Loppisfynd

Nu när Andreas har semester har vi passat på att titta in på loppisar.
I veckan var vi iväg till Kristinehamn. Där finns många loppisar. Dessvärre är flera av dem inte i min smak - de är stora, med mängder av grejer. Det kan ju tyckas positivt, men för mig blir det bara rörigt. Jag orkar inte ens börja gå igenom allt för att hitta guldkornen. Jag blir jättetrött och yr och måste gå ut.
Men på en lite mindre loppis hittade jag den här:

En leksak som jag tänkte kunde vara rolig att ha om vi får besök av t ex Andreas brorsdotter Rocky!  

På vägen hem svängde vi in vid en loppisskylt och hittade en sån där fin lite gårdsloppis med bara fina grejer. Som t ex den här kudden som passar som handen i handsken på kökssoffan!:

Sydd av gamla kökshanddukar. Fin! 

Där köpte jag även en fin glasburk med porslinslock - den som står längst fram här:

Fin att lägga in gurka i! :)

Den större burken bakom köpte jag igår när vi var på en stor loppis i Undenäs. Alltså inte en butik, utan en loppis där folk ställt upp sina bord och sålde fina grejer. Där gjorde jag dessutom mitt finaste fynd som jag tyvärr inte har en bild på nu. Men det var en sån där fin gammal äppelplockare. Jag har suktat efter dem på diverse auktioner men de har alltid gått så dyrt. Men nu såg jag plötsligt en. Det var en liten påg i 10-årsåldern som stod och sålde, och när jag frågade vad den kostade så sa han "- En tia!". Jag blev lycklig och gav honom en tjuga istället :).

På den loppisen hittade jag även den här fina burken:

Fina burkar kan en aldrig få för många av :)

Sen hittade jag också en bunt med såna rejäla kökshanddukar i linne. De som en kan köpa nya nuförtin funkar ju inte att torka disk med, och sällan är de ens fina. Men det här är nåt helt annat! 

Och idag åkte vi iväg till en av mina absolut favvoloppisar. Jag hade nämligen sett på deras fb-sida att det fanns ett så fint täcke, som jag fick lov att köpa för att sen hämta när jag hade möjlighet. Och idag hade jag det! Se vilket fantastiskt täcke:

När vi ändå var där passade jag på att hitta annat också. Som den här saltströaren (egentligen pepparströare, men salt går ju lika fint :)): 

Lotus, design Arne Clausen (läste jag på nätet sen :))

Och så fanns där såna himla vackra gamla örngott! Jag älskar dem, de är i så fin kvalitet de där gamla, och med fin spets och med band som jag bara vill krusa...

Dessutom hittade jag ett fint grytunderlägg, men det har jag glömt att fota inser jag nu så det får jag ta en annan dag.


Dottern och hennes sambo (plus deras lille Eskil) var med idag, och efter loppisen kom vi på att vi kunde åka till Café På Klostret i Blomberg på Kinnekulle. Planen var annars att åka dit på onsdag då svärsonen fyller år, men vi var ju ändå i närheten så vi åkte dit nu. Jag har aldrig fikat där förut, men jädrar vilka fina bakverk!!

När jag kom hem sov jag i några timmar. Det tar på krafterna att roa sig!

Men sen la jag in gurka. På vägen till gårdagens loppis svängde vi in till en gårdsbutik här i närheten. De säljer sina egenodlade Västeråsgurkor. Varje sommar brukar jag lägga in ättiksgurka, och så också i år. Jag köpte fem kilo, men kom på när jag kom hem att jag bara brukar göra tre kilo... Men nu blev det fem då. En jädra massa gurka.
Och det doftar så gott när man håller på och lägger in!

Receptet som jag använder är DET HÄR. Blir alltid superbra.
Och kul att det blev så mycket gurka. Fint att ge bort i tjusiga gamla burkar :). 

Imorgon står "rimma fläsk" och "ringa samtal" på schemat. Kanske hittar vi på nåt mer, om orken finns. 

Fluffigaste ostfrallorna

Ni vet de där ostfrallorna som en kan köpa i affärn - de där fluffiga med smält ost på?
De är supergoda. Men man kan lätt göra dem själv och då blir de ännu godare. Plus nybakta!

Jag har lagt ut receptet förut men jag gör det igen:

MINA OSTFRALLOR 24 stycken

2 pkt jäst
5 dl mjölk
5 dl vatten
3 msk rapsolja
3 tsk salt
5 dl grovt riven ost
2½ liter vetemjöl special

Ovanpå:
1 ägg
grovt riven ost

Smula jästen i bunken. Mjölk och vatten kan du värma lite om du vill, eller så låter du bli. Låter du bli så låter du bara degen jäsa lite längre. Så gjorde jag.
Häll hälften av mjölk och vatten över jästen, rör så jästen löses upp. Ha i rapsoljan och saltet, och häll sedan på resten av mjölk och vatten.
Häll i hälften av mjölet och låt maskinen gå (eller veva med en slev eller vad du nu har) tills det blir en jämn smet. Då häller du i den rivna osten, rör igen, och så i med resten av mjölet. Låt maskinen gå några minuter, och ställ sen degen på jäsning under bakduk (eller jag använder oftast locket som är till bunken på min Ankarsrum-maskin). Eftersom jag hade kall degvätska så lät jag det jäsa i nästan en och en halv timme.

Sen är det bara att ösa degen på ett mjölat bakbord och knåda in lite mjöl om det behövs. Dela i 24 delar, och rulla varje del till en boll.

Idag valde jag att inte göra bara varje fralla en och en, utan gjorde som "blommor" av degbollarna. Tre bollar blev över, och de fick bli vanliga frallor.

Låt jäsa under bakduk i 45 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö över riven ost.
In i ugnen (som du har värmt till 250 grader), mitten av ugnen i 9-10 minuter. Som vanligt gäller det att hålla koll så färgen blir fin!


Ja, för idag hade Andreas föräldrar annonserat att de skulle komma hit en sväng. Det var länge sen vi sågs, så jag blev väldigt glad :).
Och såklart vill en bjuda på nåt gött.
Så i morse när jag gick upp så satte jag en deg. Ostfrallor skulle det vara tänkte jag!
Och ostfrallor blev det. Fortfarande lite varma när svärföräldrarna anlände. Vi satt ute i paviljongen och njöt av sommar och ostfrallor. 

Testa de här om du gillar de där ostfrallorna i affären!

När semestern firades in

Det var i fredags som Andreas jobbade sin sista dag innan semestern.
På kvällen satt vi i paviljongen och åt middag och drack fanta&rosé och njöt av en helt fantastiskt fin fredagkväll!

Jag hade lagat crepes. Räkcrepes närmare bestämt.
Men jag gjorde dem på mitt sätt. Googlar man på recept på räkcrepes så är det nästan genomgående med räkstuvning. Gott, men räkor ska som bekant bara värmas upp, inte hållas varma länge för då blir de sega. Dessutom var jag sugen på nåt lite mer friskt och lätt än en stabbig stuvning.

Så jag gjorde på mitt vis.

RÄKCREPES

6 pannkakor (jag gjorde LCHF-pannkakor enligt DET HÄR receptet)

Fyllning: 
lagom mycket creme fraiche (rör ihop allt det andra först och prova dig sen fram till vad som blir lagom med creme fraiche!)
1 rödlök
en näve hackad färsk dill
ca 200 g skalade räkor (jag köpte KosterFiskarns på glasburk, de tycker jag är godast!)
pressad citron
salt, svartpeppar

Gratinering:
riven ost

Rör ihop fyllningen. Lägg en sträng fyllning på varje pannkaka och rulla ihop. Lägg i en ugnsform med skarven neråt.
Strö över den rivna osten och gratinera i 225 grader, tills osten precis smält och fått lite färg.

Servera med en sallad. 

Köttsoppa från grunden

Köttsoppa på burk är en av få färdigrätter som jag tycker är ok och ibland faktiskt ganska god.

Men att koka köttsoppa själv från grunden, det är ändå nåt helt annat!
Det är billigt, det doftar vansinnigt gott i hela huset, det är nyttigt och det är faktiskt inte så jättesvårt eller jobbigt.

Jag hade några fläskben med kött på, sen vi köpte en kvarts gris häromsistens. Det behövs inte så mycket kött till en soppa, det ska ju vara mängder av rotfrukter i också. 
Jag tinade fläskbenen över natten, och i förmiddags skred jag till verket.
Fläskbenen sköljde jag av noga och la i en stor gryta. I med vatten så att det täcker. Lite salt, några kryddpepparkorn, några enbär och ett par lagerblad, och så kokade jag upp det hela.
När det kokat upp skummade jag av det, och lät det sen puttra på lägre värme i typ en och en halv timme. Under den tiden passade jag på att skala och skära några morötter, en stor gul lök, en halv purjolök, en palsternacka, en bit rotselleri och ett par stjälkar stjälkselleri.
När köttet började släppa från benen, silade jag ner fonden i en annan gryta. Köttbenen fick svalna lite i durkslaget och grönsakerna hällde jag ner i fonden och lät koka upp och sen puttra medan jag rensade benen från kött, och skar köttet i små bitar som jag sen la ner bland grönsakerna.
Sen fick soppan puttra igen i nån timme. Sen får man smaka av med salt, och vill man går det ju att ha i lite fond också - färdig eller egengjord.

Och jädrar i min lilla låda vilken soppa det blir!!
Passa på att fråga i charken i affären nån gång efter fläskben. Det brukar inte vara dyrt, och det blir mycket mat. Och med en sån här soppa impar man på vem som helst :). 

Semester!!

När en är sjukskriven så har en ju semester hela tiden, fast ändå inte. Hade jag fått välja hade jag varit frisk nog att jobba åtminstone lite. Men en får ju inte alltid välja i livet.
Men semester vill en ju ha ändå! :)
Så eftersom Andreas semester börjar imorgon så räknar jag det som min semester också. Fyra veckor av njutning!
Vi har planerat absolut ingenting, förutom att vi i slutet av semestern har bokat hotellrum - i Ullared :D
Alltså Gekås i Ullared....jag har ingen som helst erfarenhet av det. Har aldrig varit där, har bara sett serien på femman. Och hört alla människor som varit där.
För mig är det ett mardrömsställe på många sätt. Tusentals människor som hysteriskt handlar saker som de egentligen inte behöver. Bara för att det är billigt. Ärligt talat vänder det sig i magen på mig. Och all denna folkmassa. Jag som blir irriterad bara av att gå på ICA hemma i byn.
Men jag har tänkt att kanske har jag en lite väl hård bild av det hela. Kanske finns det ändå en mening med det hela, kanske finns det en poäng. Jag måste dit och se.

Så ja, vi har bokat rum på hotellet Hotellet, med kort promenadavstånd till själva Gekås. Vi kan gå i affärn en stund, sen gå till hotellet Hotellet och vila ut. Sen gå en sväng igen. Perfekt för mig.
Mest tänkte vi nog sitta på Sportbaren och ta en öl/ett glas vin och glo på folk. Men även kan jag tänka mig att köpa sånt som en SKA köpa på Ullared - stekpåsar, fryspåsar, strumpor. Och så kan jag tänka mig att glo på klädavdelningen en snabbis.
Jag vill även besöka relaxrummet med massagefåtöljerna om de finns kvar.
Har vi tur så möter vi Morgan och/eller Ola-Conny och kan få ta en fin selfie. Eller tänk om Åke är där!! Då vill jag ha en selfie med honom. Eller om Gunnel och Maritta dyker upp. Då kan jag agera deras "lost sister", den tredje vad hon nu hette som sen försvann efter de första säsongerna. 

Och så ska vi äta på restaurangen i varuhuset, och så tjackar vi med oss lite tapas till hotellrummet på kvällen.
Jag tror att det blir bra.

Men det är också det enda vi har spikat för semestern. I övrigt blir det mest sovmorgnar, paviljonghäng samt lite dagsutflykter, både på tumanhand och med barnen. 

Och jag konstaterade idag att det är en jäkla tur att det är just Andreas jag bor med! Därför att utöver mina barn, så finns det ingen i hela världen som jag skulle orka leva med dygnet runt. Jag skulle bli galen.
Men han är perfekt. Som nu - han gick upp till sitt rum och lyssnar på vinyler som han tjackat på sig på Tradera. Här nere sitter jag med en romåcola och lite jordnötter, och bloggar. Om en stund kommer han säkert ner och vi glor på nåt på tv.

Mer än så behöver inte en människa. I alla fall inte jag. 

En solrosbukett som jag köpte till min man som "Grattis till semestern"-gåva. 

Tappad ork och borttappad laddare

Min energi under vår och sommar har gått åt till en massa saker. Alltså den lilla energi som ens finns. Så typiskt att det finns så lite av den och så mycket som en borde göra, och framför allt skulle vilja göra!
Min mamma har flyttat och då gick all ork och lite till åt till det. Det är inte klokt vad mycket det blir kring en flytt fastän hon faktiskt inte hade alls så mycket saker som de flesta äldre har! Men det är allt runtomkring. Logistiken ska funka. Det är bara att göra det.
Och det gick ju, och nu trivs hon finfint, lilla mamma :).

Sen var det det där med min lilla pudel som sög en del must ur mig. Att hon inte finns längre är konstigt. Om jag ska se något positivt i det alls så är det att de två andra hundarna, Igge och Wilmer, har blivit bättre vänner efter det. Nu finns ingen pudelflicka att rivalisera över. En dag lekte de till och med, grabbarna, ute i trädgården! Har aldrig hänt förut. De jagade varandra och såg glada ut. Och en annan dag gick Wilmer och la sig bredvid Igge i sängen, och så sov de ihop en stund. Under kan ske!

Sen har jag också haft stor brist på kamera. Eller kamera har jag ju - men jag lyckades slarva bort batteriladdaren till den! Jag tycker mig ha letat i hela huset, men den kan ju vara var som helst eftersom jag ibland gör saker tvärtom mot vad jag ska. Den kan för all del ligga i frysen, eller underst i tvättkorgen, eller ute i förrådet eller ja, var som helst. Den kan även ligga på soptippen, vem vet. Borta är den i alla fall.
Så jag beställde mig en ny till slut. Jag låg en natt och kunde inte sova och då googlade jag fram en så kallad "universalladdare" (funkar till alla möjliga kamerabatterier) och klickade på "KÖP". Glad som en speleman gick jag från brevlådan två dagar senare (alltså de postade dan efter att jag beställt på natten, sen kom laddaren dagen efter det), med min alldeles nya laddare.
Men inte fullt lika glad var jag när jag testade den och den lyste BLÅTT hela tiden - den ska lysa rött när den laddar, och blått när det är klart stod det i instruktionen. Och inte blev batteriet det minsta laddat.
Så i måndags ringde jag stället jag köpt laddaren ifrån och frågade vad som var upp med det. En jättetrevlig karl (jag tror han hette Åge?..) tyckte att det lät konstigt och instruerade mig att prova med ett annat batteri, t ex ett mobilbatteri - bara för att se om det är laddaren det är fel på. Jag lovade att testa och så la jag på. Och testade - och *FJONG* så flög pyttesmå plastdelar och fjädrar, och hela laddaren var paj :(.
Jag ringde upp igen och berättade om min klåfingrighet, den här gången svarade någon som hette Henrik.
- Ajdå, sa Henrik lite bekymrat, men fortsatte sen:
- Men vet du, släng den där! Så skickar jag en ny åt dig!

Och jag, själaglad förstås, tackade med stora ord. Fast sen kom jag på att jag kanske lika gärna kan ta en som är anpassad till det batteri jag har. Och det lovade Henrik att skicka mig.
Det här var alltså typ strax innan 16 i måndags.
Igår gick jag och hämtade posten, och döm om min förvåning när det faktiskt ligger ett paket i lådan! Min laddare! :)

Alltså maken till trevlig service och snabb leverans! Så ska ni tjacka batterier eller laddare av nåt slag, så testa hos Batteriexperten tycker jag! Dem rekommenderar jag gladeligen!
(Och ok, jag kan tacka Postnord också för den ovanligt snabba leveransen - men de gör så många andra tokigheter så dem länkar jag inte till!)


Ja, så idag har jag glatt mig åt min nyuppväckta kamera. Jag gick ut för att fota, och då kan jag ju passa på att visa hur våra små kycklingar har vuxit :).
Kommer ni ihåg hur de såg ut då i typ maj?
Såhär: 

 Vilka pluttar va? För nu - nu är de ena stora bjässar. Åtminstone svarta, brahmorna. Men även de vita som är av rasen Sussex.


Det hände förresten en sorglig grej, eller nej, två sorgliga grejer.
Hönan Flick-Ann fick ju en fin liten kyckling som fick heta Pytt-Ann (se tidigare inlägg om det kliar i fingrarna av lust att veta mer om Pytt-Ann ;)). Till vår stora glädje såg vi när tiden gick, att Pytt-Ann faktiskt var en höna och vi jublade.
Men en morgon hörde jag ett himla liv från hönsgårn. Det var Flick-Ann som skrek. Inget ovanligt med det, hon skrek väldigt ofta vid den tiden eftersom hon var lite less på att gå mammaledig i kaninburen. Men den här gången skrek hon på ett annat vis. Helt förtvivlat.
Så jag gick ut och kollade, och såg då två kråkor lyfta från hönsgårn. Och när jag kom fram hittar jag Pytt-Ann, sönderhackad av kråkorna :(... Hon dog precis där och då.
Och stackars Flick-Ann hade sett alltihop. Pytt-Ann hade smitit från buren, jag hittade ett litet hål i nätet senare. Men Flick-Ann kom inte ut och hon kunde bara se på när kråkorna gav sig på hennes barn :(... Fy så hemskt!

Sen hade vi ju också tre av varje, Brahma och Sussex, alltså kycklingarna på bild. En av Sussexarna visade sig rätt tidigt vara en tupp. Och han fick nån knöl/bula vid ena ögat, som gjorde att han inte kunde öppna ögat ordentligt.
Men han var inte ledsen för det utan lika glad och yster som sina syskon. Men väldigt lätt att fånga, om man kom från rätt håll så han inte såg. Och det gjorde ju jag förstås och tog med honom in så han fick lite extra godsaker och blev väldigt mammig. Vi kallade honom, av naturliga skäl, för Ögat.
En morgon när jag var ute med dem så tänkte jag att stackars Ögat är nog lätt byte för rovdjur eftersom han bara ser på ena ögat. Jag tänkte att jag måste vara lite mer uppmärksam på honom.

Men det hann jag inte vara, för nästa gång jag kom ut så kom alla småtjejerna (jag kallar kycklingarna så, de kommer springande som skjutna ur en kanon när jag ropar "SMÅTJEJERNAAAA!" :)). Alla utom Ögat. Och de brukar ALLTID vara tillsammans, alla sex.
Så jag letade efter Ögat och ropade, men han kom inte.
Andreas kom ut och hjälpte mig att leta, och då hittade han honom...uppe på kullen, utan huvud. Kråkorna igen :(.

Ja, så sorgligt kan det bli att ha kycklingar.
Men de andra har klarat sig fint! Och nu ska ni få se hur stora de har blivit!

Kolla Stef-Ann!! Störst av alla. Helt solklart en tupp!

En Jenny/-i/-ie. Vi var övertygade om att de båda kvarvarande Sussexarna var hönor båda två. Men de senaste dagarna har den här olycksbådande nog börjat kraxa som tupparna gör innan de lär sig gala. Så nu heter den Benny istället. 

Johannas och Alberts brahma, som utan tvekan är en höna. Hildemor heter hon. Superfin! <3

Ja, och här då...den enda Jennyn kvar... Jag kan inte  bestämma mig för hur hennes namn ska stavas, jag gillar ju både Jenny, Jenni och Jennie. Så hon får nog heta Jennyie-Ann :). 

Och här - Tov-Ann och Stef-Ann. Tov-Ann är också en tupp. 

Fina va? :)
Hönsen njuter nu förstås, av vädret och att kunna vara ute så mycket. Nytt hönshus har de ju fått också! 

Nu när jag var ute så låg de och hade siesta i skuggan av äppelträden..

En annan bild som jag passar på att visa är mina självsådda prästkragar. Jag ÄLSKAR prästkragar och har i flera år tänkt så såna i trädgården, men aldrig kommit mig för.
Men i år kom de upp ändå - mellan plattorna :).

Och jag avslutar med en lite gullig bild på vår Igge Piggelin. Han fyller tio år i år. Det kan man ju inte tro, så pillemarisk som han ser ut :). 

 Gött att blogga igen! Jag hoppas att jag kommer igång nu när jag har kamera och allt. 

Inte var det igår

som jag bloggade direkt. Ibland blir det så. Det har varit lite mycket en period, på många olika plan. Men så är det ju.
Och mitt bloggande är ju mest för min egen skull, så jag tar det när andan faller på!

Idag föll andan sannerligen på vad gällde att baka. Jag väntade besök av min vän Tove. Och jag vet ju att hon gillar bakverk och sötsaker, så självklart ville jag bjuda på nåt sånt!

Jag bakade faktiskt två olika grejer som jag aldrig bakat förr. Dock var det nog inte sista gången jag bakade dem för de blev faktiskt rätt lyckade, och var dessutom lättbakade som bara den!

Det första var sega jordgubbsrutor. Jag råkade ha ett rejält gäng jordgubbar kvar sen igår, så det blev ju perfekt att använda till dessa! Receptet hittade jag på Fredriks Fika, HÄR. Jag klistrar även in receptet här:

Jordgubbsrutor, 20 st

150 g smör
4 dl socker
3 ägg
4 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
ca 3 dl skivade jordgubbar
1 dl hyvlad mandel

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 grader. Lägg ett bakplåtspapper i en stor form på ca 20×30.
2. Smält smöret. Rör ner socker och ett ägg i taget.
3. Avsluta med att vispa ner vetemjöl och vaniljsocker.
3. Häll smeten i formen och strö över jordgubbar och hyvlad mandel.
4. Grädda mitt i  ugnen i 25-30 minuter. Känn med en sticka efter 25 minuter, den ska vara lätt kladdig i mitten.
5. Låt kakan svalna och skär den sedan i rutor.

Medan jordgubbsrutorna var i ugnen svängde jag ihop nästa bakverk - sockerbullsmuffins!
Det blir som en lite stabbigare muffins med vaniljkrämsfyllning, och innan servering penslar man ovansidan med smält smör och doppar i socker. Superdupergott, och lättbakat som bara den även det här!
Receptet hittade jag hos en tjej som heter Sabina, på hennes blogg "Sweet and simple". HÄR.
Och här kommer också receptet:

SOCKERBULLSMUFFINS

200 g rumstemperat smör

2 1/2 dl strösocker

2 ägg

5 1/2 dl vetemjöl

1 msk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

en nypa salt

2 1/2 dl mjölk

VANILJKRÄM

Marsanpulver blandat med mjölk. ca 2 dl mjölk med 4 msk pulver (ev mer pulver det ska vara lite tjockt)

+ Lite smält smör och socker till doppningen

Eller gör en egen vaniljkräm

GÖR SÅHÄR

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa upp smör och socker med elvisp. Tillsätt ett ägg i taget. Vispa det vitt och luftigt.Vänd ner mjöl, bakpulver, vaniljsocker och salt lite i taget.Rör om och tillsätt mjölk.

Ta fram en muffinsplåt och häll i lite muffins smet(jag använde muffinsformar i muffinsplåten och det blev 15 st muffins!) Tillsätt vaniljkräm, ca 1 msk i varje.Tillsätt lite smet till.

Grädda ca 20 minuter. Låt svalna.

 Smält smör och pensla på muffinsen. Doppa i strösocker

De här muffinsen smakar väldigt likt vaniljbullar, pariserbullar eller vad man nu vill kalla dem - alltså runda bullar med vaniljkräm inuti och socker utanpå. Men tusen gånger enklare att baka :).