Fredag.
Då vill man (jag) ju gärna hitta på något lite extra till middag.
Fast det får ju gärna vara enkelt också ibland.
Idag gjorde jag varma mackor med champinjonstuvning! Det är relativt enkelt, och väldigt gott och mättande :).
Jag har inga direkta mått, men jag gjorde i alla fall så att jag hackade ett par stora schalottenlökar och fräste dem i rikligt med smör. I med färska champinjoner som jag hackat i stora bitar. Låt fräsa tills svampen är genomstekt.
Pudra över lite mjöl, rör om, och häll sedan på grädde så det blir lagom tjock stuvning.
I med hackad persilja (mycket!), och smaka av med salt och grovmalen svartpeppar samt lite paprikapulver.
Rosta vanliga rostbröd så de får aningen färg. Låt svalna. Lägg dem på en plåt med bakplåtspapper, smöra lite och bred sen på stuvning. Toppa med riven ost och lite mer peppar.
In i ugnen, 225 grader, i mitten, tills osten fått färg.
Äts gärna med sallad! :)
En blogg garanterat befriad från bilder på dagens outfit. OM det ändå skulle slinka igenom en outfitbild, handlar den om nya gummistövlar eller så. Däremot en blogg som dignar över av goda recept, hönsbilder, loppisfynd och av lantisliv.
fredag 11 september 2015
En allt-i-ett-grej
Ibland gör jag egen honungsrostad müsli. Dock har det inte blivit av på nåt år nu, eller så.
Men så önskade pågen det en dag - "Åh, mamma, kan inte du göra sån där god müsli?".
Så då bestämde vi att vi ska göra det tillsammans. Och det gjorde vi, tidigare i veckan. Tisdag tror jag att det var.
Problemet blev bara att vi alla tre blev som tokiga i den där müslin, så den tog slut bara på ett par dar! Så igår gjorde jag en sats till.
Det som är käckt med den här müslin är att den blir sådär knäckigt god, mycket godare än de där "crunchy"-müslina i affärn. Men det är väldigt lite sötning i den jämfört med de köpta varianterna.
Dessutom är det inga som helst tillsatser, och den är dessutom billigare. PLUS att den är superenkel att göra!
Såhär:
HONUNGSROSTAD MÜSLI
7 dl havregryn
1 dl krossade linfrön
2 dl solroskärnor
1 dl kruskakli
1 dl rågkross
hackad mandel efter behag
Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda allt i en stor skål.
Blanda i ett glas några matskedar vatten, några matskedar rapsolja (ca 5-6 msk av varje tar jag), ett par matskedar flytande honung. Krydda med salt, kanel och kardemumma. Rör ihop ordentligt.
Häll vätskan över grynblandningen och rör om med näven.
Lägg bakplåtspapper i en långpanna, och häll alltihopa i där. Ställ in i mitten av ugnen.
Rör om ungefär var femte minut. Efter andra omrörningen kan du ringla över några matskedar sirap och röra om lite till, och så in i ugnen en stund till.
Ta ut när müslin fått lite färg. Låt svalna i långpannan, och häll sedan över på burk.
Men så önskade pågen det en dag - "Åh, mamma, kan inte du göra sån där god müsli?".
Så då bestämde vi att vi ska göra det tillsammans. Och det gjorde vi, tidigare i veckan. Tisdag tror jag att det var.
Problemet blev bara att vi alla tre blev som tokiga i den där müslin, så den tog slut bara på ett par dar! Så igår gjorde jag en sats till.
Det som är käckt med den här müslin är att den blir sådär knäckigt god, mycket godare än de där "crunchy"-müslina i affärn. Men det är väldigt lite sötning i den jämfört med de köpta varianterna.
Dessutom är det inga som helst tillsatser, och den är dessutom billigare. PLUS att den är superenkel att göra!
Såhär:
HONUNGSROSTAD MÜSLI
7 dl havregryn
1 dl krossade linfrön
2 dl solroskärnor
1 dl kruskakli
1 dl rågkross
hackad mandel efter behag
Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda allt i en stor skål.
Blanda i ett glas några matskedar vatten, några matskedar rapsolja (ca 5-6 msk av varje tar jag), ett par matskedar flytande honung. Krydda med salt, kanel och kardemumma. Rör ihop ordentligt.
Häll vätskan över grynblandningen och rör om med näven.
Lägg bakplåtspapper i en långpanna, och häll alltihopa i där. Ställ in i mitten av ugnen.
Rör om ungefär var femte minut. Efter andra omrörningen kan du ringla över några matskedar sirap och röra om lite till, och så in i ugnen en stund till.
Ta ut när müslin fått lite färg. Låt svalna i långpannan, och häll sedan över på burk.
Alltså den här müslin är så himla bra! Man kan äta den till frukost eller mellanmål eller kvällsmat såklart, med lite A-fil blir den kalasbra.
Men den är också jättegod om man är lite sötsugen. Då kan jag ta typ en halv deciliter eller nåt i ett litet glas, och äta med sked bara som det är.
Man kan förstås blanda i russin eller annan torkad frukt om man vill :). Eller bär. Eller vad man nu gillar.
Men jag gillar den bäst med bara lite fil...
Men den är också jättegod om man är lite sötsugen. Då kan jag ta typ en halv deciliter eller nåt i ett litet glas, och äta med sked bara som det är.
Man kan förstås blanda i russin eller annan torkad frukt om man vill :). Eller bär. Eller vad man nu gillar.
Men jag gillar den bäst med bara lite fil...
torsdag 10 september 2015
Fiskelycka
Nej, jag har inte varit ute och fiskat. Fisken köpte vi från frysdisken på Willys - ryggfilé av alaska pollock!
Jag har länge varit lite skeptisk till den fisken. Jag tror att det är från en gång för länge sen då jag köpte den av billigt märke och kanske lagade till den lite tokigt och den blev helt seg och hade nån konstig bismak.
Men idag - åh så gott! Det var DET som var fiskelyckan :) Jag gjorde en enkel fiskgratäng.
FISKGRATÄNG MED TOMAT OCH DILL
8-10 ryggfiléer av Alaska Pollock
1 burk krossad tomat (jag hade Mutti, den är god!)
3 dl grädde
1-1½ dl hackad dill
salt, citronpeppar
en skvätt fiskfond
Lägg den tinade fisken tätt i en smord ugnsform. Salta och peppra.
Vispa ihop tomat och grädde, och ha i dillen. Smaka av med lite fond, salt och citronpeppar.
Häll tomatgrädden över fisken i formen. Ställ in i ugnen, 225 grader i en halvtimme.
Under tiden kokar du potatis och gör en god sallad. Servera också gärna med inlagd gurka, lite citron samt en dillvippa!
Jag har länge varit lite skeptisk till den fisken. Jag tror att det är från en gång för länge sen då jag köpte den av billigt märke och kanske lagade till den lite tokigt och den blev helt seg och hade nån konstig bismak.
Men idag - åh så gott! Det var DET som var fiskelyckan :) Jag gjorde en enkel fiskgratäng.
FISKGRATÄNG MED TOMAT OCH DILL
8-10 ryggfiléer av Alaska Pollock
1 burk krossad tomat (jag hade Mutti, den är god!)
3 dl grädde
1-1½ dl hackad dill
salt, citronpeppar
en skvätt fiskfond
Lägg den tinade fisken tätt i en smord ugnsform. Salta och peppra.
Vispa ihop tomat och grädde, och ha i dillen. Smaka av med lite fond, salt och citronpeppar.
Häll tomatgrädden över fisken i formen. Ställ in i ugnen, 225 grader i en halvtimme.
Under tiden kokar du potatis och gör en god sallad. Servera också gärna med inlagd gurka, lite citron samt en dillvippa!
onsdag 9 september 2015
Grillmiddag
Än är det ju lite sommar kvar. Och förresten kan man grilla på hösten också.
Så idag grillade vi fläskytterfilé som jag marinerat i vanlig simpel allroundmarinad på påse.
Till det något som vi inte haft på länge - potatisgratäng! Med mycket vitlök och mycket grädde. Precis som det ska vara.
Och så sallad.
Det blev väldigt bra! Det enda som inte blev bra var fotot. För kameran var urladdad, så jag fick fota med mobilen. Inte bra.
Så idag grillade vi fläskytterfilé som jag marinerat i vanlig simpel allroundmarinad på påse.
Till det något som vi inte haft på länge - potatisgratäng! Med mycket vitlök och mycket grädde. Precis som det ska vara.
Och så sallad.
Det blev väldigt bra! Det enda som inte blev bra var fotot. För kameran var urladdad, så jag fick fota med mobilen. Inte bra.
tisdag 8 september 2015
Fredagsmat på en tisdag
Tacos, eller texmexmat i svensk tappning, är ju en fredagsklassiker numera i de flesta svenska hem.
Men sånt går ju att äta mitt i veckan också, såklart :). Det gjorde vi idag.
Nämligen köttfärsfyllda enchiladas.
Dem kan man ju göra på en massa olika sätt. En del har en kryddig tomatsås ovanpå de köttfärsfyllda tortillabröden, och sen ost på.
Själv valde jag en annan variant.
KÖTTFÄRSFYLLDA ENCHILADAS
800 g tacofärs
10 tortillabröd
tomatsalsa
riven ost
Bryn färs, blanda i tacokryddor.
Lägg en sträng av färs på varje tortillabröd. Klicka över lite salsa. Rulla ihop, lägg tätt i en ugnsform.
Strö riven ost över.
In i ugnen, 225 grader, i ungefär 10 minuter (tills osten smält och fått fin färg).
Servera med det du gillar till. Vi hade sallad, gurka, tomat, rödlök, ananas, majs, salsa och creme fraiche.
Men sånt går ju att äta mitt i veckan också, såklart :). Det gjorde vi idag.
Nämligen köttfärsfyllda enchiladas.
Dem kan man ju göra på en massa olika sätt. En del har en kryddig tomatsås ovanpå de köttfärsfyllda tortillabröden, och sen ost på.
Själv valde jag en annan variant.
KÖTTFÄRSFYLLDA ENCHILADAS
800 g tacofärs
10 tortillabröd
tomatsalsa
riven ost
Bryn färs, blanda i tacokryddor.
Lägg en sträng av färs på varje tortillabröd. Klicka över lite salsa. Rulla ihop, lägg tätt i en ugnsform.
Strö riven ost över.
In i ugnen, 225 grader, i ungefär 10 minuter (tills osten smält och fått fin färg).
Servera med det du gillar till. Vi hade sallad, gurka, tomat, rödlök, ananas, majs, salsa och creme fraiche.
måndag 7 september 2015
Till Sverigedemokrater och andra rasister
Nej, jag ska inte skälla på er.
Nej, jag ska bara säga att jag faktiskt tycker uppriktigt synd om er. Jag lider med er. Det måste vara en riktig mardröm ni lever i, dag ut och dag in, natt ut och natt in. Att aldrig kunna gå någonstans utan att se sig över axeln. Att se framtiden mörk och dyster. Att vara rädda att någon av en stor del av människorna ni möter (de med utländskt utseende alltså) rätt vad det är kommer att öppna sin jacka mitt framför er och blotta en rad med bomber fastspända runt magen, och så PANG...så smäller det och så dör du. Det är klart att du är rädd! Eftersom du verkligen tror att det ska hända, såklart blir du rädd! Och ledsen!
Och såklart får du ångest när du tänker på att du aldrig mer kommer att få fira julafton. Eller midsommar. Och att du eller din flickvän/fru måste gå i slöja jämt, inom en snar framtid. Och att allt du gör ska godkännas av Allah, eller åtminstone av hans högra händer här på jorden. Fy vilken mardröm, jag blir också rädd om jag tänker så!
Men vet du....du behöver inte vara rädd. Därför att allt det där, det finns ju liksom bara i din fantasi. Det är inte på riktigt. Visst finns det självmordsbombare på riktigt, men att du skulle råka ut för en är inte så väldigt sannolikt. Jag kan inga siffror, men vi kan nog båda föreställa oss att det måste vara minst tusen gånger farligare för dig att sätta dig i din bil för att åka till SD-mötet (eller till jobbet). För PANG....så kanske du krockar. Kanske med en svensk, som kanske har druckit alkohol fast h*n skulle köra bil.
På den här länken kan du läsa: https://korkortonline.se/teori/alkohol-rattfylla/
Det står att 15 000-20 000 rattfyllerister kör omkring på våra vägar. Varje dag!
Varje år dödar de där rattfylleristerna runt 70 personer. Här i Sverige.
Hur många självmordsbombare tror du går omkring i Sverige varje dag? Inte så många som 15 000-20 000 i alla fall. De flesta dagar är det nog noll, skulle jag tro.
Ja, jag vet. Det här är bara siffror. Men jag vill bara visa för dig, få dig att förstå att det du är rädd för, mest finns i din egen fantasi. Och fantasimonster behöver man ju inte vara rädd för, eller hur? Som när du var liten och blev rädd på natten för monstret under sängen. Kanske kom din mamma eller pappa när du ropade, och så tittade de under sängen åt dig. Inget monster. Även om det förstås _kändes_ så, för dig. Din rädsla var verklig, men upphovet till rädslan var inte det.
Om du nu hade en mamma eller pappa som gjorde sånt för dig, förstås. Jag har funderat och tror att bland dig och dina åsiktsfränder kanske det inte är så många som hade en sån förälder. För att inte tala om två. Du kanske fick ligga där ensam och rädd, utan att någon talade om för dig att monstret under sängen inte är på riktigt. Såklart du var rädd! Stackars lilla unge... :(... Så ska inga barn ha det. Inga.
Men då tänker jag på en annan sak. Att det finns massor, massor, massor av barn världen över som har det just så. Bara det att det är inte monstret under sängen de är rädda för, utan för sånt som är på riktigt. Att mamma och pappa ska bli dödade. Att de själva ska bli dödade. Att någon ska komma och tortera mamma och pappa mitt framför ögonen på dem.
Och den risken, förstår du, den är nog större för många barn, än vad det är för dig att hamna i vägen för en rattfyllerist. För att inte tala om den obefintliga risken att du hamnar i vägen för en självmordsbombare. Det är ett hot som hänger över många barn hela tiden, dygnet runt. Att se sina föräldrar torteras till döds.
Kan du då, om du försöker jämföra din rädsla med deras, förstå varför människor väljer att ta sig därifrån? Deras största skräck är inte ett dugg påhittad i fantasin, utan i allra högsta grad påtaglig. De har många gånger sett det hända andra. De vet vad som kan hända, vilken minut som helst. De älskar sina barn precis som du älskar dina. De flesta föräldrar (i alla fall jag och de flesta jag känner) skulle gladeligen hugga av sig högerhanden om det innebar att barnen var skyddade. De flesta skulle gå i döden för sina barn om det var vad som krävdes.
Så är det för de här människorna också, kan jag föreställa mig. De är livrädda, dygnet runt, både för sina egna liv men mest för barnens. Och om de själva blir dödade - vem tar hand om deras barn då? Kan du förstå den skräcken?
Att säga nej till den som kommer flyende från den mardrömmen, det är som att du som femåring skulle vakna och vara helt SÄKER på att det fanns ett monster under sängen, och så hoppar du så långt du kan ut på golvet för att monstret inte ska ta tag i din fotled, och så springer du ditt fortaste till mammas och pappas sovrum och står och bankar på dörren och gråter och skriker, med ångesten rivande i dig.
Men där inifrån, från tryggheten och säkerheten, hör du inget. Eller så hör du "Gå och lägg dig igen! Vi vill inte ha dig här!". De förpassar dig tillbaka till det där monstret, som är högst reellt för Dig, 5 år.
Snälla söta rasist. För jag vet att du förmodligen är snäll innerst inne. Bara väldigt rädd.
Snälla söta du. Lyssna på mig nu. Jag vill bädda ner dig i din barndomssäng. Jag vill stoppa om täcket om dig. Ge dig ett glas mjölk. Sitta vid sängkanten, ge dig en kram, klappa dig på håret och övertyga dig om att de där monstren under sängen finns inte. Jag lovar, de finns inte.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka till din barndom och göra det, eftersom dina föräldrar förmodligen inte gjorde det.
Då skulle du kanske inte vara så rädd idag heller. Om du bara lärt dig att det inte är farligt. Att du inte behöver känna sån skräck. Du kanske skulle känna dig tryggare och våga gå ut och möta människor, även såna du inte känner och inte förstår vad de säger, och kanske inte riktigt förstår deras seder och bruk. Men du skulle inte se dem som monster.
För vet du vad - det är de inte.
Nej, jag ska bara säga att jag faktiskt tycker uppriktigt synd om er. Jag lider med er. Det måste vara en riktig mardröm ni lever i, dag ut och dag in, natt ut och natt in. Att aldrig kunna gå någonstans utan att se sig över axeln. Att se framtiden mörk och dyster. Att vara rädda att någon av en stor del av människorna ni möter (de med utländskt utseende alltså) rätt vad det är kommer att öppna sin jacka mitt framför er och blotta en rad med bomber fastspända runt magen, och så PANG...så smäller det och så dör du. Det är klart att du är rädd! Eftersom du verkligen tror att det ska hända, såklart blir du rädd! Och ledsen!
Och såklart får du ångest när du tänker på att du aldrig mer kommer att få fira julafton. Eller midsommar. Och att du eller din flickvän/fru måste gå i slöja jämt, inom en snar framtid. Och att allt du gör ska godkännas av Allah, eller åtminstone av hans högra händer här på jorden. Fy vilken mardröm, jag blir också rädd om jag tänker så!
Men vet du....du behöver inte vara rädd. Därför att allt det där, det finns ju liksom bara i din fantasi. Det är inte på riktigt. Visst finns det självmordsbombare på riktigt, men att du skulle råka ut för en är inte så väldigt sannolikt. Jag kan inga siffror, men vi kan nog båda föreställa oss att det måste vara minst tusen gånger farligare för dig att sätta dig i din bil för att åka till SD-mötet (eller till jobbet). För PANG....så kanske du krockar. Kanske med en svensk, som kanske har druckit alkohol fast h*n skulle köra bil.
På den här länken kan du läsa: https://korkortonline.se/teori/alkohol-rattfylla/
Det står att 15 000-20 000 rattfyllerister kör omkring på våra vägar. Varje dag!
Varje år dödar de där rattfylleristerna runt 70 personer. Här i Sverige.
Hur många självmordsbombare tror du går omkring i Sverige varje dag? Inte så många som 15 000-20 000 i alla fall. De flesta dagar är det nog noll, skulle jag tro.
Ja, jag vet. Det här är bara siffror. Men jag vill bara visa för dig, få dig att förstå att det du är rädd för, mest finns i din egen fantasi. Och fantasimonster behöver man ju inte vara rädd för, eller hur? Som när du var liten och blev rädd på natten för monstret under sängen. Kanske kom din mamma eller pappa när du ropade, och så tittade de under sängen åt dig. Inget monster. Även om det förstås _kändes_ så, för dig. Din rädsla var verklig, men upphovet till rädslan var inte det.
Om du nu hade en mamma eller pappa som gjorde sånt för dig, förstås. Jag har funderat och tror att bland dig och dina åsiktsfränder kanske det inte är så många som hade en sån förälder. För att inte tala om två. Du kanske fick ligga där ensam och rädd, utan att någon talade om för dig att monstret under sängen inte är på riktigt. Såklart du var rädd! Stackars lilla unge... :(... Så ska inga barn ha det. Inga.
Men då tänker jag på en annan sak. Att det finns massor, massor, massor av barn världen över som har det just så. Bara det att det är inte monstret under sängen de är rädda för, utan för sånt som är på riktigt. Att mamma och pappa ska bli dödade. Att de själva ska bli dödade. Att någon ska komma och tortera mamma och pappa mitt framför ögonen på dem.
Och den risken, förstår du, den är nog större för många barn, än vad det är för dig att hamna i vägen för en rattfyllerist. För att inte tala om den obefintliga risken att du hamnar i vägen för en självmordsbombare. Det är ett hot som hänger över många barn hela tiden, dygnet runt. Att se sina föräldrar torteras till döds.
Kan du då, om du försöker jämföra din rädsla med deras, förstå varför människor väljer att ta sig därifrån? Deras största skräck är inte ett dugg påhittad i fantasin, utan i allra högsta grad påtaglig. De har många gånger sett det hända andra. De vet vad som kan hända, vilken minut som helst. De älskar sina barn precis som du älskar dina. De flesta föräldrar (i alla fall jag och de flesta jag känner) skulle gladeligen hugga av sig högerhanden om det innebar att barnen var skyddade. De flesta skulle gå i döden för sina barn om det var vad som krävdes.
Så är det för de här människorna också, kan jag föreställa mig. De är livrädda, dygnet runt, både för sina egna liv men mest för barnens. Och om de själva blir dödade - vem tar hand om deras barn då? Kan du förstå den skräcken?
Att säga nej till den som kommer flyende från den mardrömmen, det är som att du som femåring skulle vakna och vara helt SÄKER på att det fanns ett monster under sängen, och så hoppar du så långt du kan ut på golvet för att monstret inte ska ta tag i din fotled, och så springer du ditt fortaste till mammas och pappas sovrum och står och bankar på dörren och gråter och skriker, med ångesten rivande i dig.
Men där inifrån, från tryggheten och säkerheten, hör du inget. Eller så hör du "Gå och lägg dig igen! Vi vill inte ha dig här!". De förpassar dig tillbaka till det där monstret, som är högst reellt för Dig, 5 år.
Snälla söta rasist. För jag vet att du förmodligen är snäll innerst inne. Bara väldigt rädd.
Snälla söta du. Lyssna på mig nu. Jag vill bädda ner dig i din barndomssäng. Jag vill stoppa om täcket om dig. Ge dig ett glas mjölk. Sitta vid sängkanten, ge dig en kram, klappa dig på håret och övertyga dig om att de där monstren under sängen finns inte. Jag lovar, de finns inte.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka till din barndom och göra det, eftersom dina föräldrar förmodligen inte gjorde det.
Då skulle du kanske inte vara så rädd idag heller. Om du bara lärt dig att det inte är farligt. Att du inte behöver känna sån skräck. Du kanske skulle känna dig tryggare och våga gå ut och möta människor, även såna du inte känner och inte förstår vad de säger, och kanske inte riktigt förstår deras seder och bruk. Men du skulle inte se dem som monster.
För vet du vad - det är de inte.
söndag 6 september 2015
En sån där vansinnigt stillsam helg igen...
Jag har ju skrivit om den förut - den lilla stugan på den lilla ön i den lilla sjön i norra Värmland.
Dit jag och Andreas åker för att en stillsam helg ibland. Jag tror det var tredje gången nu. Eller fjärde? Minns inte. Men hundarna var med oss i alla fall. De njöt nog lika mycket som vi.
I alla fall, det är ett helt fantastiskt ställe. Man åker upp till norra Värmland, parkerar bilen på en liten vägsnutt som knappt syns. Sen går man ett par hundra meter genom skogen, på små slingriga stigar, tills man kommer till en spång som leder över till en liten ö. Över spången - så är man framme! :)
Varken slingriga stigar eller en smal spång med nästan obefintligt räcke är väl min grej egentligen, jag med min dåliga balans och svårigheter med när det går upp och ner och jag inte riktigt fattar vart jag ska sätta ner foten.
Men det är värt det, tusen gånger om! :)
Dit jag och Andreas åker för att en stillsam helg ibland. Jag tror det var tredje gången nu. Eller fjärde? Minns inte. Men hundarna var med oss i alla fall. De njöt nog lika mycket som vi.
I alla fall, det är ett helt fantastiskt ställe. Man åker upp till norra Värmland, parkerar bilen på en liten vägsnutt som knappt syns. Sen går man ett par hundra meter genom skogen, på små slingriga stigar, tills man kommer till en spång som leder över till en liten ö. Över spången - så är man framme! :)
Varken slingriga stigar eller en smal spång med nästan obefintligt räcke är väl min grej egentligen, jag med min dåliga balans och svårigheter med när det går upp och ner och jag inte riktigt fattar vart jag ska sätta ner foten.
Men det är värt det, tusen gånger om! :)
Fastän det inte finns, så saknar vi inte lyxigheter som rinnande vatten, el, toalett... Hallå, det finns en vedeldad bastu, vem behöver dusch? Och dricksvatten finns i en dunk. Och det finns utedass, det funkar finfint.
Och här finns all lugn och ro man kan önska!
Till och med vädret var helt fantastiskt när vi kom. Det här var vad som mötte oss:
Och här finns all lugn och ro man kan önska!
Till och med vädret var helt fantastiskt när vi kom. Det här var vad som mötte oss:
Och den lilla stugan....bara ett endaste rum. Där sover man, där lagar man mat, där äter man, där umgås man. Det räcker fint med ett enda rum till det!
Jag kunde inte hålla mig, jag satte mig genast och målade lite i min målarbok i kvällssolen. Helt fantastiskt!
Kaffe och te kan man koka antingen på gasolspisen som finns, eller på vedspisen. Vi tog lite kvällsmat...
Lördagen var mer regnig och ruskig. Vi beslöt oss för att åka in till Ekshärad och proviantera lite. Och vi satte oss på ett café också och fikade, och tog kontakt med omvärlden (mitt 3-kontantkort funkar inte alls ute på ön, Andreas Telia funkar hjälpligt). Vi gick även och tittade på Röda Korsets butik där Andreas fyndade tre t-shirtar.
Sen tog vi även en tur till Torsby och tittade på Röda Korsets butik där - en duk var vad jag fyndade :)
Och så "hem" igen, till ön, där vi bastade lite, och så gick jag in och värmde på Biff Stroganoff som jag så fiffigt hade lagat hemma och tagit med i en burk :). Ris och grönsaker därtill.
Och jag läste och läste, och Andreas bastade och bastade, och så somnade vi rätt tidigt.
Lyckligast var nog Wilmer som fick sova hos mammi och pappi. Inte bara HOS, utan PÅ pappi. På pappis ansikte. Den här bilden tog jag nån gång vid två på natten när jag hade varit ute i mörkret och kissat :)
Och idag när vi vaknade så sken solen igen från en klarblå himmel. Det var trist att lämna, vi hade gärna stannat några dagar till. Men när vi ändå var uppe och pigga så packade vi och städade ur stugan, och jag hann fota lite innan vi åkte.
Utsikt från yttertrappan på stugan
Ljungen blommade i massor!
Den lilla gäststugan. Där sover vi inte, men den kan ju vara käck att ha om man vill ha med sig sällskap nån gång :).
Bastun... <3
En liten eka, om man får för sig att ro lite :)
Där är den, stugan...
Blåbär och lingon fanns i massor överallt. Dock är inte just bärplockning min sport numera, med min kassa balans. Då ligger jag väl snart där i blåbärsrisen :)
Men fina är de ju! :)
Ja, så var det hejdå för den här gången! Men vi kommer tillbaka, var så säkra...
onsdag 2 september 2015
Vad är det för fel på hösten?
Inget fel alls, säger jag :)
Det är jättemysigt! Här har jag rullat kåldolmar och kokat kotletter, och idag bakade jag frallor som sitter som en smäck till en kopp te.
Och idag kom jag mig för att börja tända ljus, big time!
När Andreas kom hem åkte han och skjutsade pågen till hans far. Under tiden somnade jag. Jag vaknade till en liten stund när Andreas kom hem igen, men sen kom han också och la sig och då somnade vi båda två. Två timmars "powernap" blev det!
Och när vi vaknade var vi inte alls hungriga, så någon middag lagades inte. Istället kokade jag te och serverade ostfrallor. Och tände ljus...
Johanna är hemma lite grann nu, så det är extra mysigt med tv-kväll :)
Inget, absolut inget, gör mig så nöjd och glad i själen som att få vara med mina fina barn...
Det är jättemysigt! Här har jag rullat kåldolmar och kokat kotletter, och idag bakade jag frallor som sitter som en smäck till en kopp te.
Och idag kom jag mig för att börja tända ljus, big time!
När Andreas kom hem åkte han och skjutsade pågen till hans far. Under tiden somnade jag. Jag vaknade till en liten stund när Andreas kom hem igen, men sen kom han också och la sig och då somnade vi båda två. Två timmars "powernap" blev det!
Och när vi vaknade var vi inte alls hungriga, så någon middag lagades inte. Istället kokade jag te och serverade ostfrallor. Och tände ljus...
Och Idol är väl i allra högsta grad höst! Tända ljus även till det förstås...
Johanna är hemma lite grann nu, så det är extra mysigt med tv-kväll :)
Inget, absolut inget, gör mig så nöjd och glad i själen som att få vara med mina fina barn...
Ostfrallor och chokladbollar
Ni vet de där butiksbakade ostfrallorna? Alltså de där ljusa frallorna med riven ost på...där osten har smält och sen svalnat och blivit knaprigt gott och ger en fin färg.
Dem älskar jag.
Men alltså, butiksbakat...jag har inte läst innehållsförteckningen, men jag kan ju inte föreställa mig att det skulle vara idel finingredienser direkt.
Så idag bakade jag egna såna!
Och vet ni vad - jag hittade inget bra recept som föll mig i smaken ;). Vilken skräll, va? Så jag fick helt sonika fundera ut ett eget.
Och det blev så bra så!
MINA OSTFRALLOR 24 stycken
2 pkt jäst
5 dl mjölk
5 dl vatten
3 msk rapsolja
3 tsk salt
5 dl grovt riven ost
2½ liter vetemjöl special
Ovanpå:
1 ägg
grovt riven ost
Smula jästen i bunken. Mjölk och vatten kan du värma lite om du vill, eller så låter du bli. Låter du bli så låter du bara degen jäsa lite längre. Så gjorde jag.
Häll hälften av mjölk och vatten över jästen, rör så jästen löses upp. Ha i rapsoljan och saltet, och häll sedan på resten av mjölk och vatten.
Häll i hälften av mjölet och låt maskinen gå (eller veva med en slev eller vad du nu har) tills det blir en jämn smet. Då häller du i den rivna osten, rör igen, och så i med resten av mjölet. Låt maskinen gå några minuter, och ställ sen degen på jäsning under bakduk (eller jag använder oftast locket som är till bunken på min Ankarsrum-maskin). Eftersom jag hade kall degvätska så lät jag det jäsa i nästan en och en halv timme.
Sen är det bara att ösa degen på ett mjölat bakbord och knåda in lite mjöl om det behövs. Dela i 24 delar, och rulla varje del till en boll.
Idag valde jag att inte göra bara varje fralla en och en, utan gjorde som "blommor" av degbollarna. Tre bollar blev över, och de fick bli vanliga frallor.
Låt jäsa under bakduk i 45 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö över riven ost.
In i ugnen (som du har värmt till 250 grader), mitten av ugnen i 9-10 minuter. Som vanligt gäller det att hålla koll så färgen blir fin!
Dem älskar jag.
Men alltså, butiksbakat...jag har inte läst innehållsförteckningen, men jag kan ju inte föreställa mig att det skulle vara idel finingredienser direkt.
Så idag bakade jag egna såna!
Och vet ni vad - jag hittade inget bra recept som föll mig i smaken ;). Vilken skräll, va? Så jag fick helt sonika fundera ut ett eget.
Och det blev så bra så!
MINA OSTFRALLOR 24 stycken
2 pkt jäst
5 dl mjölk
5 dl vatten
3 msk rapsolja
3 tsk salt
5 dl grovt riven ost
2½ liter vetemjöl special
Ovanpå:
1 ägg
grovt riven ost
Smula jästen i bunken. Mjölk och vatten kan du värma lite om du vill, eller så låter du bli. Låter du bli så låter du bara degen jäsa lite längre. Så gjorde jag.
Häll hälften av mjölk och vatten över jästen, rör så jästen löses upp. Ha i rapsoljan och saltet, och häll sedan på resten av mjölk och vatten.
Häll i hälften av mjölet och låt maskinen gå (eller veva med en slev eller vad du nu har) tills det blir en jämn smet. Då häller du i den rivna osten, rör igen, och så i med resten av mjölet. Låt maskinen gå några minuter, och ställ sen degen på jäsning under bakduk (eller jag använder oftast locket som är till bunken på min Ankarsrum-maskin). Eftersom jag hade kall degvätska så lät jag det jäsa i nästan en och en halv timme.
Sen är det bara att ösa degen på ett mjölat bakbord och knåda in lite mjöl om det behövs. Dela i 24 delar, och rulla varje del till en boll.
Idag valde jag att inte göra bara varje fralla en och en, utan gjorde som "blommor" av degbollarna. Tre bollar blev över, och de fick bli vanliga frallor.
Låt jäsa under bakduk i 45 minuter. Pensla med uppvispat ägg och strö över riven ost.
In i ugnen (som du har värmt till 250 grader), mitten av ugnen i 9-10 minuter. Som vanligt gäller det att hålla koll så färgen blir fin!
Tre såna här fina "brödblommor" blev det!
När min lille påg kom från skolan så åt vi mellanmål - nybakta ostfrallor :). Mums!
Och jag hade gjort lite chokladbollar också. Gött! Ibland får man fuska lite mitt i veckan med sånt.
De här chokladbollarna, alltså det här receptet, har vi använt i åratal. Funkar alltid.
CHOKLADBOLLAR
De här chokladbollarna, alltså det här receptet, har vi använt i åratal. Funkar alltid.
CHOKLADBOLLAR
2 kkp (jag räknar varje kaffekopp som 1½ dl) havregryn
1 kkp strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smör
3 msk kakao
1 msk kaffepulver
3 msk mjölk
Allt blandas ihop med händerna, och så rullar man bollarna som vanligt och rullar i vad man nu vill ha på. Idag blev det pärlsocker.
1 kkp strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smör
3 msk kakao
1 msk kaffepulver
3 msk mjölk
Allt blandas ihop med händerna, och så rullar man bollarna som vanligt och rullar i vad man nu vill ha på. Idag blev det pärlsocker.
tisdag 1 september 2015
Rejäla dolmar skareva...
...som flickan sa :).
Det var vad jag gjorde idag. Jättestora kåldolmar.
Jag brukar inte göra med risgrynsgröt i som det är i många recept, men idag hade jag det.
KÅLDOLMAR
2 portioner risgrynsgröt
800 g blandfärs
1 gul lök
1 ägg
salt, vitpeppar
1 vitkålshuvud
smör
ljus sirap
Koka gröten, låt svalna. Hacka löken fint och bryn lite i smör, låt svalna.
Blanda färs, lök, gröt och ägg i en bunke. Smaka av med salt och vitpeppar.
Skär ur det hårda i mitten av vitkålshuvudet. Akta dig för kniven, det kan bli lite krångligt!
Koka upp en stor kastrull med vatten. När vattnet nästan kokar, lägg i vitkålshuvudet och låt vara i några minuter. Sen går det fint att dra loss bladen ett och ett - jag använde mig av två såna stora pincetter som man har till matlagning. Lägg på ett par rena kökshanddukar för att svalna lite och rinna av.
Sen är det bara att rulla ihop dolmarna. Lägg på en rejäl klick färs (det brukar stå typ en dryg matsked i recepten, men jag brassar på med minst en halv deciliter :)), som en korv i mitten. Vik in sidorna mot mitten, och rulla sen ihop och lägg med skarven neråt i en ugnsform/långpanna.
När alla är klara, klickar du på lite smör på varje, ringlar över lite sirap, och så saltar lite. In i ugnen, 175 grader tills de har fått fin färg.
Vi åt dem givetvis med kokt potatis, gräddsås, hemmainlagd gurka, samt lingonsylt. Den picklade rödlöken från häromdan passade också perfekt till!
Det var vad jag gjorde idag. Jättestora kåldolmar.
Jag brukar inte göra med risgrynsgröt i som det är i många recept, men idag hade jag det.
KÅLDOLMAR
2 portioner risgrynsgröt
800 g blandfärs
1 gul lök
1 ägg
salt, vitpeppar
1 vitkålshuvud
smör
ljus sirap
Koka gröten, låt svalna. Hacka löken fint och bryn lite i smör, låt svalna.
Blanda färs, lök, gröt och ägg i en bunke. Smaka av med salt och vitpeppar.
Skär ur det hårda i mitten av vitkålshuvudet. Akta dig för kniven, det kan bli lite krångligt!
Koka upp en stor kastrull med vatten. När vattnet nästan kokar, lägg i vitkålshuvudet och låt vara i några minuter. Sen går det fint att dra loss bladen ett och ett - jag använde mig av två såna stora pincetter som man har till matlagning. Lägg på ett par rena kökshanddukar för att svalna lite och rinna av.
Sen är det bara att rulla ihop dolmarna. Lägg på en rejäl klick färs (det brukar stå typ en dryg matsked i recepten, men jag brassar på med minst en halv deciliter :)), som en korv i mitten. Vik in sidorna mot mitten, och rulla sen ihop och lägg med skarven neråt i en ugnsform/långpanna.
När alla är klara, klickar du på lite smör på varje, ringlar över lite sirap, och så saltar lite. In i ugnen, 175 grader tills de har fått fin färg.
Vi åt dem givetvis med kokt potatis, gräddsås, hemmainlagd gurka, samt lingonsylt. Den picklade rödlöken från häromdan passade också perfekt till!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



























