Torsdagsfeeling

Ärtsoppa är världens enklaste mat. Det svåraste med ärtsoppa är att komma ihåg att lägga ärtorna i blöt. Det kom jag ihåg igår när jag stod och duschade på kvällen. När jag kom ut ur duschen var dock ärtorna borta ur mitt huvud, så jag glömde.
Men i morse påminde min lille påg mig. Inte för att han gillar ärtsoppa, utan för att han älskar pannkakor som vi alltid serverar till ärtsoppan :).

Så det blev ärtsoppa och pannkakor idag! Ärtsoppa gjorde jag ofta när jag bodde ensam med barnen och hade det hemskt krisigt med pengar periodvis. När barnen var hemma, på mina veckor, då var kylskåpet fullt av god mat och allt, och det blev olika fantasifulla middagar varje dag.
Men när de var hos sin pappa kunde jag koka en stor gryta med ärtsoppa på måndagen, sen åt jag av den hela veckan. Vad kunde det kosta om dan? Typ tre kronor? :) Men gött var det! Och lättlagat, som sagt.

Jag brukar aldrig orka hålla på med stora fläskbitar. Jag kör med bacon. 

Ärtsoppa

1 pkt gula ärtor, helst eko förstås!
1,5 l vatten
2 tsk salt
2 msk köttbuljongpulver
1 gul lök
1 tsk timjan
2 pkt bacon

Lägg ärtorna i blöt i mycket vatten kvällen innan du ska laga soppan.
Nästa dag häller du bort vattnet genom ett durkslag, sen fyller du på med 1,5 liter vatten och så salt, och låter koka upp. Ta bort det mesta av de ärtskal som flyter upp, och lägg i löken (hackad) samt buljongpulvret. Låt puttra på medelvärme i nån timme. Håll koll på slutet så det inte blir för torrt, då häller du på mer vatten bara!
När ärtorna är mjuka och fina, klipper du baconet i tunna strimlor och steker. Häll i alltihopa i soppan, krydda med timjan, smaka av med ev. mer salt (behövs förmodligen inte).

Färdigt!

Och pannkakorna blev gula som små solar, förstås - så blir det när man har ägg från höns som är så glada som våra :)

Förlåt förlåt förlåt förlåt

Ja, så låter jag jämt nuförtiden. "Oj, förlåt, jag glömde!" "Förlåt, jag orkar inte ses idag.." "Förlåt att jag inte hörde av mig.". Förlåt förlåt förlåt. Jag har inte bett så mycket om ursäkt i hela mitt liv som jag har gjort de senaste månaderna, sen jag blev sjuk. 
För jag glömmer allt! Jämt! Det värsta är nu att jag har glömt att lämna tillbaka en "tum-EKG" som jag fick låna med mig hem från sjukhuset när jag skrev ut mig därifrån. En jättekäck grej som ser ut som ett litet Nintendo eller nåt, och som jag skulle mäta EKG med morgon och kväll och så skickades resultatet iväg via typ..ja..telefonnätet eller nåt.
Den skulle jag mäta med i tre veckor, alltså typ till slutet av januari. Sen skulle jag helt enkelt lägga den i ett vadderat kuvert som jag fick med mig, och lämna in till vårdcentralen här hemma i byn. Enkelt va?
Bara det att jag har inte lämnat in det där sabla EKGt ÄN. Det är april nu! Snart mitten av april! Och de har ringt från strokeavdelningen typ fyra gånger och frågat efter det. Och varje gång har jag lovat - "Oj, förlåt!! Jag ska ta med det imorgon när jag åker på sjukgympan.". Och så har jag glömt. Tills de ringt och jag har fått säga "förlåt förlåt förlåt", om och om igen. De ringde senast i morse. I eftermiddag ska jag på sjukgympa, då SKA jag ta med. Jag måste.

Eller andra saker... Jag glömmer ringa folk fast jag lovat. Fastän jag verkligen VILL ringa! Jag glömmer ändå. Eller så kommer jag ihåg vid fel tillfälle, när jag ska vila eller äta eller nåt. Och sen glömmer jag bort igen. Folk tror nog att jag är jätteotrevlig och dissar dem. Det gör jag inte! Jag bara glömmer.

Och ibland bestämmer jag med någon att vi ska ses eller nåt. Och sen kommer dagen då det ska ske, och då orkar jag inte. Orken är helt slut.
Men jag lovar er, alla ni som blivit drabbade av min dåliga ork - det har INGET med er att göra! Har jag sagt att jag vill ses så VILL jag verkligen det! Jag saknar er, jag vill umgås, jag vill höra hur ni har det. Men det är ju det här med hjärntrötthet som är ett ord som jag hört till leda nu - jag orkar helt enkelt inte ibland!
Hjärntrötthet är liksom inte bara vanlig trötthet. Det är att det tar helt stopp i hjärnan. Det går inte in mer intryck, ingen information. Det kommer inte ut nåt heller. Inga tankar, ingenting. Det liksom släcks ner, fastän jag är vid medvetande. Ibland gråter jag bara, fastän jag inte vet varför. När jag blir sådär trött måste jag lägga mig och blunda. Inte tänka, bara blunda. Och så vet jag att jag har tagit ut mig alldeles för mycket (fastän jag knappt gjort nåt), och att det inte alls är bra. Jag måste lära mig att stoppa innan det går sådär långt. Men det är svårt.

En annan sak som händer vid hjärntrötthet (i alla fall för mig) är att det är svårt när mina planer blir ändrade. Som när folk ibland velat vara snälla och komma och överraska med ett besök. Det är ju hur snällt som helst! Vilka raringar!
Men för mig funkar inte det, oftast. För då har jag redan en bild av hur min dag kommer att bli. Jag har förberett mig för den, vet att jag får stunder att vila och bara slappa. Jag vet när jag ska göra något. Och så rubbas allt det här, när jag får besök helt oväntat. Jag kanske precis skulle vila egentligen? Jag kanske bara behövde vara ifred? Det har heller inget med den som kommer hit att göra - det handlar om mig, om min kassa ork. Det som egentligen kan ses som en liten trevlig och avslappnad stund med en tekopp eller så, och lite prat, är för mig som ett stort berg att bestiga då. 

Om jag däremot bestämt med någon att vi ska ses, att de ska komma hit och så gör de det - då är ingen gladare än jag! För då har jag fått planera utefter det, och då blir besöket bara en energikick. Och jag lovar, jag bestämmer inte nån "dejt" utan att verkligen vilja det. Så har jag sagt att jag vill ses så vill jag det, verkligen! Och jag orkar, för annars har jag ringt och sagt "förlåt" igen...

Telefonsamtal är lättare, det gör mig bara glad om någon kommer ihåg mig och ringer. Och där är det lättare att säga "Åh, vad gullig du är som ringer! Men du, jag skulle precis vila. Kan vi inte höras om ett par timmar, eller imorgon?". Det är svårt att säga till någon som står utanför dörren och knackar på med en fin blombukett i näven, att "Jag skulle precis vila. Du får åka hem igen!".
Och säger jag att jag orkar prata så orkar jag verkligen det.

Och har vi bestämt att vi ska ses klockan tre, så är det tre som gäller för mig. Eller lite efter tre, möjligtvis. Men inte halv tre. Då blir jag ledsen och stressad och inte alls till min fördel. För då har jag lagt upp min plan för vad jag ska göra innan, och så kraschar allt. Och min hjärna brinner.

Förlåt, förlåt, förlåt - från djupet av mitt hjärta, mina fina vänner! FÖRLÅT! Jag är inte mig själv just nu, men jag gör så gott jag kan.
Jag har egentligen noll ångest angående tum-EKGt, i jämförelse med mitt dåliga samvete inför mina vänner. Jag vill inte göra någon ledsen eller arg på mig, eller att nån ska tro att jag inte vill umgås med dem. Har jag sagt att jag vill det så vill jag det! Annars säger jag det inte.
Så ge inte upp hoppet om mig. Jag blir snart piggare igen. Och hör av er, om ni vill! Säger jag att jag är trött så är det inte du. Det är jag. Det svär jag på.

Blommor i stora fång till alla mina tålmodiga vänner..

Inte så mycket matigt (eller jo, lite)

Jag tänker ibland att jag skulle vilja blogga om så mycket annat än bara mat och bak.
Jag har ju tusen olika åsikter om saker och ting. Saker som jag brinner för, personer som är viktiga för mig, intressen som jag vill visa.
Men på sistone har det inte riktigt funnits ork. Eller jag har inte kommit mig för bara.

Men jag tänkte att i fortsättningen ska det bli mer av sånt på min blogg! Lantlollan är full av åsikter, och åsikter är kul tycker jag. Så se upp framöver! :)

Fast nu tänkte jag ändå visa dagens middag: Något så simpelt som Pasta Carbonara.

Koka bandspagetti, under tiden klipper du bacon i små bitar och steker på så de blir knaperstekta.
Vispa ihop ett par äggulor med lite grädde, krydda med salt och mycket svartpeppar, grovmalet ska det vara.
När pastan är klar häller du av vattnet, häller tillbaka pastan i kastrullen och har i baconet samt ägg och grädde. Veva runt i grytan så allt blandas, servera.
Det är gott med finriven parmesan över, och lite extra svartpeppar. Och så lite ruccolasallad bredvid!

Fiskgratäng Man Tager Vad Man Haver

Fisk försöker vi få till minst en gång i veckan. Fisk är gott och nyttigt och lätt att variera!
Ibland har vi fått gös och öring av en kollega till Andreas. Hoppas att vi får det snart igen, de är ju helt makalöst goda att göra hela i ugnen!
Idag fick vi dock nöja oss med frysta torsk- och laxfiléer från ICAs frysdisk. Gott det med, förstås.

Fiskgratäng kan man göra med lite av varje. Jag tror att jag har bloggat om fiskgratäng förut, men då får det bli en gång till nu då :).
Idag gjorde jag så att jag la de tinade filéerna i smorda formar (en för lax, en för torsk - eftersom smaken är som baken här hemma :) Men man kan förstås blanda också!) Jag saltade och pepprade dem.
Och så skar jag ett par rödlökar grovt, och likadant med en liten överbliven purjo som låg och skräpade i grönsakslådan. Jag hittade även några överblivna broccolibuketter som fick åka med.

Sen vispade jag ihop mjölk, grädde och creme fraiche (man får själv välja hur fett man vill ha det, men bara mjölk är nog inte så gott...), och hade i hackad dill och hackad gräslök. Saften från en citron samt salt och peppar kryddade jag med.
Sen hällde jag såsen över fiskarna och grönsakerna, rev lite ost och hävde över, och så in i ugnen - 200 grader i en halvtimme eller så (medan potatisen kokar).
Gröna ärtor till. Mums!

Lugn, ro och vila

Ja, det ska jag ha i stora doser numera, efter min stroke. Så säger doktorn, och så säger även alla andra - typ arbetsterapeuten och sjukgymnasten och kuratorn. Alla säger så.
Men vila har blivit en svår grej för mig. Det som jag var så bra på förr! Nu när jag verkligen behöver det så är det lögn i helsike att få tillräckligt med vila. Jag hittar bara på nya saker att göra, jag har liksom ingen ro.
Det är en himla tur att jag bor som jag gör. Här finns i alla fall förutsättningarna!
Som nu under eftermiddagen när solen tittade fram. Då gick jag ut och satte mig vid söderväggen med min virkning (nu är det ett mumintroll på gång!). Hönsen kom och tittade på mig och jag tittade på dem, där de gick utanför vårt staket och krafsade i jorden. Staketet är förresten mest till för hundarnas skull - för att de inte ska springa iväg ut på grusvägen eller så. Men hönsen, de tar sig förstås plättlätt över.

Sämre kunde man faktiskt ha det! Och hör och häpna - jag börjar njuta av läkarens order :). Vila, det är grejer det!

Körv me brö!

Som hos så många andra blev det premiärgrillning här i helgen. Inga avancerade köttvarianter med tjusiga tillbehör, dock - nej, vi mjukstartade lite med korv me brö. Tanken var egentligen att åka till stranden och grilla, men vädret var inte så skojigt så vi grillade på altanen.

Och det gick fint det med! :) Vi hade köpt tjocka grillkorvar från Hemgården. Hemgårdens korvar gillar jag.
Men sonen och dottern ville ha "barnkorv", så stora de är. Barnkorv = hotdogs. Inte så roligt tycker jag själv, men det får ju de själva välja. 

Jag kände mig fiffig när jag skar korvarna på "innersidan" av böjen på korven - då låg ketchup och senap och annat kvar så fint sen :)

Förutom ketchup och senap bjöds det på hamburgerdressing, bostongurka, och så en hemmagjord räksallad. De köpta räksalladerna är verkligen inget skojigt kapitel, tycker jag. Och det är så enkelt att göra själv.
Såhär gjorde jag:

1 burk skalade räkor i lag (170 g räkor)
1 liten rödlök
1 dl Hellmans majonnäs
½ dl creme fraiche
2 msk hackad dill
salt & grovmalen svartpeppar

Häll räkorna i en sil så de får rinna av ordentligt. Under tiden hackar du rödlöken fint, och så rör du ihop med resten av ingredienserna. Till sist vänder du ner räkorna. Smaka av, klart!

Att sen sitta där på altanen med familjen, på framsläpade plaststolar i all enkelhet och äta sin grillade korv medan duggregnet faller utanför och det värmer från grillen fortfarande - det är en av de där riktigt sköna stunderna i livet! 

Det våras!

Som väldigt många andra älskar jag verkligen våren.

Dessutom älskar jag att bo där jag gör - på landet, med natur och djur omkring mig så man ser hur allting vaknar till liv såhär års. Det må låta klyschigt, men så är det i alla fall :)

För några dagar sen var jag runt en sväng i lagårn och ute och tittade på alla små lamm och kalvar. Och kor! Mitt favvodjur, nästan. Kor är fantastiska! Och så är de roliga att titta på för de har en så skön attityd - de glor helt ogenerat på en när man går förbi. Och så har de roliga frisyrer.

Bää! Ett litet socialt och vänligt lamm. 

När de diar sin mor går den lilla svansen som hejsan. Så himla gulligt! :)

Tvillingar, och en öm mor.

Lite tunnhårig, men ändock med lite frisyr.

En prydlig tupé. 

Smålockig...

..och en VÄLDIGT lockig, i hela ansiktet. Och blyg. 

En till blyg (med vågigt hår), men med en ganska så social kompis med rakt hår.

Korna här svälter inte direkt. 

Åh, koögon... *hjärta*

Små kalvar som nyss har vaknat efter middagsluren.

Gruppfoto. Den längst till höger ler.

Även hönsen njuter i fulla drag av våren. Hela gården är deras...

En tomatig korvsoppa med pasta

Idag blev det soppa igen. Den här hittade jag på helt på egen hand, har aldrig lagat den förut utan det fick bli lite sånt som fanns hemma.
Och den blev bra! Lite väl stark kanske för min smak, men det är ju bara att dra ner på chiliflaksen om man vill :)

Tomatig korvsoppa med pasta

600 g falukorv
3 morötter
20 cm purjolök
1 stor vitlöksklyfta
500 g passerade tomater
ca 1 l vatten
2 köttbuljongtärningar
3 msk hackad färsk basilika
chiliflakes
salt, peppar
ca 1 tsk socker

3 dl pasta

Tärna korven ganska smått. Bryn i stekpanna.
Skala och tärna morötterna fint, strimla purjolöken. Fräs i lite rapsolja i en stor gryta tillsammans med den pressade vitlöksklyftan. Häll på de passerade tomaterna och vattnet. Ha i buljongtärningar och kryddor. Låt puttra en liten stund, häll sedan i pastan och låt puttra vidare på låg värme tills pastan är klar. Tillsätt då korven. Smaka av, tillsätt ev. mer kryddor.

Till det serverade jag det där himla lättlagade brödet som jag skrivit recept på tidigare. Ni hittar det HÄR

En fransk gryta

Varför är den det, förresten? Boeuf Bourguignon - burgundisk köttgryta. Vad är det för franskt med den?

Nåväl, jag gjorde en sån gryta idag i alla fall. Med en fin fransyska från fulkorgen, och en fin bit rimmad bog, även den från fulkorgen. 
Grytan blev väldans mustig och fin, en sån där rätt som man kan bjuda på och känna sig som värsta mästerkocken för släkt och vänner :)

Såhär gjorde jag: 

ca 1 kg fransyska (man kan ta annan nötbit, högrev är ju kalasbra)
500 g rimmad bog
ett gäng fina smålökar
ett gäng färska champinjoner
½ flaska rödvin
5 dl köttbuljong
½ dl balsamvinäger
hackad persilja
salt, svartpeppar

Skär nötköttet i ganska stora bitar. Bryn dem i smör i en stekpanna och lägg över i en stor gryta allt eftersom. Salta och peppra.
Skär bogen i små tärningar, fräs i stekpannan. Skala lökarna och lägg i dem hela bland fläsket, låt steka med. Lägg över allt i grytan. Strö över lite hackad persilja. 
Häll över vinet och buljongen och balsamvinägern. Koka upp och låt sen sjuda på låg värme i ett par timmar, tills köttet är så mört så det nästan faller isär.
Smaka av med ev mer salt och peppar, och så nån matsked socker.

Servera med kokt potatis och grönsaker. Idag blev det kokt broccoli!

Husmanskosten den bästa är

Husmanskost är verkligen det som håller i längden tycker jag. Och det känns bra att laga det, så just husmansrätterna inte dör ut!

Idag blev det stekt fläsk med löksås. Fläsket ska stekas så det blir lite knaprigt, och löksåsen ska det vara MYCKET lök i :).

Eftersom maten är lite stabbig är det gott med fräscha grönsaker till. Det är det ju förresten till nästan all mat. Idag serverade jag färsk gurka, färska tomater och så kokta morötter.