Jag har ju börjat arbetsträna. Jag älskar´t.
När jag är där försöker jag verkligen göra så bra jag kan. Försöker vara social (vilket inte är så svårt egentligen eftersom jag har världens gulligaste kollegor), och också vara till lite nytta (även om jag har typ en tiondel av den fart jag hade när jag var frisk..).
Att vara där är den minsta biten, ändå. Att gå upp på morgonen när klockan ringer, komma ihåg att klä sig (jag har varnat på jobbet att de inte ska bli helt chockade om jag dyker upp i nattsärken endera dan :D), komma ihåg frukost, komma ihåg att ta mediciner och att ta med mig allt jag behöver, gå till bussen (helst på rätt tid), balansera på den obefintliga vägrenen en bit till busshållplatsen, komma ihåg att blippa in sig på bussen, hitta en bra sittplats (utan för höga steg upp och ner), komma ihåg att plinga på rätt ställe, komma ihåg (om jag kommer ihåg och orkar, det gör jag inte alltid när det är mycket folk på bussen och jag känner mig som en segpropp) att be om kvitto..och så samma sak på hemvägen. Det är det som tar så oerhört med ork. Och som gör att när jag väl kommer hem så slocknar jag oftast (efter att ha utfodrat djuren, rastat hundarna och bytt om).
Sen är jag seg hela kvällen, när jag väl vaknat. Och dan efter också. Och dan efter det är det dags igen.
Men nog ska det bli fart på det :). Det här var ju bara tredje veckan.
Men i morse gick det bara inte. Det gick liksom inte. Så jag fick ringa och säga att jag inte kommer. Sen somnade jag igen. Sov hela förmiddan, var uppe en timme nånstans vid lunch, och sen sov jag igen.
Så idag var det skönt med en enkel middag: Räkbaguetter!
Köpebaguette, färdigskalade räkor som jag gjorde en räkröra av (med rödlök, dill, citron, majonnäs och creme fraiche), kokta ägg, citron, gurka och tomat. Och färsk dill.
Fort gick det, och gott blev det. Och ganska vackert!
Ett toppentips inför helgen! :)
När jag är där försöker jag verkligen göra så bra jag kan. Försöker vara social (vilket inte är så svårt egentligen eftersom jag har världens gulligaste kollegor), och också vara till lite nytta (även om jag har typ en tiondel av den fart jag hade när jag var frisk..).
Att vara där är den minsta biten, ändå. Att gå upp på morgonen när klockan ringer, komma ihåg att klä sig (jag har varnat på jobbet att de inte ska bli helt chockade om jag dyker upp i nattsärken endera dan :D), komma ihåg frukost, komma ihåg att ta mediciner och att ta med mig allt jag behöver, gå till bussen (helst på rätt tid), balansera på den obefintliga vägrenen en bit till busshållplatsen, komma ihåg att blippa in sig på bussen, hitta en bra sittplats (utan för höga steg upp och ner), komma ihåg att plinga på rätt ställe, komma ihåg (om jag kommer ihåg och orkar, det gör jag inte alltid när det är mycket folk på bussen och jag känner mig som en segpropp) att be om kvitto..och så samma sak på hemvägen. Det är det som tar så oerhört med ork. Och som gör att när jag väl kommer hem så slocknar jag oftast (efter att ha utfodrat djuren, rastat hundarna och bytt om).
Sen är jag seg hela kvällen, när jag väl vaknat. Och dan efter också. Och dan efter det är det dags igen.
Men nog ska det bli fart på det :). Det här var ju bara tredje veckan.
Men i morse gick det bara inte. Det gick liksom inte. Så jag fick ringa och säga att jag inte kommer. Sen somnade jag igen. Sov hela förmiddan, var uppe en timme nånstans vid lunch, och sen sov jag igen.
Så idag var det skönt med en enkel middag: Räkbaguetter!
Köpebaguette, färdigskalade räkor som jag gjorde en räkröra av (med rödlök, dill, citron, majonnäs och creme fraiche), kokta ägg, citron, gurka och tomat. Och färsk dill.
Fort gick det, och gott blev det. Och ganska vackert!
Ett toppentips inför helgen! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar