Fredagar är min bästa dag. Då har man hela helgen framför sig.
Igår kväll tjyvstartade helgen när jag var på samkväm med kollegor på tidningen där jag varit ständig vikarie sen sju år tillbaka. Det är så himla rart, för jag är som sagt bara en simpel vikarie - men ändå blir jag alltid medbjuden på julfester och pysselkvällar och samkväm av olika slag. Ingen anar nog hur glad det gör mig. Jag kan inte alltid vara med, men bara att jag blir tillfrågad gör mig jätteglad! :)
Igår var jag i alla fall med. Vi hade haft en rar praktikant på tidningen, och nu skulle hon sluta. Därför samlades flickorna på redaktionen hemma hos en av dem för att äta räkmacka och umgås och prata sånt man liksom inte alltid hinner på arbetstid. Och då var jag medbjuden, och det var en himla kul kväll! :)
Men innan det hann jag och Andreas åka och handla, och då hände det en himla konstig grej som jag bara måste skriva om (och som jag bara var tvungen att berätta om på gårdagens samkväm, men äsch, om nån av er läser det här så får ni hoppa över det här stycket då! :)).
I alla fall, vi var och handlade, på "vårt" ICA i den lilla köpingen. Där vi alltid handlar. Där vi spenderar åtskilliga sköna tusenlappar varje månad.
På listan stod bland annat "rökt skinka på bit". Det har jag köpt förr i charken flera gånger. Vanlig rökt skinka, sån de skivar för smörgåspålägg, men jag vill ha den på bit. Nu skulle jag ha den till broccoligratäng.
Sist jag skulle ha det, sa tjejen i charken att "Egentligen säljer vi den inte på bit, men ok då...den här gången får du köpa den på bit då.". Och jag tänkte inte så mycket på det, konstigt tyckte jag väl att det var men ok, jag funderade inte över det.
Så igår när jag skulle ha det igen så gick jag till charken, tänkte att det kanske var nån annan där som inte visste om den där konstiga regeln.
Men nädå, det var samma tjej igen. Och då hände det här:
Jag: Jag skulle vilja ha en bit rökt skinka. Jag vet att du sa sist att ni inte säljer den på bit?..
Hon: Nej, precis. Vi har den bara skivad.
Jag (ser att skinkan ligger hel och fin där i charkdisken): Ok...men varför är det så?
Hon: Näe...näe, vi säljer den bara skivad.
Jag: Ok, jo jag vet det, men jag funderar på varför?
Hon:...tja...vi säljer den bara skivad.
Jag: Jo, jag hörde ju det. Men varför är det så?
Hon:.....jaa...jag vet inte...men vi säljer den bara skivad.
Jag: Jo, du sa ju det. Men jag funderade över anledningen - _varför_ säljer ni den bara skivad?
Hon:...nä..alltså..vi säljer den bara skivad?
Och alltså, hittills hade jag varit vänlig i tonen, väldigt pedagogisk och talat långsamt och stillsamt. Men nu blev jag rätt irriterad.
Jag: Men jag VET att ni bara säljer den skivad. Och jag kan köpa det, men jag skulle gärna vilja veta _varför_?...
Hon:..nämen..det bara är så. Vi säljer den bara skivad!
Jag: Men alltså, det finns alltså ingen anledning till det? Det vore ju enklare för er om jag köper en hel bit så ni slipper skiva den? Det måste ju bli billigare för er?
Hon: Jo...men vi säljer den bara skivad.
Och då blev jag jätteirriterad. Jag fattar om man som butik har regler och så. Det har jag största respekt för. Men om jag vill köpa skinka på bit och charkbruden står där och låter som en hackig skiva så blir jag jäkligt sur. Jag vill ha en anledning, men jag fick inte det, så jag blev jättesur.
Jag: Ok, men det är ett jäkligt bra sätt för er i så fall att få mig att börja handla i en annan affär! Jag handlar här för flera tusen varje månad men om du inte kan förklara för mig varför du inte kan skära upp en bit skinka till mig så får väl jag börja handla i en affär där man vill vara lite mer serviceminded!
Sen gick jag därifrån. Utan skinka.
Men jag kunde inte släppa det så jag letade reda på butikschefen och frågade honom istället varför de inte säljer skinkan på bit. Och han bara skrattade när jag berättade det som hänt.
- Såklart säljer vi skinkan på bit. Det finns ju ingen anledning till att vi inte skulle göra det? sa han.
Sen gick han och tog ett snack med tjejen i charken.
Så nästa gång jag handlar och den tjejen står i charken, tänker jag köpa en bit skinka vare sig jag behöver eller inte. Jag ska be henne skära upp en bit åt mig, och sen ska jag be om en bit till. Bara för att jag kan :).
För jag fattar inte - hur dum är man om man står och vägrar skära skinka när man jobbar i en chark? Och om hon nu _trodde_ att de inte sålde skinkan på bit - varför reflekterade hon inte över _varför_ de inte gjorde det? Varför ifrågasatte hon inte?
Men men - nu är jag nöjd. Och jag tänker fortsätta handla där. Tack vare den snälle butikschefen :).
