Det lackar mot jul. Det springs i affärer. Butikernas skyltfönster glimmar och glittrar och lockar till shopping. För shopping, det hör ju julen till. Tycker många...
Och jo, såklart, jag erkänner mig också skyldig. Nog köper jag julklappar till min familj. Inte så mycket som snittsvensken, helt klart inte, men ändå.
Enligt en undersökning som Nordea har gjort, planerar snittsvensken att köpa julklappar för 13% mer än förra året. 3427,- planerar varje svensk (i snitt då) att köpa julklappar för i år. Bara julklapparna alltså. Övriga julutgifter (mat, pynt o s v) beräknas bli 2237,- per person.
Och där ska vi sitta med skinkstinna magar och öppna berg av julklappar i vårt grundligt (och dyrt) julpyntade hus.
För pynt är ju viktigt. Jag läste en sån där artikel häromdan, "10 tips för att adventspynta ditt hem" eller nåt sånt. T ex tipsades det om att man kunde ställa typ 5 ljusstakar tillsammans i grupp på en bricka. Jättefint blir det! Och skulle man till äventyrs inte ha fem ljusstakar att ställa i grupp så fick man tipset i artikeln, att i en viss butik kunde man hitta finfina ljusstakar för 700-1200 - per styck! Alltså fem ljusstakar á 1200,- ...6000,- pix på bara ett ljusstakestilleben! *iiiiik*
Nu tror inte jag att så många springer och köper ljusstakar för 6000,- bara för det.
Men bara att de föreslog det. Att tanken hade slagit personen som skrev artikeln. Att någon skulle gå och köpa de där ljusstakarna och göra ett stilleben av för att få lite adventsmys i sitt hus.
Alltså jag vet inte vad jag ska säga.
För samtidigt som vi vräker ut de här pengarna (75 miljarder beräknas julhandeln gå på i år!!) så stänger vi våra gränser. Vi utvisar barnfamiljer till ett liv i skräck, kanske till döden. Vi säger att vi inte har råd - det är vad vi säger till människor som flytt sina hem därför att döden vore alternativet. Och det säger vi medan vi frenetiskt tuggar knäck och tindrar med ögonen vid våra 6000-kronors ljusstakestilleben och som besatta beställer hem julklappar för obegripliga summor på våra Ipads.
Jo, jag vet att det är en grov karikatyr, det där sista. Men det är ju ändå en bild av hur skevt det är. Hur _sjukt_ det är. För Sverige går som tåget, säger OECD.
Men tyvärr, flyktingar - ni får inte åka med i det tåget. För vi måste köpa julklappar och pynta med mysiga ljusstakar. Synd! Tack för visat intresse, men hejdå.
måndag 30 november 2015
söndag 29 november 2015
När första ljuset brinner
Så kom då första advent. Jag som är en mästare på att skjuta upp saker och ting, inte ens jag kunde skjuta upp den trots att jag försökte genom att inte ta fram adventspynt redan tidigare i veckan för att kolla så allt funkar och så.
Nu hade vi en sån himla tur så allt funkade utom en ljusslinga som var trasig. Men det köper vi en ny i veckan.
Ljusstaken med de fyra adventsljusen i kom jag på att jag egentligen ville ha ett ljusfat med blockljus på. Men se, blockljus hade vi inga hemma. Inte vita i alla fall.
Så jag tog en vanlig sån där svart i metall.
Ingen mossa hade vi heller, och jag orkade inte gå ut i mörkret och plocka.
Men man tager vad man haver, som den fattiga flickan sa - och jag hade ett rött, glänsande pärlband som vi haft i granen förut. Den tjorvade jag ner i ljusstaken och *tadaa*, så var det problemet löst! Kanske inte jordens mest fyndiga och roliga, men duger i krig.
Glad första advent på er, allihop! :)
Nu hade vi en sån himla tur så allt funkade utom en ljusslinga som var trasig. Men det köper vi en ny i veckan.
Ljusstaken med de fyra adventsljusen i kom jag på att jag egentligen ville ha ett ljusfat med blockljus på. Men se, blockljus hade vi inga hemma. Inte vita i alla fall.
Så jag tog en vanlig sån där svart i metall.
Ingen mossa hade vi heller, och jag orkade inte gå ut i mörkret och plocka.
Men man tager vad man haver, som den fattiga flickan sa - och jag hade ett rött, glänsande pärlband som vi haft i granen förut. Den tjorvade jag ner i ljusstaken och *tadaa*, så var det problemet löst! Kanske inte jordens mest fyndiga och roliga, men duger i krig.
Tre julkulor kom fram också - de med muminmotiv på. Jag tror att en av dem är Johannas, jag får kolla med henne. Men tills vidare ligger de och pryder köksbordet.
Det var bara jag och Andreas hemma, så något vidlyftigt adventsfika blev det inte. Men jag hade bakat saffransbullar i förra veckan, så dem åt vi av, och drack roséglögg till! :)
Bullarna måste jag ju förresten ge receptet på, för de blev faktiskt väldigt goda. Tycker man att vanliga lussekatter ibland blir lite torra så är det här ett bra alternativ!
Rimbobullar är ju väldigt saftiga och goda. Så att göra en sån deg är en hit!
Jag hittade det här receptet: http://tidningenhembakat.se/bloggar/fredriks-fika/rimbobullar-med-saffran/
Men som alltid så ändrade jag lite så det blev mer i min smak. Så mina bullar blev såhär:
Rimbobullar är ju väldigt saftiga och goda. Så att göra en sån deg är en hit!
Jag hittade det här receptet: http://tidningenhembakat.se/bloggar/fredriks-fika/rimbobullar-med-saffran/
Men som alltid så ändrade jag lite så det blev mer i min smak. Så mina bullar blev såhär:
RIMBOBULLAR MED SAFFRAN
ca 20-25 st
25 g jäst
2 dl kall mjölk
½ dl socker
½ gram saffran (en påse)
ca 6 dl vetemjöl special
200 g rumsvarmt smör
Fyllning:
75 g smör
75 g mandelmassa (finriven)
½ dl florsocker
russin efter behag
½ gram saffran (en påse)
ca 6 dl vetemjöl special
200 g rumsvarmt smör
Fyllning:
75 g smör
75 g mandelmassa (finriven)
½ dl florsocker
russin efter behag
Fyllning 2:
75 g smör
1 dl strösocker
75 g smör
1 dl strösocker
1 tsk kardemumma
russin efter behag
russin efter behag
Pensling och garnering:
ägg
ägg
florsocker
ev. vatten
ev. vatten
Smula ner jästen i bunken. Tillsätt den kalla mjölken och vispa lite så jästen löser sig.
Saffranet kan man ha i som det är, eller så kan man blanda ut det i lite sprit (jag tog rom) nån timme innan - eller t o m ett år innan om man vill :). Eller nåt däremellan.
Blanda ner i bunken mjöl, socker, saffran (i rom eventuellt då), och klicka ner smöret i mindre bitar. Låt maskinen arbeta ihop degen. Den ska vara fast men ändå lite kladdig.
Kavla ut degen till ungefär 40*40 cm, på mjölat bakbord. Skär ut fyrkanter, ca 8*8 cm.
Rör ihop fyllningen (här tog jag fyllning 1), och lägg en klick mitt på varje fyrkant. Vik upp hörnen och tryck samman dem i mitten. Lägg bullarna i formar och ställ dem på bakplåt.
Låt dem jäsa i rumstemperatur i ca 2 timmar, under bakduk.
Nu var det så att jag gjorde dubbel sats av degen. När jag hade skurit till så det blev 40*40 cm, så blev det ju en del deg över. Den kavlade jag ut som när man gör vanliga kanelbullar, och så gjorde jag fyllning nummer två (minus russinen, dem strödde jag sen över när jag brett på fyllningen först). Rullade ihop och skar som vanliga bullar, och la i formar. De fick också jäsa i 2 timmar.
Sätt ugnen på 250 grader. Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem i mitten av ugnen, ungefär 6-8 minuter. Låt dem kallna utan bakduk.
Sen kan man välja att göra som i originalreceptet - göra en glasyr med florsocker och vatten och ringla över. Eller så pudrar man bara över lite florsocker. Det blir faktiskt godast med bara florsocker tycker jag.
De här bullarna blir saftiga och känns lite "lyxigare" än vanliga lussebullar. Vanliga lussebullar är också kalasgoda, men ibland är det ju kul att variera sig :).
Saffranet kan man ha i som det är, eller så kan man blanda ut det i lite sprit (jag tog rom) nån timme innan - eller t o m ett år innan om man vill :). Eller nåt däremellan.
Blanda ner i bunken mjöl, socker, saffran (i rom eventuellt då), och klicka ner smöret i mindre bitar. Låt maskinen arbeta ihop degen. Den ska vara fast men ändå lite kladdig.
Kavla ut degen till ungefär 40*40 cm, på mjölat bakbord. Skär ut fyrkanter, ca 8*8 cm.
Rör ihop fyllningen (här tog jag fyllning 1), och lägg en klick mitt på varje fyrkant. Vik upp hörnen och tryck samman dem i mitten. Lägg bullarna i formar och ställ dem på bakplåt.
Låt dem jäsa i rumstemperatur i ca 2 timmar, under bakduk.
Nu var det så att jag gjorde dubbel sats av degen. När jag hade skurit till så det blev 40*40 cm, så blev det ju en del deg över. Den kavlade jag ut som när man gör vanliga kanelbullar, och så gjorde jag fyllning nummer två (minus russinen, dem strödde jag sen över när jag brett på fyllningen först). Rullade ihop och skar som vanliga bullar, och la i formar. De fick också jäsa i 2 timmar.
Sätt ugnen på 250 grader. Pensla bullarna med uppvispat ägg och grädda dem i mitten av ugnen, ungefär 6-8 minuter. Låt dem kallna utan bakduk.
Sen kan man välja att göra som i originalreceptet - göra en glasyr med florsocker och vatten och ringla över. Eller så pudrar man bara över lite florsocker. Det blir faktiskt godast med bara florsocker tycker jag.
De här bullarna blir saftiga och känns lite "lyxigare" än vanliga lussebullar. Vanliga lussebullar är också kalasgoda, men ibland är det ju kul att variera sig :).
Glad första advent på er, allihop! :)
fredag 27 november 2015
Smidig och god fredagsmat
Fredagar är en av de dagar i veckan som jag arbetstränar. Så att ställa sig och laga något avancerat sen...nä, det finns det inte ork till!
Men god mat behöver ju absolut inte vara krånglig och svår. Idag till exempel svängde jag ihop en tonfisk- och räksallad som blev alldeles utsökt som fredagsmiddag :).
I en sallad har man förstås i det man själv önskar. Det jag önskade var grönsallad, gurka, röd och gul paprika, rödlök och tonfisk. Grönsakerna hackade jag ganska smått och blandade ihop allt i en stor skål. På med finhackad dill, generöst ska det vara. Och så pressade jag i lite citronsaft, och kryddade med flingsalt och grovmalen svartpeppar och rörde ihop allt noga.
Vid serveringen toppades salladen med fina räkor och kokt ägg, en citronskiva och en dillvippa.
Och så dressing till, för den som vill!
Vi hade även köpt en butiksbakad baguette på ICA (ja, ni hör ju hur förslappat..men de är ju faktiskt goda!) att äta till.
Helgen är lugn och stillsam, om än lite rastlös - min lille påg (nåja, 14 år och snart huvudet längre än sin gamla mor) är på Dreamhack i Jönköping. Klart att mor är lite orolig när ens bebis åker iväg sådär... Men förnuftsmässigt fattar jag ju att han klarar det finfint, och klart att han ska iväg på grejer nu när han faktiskt är tonåring sen snart ett par år tillbaka! :)
Men modershjärtat....åh vad det gråter!
Imorgon ska jag försöka leta fram adventsgrejer och pynta lite. Maten blir nog dillkyckling och ris.
Och på söndag morgon åker vi i ottan för att hämta hem pågen och hans kompis.
Ha en riktigt skön förstaadventshelg, allihop! :)
Men god mat behöver ju absolut inte vara krånglig och svår. Idag till exempel svängde jag ihop en tonfisk- och räksallad som blev alldeles utsökt som fredagsmiddag :).
I en sallad har man förstås i det man själv önskar. Det jag önskade var grönsallad, gurka, röd och gul paprika, rödlök och tonfisk. Grönsakerna hackade jag ganska smått och blandade ihop allt i en stor skål. På med finhackad dill, generöst ska det vara. Och så pressade jag i lite citronsaft, och kryddade med flingsalt och grovmalen svartpeppar och rörde ihop allt noga.
Vid serveringen toppades salladen med fina räkor och kokt ägg, en citronskiva och en dillvippa.
Och så dressing till, för den som vill!
Vi hade även köpt en butiksbakad baguette på ICA (ja, ni hör ju hur förslappat..men de är ju faktiskt goda!) att äta till.
Helgen är lugn och stillsam, om än lite rastlös - min lille påg (nåja, 14 år och snart huvudet längre än sin gamla mor) är på Dreamhack i Jönköping. Klart att mor är lite orolig när ens bebis åker iväg sådär... Men förnuftsmässigt fattar jag ju att han klarar det finfint, och klart att han ska iväg på grejer nu när han faktiskt är tonåring sen snart ett par år tillbaka! :)
Men modershjärtat....åh vad det gråter!
Imorgon ska jag försöka leta fram adventsgrejer och pynta lite. Maten blir nog dillkyckling och ris.
Och på söndag morgon åker vi i ottan för att hämta hem pågen och hans kompis.
Ha en riktigt skön förstaadventshelg, allihop! :)
fredag 20 november 2015
Bloggen blir åsidosatt
Det är inte alla dagar jag orkar laga mat. Och när jag lagar mat så blir det oftast inte så vidare roligt, inte som man vill fota och lägga upp på bloggen. Och blir det ändå lite roligare mat så kanske jag inte orkar fota. Och orkar jag fota så kanske jag inte orkar blogga.
Det är så många om och men.
Men jag har lite på kamerans minneskort, sånt som jag ändå orkat både laga och fota :). Men det ska ner på pränt också. Men orken kommer nog snart!
Idag skulle jag egentligen till ögonläkaren för kontroll. Men igår kväll fick jag feber och det satt i även i morse. Dessutom var färdtjänsts bästa som de kunde krysta fram, en tur som skulle ta 1½ timme. För att åka fyra mil.... Eller ja, det skulle väl blivit några mil till då eftersom vi skulle åkt runt halva länet och hämtat upp en massa andra sjuklingar.
Jag orkade bara inte, så jag avbokade alltihop.
Och det var nog lika bra, för när jag väl varit uppe i morse och ringt återbud till sjukhuset och färdtjänst, och smygsurfat lite på mobilen, så somnade jag och vaknade inte förrän närmare halv tolv.
Sen har jag inte gjort så många knop. Släppt ut hönsen (som var ytterst sura för att det är snö...). Utfodrat hundarna. Vilat. Tittat på dr Phil. Och sen har jag tagit en kopp te och faktiskt njutit av att titta ut genom fönstret och se snön :). Oavsett vad hönsen säger så är det faktiskt lite fint. Jag vet inte om jag har känt så förut?
Det är så många om och men.
Men jag har lite på kamerans minneskort, sånt som jag ändå orkat både laga och fota :). Men det ska ner på pränt också. Men orken kommer nog snart!
Idag skulle jag egentligen till ögonläkaren för kontroll. Men igår kväll fick jag feber och det satt i även i morse. Dessutom var färdtjänsts bästa som de kunde krysta fram, en tur som skulle ta 1½ timme. För att åka fyra mil.... Eller ja, det skulle väl blivit några mil till då eftersom vi skulle åkt runt halva länet och hämtat upp en massa andra sjuklingar.
Jag orkade bara inte, så jag avbokade alltihop.
Och det var nog lika bra, för när jag väl varit uppe i morse och ringt återbud till sjukhuset och färdtjänst, och smygsurfat lite på mobilen, så somnade jag och vaknade inte förrän närmare halv tolv.
Sen har jag inte gjort så många knop. Släppt ut hönsen (som var ytterst sura för att det är snö...). Utfodrat hundarna. Vilat. Tittat på dr Phil. Och sen har jag tagit en kopp te och faktiskt njutit av att titta ut genom fönstret och se snön :). Oavsett vad hönsen säger så är det faktiskt lite fint. Jag vet inte om jag har känt så förut?
Vit utsikt.
Det är fredag, och oavsett terrorhot och feber och annat läskigt så tänker jag njuta av fredagen. Och helgen. Gör det ni med! :)
måndag 16 november 2015
Skilda världar
Jag har sett henne på bussen varje dag. En liten, söt tjej i kanske 20-årsåldern, svårt att avgöra. Med stora vackra ögon, ett rart leende och hijab. Hon ser så snäll ut och vi har börjat säga hej när vi ses på busshållplatsen på vägen hem. När jag åker till jobbet så är hon redan på bussen. Jag brukar försöka sätta mig ensam om det går, helst längst fram.
Men idag var det fullt längst fram. Det var fullt nästan överallt på bussen.
Men bredvid henne var det ett tomt säte, så jag frågade om det gick bra att jag satt där. Det gick bra.
Och då började vi prata. Hon heter Shaza och är från Syrien. Hon är drygt 20 och kom hit för ett år sen med sin bror som är tonåring. Resten av familjen har också flytt från Syrien, men är kvar i Turkiet. Mamma, pappa och småsyskon.
Shaza berättar en massa. Hon är precis så glad och rar som jag har trott. Men det hon berättar får mig alldeles matt stundtals.
Hon berättar om när hon och hennes bror kom hit för ett år sen. Om att inte känna någon, inte förstå språket, inte kunna uttrycka sig. Att ha hela ansvaret för sin lillebror. Om hur det känns att se alla krigsbilder på tv. Om hur de levde innan kriget kom - det låter ungefär som våra vanliga liv här hemma i Sverige.
När hon berättar om sin mamma, hur mamman gråter varje dag för att hon längtar efter sina två äldsta barn, då gråter nästan jag med. Det kommer så nära - jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att tvingas skicka iväg mina barn till ett främmande land långt långt bort. Att inte få träffa dem, att ständigt oroa mig för hur det går för dem. Även om de inte är småbarn så är de ändå mina barn.
Men Shaza berättar också om att hon tycker om Sverige, att hon fått vänner här, att hon läser på SFI just nu (och hon pratar utmärkt svenska, efter ett år i Sverige och ett halvår på SFI! Duktiga människa!! Hon får leta efter orden ibland men hon rättar sig själv när hon säger fel, och hon uttrycker sig bättre än många svenskar på facebook gör..). Hon berättar att hon vill fortsätta läsa sen, på högskola, kanske något inom företagsekonomi. Hon blir glad när jag kan uttala hennes namn ("Du är den första svensk som säger rätt på en gång!") Och hon berättar att Shaza betyder blomdoft på arabiska.
När vi går av på "vår" hållplats vinkar hon och ler. "Hejdå, ha en bra dag, vi ses!" säger hon.
Det är såna rara, ambitiösa, fina människor som Shaza vi behöver här i Sverige. Vi borde tacka henne och hennes likar för att de vill vara här.
Men istället bränner folk ner flyktingförläggningar, sparkar ner små tvååringar för att de har fel hudfärg, sticker svärd i folk av samma anledning. Hatar och hotar, skapar oro och vill stänga gränserna.
Skämmes!
Och välkommen till Sverige, Shaza.
Men idag var det fullt längst fram. Det var fullt nästan överallt på bussen.
Men bredvid henne var det ett tomt säte, så jag frågade om det gick bra att jag satt där. Det gick bra.
Och då började vi prata. Hon heter Shaza och är från Syrien. Hon är drygt 20 och kom hit för ett år sen med sin bror som är tonåring. Resten av familjen har också flytt från Syrien, men är kvar i Turkiet. Mamma, pappa och småsyskon.
Shaza berättar en massa. Hon är precis så glad och rar som jag har trott. Men det hon berättar får mig alldeles matt stundtals.
Hon berättar om när hon och hennes bror kom hit för ett år sen. Om att inte känna någon, inte förstå språket, inte kunna uttrycka sig. Att ha hela ansvaret för sin lillebror. Om hur det känns att se alla krigsbilder på tv. Om hur de levde innan kriget kom - det låter ungefär som våra vanliga liv här hemma i Sverige.
När hon berättar om sin mamma, hur mamman gråter varje dag för att hon längtar efter sina två äldsta barn, då gråter nästan jag med. Det kommer så nära - jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara att tvingas skicka iväg mina barn till ett främmande land långt långt bort. Att inte få träffa dem, att ständigt oroa mig för hur det går för dem. Även om de inte är småbarn så är de ändå mina barn.
Men Shaza berättar också om att hon tycker om Sverige, att hon fått vänner här, att hon läser på SFI just nu (och hon pratar utmärkt svenska, efter ett år i Sverige och ett halvår på SFI! Duktiga människa!! Hon får leta efter orden ibland men hon rättar sig själv när hon säger fel, och hon uttrycker sig bättre än många svenskar på facebook gör..). Hon berättar att hon vill fortsätta läsa sen, på högskola, kanske något inom företagsekonomi. Hon blir glad när jag kan uttala hennes namn ("Du är den första svensk som säger rätt på en gång!") Och hon berättar att Shaza betyder blomdoft på arabiska.
När vi går av på "vår" hållplats vinkar hon och ler. "Hejdå, ha en bra dag, vi ses!" säger hon.
Det är såna rara, ambitiösa, fina människor som Shaza vi behöver här i Sverige. Vi borde tacka henne och hennes likar för att de vill vara här.
Men istället bränner folk ner flyktingförläggningar, sparkar ner små tvååringar för att de har fel hudfärg, sticker svärd i folk av samma anledning. Hatar och hotar, skapar oro och vill stänga gränserna.
Skämmes!
Och välkommen till Sverige, Shaza.
söndag 15 november 2015
Det blir inte så mycket bloggande
Arbetsträningen tar som sagt mycket av mina krafter, så jag orkar inte ens ta bilder längre på maten jag lagar. Än mindre blogga om den. Inte heller när jag bakar. (Men kollegorna verkar nöjda med att det finns fredagsfika :)). Jag orkar inte ens baka så jättemycket, och maten blir inte så jättefantasifull varje dag direkt.
Men jag känner att det kanske har vänt en aning - den här veckan var den första som jag orkade arbetsträna alla planerade dagarna :).
Igår var vi inne i stan på ett par ärenden (matlådeleverans till min lilla mamma, plus lite smått och gott till dottern och hennes pojkvän). Då passade vi på att titta in på Kyrkornas second hand.
Och där förstår ni, där gjorde jag nog höstens största fynd! Jag tittade lite bland gardinerna och plötsligt hittade jag en så otroligt vacker gardinkappa med vinter-/julmotiv. Den finaste gardin jag sett nån gång tror jag! Och i perfekt storlek för vårt köksfönster :).
Jag norpade den genast. När jag kom till kassan blev tanten som stod där helt exalterad. "Men GUD vilken fin, VAR hittade du den här??" utbrast hon och ropade dit sina tantkompisar som också jobbar där. De stod där helt hänförda och kände på den fantastiska kvalitén och fattade inte hur de själva hade kunnat missa den.
"Vad kostar den?.." sa en av tanterna och letade reda på prislappen. "TRETTIFEM KRONOR??!" flämtade hon till. Ja, det var väl ett fint fynd? :) Och det var jag som hittade den först, så jag köpte den helt ogenerat. Se bara så fin!!
Men jag känner att det kanske har vänt en aning - den här veckan var den första som jag orkade arbetsträna alla planerade dagarna :).
Igår var vi inne i stan på ett par ärenden (matlådeleverans till min lilla mamma, plus lite smått och gott till dottern och hennes pojkvän). Då passade vi på att titta in på Kyrkornas second hand.
Och där förstår ni, där gjorde jag nog höstens största fynd! Jag tittade lite bland gardinerna och plötsligt hittade jag en så otroligt vacker gardinkappa med vinter-/julmotiv. Den finaste gardin jag sett nån gång tror jag! Och i perfekt storlek för vårt köksfönster :).
Jag norpade den genast. När jag kom till kassan blev tanten som stod där helt exalterad. "Men GUD vilken fin, VAR hittade du den här??" utbrast hon och ropade dit sina tantkompisar som också jobbar där. De stod där helt hänförda och kände på den fantastiska kvalitén och fattade inte hur de själva hade kunnat missa den.
"Vad kostar den?.." sa en av tanterna och letade reda på prislappen. "TRETTIFEM KRONOR??!" flämtade hon till. Ja, det var väl ett fint fynd? :) Och det var jag som hittade den först, så jag köpte den helt ogenerat. Se bara så fin!!
Dessutom hittade jag en fin, julig pläd för 20 kronor.
Och på kvällen hade vi gäster - våra vänner P och A. Vi åt helstekt entrecote med potatiskaka och rödvinssås och stekta vaxbönor och sallad. Förrätt hade vi förresten också - en enkel sån, men god. Vitlöksbröd och tzatziki.
Och till efterrätt hade gästerna tagit med sig så vi kunde göra chokladfyllda bananer i ugn, och med vaniljglass till. Ingen var hungrig mer sen :)
Och till efterrätt hade gästerna tagit med sig så vi kunde göra chokladfyllda bananer i ugn, och med vaniljglass till. Ingen var hungrig mer sen :)
Idag väntar vi på leverans. En halv gris - juleskinkan är räddad! :)
Jag har röjt i frysen och hoppas nu att det mesta ska få plats. Imorgon eller på tisdag ska här kokas fond....
Jag har röjt i frysen och hoppas nu att det mesta ska få plats. Imorgon eller på tisdag ska här kokas fond....
söndag 8 november 2015
Grattis, min lilla pappa!
Så var det Fars dag igen. Och ja, jag vet - bra pappor ska och bör man hylla varje dag!
Men jag gillar ändå såna dagar som Fars dag och Mors dag. Det är ju lite som en påminnelse så man verkligen tar tag i saken och uppmärksammar sin lilla pappi eller mammi.
Nu har ju inte jag min fina lilla pappa kvar i livet. Det är snart tolv år sen han dog...Tolv år sen! Helt obegripligt! Men han finns i mina tankar varje, varje dag. Han hjälper mig fortfarande i mycket.
Så ändå, fast jag inte kan äta tårta med honom eller ge honom en present, så vill jag ändå uppmärksamma honom idag!
Men jag gillar ändå såna dagar som Fars dag och Mors dag. Det är ju lite som en påminnelse så man verkligen tar tag i saken och uppmärksammar sin lilla pappi eller mammi.
Nu har ju inte jag min fina lilla pappa kvar i livet. Det är snart tolv år sen han dog...Tolv år sen! Helt obegripligt! Men han finns i mina tankar varje, varje dag. Han hjälper mig fortfarande i mycket.
Så ändå, fast jag inte kan äta tårta med honom eller ge honom en present, så vill jag ändå uppmärksamma honom idag!
Jag och pappa på nåt kalas hemma, det är sent 70-tal...
Här hemma firade vi Andreas lite, jag och pågen. Jag köpte en färdig tårta ur ICAs frysdisk (all kraft som är möjlig sparas inför veckans arbetsträning!), och bullar från Pågens. Det dög finfint, för det är ju tanken som räknas! Och Andreas är ju inte Far, men han är Styvfar! Så det blev (Styv)farsdagsfirande.
Jag kan inte föreställa mig någon enda som skulle hanterat rollen som styvförälder bättre än han gör och alltid har gjort. Skulle rollerna varit omvända, att det var han som hade två barn när vi träffades och jag inga, då hade jag helt säkert inte skött det ens en bråkdel så fint som han har gjort. Jag hade absolut varit snäll mot barnen. Det kan jag nästan lova. Eller om jag kände att jag inte klarar det, hade jag backat ur relationen.
Men han bara fixar det. Från första stund. Därför ville jag fira honom lite idag :).
Jag kan inte föreställa mig någon enda som skulle hanterat rollen som styvförälder bättre än han gör och alltid har gjort. Skulle rollerna varit omvända, att det var han som hade två barn när vi träffades och jag inga, då hade jag helt säkert inte skött det ens en bråkdel så fint som han har gjort. Jag hade absolut varit snäll mot barnen. Det kan jag nästan lova. Eller om jag kände att jag inte klarar det, hade jag backat ur relationen.
Men han bara fixar det. Från första stund. Därför ville jag fira honom lite idag :).
Till middag gjorde jag en ganska enkel men väldigt uppskattad rätt - italienska köttbullar kokta i tomatsås! Tagliatelle till det, och en sallad. Och riven parmesan.
Vill du ha recept så finns det HÄR.
Vill du ha recept så finns det HÄR.
Nu ska här slappas och samlas krafter inför veckan. Den här veckan tänker jag fixa alla tre arbetsträningsdagarna!
fredag 6 november 2015
Enkel middag en seg fredag
Jag har ju börjat arbetsträna. Jag älskar´t.
När jag är där försöker jag verkligen göra så bra jag kan. Försöker vara social (vilket inte är så svårt egentligen eftersom jag har världens gulligaste kollegor), och också vara till lite nytta (även om jag har typ en tiondel av den fart jag hade när jag var frisk..).
Att vara där är den minsta biten, ändå. Att gå upp på morgonen när klockan ringer, komma ihåg att klä sig (jag har varnat på jobbet att de inte ska bli helt chockade om jag dyker upp i nattsärken endera dan :D), komma ihåg frukost, komma ihåg att ta mediciner och att ta med mig allt jag behöver, gå till bussen (helst på rätt tid), balansera på den obefintliga vägrenen en bit till busshållplatsen, komma ihåg att blippa in sig på bussen, hitta en bra sittplats (utan för höga steg upp och ner), komma ihåg att plinga på rätt ställe, komma ihåg (om jag kommer ihåg och orkar, det gör jag inte alltid när det är mycket folk på bussen och jag känner mig som en segpropp) att be om kvitto..och så samma sak på hemvägen. Det är det som tar så oerhört med ork. Och som gör att när jag väl kommer hem så slocknar jag oftast (efter att ha utfodrat djuren, rastat hundarna och bytt om).
Sen är jag seg hela kvällen, när jag väl vaknat. Och dan efter också. Och dan efter det är det dags igen.
Men nog ska det bli fart på det :). Det här var ju bara tredje veckan.
Men i morse gick det bara inte. Det gick liksom inte. Så jag fick ringa och säga att jag inte kommer. Sen somnade jag igen. Sov hela förmiddan, var uppe en timme nånstans vid lunch, och sen sov jag igen.
Så idag var det skönt med en enkel middag: Räkbaguetter!
Köpebaguette, färdigskalade räkor som jag gjorde en räkröra av (med rödlök, dill, citron, majonnäs och creme fraiche), kokta ägg, citron, gurka och tomat. Och färsk dill.
Fort gick det, och gott blev det. Och ganska vackert!
Ett toppentips inför helgen! :)
När jag är där försöker jag verkligen göra så bra jag kan. Försöker vara social (vilket inte är så svårt egentligen eftersom jag har världens gulligaste kollegor), och också vara till lite nytta (även om jag har typ en tiondel av den fart jag hade när jag var frisk..).
Att vara där är den minsta biten, ändå. Att gå upp på morgonen när klockan ringer, komma ihåg att klä sig (jag har varnat på jobbet att de inte ska bli helt chockade om jag dyker upp i nattsärken endera dan :D), komma ihåg frukost, komma ihåg att ta mediciner och att ta med mig allt jag behöver, gå till bussen (helst på rätt tid), balansera på den obefintliga vägrenen en bit till busshållplatsen, komma ihåg att blippa in sig på bussen, hitta en bra sittplats (utan för höga steg upp och ner), komma ihåg att plinga på rätt ställe, komma ihåg (om jag kommer ihåg och orkar, det gör jag inte alltid när det är mycket folk på bussen och jag känner mig som en segpropp) att be om kvitto..och så samma sak på hemvägen. Det är det som tar så oerhört med ork. Och som gör att när jag väl kommer hem så slocknar jag oftast (efter att ha utfodrat djuren, rastat hundarna och bytt om).
Sen är jag seg hela kvällen, när jag väl vaknat. Och dan efter också. Och dan efter det är det dags igen.
Men nog ska det bli fart på det :). Det här var ju bara tredje veckan.
Men i morse gick det bara inte. Det gick liksom inte. Så jag fick ringa och säga att jag inte kommer. Sen somnade jag igen. Sov hela förmiddan, var uppe en timme nånstans vid lunch, och sen sov jag igen.
Så idag var det skönt med en enkel middag: Räkbaguetter!
Köpebaguette, färdigskalade räkor som jag gjorde en räkröra av (med rödlök, dill, citron, majonnäs och creme fraiche), kokta ägg, citron, gurka och tomat. Och färsk dill.
Fort gick det, och gott blev det. Och ganska vackert!
Ett toppentips inför helgen! :)
torsdag 5 november 2015
Rostasfilé, har ni ätit det?
Ja, vad vet jag. Alla kanske äter rostasfilé i parti och minut, bara jag som aldrig ätit det förut.
Jag fick googla på vad det ÄR egentligen. Det är tydligen nåt mellan ryggbiffen och oxfilén. Och det tillagas som oxfilé, och det smakar ganska likt.
Och så var det faktiskt. Väldigt likt.
Jag körde köttet i ugnen. Brynte först i smör i en stekpanna, saltade och pepprade. Och så in i ugnen i en form. En köttermometer i, och ugnen på 125 grader. Köttet skulle (enligt vad jag läste på nätet) bli 58 grader för medium rare, men för säkerhets skull körde jag till 62-63. Och det var tur, för det var ändå ganska rare!
När man tar ut köttet är det viktigt att det får vila en bra stund, insvept i ugnsfolie eller smörpapper/bakplåtspapper. Annars rinner all köttsaft ur när man skär, och köttet blir torrt och trist.
Till detta gjorde jag potatis. Vi hade en öppnad påse med delikatesspotatis, dem tog jag. Delade mitt itu på längden, penslade med rapsolja och strödde över flingsalt samt timjan.
De fick sedan gå i ugnen, ca 30 minuter i 225 grader.
Och så rödvinssås! Jag klippte ett paket bacon i lite mindre bitar och fräste på i en stekpanna. Ner med baconet i en kastrull, i med en halv lök, strimlad fint. Ett par matskedar tomatpuré, lite olika kryddor (jag tog rosmarin och nåt mer), och så en grovt hackad vitlöksklyfta.
Häll på en liten flaska vin (typ 3,7 dl) och låt koka upp. Låt koka utan lock tills ungefär hälften av vätskan kvarstår.
Sila ner såsen i en annan kastrull, och häll i 2 dl vatten, och ha i ett par-tre matskedar kalvfond.
Låt koka upp, och låt reducera till hälften igen.
Finkockarna brukar avsky socker i rödvinssåsen, men jag tycker att det SKA vara socker - men bara pyttelite! Ungefär en halv tesked. Och så en klick smör.
En klick bearnaise (köpt), och så lite grönsaker till. Vilken festmåltid på torsdagen :).
Jag fick googla på vad det ÄR egentligen. Det är tydligen nåt mellan ryggbiffen och oxfilén. Och det tillagas som oxfilé, och det smakar ganska likt.
Och så var det faktiskt. Väldigt likt.
Jag körde köttet i ugnen. Brynte först i smör i en stekpanna, saltade och pepprade. Och så in i ugnen i en form. En köttermometer i, och ugnen på 125 grader. Köttet skulle (enligt vad jag läste på nätet) bli 58 grader för medium rare, men för säkerhets skull körde jag till 62-63. Och det var tur, för det var ändå ganska rare!
När man tar ut köttet är det viktigt att det får vila en bra stund, insvept i ugnsfolie eller smörpapper/bakplåtspapper. Annars rinner all köttsaft ur när man skär, och köttet blir torrt och trist.
Till detta gjorde jag potatis. Vi hade en öppnad påse med delikatesspotatis, dem tog jag. Delade mitt itu på längden, penslade med rapsolja och strödde över flingsalt samt timjan.
De fick sedan gå i ugnen, ca 30 minuter i 225 grader.
Och så rödvinssås! Jag klippte ett paket bacon i lite mindre bitar och fräste på i en stekpanna. Ner med baconet i en kastrull, i med en halv lök, strimlad fint. Ett par matskedar tomatpuré, lite olika kryddor (jag tog rosmarin och nåt mer), och så en grovt hackad vitlöksklyfta.
Häll på en liten flaska vin (typ 3,7 dl) och låt koka upp. Låt koka utan lock tills ungefär hälften av vätskan kvarstår.
Sila ner såsen i en annan kastrull, och häll i 2 dl vatten, och ha i ett par-tre matskedar kalvfond.
Låt koka upp, och låt reducera till hälften igen.
Finkockarna brukar avsky socker i rödvinssåsen, men jag tycker att det SKA vara socker - men bara pyttelite! Ungefär en halv tesked. Och så en klick smör.
En klick bearnaise (köpt), och så lite grönsaker till. Vilken festmåltid på torsdagen :).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)