Kycklingcrepes till middag

Jag älskar crepes!
Som tur är så finns det ju pannkakor som man kan äta även om man inte vill ha i sig en massa mjöl och annat kolhydratigt.
Såhär gör jag: 

PANNKAKOR UTAN MJÖL (ca 12-15 st)

4 dl vispgrädde
2 dl kallt vatten
8-10 ägg
1½-2 msk fiberhusk
lite salt

Vispa ihop grädde och vatten. Vispa i fiberhusk, och sedan äggen och saltet.
Stek i smör. 

Fyllningen till mina kycklingcrepes gjorde jag såhär: 

FYLLNING TILL KYCKLINGCREPES

4 kycklingfiléer
2 rödlökar
1 röd paprika
ca 3 tsk sambal oelek
2 dl creme fraiche
salt, svartpeppar, vitpeppar samt en gnutta vitlökspulver

Gratinering:
Riven ost (jag tog även lite strimlad mozzarella)


Hacka rödlök och paprika ganska fint. Strimla kycklingen. Stek på i en gryta i en klick smör. Låt steka tills vätskan kokat bort. Sen saltar och pepprar du, har i sambal oelek och creme fraiche, och sen smakar man av med vitlökspulver och ev. mer salt och peppar.

Låt fyllningen och pannkakorna svalna lite så blir det enklare att göra crepesen.

Lägg ut en pannkaka på en skärbräda. Lägg en sträng med fyllning på och rulla ihop och lägg med skarven neråt i en smord form.

Strö ost över, och gratinera i 225 grader tills osten fått fin färg. 

Gott med en fräsch sallad till! Jag hade i sallad, gurka, gul paprika, champinjoner och så vattenmelon. Vattenmelonen satt som en smäck, eftersom crepesen var lite starka.

Och såklart går crepes att göra med vanlig pannkakssmet också :).

Sätt att bli piggare på

När man liksom inte är på topp så behöver man hjälp att bli mer på topp. Hjälp från många olika håll.

En hjälp var häromdan när min kompis/låtsassyster M kom hem till mig och piggade upp min förmiddag. Vi åt fruktsallad och drack te och pratade och pratade. Sen gick vi en promenad (hon vallade runt sin tantkompis :)) och pratade och pratade igen. Ibland är det ju så att det känns som att man inte orkar träffa NÅN. Men så när jag genomförde det här så kände jag mig så himla mycket gladare efteråt. M kan verkligen göra en glad. Så genomsnäll, så genomomtänksam.

En annan sak som piggat upp under veckan är att jag haft kontakt med en person på en instans där jag varit lite rädd för hur jag skulle bli bemött. Men den här personen, han var så konkret och rättfram och positiv och hade många bra tips på hur jag skulle göra. Så det gjorde mig glad.

Och igår - då hände nåt väldigt uppiggande igen. Dottern, svärsonen och deras lille Eskil (griffonvalp) kom på besök. Vi åt kebabtallrik (jag åt kebabsallad, och kebaben var hemmagjord och SÅ himla god så jag måste lägga ut receptet snarast) och drack lite gött och kollade på film och bara umgicks. Är det något som piggar upp mig så är det att få vara med min familj. HELA familjen. Och det fick jag igår.
I morse gick jag upp och fixade finfrukost. Jag bakade scones, och stekte bacon och potatis och gjorde äggröra och kokade te. Sen åt vi frukost ihop.

Och sen åkte vi till en secondhandbutik och tittade lite, och jag blev kär i en möbel. Ja, för man KAN bli kär i möbler. Det händer inte så ofta för mig men nu hände det. Det var en spegelbyrå. En fin gammal vit. Vi mätte den och när vi kom hem så mätte vi hemma och upptäckte att med lite ändringar i sovrummet så kommer den att bli finfin där. Så förmodligen kommer den hit på onsdag. Uppiggande.

Och så åkte jag och Andreas och handlade lite på ICA. Och han köpte tulipaner åt mig. 20 tulipaner i lite rödcerist. Jättefina!

Och nu står de där tulipanerna på köksbordet och piggar upp mig varje gång jag går förbi.

Enligt mina beräkningar bör jag vara piggast i kommun om en vecka om det fortsätter såhär. 

Brödlös hamburgare och friterade halloumistrips

När jag bjuder familjen på burgare så brukar jag baka världens godaste hamburgerbröd. De är verkligen tusen gånger godare än vilket köpebröd som helst! Receptet hittar du HÄR.

Men jag äter ju helst inte bröd, och idag var det bara jag och Andreas hemma. Så jag körde med ett stort isbergssalladsblad som "bröd", och Andreas gjorde likadant. Och vi saknade inte brödet ett dugg, helt ärligt!

Hos en jätteduktig matlagerska som kallar sig "Tjockkocken" såg jag ett tips på halloumistrips. Länk till hennes recept har du HÄR.
Det är superenkelt. Man skär halloumin i centimetertjocka stavar. Sen friterar man dem bara i en gryta, i rapsolja. Se upp så det inte blir FÖR varmt bara - jag körde först på sexan så oljan blev varm, sen sänkte jag till fyran (jag har 1-6 på spisen). Det blev precis lagom. Skulle olyckan vara framme så se till att du redan från början lagt fram ett lock, och börjar det brinna i oljan så lägger du locket på och kväver elden. INTE vatten. INTE. Då exploderar allt.
Men tar man det lugnt och försiktigt så går det fint! Ha inte fläkten på heller förresten, ifall det skulle börja brinna.

Sen är det bara att låta halloumin friteras ett par minuter så de får en fin gyllene färg. Jag la i dem med en stekspade (inte av plast!) och lyfte upp dem med densamma. La dem på en tallrik med hushållspapper på och lät rinna av.
Så supergott!! Det här är ju perfekt även som snacks om man är sugen på nåt salt. Prova!

Nu är vi proppmätta. Andreas kollar på en läskig vampyrfilm och jag kollar på ett gammalt avsnitt av Catfish. En synnerligen lugn lördagkväll. 

Helgmat

I fredags var det tacotajm. Eller ja, tortillatajm.
Men tortillabröden är ju inte så käckt för mig. Så jag gjorde fina ostkorgar att lägga köttfärs och annat i!
Bara att hyvla ost (välj en lätthyvlad sort, alltså inte de där starka som smular sönder ;)), placera ostskivorna som en fyrkant på ett bakplåtspapper. Helst två lager ost, då blir det stadigt och bra.
Sen in med det i ugnen på 200 grader tills osten smält och fått lite fin färg. Under tiden har man tagit fram lika många burkar/glas/skålar/vad man nu har, som man har gjort ostfyrkanter. Vänd burkarna/glasen/skålarna upp och ner. Ta ut plåten ur ugnen, låt osten sätta sig i kanske 20-30 sekunder innan du med en stekspade eller två lyfter över dem en och en på varsin burk/glas/skål. Tryck ner kanterna lite om det behövs. Osten stelnar rätt kvickt så rappa på!
När osten sen har stelnat helt är det bara att ta loss de små ostkorgarna och fylla med det man vill ha!

Igår lagade jag till en hel kyckling i ugn. Bara att krydda och ställa in, världens enklaste matlagning.
Pågarna åt potatisräfflor (eller gallerpotatis som vi kallar dem :)) till. Jag åt coleslaw och en sallad, och så tog jag en klick bearnaise till också. 

Efterrätt är ju lite skojigt, i alla fall på helgen.
Jag gjorde pannacotta med hallonsås. Även pannacotta är ju så enkelt så ett småbarn kan göra det, plus att det är enkelt att göra utan någon större mängd kolhydrater om man vill!


PANNACOTTA

5 dl vispgrädde
1 vaniljstång eller lite vaniljpulver
2 gelatinblad
sötning efter smak (jag tog typ en halv deciliter sötströ)


Lägg gelatinbladen i blöt ca fem minuter. 
Koka upp grädde och vaniljstång (som du har delat och skrapat ur i grädden, lägg i stängerna också) eller vaniljpulver. Låt koka nån minut. Ta av kastrullen från plattan, och vispa ner sötningen. Krama ur gelatinbladen och lägg i och vispa lite till. Häll upp i glas eller skålar. Låt svalna lite, och ställ sen in i kylskåpet i minst två timmar.

HALLONSÅS

250 g hallon
sötning efter smak

Lägg hallonen (jag hade frysta) i en kastrull. Häll över sötningen, blanda. Låt koka upp och koka nån minut, sen är det klart!

Idag ska jag grilla fläskkotletter i ugnen, och till det klyftpotatis och en god sås. Till mig blir det nog en sallad istället för klyftpotatisen!
Men just nu håller jag på med nåt som säkert för många låter som värsta jobbiga och svåra och onödiga, men som inte alls är så - jag kokar kycklingfond!
När vi hade ätit hel kyckling igår så blev ju skrovet kvar med en massa bös på. Dessutom blev det kvar en massa sky i formen.
Det sparade jag till idag, la allt i en stor kastrull, inventerade grönsakslådorna i kylen och hittade morot, rotselleri (en ful gammal bit), purjo, en röd chili, stjälkselleri, en rödlök och en gul lök. Och så vitlök. 

Dem skar jag bara i stora bitar och hade i grytan. På med vatten så det nästan täcker, och så hade jag i en kvist rosmarin, lite hela pepparkorn (vit- och svartpeppar)...ja, det var nog allt. Jo, lite salt också.
Egentligen hade det kanske varit käckt att rosta allt i ugnen, med lite tomatpuré. Men jag var för lat. 

Nu står det i alla fall på spisen och kokar och doftar ljuvligt! 
Och ute skiner solen så jag tänkte ta en promenad om Andreas följer med. Och det känns faktiskt som en väldigt bra dag. 

Nyckeln till...

...någons hjärta? Nycken till frihet? Nyckeln till framgång?
Nycklar finns till allt möjligt.

Själv är jag ganska fascinerad av nycklar. Speciellt gamla nycklar. Jag undrar vem som haft dem, vart nycklarna har gått... Det kanske var en jätteviktig nyckel? Och nu ligger den i en låda på nån loppis.

Ja, eller så är den hemma hos mig :). Jag har inte jättemånga nycklar, men ändå. 

De här två köpte jag för ganska länge sen. Stora, gamla nycklar, dörrnycklar antar jag. Vad fina de var dessutom jämfört med dagens fula nycklar!

De här köpte jag nog i somras. Lite mindre nycklar, men kanske även de dörrnycklar? Eller till skåp eller kistor...

De här köpte jag igår. De är inte jättegamla, men i alla fall kanske 50-60 år?... De verkar vara såna typiska nycklar till stora linneskåp och så. Jag provade dem på vårt linneskåp men ingen passade.


Ett annat fynd som jag gjorde igår, förutom nycklar då :), var ett litet kakfat i pressat glas, på fot. Alldeles lagom stort om man bara är två som fikar, det får plats ett par kanelbullar och ett par kakor :).
På bilden la jag på några ägg (från våra höns såklart, nu när de äntligen kommit igång lite med äggeriet..) för att visa på storleken lite.

30,- fick jag pröjsa för det fina lilla kakfatet! Hoppas att jag snart får anledning att använda det. Tills vidare får det stå på köksbordet och se fint ut. 

Promenader

När man inte är på topp så är promenader bästa medicinen. Det säger alla, inklusive alla inom vården som jag träffat. Det är bra mot det mesta.
Så promenader it is! Min lille påg har hängt med mig en del nu det sista. Jag vill inte gå själv för jag är så rädd att ramla. Men med min store starke (lille) påg vid min sida känns det tryggt. Plus att vi får lite tid att bara gå och prata.
Jag går superlångsamt. Med pyttesteg. Förut använde jag en app, jag har förträngt namnet på den, och såg hur långt jag gick och på hur lång tid. Tävlade mot mig själv.
Numera vill jag inte ens ha appen. Jag går så långsamt ändå men det ska inte spela nån roll. Jag GÅR.

Idag gick jag och Andreas ut och gick. Ja, och Wilmer också. Vi gick väl en knapp kilometer. Inte ens en kilometer. Men det var roligt och det var skönt. Vädret var skönt. Det var eftermiddag men solen sken fortfarande och det blåste inte, och det var inte jättekallt.
Redan vid utfarten från gården mötte vi ett par grannar/vänner från längre bort på vägen. De skulle gå bortåt Bäck, hurtiga som de är :). Vi pratade lite, sen gick de vidare. Vi gick åt andra hållet, men när vi gått en bit tog jag en bild på dem på håll. Den blev lite fin tyckte jag, med solen som är på väg ner och de två som går där!

 Vi gick mot Nolåsen. Inte så långt, men ändå. När vi skulle vända behövde Andreas gå en bit bort och ja....alltså lätta på trycket. Slå en drill. Kissa. Kalla det vad ni vill. Jag och Wilmer stod kvar och väntade. Wilmer blev lite orolig - alltså min kärlek till honom är ju inte så besvarad så han ville gärna att pappi skulle vara kvar :). 

Men så fick han finna sig i sitt öde, att stå kvar med den läskiga mammin. 

Som tur var så kom pappi snart tillbaka.
Se så fin! Det var ungefär såhär han såg ut när vi hade vår första dejt. Inga finskjortor och vita dukar eller biobesök då inte. Vi tog en promenad i skogen istället. Han i sina Fjällrävenbrallor. Jag minns hur fin jag tyckte att han var, just sådär. Inte uppklädd, bara sig själv. Det tycker jag fortfarande. Han är finast som han är.

Hoppas att det är fint imorgon också så vi kan ta en promenad eller två. Bästa medicinen!

Vegetariskt och fisk

Igår lagade jag vegetariskt, och samtidigt utan de onödiga kolhydraterna. Vegetarisk zucchinilasagne! 


VEGETARISK ZUCCHINILASAGNE

1 zucchini
1 rödlök
2 vitlöksklyftor
500 g keso
3 msk tomatpuré
1 burk krossade tomater
2-3 tsk sambal oelek
1 dl creme fraiche
2-3 dl bladspenat (tar du fryst så tänk på att ta typ dubbel mängd, spenaten krymper när den tinar)
salt, peppar, basilika

4-5 dl riven ost, gärna lite starkare

Skär zucchinin i ca 3-5 mm tjocka skivor på längden.
Hacka rödlök och vitlök fint, fräs i en gryta i en rejäl smörklick.
Häll i keso, tomatpuré, krossade tomater, sambal oelek och creme fraiche. Smaka av med salt, peppar och basilika.

Krama ur spenaten så gott det går.

Lägg ett lager med zucchini i en smord ugnsform. Häll på kesoröra och sen lite riven ost. Ett lager zucchini till, kesoröra och ost. Varva så, toppa med rejält med ost. In i ugnen på 200 grader tills osten fått fin färg. 
När du tagit ut formen ur ugnen, låt det hela stå till sig i 15-30 minuter.
Till det här gjorde jag en sallad med gurka, tomat, rödlök och stjälkselleri. I det blandade jag vinäger, rapsolja, lite sötning, salt och peppar. 

Idag blev det fisk. Fiskbiffar med kokt broccoli och en dillmajonnäs.

FISKBIFFAR

800 g fisk (jag använde torsk)
1 msk fiberhusk
1 rödlök
2 ägg
3-4 msk hackad dill
pressad citron
salt, svartpeppar


Tina fisken om den är fryst. Försök krama ur vatten om det går. Tärna fisken och lägg i en mixer tillsammans med den hackade löken, fiberhusk samt två ägg. Salta och peppra, ha i dill och citron. Mixa alltihop till en smet. Smaka av!

Sen är det lätt att steka biffar. Det blev åtta biffar av det här, dem stekte jag i smör på medelvärme så de fick fin färg men också blev genomstekta.
När du formar biffarna är det mycket enklare om du sköljer händerna först i kallvatten.

Dillmajonnäsen gjorde jag på färdig majonnäs. Jag tog ca 3 dl majonnäs, blandade med ca ½ dl creme fraiche, pressad citron, 4-5 msk hackad dill, salt, svartpeppar och pyttelite sötning.

Kokt broccoli och en sallad till, så blev det en väldigt god, mättande och fräsch middag :)

När det blir svårt

Att vara sjuk kan vara jobbigt i sig. Så mycket som man inte kan som man förut kunde. Att inte orka med sån man skulle vilja. Att känna sig som den sämsta mamman, sambon, vännen, kollegan, sämsta allting. Inte varje dag och hela tiden, men i vissa stunder. 

Jag fattar ju att det är jobbigt för omgivningen också och svårt att alltid förstå hur jag känner det. Jag fattar att man kan bli frustrerad på mig, irriterad och arg.
Men samtidigt skär det djupt i mig varje gång någon som jag bryr mig om, visar att h*n inte förstår alls hur det är att vara jag just nu. När någon blir irriterad på mig, kanske tycker att jag sjåpar mig.
För visst sjåpar jag mig ibland. Men aldrig, aldrig inför andra. Det är bara i min ensamhet, på min kammare som jag kan sjåpa mig i onödan och komma på efteråt att det där var faktiskt rätt onödigt självömkande, hörru.
Utåt gör jag tvärtom mer än jag egentligen orkar. Även om det kanske inte alltid ser ut så för andra runtomkring. 

Fast det allra mest ansträngande med  hela sjukgrejen är allt runtomkring. Försäkringskassa, arbetsförmedling... Kontaktpersonerna jag haft där är bra på väldigt många sätt. Jag vet att de försöker och att de har regler att följa (och om jag nån gång glömmer bort det där med reglerna så upplyser de mig gärna - "Såna är våra regler!"  har jag nog hört tusen gånger vid det här laget..).
Men ibland kan jag känna att reglerna kan väl inte vara till för sig själva? Poängen med reglerna kan ju inte vara att följa reglerna. Reglerna borde väl vara att hjälpmedel för att uppnå målet, d v s att t ex få såna som mig så friska som möjligt för att kunna må så bra som möjligt och då kunna jobba så mycket som möjligt? Fast så funkar det uppenbarligen inte. Reglerna ska följas, punkt. Om någon (eller ganska många vad det verkar...) faller emellan och t o m blir sämre av att reglerna följs, så får det vara så. Huvudsaken är att reglerna följs till punkt och pricka. Lite svinn får vi räkna med.

Det krävs saker av mig som egentligen inte går att kräva. Att jag ska göra saker punktligt varje månad, att jag ska sköta mängder av myndighetskontakter, ta reda på regler själv, hålla alla bollarna i luften, inte missa något för då blir det kanske efterverkningar av det. Det låter kanske som rätt enkla saker. Och det var det också, även för mig i allra högsta grad - när jag var frisk! Då kunde jag allt sånt. Jag var en mästare på sånt, och stolt över det. Jag funderade till och med att försöka jobba med sånt, alltså sköta sånt åt andra.
Nu kan jag inte ens sköta det åt mig själv alla gånger. När myndigheter förväntar sig såna saker av mig får de det att låta så enkelt. "Jamen, det är väl bara att göra det?". Det är ungefär som att de skulle säga till en förlamad person, "Den sista i varje månad ska du gå 50 meter. Jo, vi vet att du är förlamad, men femti meter?? Det är ju snabbt gjort. Jo, det måste du klara, annars kanske vi måste dra in din ersättning. Såna är våra regler.". Eller en som inte ens är förlamad, nån som kanske KAN gå 50 meter då och då, när det är en bra dag och man har sovit ordentligt och vädret är på topp och det inte är halt eller nåt. Då kanske personen kan gå 50 meter. Men vem säger att det infaller exakt när myndigheterna förväntar sig det?

Och idag ringde jag ett ställe som inte ens är en myndighet, utan en instans som jag liksom trodde skulle vara just för såna som mig. Jag försökte göra en sak på deras hemsida i förra veckan men misslyckades (ja, sånt är svårt ibland just nu..). Men jag trodde i min enfald att nu kan de hjälpa mig med det. De är ju TILL för exakt mig. De förstår. Så tänkte jag.
Och då möts jag av en person som börjar fråga mig om olika saker med hemsidan som jag inte har en aning om, för jag var där för första gången i förra veckan och jag har inte ens tillgång till hela, jag måste bli medlem först och det var det som krånglade förra veckan. 
Hon frågade och frågade och jag sa "Jag vet inte, jag kan inte sånt.". Och jag sa "Alltså jag vet inte hur sidan funkar...jag vet inte.". Men hon fortsatte fråga, och så förklarade hon sånt hon VISSTE om sidan. Och mellan varven berättade hon att hon varit ledig i tre veckor och därför inte var inloggad. Flera gånger berättade hon det. Jag orkade inte ens ta upp mitt intresseblock för att anteckna. 

Exakt sånt är sånt som människor som jag (som alltså hela hemsidan och instansen är till för) inte klarar. Det blir bara blackout i huvudet, jag fattar inte vad hon säger. Och jag skiter i hur sidan och hela systemet hos dem funkar, jag bryr mig inte om att hon har varit ledig och hur länge, jag bryr mig faktiskt inte. Jag ville bara bli medlem. Jag trodde inte att jag behövde vara dataexpert eller jourhavande medmänniska för att få bli det.
Hon verkade inte så intresserad av att jag skulle bli medlem, ärligt talat. Hon hade massor av medlemsansökningar att ta tag i, sa hon, nu när hon varit ledig i tre veckor. Kanske skulle hon hinna med mig den här veckan eller nästa. Kanske. Inte heller det var nåt jag brydde mig så mycket om, hennes arbetsbelastning. Jag ville bara bli medlem. Och till slut ville jag inte ens det, och jag ville inte prata med henne mer.
- Jaja, vi får se hur det blir då, vi får se när du hinner, sa jag och ville avsluta samtalet.
Då mjuknade hon lite och sa att hon kanske kunde ta tag i det redan idag. Men mitt intresse hade redan svalnat. Eller energin tagit slut.
- Ja, vi får se. Tack för hjälpen, hejdå, sa jag så vänligt jag kunde och la på.

Sen grät jag lite, för att jag var så trött.

Jag är så himla trött. 

En massa gott

Det känns som att jag har slarvat lite med kolhydrater på sistone.
Men idag har jag varit redig!
Det fåniga är att det egentligen är jättegod mat när jag är redig. Varför jag inte alltid är redig är för mig en gåta.

Idag kändes det väldigt trist dessutom eftersom jag inte hade orken att delta i en lunch ute på restaurang, med människor som jag så gärna velat träffa. Jag vet att jag inte ska, men jag FÅR dåligt samvete när jag inte kan vara med. Så himla trist.
Men vi åt gott hemma istället... (och sällskapet har varit trevligt, men jag hade som sagt gärna träffat de andra också :/..)

Till brunch idag gjorde jag kesoplättar.

KESOPLÄTTAR ca 20 st

500 g keso

5 ägg

1-2 msk fiberhusk

vaniljpulver efter smak

en gnutta salt

Blanda allt i en skål. Mixa med en stavmixer. Låt stå ungefär fem minuter. Smeten ska vara lite tjock, men blir den FÖR stabbig så blanda i lite grädde eller mjölk.

Stek i plättjärn, i lite smör, på mellanvärme. Låt få ordentligt med färg på undersidan innan du vänder och låter andra sidan få färg också.

Till det serverade jag blåbär och grädde. 

Dagens middag blev ostpizza. Alltså pizza med bara ost som botten. Låter kanske lite stabbigt, och det är det också :). Men så himla gott!

Man hyvlar bara ost och lägger i en fyrkant på ett bakplåtspapper på en plåt. Dubbla lager brukar bli lagom.
Sen in i ugnen på 200 grader i 6-8 minuter, tills osten smält ordentligt. Då tar man ut plåten och låter osten stelna ordentligt innan man lägger på det man vill ha på sin pizza. Idag ville vi ha kebabpizza, så jag la på pizzasås. Man kan ha bara chilisås eller tomatpuré, men jag gjorde riktig pizzasås. Såhär:

Skala och hacka en liten gul lök, samt 1-2 vitlöksklyftor. Fräs i olja en stund så det blir mjukt. I med ett par matskedar tomatpuré, rör runt och låt fräsa i nån halvminut, och sen i med ett paket krossade tomater. 
Krydda med grovmalen svartpeppar, chiliflakes, ett par teskedar socker (viktigt!) samt ganska mycket oregano. Smaka av med salt. Låt puttra en stund.

Sen hade jag även på färska champinjoner och färsk tomat, och strimlad mozzarella (ja, mycket ost ska det vara :)).
In i ugnen igen, den här gången på ca 250 grader tills mozzarellan smält ordentligt och kanterna har fått pyttelite färg. 

Sen la jag på kebabkött som jag stekt, samt lite färska spenatblad (eller så tar man vilken salladssort man nu vill ha). 

Till det hade vi kebabsås. 


Ja, och nu på kvällen kanske man är sugen på lite snacks. Och då, förstår ni, har vi nog världens godaste snacks! Och nyttigt till på köpet - ett par olika sorters inlagd gurka, som man dippar i hummus!
Gurkor hittar man ev. på sitt vanliga ICA. Annars finns det kanske på Willys, eller en utländsk matbutik. 
Ok, hummus innehåller lite kolhydrater. Men inga ohemula mängder, och man behöver ju inte äta det litervis direkt ;). 

Min hummus gör jag såhär: 

HUMMUS

2 fp kikärtor på tetrapack

3 msk olivolja

1 stor vitlöksklyfta (pressad)

1-2 msk pressad citron

1 msk spiskummin

1 msk färsk, hackad koriander

lite torkad koriander

salt och vitpeppar

½-1 dl vatten

Häll allt utom vattnet i en mixer. Mixa till en slät smet. Häll i vatten lite i taget tills det blir rätt konsistens. Smaka av. 

Alltså det här... Det låter ju inte som så festligt kanske, men prova!

Solig vinterdag

Det märks tydligt att vi går mot ljusare tider. Dagarna är aningen längre. Och det känns liksom...ja, det KÄNNS januari. Så himla härligt! För efter januari kommer februari, och sen är det ju mars som faktiskt kan vara ganska vårig :).

Jag försöker gå mina små promenader. Det är besvärligt nu i halkan, och jag törs inte ens när det är barmark gå ut och gå själv eftersom jag bara ser framför mig hur jag kommer att ramla (igen). Men nu har ju pågen jullov så nu har han vallat runt sin gamla mor några gånger :). Lite mysigt att gå där och prata bara vi två.

Igår var vädret verkligen ruskigt. Mörkt och kulet och jättekallt och jätteblåsigt, och så snöade det rätt i ansiktet vilket håll man än gick åt.
Idag sken solen och det var nästan vindstilla, och väldigt vackert (om än kyligt, men det var ju bara att klä på sig). Wilmer hängde också med på promenad. 

Fårskallarna njuter av solskenet

Jag har även hängt lite ute hos hönsen. De går med på att jag har vräkt ut snö överallt (ja, allt är mitt fel även den här vintern) så länge solen skiner. 

Min fina Berta <3

Två av nykomlingarna (eller ja, de kom i somras). Blom-Ann och Helga. 

Åh, en rolig sak som jag vill visa.
Jag gillar ju blommor men har absolut inga gröna fingrar. En blomma som jag aldrig nånsin klarat av förut är saintpaulia. En söt blomma som kan tyckas lite tantig, men som finns i så många fina färger och egentligen är väldigt fin. Bara det att varje gång jag försökt köpa en eller fått en så har de dött lika fort. Jag vet inte varför.
Men för snart ett år sen, när jag fyllde år, fick jag en fin saintpaulia av Johanna och Albert.
Blommorna dog rätt omgående, men bladen förblev gröna. Den glömdes bort ibland där den stod på en bänk i köket, men så för ett par månader sen flyttade jag den, av utrymmesskäl, till ett fönster i vardagsrummet. Ett söderfönster, vilket visade sig vara ett vinnande koncept - för nu blommar den om! För första gången i mitt liv får jag en saintpaulia att blomma om!

Så himla söt. Jag måste köpa fler saintpaulior. 

Jag hittade på en kycklinggryta

Det stod "kycklinggryta" på dagens matsedel. Inte så beskrivande direkt.
I söndags gjorde jag också en kycklinggryta, men det var en thaiinspirerad variant. Så idag ville jag göra nåt helt annat. En inventering i kylen resulterade i ett par baconpaket, ett gäng schalottenlökar, en rödlök, en halv röd och en halv gulgrön (ja, tvåfärgad!) paprika, ett par vitlöksklyftor, lite sambal oelek, creme fraiche och grädde. Jo, tomatpuré också.

Jag hade tre kycklingfiléer som jag la i en ugnsform. Saltade, pepprade och ställde in i ugnen på 200 grader tills de var klara (skär i den tjockaste och kolla om du är osäker). Sen fick de svalna lite.
Baconet skar jag i rätt stora bitar och stekte på. I en gryta fräste jag grönsakerna. Schalottenlökarna var hela, rödlöken skar jag i sex klyftor, paprikan i stora strimlor, vitlöken hackade jag grovt. När de var lite mjuka, hade jag i ett par teskedar sambal oelek och 3-4 matskedar tomatpuré och rörde om. Sen på med creme fraiche och grädde, och så hade jag även i lite kycklingfond och hackad persilja, salt och peppar. 

Kycklingen skar jag sen i skivor och blandade i grytan, och baconet blandade jag också i. Låt puttra ett par minuter, sen är det klart!

Männen i mitt liv åt pasta till, jag åt blomkålsris och en sallad.

Det här är en himla rolig matlagning tycker jag - att ta det som finns helt enkelt, och göra något av det. 
Och gott blev det också :)