanske inte - men just nu får det vara som det är, hur sorgligt det än är.

Men J är en av dem som står kvar!
Nu råkar hon bo på andra sidan jorden (eller i alla fall i en helt annan del av landet), så vi ses inte så ofta. Vi rings inte heller så värst ofta, väldigt sällan faktiskt. Men vi har en kontinuerlig kontakt, oftast flera gånger i veckan, via nätet.

Imorgon kommer hon och hennes familj hit, för att stanna i några dagar. Min ork för sociala aktiviteter har ju som sagt inte varit på rekordnivå direkt det senaste halvåret. Att umgås tar hårt på mina krafter. Ofta orkar jag inte ens med en enkel fika.
Men att J och hennes familj kommer känns bara roligt! Jag VET att jag kommer att ligga som en trasa i sängen i några dagar sen. Jag vet det. Men det känns som att det inte gör nåt!
Dessutom är de här gästerna så praktiska att de roar sig själva. De åker iväg på dagarna och ser sig om. Vill vi hänga med är vi välkomna, annars är vi kvar hemma. Hur det blir med den saken får dagsformen avgöra.
Och de är väldigt väl medvetna om att jag inte är som förr. Att jag inte orkar på samma sätt, och att jag ibland kanske bara försvinner, går och lägger mig i sängen en stund och samlar energi när huvudet tar slut helt.
Jag tror att jag skulle kunna be dem fixa middagen om det vore så att jag inte orkar. Be dem se vad som finns i kylskåpet och göra vad de vill av det. Så kan jag sätta mig vid dukat bord sen och umgås en stund. Fast jag ska försöka vara en lite bättre värdinna än så ;).

Här tänkte jag sätta in en bild på mig och J, men jag vet inte om hon vill det så jag låter bli.
Efter de här dagarna kan jag säkert sätta in en i alla fall :). Hoppas jag. Vi får ta en parselfie.

Nu - ut till grästrimmern!

Soppa i värmen

låter kanske inte så smaskigt.
Men man kan ju anpassa. En mustig gulaschsoppa kanske inte vore en höjdare.
Men Ängamat! Det är ju somrigt så det förslår :)

Jag har läst många recept på Ängamat, men inget lockar mig så värst. Många reder av soppan - men hallå, då blir den ju helt tjock och stabbig, hur sommarfräscht är det?
Och ingen potatis är det heller i de flesta recept.

Men jag tog några färskisar och kokade dem i vatten med en kycklingbuljongtärning (jag ville ha grönsaksbuljong egentligen, men det fanns inte hemma) och lite extra salt.
När potatisen är precis nästan klar, hällde jag i en påse sommargrönsaker (ur frysen).
Och så ett par rejäla klickar creme fraiche, och nån deciliter grädde, och så fyllde jag på med mjölk så det blev lagomt. Och en liten klick smör.
Salt och peppar, och så hade jag i hackad persilja, samt dill och gräslök från trädgårdslandet. Och så pressade jag faktiskt i saften från en halv liten citron. Det fräschar upp väldigt!

Vitlöksbröd till det. Och citronvatten. 

En härlig dag till!

Idag kom Johanna hem en sväng. Så på kvällen åkte vi iväg en sväng, till Hajstorp. Hajstorps slusskafé rekommenderar jag till alla som har vägarna förbi - jättegulligt, precis vid kanalen och slussarna. Och de kör på den ekologiska, närodlade stilen. Fairtrade. Plus att det alltid är bra service och trevlig personal!
Det åts glass (Johanna och Andreas) och smörgås (jag), och dracks en fantastisk smultrondricka. Och njöts av den fina miljön, förstås.

(Ni vet väl att alla bilder på bloggen är klickbara?)

Kanalen åt ena hållet...

..och åt andra! 

Och så tog vi en extra fin väg hem. Det är inte klokt så vackert det är på landet! Jag fattar inte hur jag skulle kunna överleva i en storstad!
Kolla, det här är vägen hem: 

Grusvägar..

..råg(?)fält...

...havrefält...

...vetefält...

Och här är vi på "vår" grusväg. Här bor vänner till oss. 

Klöverfält! Hur vackert kan det bli?

Nu närmar vi oss hemma...

Hemma! Det blomstrar på vår trapp :)

Bildkavalkad från härlig dag

Det är varmt nu. Det är JÄKLIGT varmt nu!
Men jag är inte bitter! Det SKA vara lite varmt på sommaren, precis som det SKA regna lite och det SKA vara blåsigt och ja, det ska vara lite varierat helt enkelt.

Idag åkte jag och Andreas iväg på en liten utflykt längs kanalen. Eller med bil då alltså, inte per cykel eller så (då hade jag nog med min balans cyklat rätt ner i kanalen, inte värt...)
Vi kom till Wassbacken först. Det är himlans fint där - det är lummigt och grönt, och så finns ju det lilla fiket/restaurangen.
Vi kom överens om att det var lunchdags, så vi beställde varsin Cordon Bleu. Och så öl (Andreas) och vatten (jag) till det. Och så satte vi oss i en liten skuggig paviljong vid vattnet och njöt och tittade på båtarna medan vi väntade på maten...

Så åkte vi vidare till Tåtorp. Och visst är det fint vid Tåtorp, vid vandrarhemmet och så. Men själva kanalbiten där är ju inte så jättevacker, tycker jag.
Men en glass vid vandrarhemmet klämde vi :)
Sen åkte vi finvägar hem. Mitt på en jättelång finväg började oljelampan lysa. Men min väldigt förutseende man hade förstås motorolja med sig i bilen och kunde avstyra en mindre katastrof medan jag fotograferade blommor...

..för vem hade velat GÅ hela den här evighetslånga vägen i hettan? Inte jag.

Väl hemkomna skulle vi bara vila lite. Det fläktade skönt från det öppna fönstret (med flugfönster i, märk väl!..annars skulle det bli som en skräckfilm med flugor som helt attackerar oss..).
Det slutade med att vi sov i nästan två timmar. Då vaknade vi och kom på att jag ju måste till apoteket, och Andreas skulle hämta ut ett paket. Så iväg igen, i den överheta bilen!
När vi kom hem var vi varma och svettiga som grisar, så det fick bli fruktstund i paviljongen där det var både skuggigt och ganska svalt av den ljumma vinden. 

Bäst som vi satt där upptäckte vi att två kycklingar hade vågat sig ut från hönsgården. Hönsgården är inte speciellt rymningssäker, de stora hönsen flyger ut lätt som en plätt. Men kycklingarna har faktiskt hållit sig där hittills, och det har känts tryggt!
Men nu..nu tyckte Greta och Tomas att det var dags att se sig om i världen lite. Så de rymde. 

Ulla-Bella, vår äldsta höna, är en riktig hönsmamma till kycklingarna. Hon har helt tagit på sig rollen som fostermor, och nu följde hon med dem ut. Och då släppte jag ut även resten av kycklingarna så de fick prova sina vingar ute i frihet!

Ulla-Bella

Birgit, min älskling! Var en höna, Birgit! Snälla!

Kycklingarna sprang runt i extas och skrek förtjust i tio minuter, sen sprang de in i hönsgården igen :)

Så fick jag se Åke ligga så fint på stenplattorna, och ville fota honom. 

Fint va? Det var det ända tills Lill-Kissen dök upp som hackspetten på julafton när Kalle Anka försöker fota i djungeln. 

Ingen kan i alla fall anklaga Lill-Kissen för att vara en skönhet :). Men ja...alltså skönhet är ju inte allt. Hon kanske är charmig? Rolig? Smart?....

Nu ska vi laga kvällsmat.
Jag ÄLSKAR sommaren, och ännu roligare är det nu när Andreas har semester. Såhär borde livet få vara jämt :).