Men det har liksom varit så mycket. Många tankar som inte går att skriva om på en öppen blogg alltid. Tro mig, jag har försökt, jag skrev t ex ett långt inlägg om något som ändrade mitt liv för länge sen. Men insåg sen att det är alldeles för privat, alldeles för...mitt. Så det blev inget. Kanske gör jag ett nytt försök nån dag, för det jag ville berätta förtjänar att berättas! Men jag måste göra det på ett annat sätt.
Men så har det också hänt andra saker. Inte i min exakta närhet, men med människor jag faktiskt känt i över tio år. Jättejobbiga, fruktansvärt tragiska saker, som liksom suger musten ur mig stundtals. Fastän jag liksom inte ens är i det. Inte ens i den omedelbara närheten. Och bara det kan ge mig dåligt samvete - här sitter jag, i mitt rara liv, och mår dåligt. Men hallå, det är inte JAG som ska må dåligt! Jag känner mig gnällig när jag gör det. Medan fina, fina människor tvingas leva mitt i den sjuka, brutala verkligheten.
Men det händer roliga saker också. Mina barn verkar må bra. Det börjar röra sig så smått igen på jobbfronten. Det är snart jul!!(och mina barn ska vara hemma hos mammi på julaftonen :)). Och jag har tusen pysselidéer. Och Andreas visar gång på gång vilken klippa han är. Och...ja, livet är faktiskt väldigt bra för mig just nu. Oförskämt bra. Även om jag inte är mitt gladaste.
Förresten, dagens middagstips: Torsk med tomat och lök i ugn.
Till kvällens middag (som även skulle räcka till lunch imorgon) gjorde jag såhär:
Smörjde en form. Skar tre lökar i strimlor. Fyra tomater i skivor. Tinade två torskblock.
Sen varvade jag lök, tomat och fisk (i den ordningen, avslutade med tomat och lök) i en form. För varje lager fisk saltade och pepprade jag.
Avslutade med hackad dill och några rejäla klickar smör :) (Det behöver inte bli onyttigt för det om man inte vill, smöret rinner ju liksom ner på botten och blir en sky som man väljer själv om man äter eller ej).
In i ugnen, 200 grader, ca 45 minuter.
Under tiden skalar man potatis och kokar. Och så gör man en god, kall sås. Idag tog jag gräddfil, majonnäs, bostongurka, tomatpuré, och kryddade med salt och svartpeppar.
Till det hela bjöds gröna ärtor :).
En finfin och enkel middag! Rekommenderas.
Så där är det med bloggandet tycker jag: ibland behöver man en paus.Så plötsligt har man massor av lust och saker att skriva om igen. Ketchupeffekten! :)
SvaraRaderaTrist med jobbiga saker som drabbar både en själv och andra. Upp och ner, så är det i livet... Kram!