Idag tog Andreas ner studsmattan. Det är verkligen ett tecken på att vintern är i antågande. För på studsmatta kan man studsa hela våren, och hela sommaren, och hela hösten. Men på vintern är det stopp.
Men jag sörjer det inte, för jag sätter min tilltro i att det blir vår snart igen.
Och idag fick jag en smärtsam och tydlig påminnelse om att vara tacksam för det jag har.
Jag har en nätvän som jag känt i säkert tio år. En fin tjej, duktig och företagsam som få, som idag helt hastigt miste sin älskling och livskamrat.
Jag tänker på henne hela tiden. Jag har ju läst hur stor kärleken var mellan dem. De har gått igenom det tuffaste man kan gå igenom, men hela tiden älskade de varandra. Och plötsligt finns han inte mer, inte som förut.
Jag skickar alla mina tankar och all styrka till Maria. Du kommer att ha det för jävligt många gånger framöver, men du kommer att fixa det. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar