Mus i mitt hus

Jag är en stor djurvän, i själ och hjärta. Mitt hjärta blöder för alla stackars djur som lider, och jag vill ta dem alla under mina vingar.
Men det betyder inte att jag tycker att alla djur är jättemysiga, förstås. Som t ex mössen som håller till i vårt sopskåp under diskbänken - dem tycker jag inte så jättemycket om.

Maj-Lis, vår svarta lilla katt, brukar sitta på span utanför sopskåpet. Man ser på henne när det är en mus där inne, och då viskar man "Är du med, Maj-Lis? Ta musen då!" och så slänger man upp skåpsdörren, varpå hon blixtsnabbt störtar in och förhoppningsvis fångar musen.
Problemet med Maj-Lis är bara att hon inte dödar musen i första taget. Oftast leker hon med den så länge så den hinner rymma och så vet man att det sitter en mus bakom bokhyllan eller så. Inte så fräscht.

Idag har Maj-Lis suttit hela dagen på span i ett  hörn i köket. Hon har lyssnat mot väggen, koncentrerat sig hårt. Förmodligen hör hon hur mössen springer där inne.
Eller så har det varit en mus bakom kökselementet, för där står hon stundtals och kikar in.

Ikväll skulle jag lagat köttfärssoppa, men vi blev akut sugna på kebab så vi ringde och beställde, och så skulle Andreas åka iväg och hämta. Jag skulle vara hemma och steka upp den stackars köttfärsen som jag tinat upp för att göra soppa av (om jag steker den kan jag ju ha den imorgon istället, göra soppa då!). Det kan ju låta som att jag drog vinstlotten där - för vad väljer man?
1. Att åka iväg i en kall bil i ruskvädret och mörkret för att hämta pizza
eller
2. Att stå hemma i ett varmt kök och steka på lite köttfärs och höra vinden vina utanför.

Jag valde hemskt gärna tvåan, och eftersom jag dessutom inte ens får köra bil så blev uppdelningen rätt given :)
Men hade jag vetat hur det skulle sluta hade jag nog åkt med istället.

För bäst som jag stod där och stekte min köttfärs och smånynnade, så ser jag Maj-Lis skutta omkring i ögonvrån. Så ser jag en mus - en STOR rackare! - komma rusande över köksgolvet. Efter musen springer en liten pudel, glad som en speleman över att ha hittat världens roligaste leksak.
- NEEEEEEEEJ! DOOOOOORIS!!! vrålade jag.
Och då såg ju både Igge och Casper (grannens storpudel som vi är barnvakt åt när husse och matte jobbar eller är borta på annat) att det hände nåt roligt i köket, så de kom springande - "Hallå, vad har HON för nåt kul?? Är det godis???".
Panik utbryter. På något övermänskligt vis fick jag in samtliga hundar i sovrummet och fick för grindarna så de inte skulle smita ut. Köttfärsen stod och vrålstektes på spisen, och Maj-Lis sprang omkring och letade förtvivlat efter musen som jag såg satt bakom dörren, mellan dörren och diskbänken.
Jag ville verkligen inte att Maj-Lis skulle hitta musen, då skulle hon ha lekt med den ända tills Andreas kom hem och kunde hjälpa till. Men hur skulle jag få ut musen??
Då upptäcker jag att Blixten, Petters katt, ligger och sover i soffan. Blixten är snäll som ett lamm, men han är en grymt bra jägare. Han leker inte med sitt byte - han gör processen kort och dödar sitt offer ögonblickligen.
Så jag ryckte upp Blixten ur soffan. Han såg ytterst missnöjd ut med att bli väckt sådär burdust, och när jag ville tränga in honom mellan dörren och diskbänken så sprattlade han emot och var hemskt motsträvig.
Ända tills han upptäcker att där finns en stor, fet mus! Då slår han till. Musen skriker, och jag skriker och håller för öronen.
Sen blir allt tyst, och Blixten kommer fram med en stendöd mus i munnen. Jag rusar till köksdörren och öppnar den, han brukar vilja gå ut med sina offer för att äta upp dem.
Men Blixten rusar iväg till hallen istället, med Maj-Lis i släptåg. Blixten morrar, Maj-Lis är sur och vill ha musen som hon ju spanat på hela dan.

Till slut får jag ut Blixten (inklusive mus). Ordningen återställd.
PUST!!

Men alltså, såna här äventyr är för spännande för mig! Nu är jag helt matt. 
`

Min hjälte - Blixtoblaxt.

Ett enkelt middagstips

Ibland är det de där vardagsrätterna som är godast och smidigast.
Som idag (i o f s söndag, men maten var vardaglig) när jag lagade ugnsstekt kassler med kokt potatis, champinjonsås och kokt broccoli.
Champinjonsåsen gjorde jag på burkchampinjoner. Hatar man burkchampinjoner tar man färska, helt enkelt :)



CHAMPINJONSÅS

30-40 g smör
2 burkar champinjoner (eller valfri mängd färska)
ca ½ dl vetemjöl
vatten + en skvätt grädde
1 grönsaksbuljongtärning
salt, peppar
coloritsoya (för färgen)

Smält smöret i en gryta. Häll i champinjonerna (som du silat bort vätskan från). Låt fräsa ett tag, rör runt lite.
Pudra över mjölet, rör om. Häll på vatten under omrörning. Såsen ska inte vara vattnig och rinnig, utan lite tjockare och krämigare.
Häll på grädden, ha i buljongtärningen, och låt puttra några minuter på svag värme. Smaka av med salt och peppar, och färga lagom med coloritsoyan. 

Plötsligt händer det!

Jag är hemskt glad i att köpa begagnat när jag behöver möbler och annat. Det är inte många prylar i det här huset som är köpta nya i affär - det mesta är från loppisar, auktioner, secondhandbutiker, Blocket...
För mig handlar det dels om att det är ekonomiskt riktigt. Jag tycker att det känns sjukt att kasta ut tiotusentals kronor på en soffgrupp t ex - andra får gärna göra som de vill, men för mig är det inte aktuellt, och vore inte ens om jag vore miljonär.
Jag tycker dessutom att gamla saker är mer personliga (fast allt jag har är ju inte "gammalt" - t ex sofforna, tjackade på Blocket, är helt vanliga IKEA Ektorp :)).
Men framför allt är det miljövänligt! Det är inte klokt så mycket fint som folk bara slänger!

Jag är dock hemskt glad att inte alla är som jag. För då skulle det ju inte finnas något att köpa till slut, om ingen köpte nytt ibland :).

Men idag hände det nåt som faktiskt aldrig har hänt sen jag och Andreas träffades. Det hände heller inte på många år innan det. Kan det ha varit typ -98 eller -99 som jag och exmaken köpte soffor, helt nya?.... Nåt sånt.
I alla fall - idag köpte vi en sprajlans ny möbel, jag och Andreas :)

Vi har en  hall vid köket. Där finns en hörna där vi länge har velat ha en byrå eller ett skåp. I hallen finns bara en taklampa som lyser helt omysigt jämt, så jag skulle vilja ha en fin byrå ( = förvaring) med en fin lampa på ( = mysigare belysning).

Idag var vi i stan och gled i affärer och glodde på byråar. Jag förfasades inne på MIO över priserna på möbler - hallå, SJU JÄKLA TUSEN för en fåtölj? Say WHAT??? Är folk galna??
Men ingen schysst byrå, ens till ockerpris.
Men på Jysk, av alla ställen, hittade vi en byrå som verkade både stabil och i rätt storlek och snygg. Och till ett inte HELT ohemult pris.

Så ikväll har det varit möbelverkstad i köket. Det är inte klokt hur många delar det finns i en endaste liten byrå. 

Nu står den där så fin i hallen. Men vi har inte hittat nån lampa än, och vi måste hänga om tavlorna som hängde där i hörnet. Det funkar inte att ha dem som förut nu när byrån står där.
Men sen ska jag fota!

Men det känns inte som att det kommer att bli en vana, det här - nä, om ett par veckor drar jag på auktion igen. Jag ska börja inreda mitt egna rum. Och där ska det vara fina gamla möbler. 

Semmelfika, vår och fula croissanter

Jag sitter och väntar på att våra fikagäster ska komma - grannarna. De är bjudna på semmelfika, det vet jag att de har uppskattat förut. Bordet står dukat och klart, vilken minut som helst kommer de :)

Jag slängde ut hyacinterna idag, de var verkligen ledsna och fula. Istället planterade jag ett par fina små vivor i den fina krukan med fot! Nu känns det lite vårigt på köksbordet igen!

I morse hade jag en ambition att testa att baka croissanter på en rulle smördeg som låg kvar i frysen sen helgerna. Jag såg framför mig stora, fluffiga, goda croissanter.
Det enda av det som blev verklighet var att de var goda. För så värst vackra blev de inte... :

Men man ska inte gå för mycket på utseende, ju :). Goda var de i alla fall, med en bit ost och lite egengjord blåbärsmarmelad!

Vad gör man med glöggslattar?

Såhär efter jul är vi nog många som har lite glöggslattar kvar. Kanske känns det inte så aktuellt med glöggkvällar längre?...
Men för att ta tillvara glöggen kan man t ex göra glöggsås!
Det gjorde vi idag. Det fanns ryggbiff i frysen. Den tinades och stektes sen hastigt på hög värme.
Men vilken skillnad det är på kött och kött... Det här var i o f s svenskt kött, men vanligt, köpt på ICA.
I vet att vi i somras grillade biff från kon som var väldigt väldigt närproducerad. "Det smälter som skit i mun!" sa Andreas den gången, och det gjorde det verkligen, hur äckligt det än må låta.
Men det var SÅ himla gott! Riktigt, riktigt fint kött.

Idag hade vi inga såna fina köttbitar till hands, som sagt - så det blev de här, köpta från ICA. Och man kan inte säga att de direkt smälte som skit i mun, inte. Nej, segt var det allt. Gott, men segt. Men helt ok ändå.

Till det gjorde jag hasselbackspotatis, och så grönsaker (morot, rödlök, purjo och sockerärtor) i ugn. På med lite olja bara, och så flingsalt och peppar, och så in i ugnen en stund så blir det så gott så.

Och så glöggsåsen då. Jag gjorde på enklast möjliga sätt. Smälte kanske 30 g smör. I med lite mjöl, vispa och låt få färg. På med ett par deciliter glögg (jag hade vanlig alkoholfri från ICA). Och sen fylla på med grädde, buljongpulver, lite kinesisk soja, coloritsoya, torkad timjan, salt och svartpeppar. Och så en skvätt balsamvinäger.

Såsen var verkligen god! Det gjorde inte ens så mycket att köttet var i segaste laget! :) 

Semmelpremiär!

Det där med semlor alltså...
I vissa affärer och fik börjas det med semlor redan innan jul.
Och jag kan säga att jag ÄLSKAR semlor - men jag tycker ändå att nån form av ordning får det vara. Först jul, sen semlor.
Men nu har ju julen varit, så nu är det fritt fram för semlorna :) Så i morse drog jag igång semlebak.

Jag gillar minisemlor, hela konceptet kring det. De är gulliga att titta på. Ibland är man bara sugen på lite semla, och då äter man en. Och är man sugen på mycket semla kan man äta två och det blir ändå inte mer än en vanlig semla :)

MINISEMLOR ca 28 st

3 dl mjölk
1 msk kardemumma
1 pkt jäst
1 dl socker
1 tsk salt
150 g smör (rumsvarmt, i tärningar)
ca 1 liter manitoba cream

Blanda mjölk och kardemumma i en kastrull. Värm till fingervärme. Under tiden smular du jästen i degbunken.
Häll i kardemummamjölken på jästen och lös upp den. Blanda i sockret, saltet samt smöret. Fyll på med mjöl medan maskinen går.
Degen ska vara ganska lös, men smidig och inte alltför kladdig. Låt maskinen gå i 5-10 minuter extra.
Låt jäsa en timme i bunken, under bakduk.
Stjälp upp på mjölat bakbord, knåda hastigt och dela degen i ca 28 delar som du rullar till små bollar som du lägger på plåtar med bakplåtspapper på. Låt jäsa igen under bakduk, ca en timme.
Under tiden värmer du upp ugnen till 220 grader.
Pensla de små jästa bollarna med uppvispat ägg, grädda sen i mitten av ugnen ca 5 minuter. Håll koll, för det går fort på slutet!

Låt svalna. Under tiden gör du mandelmassa. För ja, mandelmassan SKA du göra själv tycker jag :). Det är inte svårt alls, det tar ingen tid, och det är så oändligt mycket godare än köpt! Plus att man kan göra som jag gjorde, helt sockerfritt.

Man mal helt enkelt sötmandel med t ex en stavmixer. Blanda i lite socker eller sötningsmedel. Häll på grädde, lite åt gången, och rör tills det blir en lagom konsistens. Smaka av och se om det behövs mer socker/sötningsmedel.
Skär ur ett lock ur bullarna och karva ur lite av innehållet, blanda i även det i mandelmassan.
Sen fyller du bullarna med massan, och spritsar/klickar över vispad grädde som du också kan söta lite om du vill.

På med locket, och så pudrar man på lite florsocker. Klart! :)

Idag när min "lille" påg kom hem så hade jag gjort klart ett helt fat med semlor som vi alla tre sen åt upp som fredagsfika. GOTT!

Lite påskpyssel

Ja, det är ju inte som att påsken står runt hörnet precis än.
Men det går fortare än man tror! Och då har jag börjat förbereda fint påskpynt.

Min lilla kyckling (eller ok, hon är höna nu) Greta är av rasen isbar. Hon är svart och fin och väldigt liten och söt.
Isbar lägger gröna ägg, så det gör förstås Greta med. Och eftersom hon är så liten, och eftersom hon är ny på det här med att lägga ägg, så lägger hon ganska små ägg. Gröna.
Dem har jag sparat på, och nu hade jag tolv stycken. Min tanke är att blåsa ur dem kanske lacka dem så de blir lite mer hållbara, och så hänga ett snöre i dem och hänga i påskriset. Tusen gånger finare än köpepynt!

Ska man blåsa ur ägg så är mitt tips: Stressa inte. Tro inte att det är en bra idé att ta en lite tjockare nål (eller en sömsprättare, som jag fick för mig i min iver att få ett större hål i ägget..). Ägget går bara sönder.
Nej, en lagom tjock nål. Och vass. Och så sticker man den genom toppen på ägget, mojsar runt lite så hålet blir aningens större. Sen sticker man ner nålen en halv millimeter vid sidan av hålet, och fortsätter så så blir hålet sakta men säkert större.
Och sen ett hål i andra änden, och sen blååååås, för kung och fosterland! Är det så trögt så det inte kommer en droppe, får du göra hålet/hålen aningens större. Men det behövs bara ett hål på ett par-tre millimeter för att det ska funka om man bara blåser så hårt man kan. 

Nu har jag tre urblåsta....en början i alla fall! Bring it on, påsken!

Och såklart gick inte innanmätet på äggen till spillo heller - galenskaper, så fina ägg! Nej, jag bakade minisemlor idag, så två gick åt till degen och två för att pensla med. 

Fast ett gick sönder när jag fick för mig det där med sprättaren (se ovan). 
Nu håller jag också på och samlar fina fjädrar. Kanske en miljard gånger finare än köpta som kommer från (inbillar jag mig) plågade stackars fåglar. 

Debut för fläsklägg

Fläsklägg ser ju inte speciellt aptitligt ut i affären där det ligger i köttdisken med hela ben och det äckliga skinnet på....
Jag har aldrig lockats av det i alla fall. Och googlar man på bilder på nätet på fläsklägg, så finns det de som serverar hela fläsklägget med ben och skinn och allt, på tallriken! Säkert väldigt "classy" och fint i kockvärlden eller så. Men inget för mig! Jag tycker att mat ska se god ut, och det kan ju ingen med bästa vilja säga att ett helt, kokt fläsklägg ser GOTT ut.

Jag har faktiskt aldrig tidigare ens smakat fläsklägg, fånigt nog. Rotmos, som är det klassiska att servera till, har jag heller aldrig smakat, tro det eller ej.
Men nu när jag har så mycket fläskkött av olika slag i frysen, så fanns där givetvis också ett par lägg.
Och eftersom det är kött från en RIKTIG gris, alltså ingen stackars dansk krake som legat fixerad i hela sitt korta lilla miserabla liv, utan från en jätteglad gris som sprungit runt ute med sina kompisar här på gården, så var jag ju tvungen att rimma köttet själv också.
Men det är ju ingen big deal, bara man tar reda på hur man gör. Roligt faktiskt, att rimma sitt eget kött!
Man skulle torrsalta först egentligen, enligt många recept. Men precis som med julskinkan så hoppade jag över det och kokade istället lagen direkt.

LAG FÖR ATT RIMMA FLÄSKLÄGG

1½ l vatten
1 dl salt (jag använde grovsalt, utan jod för det skulle det vara till skinkan i alla fall)
½ dl socker

Koka upp allt, se till så salt och socker löser sig, låt svalna.
Lägg i fläsklägget och ställ svalt/kallt i två dygn.

Idag hade det gått två dygn, så då hällde jag rikligt med vatten i en ännu större kastrull och la i köttet. I med 8 vitpepparkorn, lika många kryddpepparkorn, och så tre lagerblad.
Nästa gång ska jag nog även häva i lite morotsbitar och purjolök och sånt, men så blev det inte idag.

Sen kokar man upp det hela, och låter sen sjuda på svag värme i uppåt tre timmar.
Sen tar man upp köttet, låter svalna något, och skär i bitar.
Det blir MÖRT kött, det riktigt faller isär!

Och just eftersom det inte var fläsklägg från affärn, så fanns där heller ingen salpeter i. Det hade jag kunnat tillsätta i lagen där i början, men jag gillar tanken på att det ska vara helt fritt från sånt. Köttet blir gråare än det skulle blivit med salpeter, men vad gör det? Grått är flott.


Nåt rotmos blev det inte - ingen verkar gilla det. Så det blev vanligt potatismos.
Sen vet jag inte riktigt vad som är brukligt till just fläsklägg - jo, senap förstås, det hade vi. Och så hade jag rödbetor, inlagd gurka och lite färsk rödlök.

GOTT blev det!! Jättegott! Så det här blir det fler gånger :). 

Vardagsmat at it´s best

Idag serverade jag stekt, pankopanerad torsk med mandelpotatis (kokt med färsk dill), kall sås (gräddfil + majonnäs + bostongurka + salt + peppar + hackad dill), gröna ärtor, körsbärstomater samt cornichons (pyttesmå inlagda gurkor). Ja, och citron och färsk dill också, förstås.
Fisken vände jag först i en mjölblandning (vetemjöl + kornmjöl + salt + peppar), sen i uppvispat ägg, och till sist i pankoströbröd. Stekte i smör.

Det var gott, vi blev jättemätta och orkar nu bara ligga i soffan och glo på "That 70´s show". 

Se där, som genom ett trollslag!

Ja, jag vet, den här bloggen ska inte innehålla några outfits.
Men mina nya vinterstövlar är jag så glad för så jag bara måste visa dem - för jo, de kom idag! Och brevbäraren var så snäll så han körde dem fram till dörren :). De är ju dessutom inga direkta modeplagg utan mer av det praktiska slaget :).

Ett stooooort paket, som innehöll...

Tadaa! Så fina! Och som moln att gå på, och till och med mina brottarvader får gott om plats i dem :).
Självklart var jag genast tvungen att gå ut och prova dem i snön.