Ibland får man göra det simpelt

Det började vid halv två i nattas. Jag hade varit på toa och precis slumrat till igen när någon stack in en stor förskärare i högra sidan på mig. I alla fall kändes det så - jag tjöt till och satte mig upp, klarvaken. 
Men äsch, tänkte jag - det är väl magknip! Det går över. Och jag gick på toa igen, och jag knallade runt lite i huset. Men det släppte inte?..
Jag la mig och googlade (jajavet, man ska inte, men vad ska man göra??) på mina symptom och ställde diagnosen njursten. "Äsch, det går över" tänkte jag.
Men det blev bara värre. Till slut låg jag bara och kved, och väckte Andreas. 
Jag ringde 1177. Sköterskan som jag pratade med hörde hur ont jag hade och tyckte att jag skulle ringa 112 efter ambulans. 
- Men...nääää...ambulans? Det finns säkert många som är sjukare än jag, nej, ambulans kan jag inte ringa, sa jag. 
Men jodå, sköterskan var bestämd. Ambulans it is. 
Så jag ringde. Och de kom. Två snälla ambulanskillar.
Men när de ville ta med mig till Skövde blev det tvärstopp. Här ska inte åkas ambulans för en fis på tvären, resonerade jag. Sköterskan på 1177 hade sagt att ambulansen kanske inte behöver ta med mig, men att de kanske kan ge nåt smärtstillande. Så det föreslog jag.
Men de snälla ambulanskillarna var inte bara snälla, utan också bestämda. Följde jag inte med så fick jag heller ingen smärtlindring.
Men jag var ännu mer bestämd. No ambulance for me. Dessutom kände jag mig redan mycket bättre, tack så mycket. 

Så de fick åka igen. Jag själv la mig för att sova. Lite smärta ska väl en finne klara, tänkte jag. Och smärtan hade blivit till ett stillsamt molande, dessutom. 
Jag hann precis slumra till innan kniven höggs in i sidan på mig igen. Nu förstod jag att in måste jag nog, så Andreas skjutsade mig. Jag kräktes i en påse i bilen, och när vi kom fram kräktes jag några gånger till. Jag blev examinerad inifrån och ut, bokstavligen *iiik*, jag tömdes på flera tuber med blod och jag fick smärtstillande sprutor i skinkan. 

Jag hade gjort en ganska bra diagnos på mig själv. Det ÄR förmodligen njursten. Eller så är det gallsten, eller åt med levern. Men förmodligen njursten.
Framåt morgonen, vid nio, hade sprutorna gjort sitt och jag mådde ok, så jag blev hemskickad med några funny pillz. 

Idag har jag varit mör. Idag blev det ingen kycklingsoppa som det stod på matsedeln. Idag blev det köpejordgubbskräm med gammaldags mjölk, och goda ciabattamackor med ost och gurka. Precis vad jag behövde och kände för. SÅ himla gott.